En smakebit på søndag v. 52 2024

Astridtherese på den norska bokbloggen Betraktninger  administrerar söndagens bokutmaning En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Lägren är uppsatta igen. Det är elkablar överallt. Var och en av oss har vaktjour med tanke på isbjörnar. Området lämnas aldrig obevakat. Igår var det min tur. Jag bar på ett gevär och iakttog hur de andra stökade en bit bort. Ljudet från radiotelefonen knastrade i fickan, men man vänjer sig vid det. Då och då lyssnade jag på vad som sades, men huvudsakligen tänkte jag bara på mitt. Eftersom solen inte går upp fanns det inga skuggor här när det inte är klar fullmåne. Jag saknar den. Min skugga. Är det så här det är på månen hela tiden?

Ur Havets minne av Petra Rautiainen       Fler smakebitar HÄR

Vinterresa

Efter att ha stångats med texten i Vinterresa av Elfriede Jelinek ett antal sidor kom jag slutligen in i rytmen. Här trängs samhällskritiken med barndomsminnena, reflektioner om tiden, nutid - dåtid - framtid, bankskandaler och kidnappningen av Natascha Kampusch och hur folk absurt nog lägger skuld på flickan när hon äntligen sluppit loss. Det österrikiska samhället äcklar henne. Hon älskar inte sig själv heller för den delen. "Jag står här som en fågelskrämma, ja så ser jag ju ut också..."  Förhållandet till modern som hon skötte om under ett antal år ägnas ett  visst  utrymme. Fadern, som blev dement, finns också med men verkar inte vara av samma betydelse. Kärlekslivet är det inte heller mycket bevänt med. Hon är ute och fiskar på nätet men det leder ingenstans. Och hon gratulerar de barn hon inte fött. Många är de pregnanta formuleringarna. Om jag inte läst en lånebok hade det blivit många understrykningar. Och jag känner mig inte riktigt klar med Vinterresa. Jag behöver läsa om. Vissa stunder tänker jag att Vinterresa skulle läsas högt. På baksidan av boken betecknas den som ett läsdrama och det är en bra beteckning. Utöver detta tänker jag lyssna igenom Franz Shuberts och Wilhelm Müllers sångcykel Die Winterreise som Elfriede Jelinek utgått ifrån. Författaren fick Nobelpriset i litteratur 2004.

Titel: Vinterresa

Författare: Elfriede Jelinek

Översättare: Maria Tellander

Förlag: Modernista

Tryckår: 2017

Antal sidor: 95

Veckans mening v. 52 2024

MIN

Robert  på bokbloggen Mina skrivna ord  har en lördagsutmaning som går ut på att en väljer en mening ur det en just läser. En mening som av någon anledning fått en att stanna upp.  Min Veckans mening v. 52 kommer från en julklappsbok Havets minne av Petra Rautikainen.

"Och jag undrar fortfarande: förälskar sig människor i den sorg som de känner igen hos någon annan?"

Fem en fredag v. 52 2024: Mellandagar

elisamatilda: Fem en fredag v. 52: Mellandagar 

Bild: Spotify

1. Hur har dina mellandagar hittills varit? Lata och lugna
   
2. Blir det något köp på mellandagsrean? Tveksamt. Eventuellt tröja till maken
   
3. Vad är det första du gör när julpyntet ska tas ner? Plockar av julgransprydnaderna och låter ljusen sitta i
   
4. Vad var den mest minnesvärda stunden under julhelgen? När barnbarnen kom
   
5. Hur kommer du ringa in det nya året? Med barnbarnen💕 och större delen av familjen, nyårsbön. Ibland blir det avfyrning av raketer på något ställe i staden. Inga nyårslöften. Bara en del goda föresatser.😇
   

Helgfrågan v. 52 2024

 Mias bokhörna: Helgfrågan v. 52: Böcker som handlar om nyår

Ninni Schulman: Flickan med snö i håret. Kom tillsammans med en tidskrift. Jag läste och gillade och läste sedan flera av samma författare. Två mycket unga flickor hittas döda i trakterna kring Hagfors i Värmland. Det är vinter, mycket snö och väldigt kallt. Den underbemannade polisen arbetar för högtryck och journalisten Magdalena Hansson på Värmlandsbladet följer fallet med (irriterande, skulle polisen säga) stort intresse. Numera finns det Ninni Schulman - promenader i Hagfors.

Göran Greider: Barndomsbrunnen. Står på min långa läslista. Boken är självbiografisk och tar sin början när författaren på nyåret 2020 får sin cancerdiagnos, hamnar på sjukhuset och börjar skriva. Och tankarna går bakåt i tiden.

