Han Kang

Greek Lessons och Vegetarianen var de två titlar som fanns på Pocketshopen på Centralen i Stockholm av årets nobelpristagare i litteratur, Han Kang från Sydkorea. Vegetarianen läste jag 2017 och var mycket förtjust i. Jag hade också läst en artikel om Han Kang av Lina Kalmteg och lyssnat på Lundströms bokradio

Fru Gregorius

Nyss kunde en läsa Bengt Ohlsson bok om Helga Gregorius; han som tidigare skrivit om pastor Gregorius. Nu finns också Fru Gregorius av Åsa Nilsonne, professor emerita i medicinsk psykologi, psykoterapeut, och författare. Hon tar ett överraskande grepp och låter paret Gregorius leva i ett lyckligt äktenskap. Han är ful och klumpig och mycket äldre än hon som är vacker och ung. Men Helga ser bakom pastor Gregorius yttre och han ser aldrig till andra människors utseenden. Det enda paret Gregorius sörjer är att de aldrig fått något barn. Pastor Gregorius ber till Gud. Helga talar med sin faster. Helga beslutar sig för att göra något åt barnlösheten och tar till slut till en rad desperata åtgärder. Det slutar med att hon förför en man hon tror ska kunna ge dem ett barn som inte är alltför olika dem. Klas Recke är en fulländad narcissist. Helga är totalt ointresserad av honom som man men gör det hon tror är nödvändigt. Klas Recke är en utbytbar statist. Efter en tid behöver Helga hjälp och hon beslutar sig för att konsultera dr Glas, husläkaren. Han är lätt att lura.  Helga vecklar in sig i en härva av lögner vilket leder till att doktor Glas skickar pastor Gregorius till Porla med ett fiktivt hjärtfel. Och sen blir allt så fel som det någonsin kunde bli. Åsa Nilsonnes tankelek slutar tragiskt. Men det gör ju Hjalmar Söderbergs Doktor Glas också. Fast på ett helt annat sätt. Åsa Nilsonne skriver enkelt, klart och vackert. Om jag ska invända något så är det att förhållandet mellan pastor Gregorius och hans vackra Helga är lite väl gulligt. Det skaver lite. 

Titel: Fru Gregorius

Författare: Åsa Nilsonne

Förlag: Natur&Kultur

Tryckår: 2024

Antal sidor: 116

Veckans kulturfråga v. 41 2024

enligt O: Veckans kulturfråga v. 41: Vem önskar och/eller tror du blir årets nobelpristagare i litteratur?

Det vore verkligen dags att Margaret Atwood fick priset. Hon skriver romaner, noveller, lyrik och essäer och har en märklig förmåga att se framåt. Hon är med andra ord ovanligt mångsidig. Naturligtvis hade det varit lite kul om Haruki Murakami hade fått priset, men han har ju inte nämnts någonstans, tycker jag. Fransk - senegalesiska Marie Ndiaye tyckte 2014 att hon kunde vänta lite till med Nobelpriset. Men nu 10 år senare kunde det väl vara dags? Men nu fick ju Annie Ernaux priset för två år sedan. Alldeles som av en händelse lånade jag  Kärlek i det nya årtusendet  av kinesiska Can Xue. Australiern Gerald Murnane dyker plötsligt upp både här och där. Romanen Inlandet kommer ut i ny svensk utgåva i slutet av oktober. Banana Yoshimoto, född 1964, har skrivit en mängd romaner och noveller. Kan endast se att den uppmärksammade och prisbelönta romanen Kök är utgiven på svenska och där tycks inte heller vara någon på gång.

Tisdagstrion v. 41 2024

Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 41: Författare vars för - eller efternamn börjar på G. Jag väljer tre böcker som ligger i att - läsa - högen och som jag ser mycket fram emot att ta del av.så jag köpte den.

1. Georgi Gospodinov, Tidstillflykt. Den lånade jag och började läsa men jag fann att dn var omöjlig att läsa om en inte fick stryka under. Den handlar om Gaustin som är en gåtfull flanör och resenär i tiden. Han bestämmer sig för att öppna en klinik för alzhaimersjuka utanför Zürich.

