" Det här var andra eller tredje sommaren på det kristna lägret där mina kusiner och deras kompisar konfirmerade sig och på vars ungdomskvällar de hängde i stan i många år senare och lärde sig om kristendomen. De pratade om hur en kristen är och ska vara på ett sätt sätt som alltid tedde sig larvigt och påklistrat för mig. En kristen har alltid dåligt samvete, sa de, som att det var en sanning värd att veta. Jag var helt oförstående och fruktansvärt blyg. Man skulle sitta i stora samlingar och känna sig bekväm bara för att alla hade varit på lägret. Jag ogillade fram till nyligen att sitta i stora samlingar och plötsligt avkrävas en kommentar. Äh, ogillar det nog fortfarande, men människan är mer rädd att tala inför folk än för döden, så det får vi se som normalt."
Fler smakebitar HÄR













