En smakebit på søndag v. 25 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. Min smakebit kommer från Sommarregn av Sarah Moss

"Ska jag öppna lite vin, säger hon, är det okey?" Hon behöver det för att komma igenom kvällarna med honom, tänker han. Han är inte nog för henne. Hur skulle de egentligen klara sig på ön? Det var hans pappa som växt upp där. Josh har alltid bara varit gäst, och släkt i all ära men det är inte samma sak som att bo på en plats. Jag älskar gemenskapen där, säger hon, att alla känner varandra, att både gamla människor och småbarn är med på folkmusikfesterna, när ser man någonsin pensionärer i stan dansa med ungdomar födda på tvåtusentalet? Och hon har rätt, det är underbart, men det vissa skulle kalla närheten i samhället är också utmaningen med att bo där. Inget privatliv, ingenstans att gömma sig; killarna som kör hem vror vet vd man beställt online, grannarna vet när man gick ut och när man kom hem och troligen också hur dags man släckte sovrumslampan." Fler smakebitar HÄR.

 

Veckans mening v. 25 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord skriver så här: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng på! Och länka i kommentarsfältet!"

"Man lever inte hela sitt liv i Skottland om man är rädd för regn, men det här vädret är underligt, det är bara för mycket, regnet som piskar mot marken och rör upp leran."

Fem en fredag v. 25 2024: Midsommardags

elisamatilda: Fem en fredag v. 25

1. Hur spenderar du midsommar i år? Med syster, svåger och god vän
   
2. Vad gör du helst på midsommarafton? Ingenting mer än äter sill, potatis och jordgubbar och vistas ute; med eller utan bok.
   
3. Har du någon midsommartradition? Sillen och potatisen och sju sorters blommor
   
4. Kommer du dansa runt en midsommarstång? Nej. Tack och lov!
   
5. Befinner du dig mitt i sommaren eller har den bara börjat? Den har precis bara börjat.

Helgfrågan v. 25 2024

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 25: Vad får dig att fortsätta blogga?

Min blogg är min läsdagbok först och främst. Det är bra att formulera sig kring det man läst. Utöver det är den en kontaktyta för möten med andra bloggare. Det är värdefullt att möta andras tankar och åsikter. Somliga bloggare läre ju nästan känna. För att nu inte tala om alla lästips en får.

Vikarien

Den här omfångsrika (926 sidor) boken gick oväntat snabbt att läsa. Språket är enkelt och vardagligt och det förekommer mycken dialog. Författaren David Norlin, psykolog till vardags, bestämde sig efter en del funderande för att huvudpersonen, Anna, skulle föra ordet, och att det skulle vara en här- och nu - berättelse. Alltså skulle det bli en tjock bok. Då satte David Norlin väckarklockan på fem och steg upp och skrev i flera år. Själva idén till Anna fick författaren i en park där han såg kvinna, man och glassätande barn. När barnet kletat ner sig tar kvinnan upp en näsduk ur väskan, räcker den till mannen som torkar av barnet. Bokens titel, Vikarien, syftar på att Anna vikarierar som bildlärare när vi först möter henne. Hon arbetar halvtid och är sjukskriven på halvtid. Varför vet en inte säkert men jag gissar på utbrändhet. En Lars skymtar då och då. Han är en före detta pojkvän. Anna är ca 30 år och känner av sin biologiska klocka. Lite för mycket kan jag tycka. Hon är ju inte precis lastgammal. Men hon längtar efter att få vara nummer ett för någon; att få känna verklig samhörighet. Saknaden efter mamman som dött när Anna var liten släpper aldrig. Hos bästa väninnan Malin, som har man och barn, träffar hon en trevlig man som heter William. Men när han hör av sig och vill ses avfärdar hon honom onödigt bryskt (tycker jag). Sedan möter hon nyskilde Thomas med två små barn. Och Anna blir eld och lågor. Thomas är den rätte. Thomas är väldigt förtjust han också. Anna blir vikarierande mamma och hustru och efter en tid går det väldigt bra med henne och barnen. Men så har vi barnens biologiska mamma, Maria. Hon gillar inte arrangemangen. I viss mån förstår en henne. Skilsmässan är relativt ny och framför allt obearbetad. Thomas är åsnan mellan hötapparna, det inser en. Men han är i veligaste laget. Alla tre vuxna har barnens bästa för ögonen, det behöver en inte tvivla på. Så småningom inser Anna vad hon ska göra. Troligen är hon inte riktigt medveten om vad hon håller på med från allra första början. Förmodligen blir det jättebra. Vikarien är en riktigt spännande bok om vardagen. Som läsare engagerar en sig i människorna i boken liksom Anna engagerar sig i elever som har det knöligt. 