2. George Eliot, Middlemarch. Jag har evt läst den tidigare och definitivt  sett åtminstone en filmatisering  men nu ämnar jag föreslå den i läsecirkeln eftersom den kommit i nyöversättning av Hans - Jakob Nilsson på Albert Bonniers förlag.

3. Doiriann Ní Ghríofa, Ett spöke i strupen. Författaren är född 1981 i Galway i Irland. Hon har skrivit sex diktsamlingar men debuterar nu som romanförfattare med den självbiografiska Ett spöke i srupen. Den finns nu i pocket på svenska i översättning av Erik Andersson. (Tack Hannele för tipset!)

Tre äpplen föll från himlen

Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan handlar om en liten isolerad bergsby i Armenien. Författaren är född i Armenien men delar nu sin tid mellan Tyskland och Armenien. Hon skriver på ryska och har fått det prestigefyllda ryska litteraturpriset Jasnaja Poljana - priset. I den lilla byn, Maran, finns inte många familjer kvar och alla yngre människor har lämnat. Sevojants Anatolia är femtioåtta år och yngst i byn. Som läsare kommer man snart in i det enkla bylivet och deltar i människornas göranden och låtanden och fäster sig vid de olika personerna och deras berättelser. De har utstått mycket av krig, svält, naturkatastrofer och död. Alla känner förstås varandra och hjälper varandra när det behövs och man känner till varandras släkter och familjer. Det finns kvinnor som kan hjälpa med örtmedicin. Att beställa en ambulans tar en evighet och är inte riktigt något alternativ. Ibland när läget är väldigt trängt efter till exempel en lång tids torka får man hjälp nerifrån dalen. Det kan till exempel komma en last med fjäderfän. Romanen innehåller såväl magisk realism som ett mirakel och präglas av  värme och vemod. Och det är så vackert skildrat. Översättaren Lina Bysell är utbildad litterär översättare och detta är hennes första publicerade översättning. Romanen har fått sin titel från det armeniska sättet att avsluta en saga: tre äpplen föll från himlen – ett för den som såg på, ett för den som berättade och ett för den som lyssnade.

 

Titel: Tre äpplen föll från himlen

Författare: Narine Abgarjan

Översättare: Lina Bysell

Förlag: Tranan

Tryckår: 2024

Antal sidor: 271

En smakebit på søndag v. 40 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar söndagens bokutmaning En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.  Min smakebit v. 40 kommer från Victoria Benedictsson. Hemma och i världen. Bo Svensson (red.) ellerströms 2024

"Senare, under hösten 1886, vistades Victoria en längre tid i Köpenhamn och lärde känna Georg Brandes. Hon mötte där både danska och svenska författare, bland de senare Alfhild Agrell och Stella Kleve. I december skrev hon i dagboken att hon var " kär som en galning". Ddet gällde då Georg Brandes och några dagar senare skrev hon att hon var "alldeles vanvettig af längtan". I april reste hon till Paris, promenerade i Luxembourgträdgården och mötte konstnärer och författare vid frukostar och middagar, besökte teatrar, Triumfbågen och Invaliddomen med Napoleons grav. - Sommaren 1887 gavs Fru Marianne ut. Georg Brandes recenserade och menade att den var en "Dam-Roman". I sin almanacka skrev Victoria: "Fick dödsdomen över mitt författarskap, kanske över mig själv". Hon skrev en biljett till Brandes och bad om ett samtal. Nu började tankarna på självmord virvla runt för henne."             Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 40 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som går ut på att en väljer en mening ur det en just läser. En mening som av någon anledning fått en att stanna upp. Min  Veckans mening v. 40 kommer från Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan

"När morgonen kom hade Valinka hunnit bli klar med nästan alla sina sysslor: hon hade släppt ut fjäderfäna ur hönsgården - de hade snabbt skingrats över gårdsplanen och kacklande och skrockande börjat kika in under vartenda litet grässtrå i jakt på senfärdiga daggmaskar eller någon obetänksam skalbagge -, hon hade mjölkat korna och drivit ihop dem, hon hade i all hast rensat trädgårdslandet."