Katarina Wennstam: Döda kvinnor förlåter inte tar sin början nyårsnatten mellan 1895 och 1896. En kvinna hittas död som en följd av försök till fosterfördriving. Här får en lära sig mycket om kvinnors villkor under slutet av 1800 - talet. Döda kvinnor förlåter inte är första delen i en serie somska heta Sekelskiftesmorden

Ormen i Essex

Ormen i Essex av Sarah Perry kom ut redan 2018 och sedan dess har den stått oläst i min hylla. Helt obegripligt. Men nu är den läst och jag gillade den väldigt mycket och av många skäl. Slutet var  inte så imponerande men det känns som om det inte gör så mycket. Människoskildringen är varm och intressant. Ingen är okomplicerad eller enbart ond eller god. Min favorit - och alla andras - är den unga änkan Cora Seaborne, stilig, beslutsam och med fast blick. Hon är inte speciellt vacker och klär sig i praktiska manskläder som inte alltid är så insmickrande. William Ransome är pastor i Colchester dit Cora flyttar. Cora är naturvetenskapligt intresserad, specialiserad på fossil. Här kolliderar alltså tro och vetande. Men de två blir vänner och hade inte den överjordiskt vackra och goda Stella, Wills hustru, funnits hade vänskapen nog lett vidare. Stella har TBC och är fixerad vid färgen blått. I litteraturlistan har författaren också med Blått av Maggie Nelson. Det finns flera som är förälskade i Cora; till exempel den skicklige kirurgen Luke Garrett som Cora vänskapligt kallar Trollet. Det byggs upp ett rykte i Colchester om ett stort, skrämmande ormlikt som dyker upp ur floden Blackwater vid vissa tillfällen. Något får försvinner, människor drunknar, en flicka försvinner spårlöst, man hör ljud, och så vidare. Vittnesmålen blir fler och fler och detalj för detalj läggs till. Lite otäckt känns det allt. Intressant är också Coras goda och socialistiska väninna Martha som arbetar för att de fattiga ska få bättre bostäder och sanitära förhållanden. Här finns flera personer som representerar vetande men inte fullt så många är troende. Somliga tycker att om en är fattig så får en skylla sig själv. De flesta tycker inte så. Intressanta samtal utspinner sig kors och tvärs i vänkretsen. Ormen i Essex har "funnits" så att säga. Essex har också haft en jordbävning, The Colchester Earthquake 1884. Somliga trodde att det var då ormen väcktes till liv. Tidsmässigt utspelar sig romanen i det viktorianska England och det är ju sällan fel. Översättaren, Eva Johansson, förefaller ha gjort ett bra arbete. Språket är fint och att Sarah Perry har humor råder det inget tvivel om. Omslaget som också är tilltalande är lånat av William Morris.

Titel: Ormen i Essex

Författare: Sarah Perry

Översättare: Eva Johansson

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Tryckår: 2018

Veckans kulturfråga v. 52

enligt O: Veckans kulturfråga v. 52: Vilka riktigt bra kulturpersonligheter har du stiftat bekantskap med under 2024?

Jag börjar med Katrine Wessel. Hon är journalist men arbetar nu helt och hållet som författare. Det var enligt O som satte mig på spåret. Ganska snart hade jag lyssnat mig igenom åtta delar av serien om Familjen Winther. Helt otroligt eftersom jag egentligen inte gillar Viktoria Flodström som uppläsare. Men själva storyn fångade mig omgående. Och  det handlar om flera generationer kvinnor; om klass, miljö och levnadssätt. Och så småningom begynnande kvinnokamp. Jag rapporterade flitigt ända fram till och med del 8. Då var det en trogen bloggläsare som undrade om den där serien aldrig tog slut. Så jag bestämde mig för att hoppa över att blogga om delarna 9 och 10. Den fristående fortsättningen Vad hjärtat är fullt av är en l berättelse full av oförglömlig julstämning. 

En författare som jag upptäckte på allvar sent 2024 är Caroline Ringskog Ferrada - Noli. Först läste jag diktsamlingen Den förlorade sonen. Därefter plockade jag fram romanen De e kroniskt ur hyllan där den bidat sin tid i ca ett och ett halvt år. Det finns mycket att stryka under i den här boken. Så många underbara formuleringar, kloka reflektioner och väldigt roligt trams. En varg söker sin pod heter den pod författaren har tillsammans med Liv Strömquist.

Väldigt sent 2024 föll jag handlöst för Gammal svensk julkantat med text av Oscar Levertin och musik av Michael Waldenby. Den berättar om de kringvandrande, sjungande djäknarna (lärjungarna i lärdomsskolornas högre klasser) och deras utsatta tillvaro. Jag tycker my ket om Levertins text och Waldenbys moderna tonsättning är hel enkelt kongenial.