Titel: Vikarien

Författare: David Norlin

Förlag: Weyler

Tryckår: 2024

Antal sidor: 927

Veckans kulturfråga v. 25: Vad planerar du att läsa i sommar?

enligt O: Veckans kulturfråga v. 25: Vad planerar du att läsa i sommar?

Jag kommer att läsa om och evt se om Middlemarch av George i Eliot i nyöversättning av Hans - Jacob Nilsson. 

Dessutom måste jag på allvar ta itu med Bergtagen av Thomas Mann i nyöversätting av Ulrika Wallenström. Den ska diskuteras i en läsecirkel i augusti.

Alldeles snart är det min tur att läsa Demon Copperhead av Barbara Kingsolver som det ser ut nu i bibliotekskön

Och så får jag hoppas på någon boköverraskning på födelsedagen. Efter det är nog sommaren slut.😢

Alla nattens älskare

Fuyuko Irie, 34, arbetar som korrekturläsare på ett förlag. Hon har det lite besvärligt med kamratkontakterna och deltar sällan i deras aktiviteter. Efter en tid beslutar hon sig för att bli frilansande korrekturläsare och arbeta hemifrån. Hijiro, en självständig och frigjord ung kvinna; välsminad och med dyra märkeskläder förser henne med korrektur. Fuyuko är noggrann och discplinerad. Kl 18 slutar hon sitt arbete och först därefter dricker hon sake. Hon går till det stora kulturcentret för att gå en kurs, vilken som helst där hon slipper säga något. Hon somnar på en bänk mitt i folkvimlet och missar sin kurs. Där möter hon också herr Mitsutsuka som är fysiklärare och 58 år. Han är lika ensam som Irie men han har ett annorlunda sätt att hantera ensamheten. Irie tycker om att titta på ljuset. Herr Mitsutsuko förklarar ljusets mekanismer för Irie och säger att ljuset är som Berseuse, ett pianostycke av Chopin. Irie håller under en tid på att tappa kontrollen över sitt liv. Hon stiger sällan ur sängen, åtar sig färre korrektur, dricker, kan inte skilja den blå gryningshimlen från skymningshimlen och laddar inte telefonen. En gammal skolkamrat, Noriko, designer, är gift, har fått två barn och blivit tjock. Makarna är otrogna var och en på sitt håll. Noriko saknar sitt ekonomiska oberoende. Den krassa yrkeskvinnan Hijiri tycker att män är till för att roa sig med. Irie ser och reflekterar. Irie ger upp tanken på Mitsusuka som hon kommit att fästa sig vid när han inte firat hennes födelsedag på ett par år. Alla nattens älskare är en finstämd roman om olika slags ensamhet; om vilsenhet i tillvaron om betydelsen av att ha åtminstone en envis vän. Irie blir av med sin tygväska och hon får vid ett par tillfällen skällsord kastade efter sig. Det är ovanligt ojapanskt, men det förekommer naturligtvis även om det är sällsynt.

Titel: Alla nattens älskare

Författare: Mieko Kawakami

Översättare: Vibeke Emong

Förlag: Tranan

Tryckår: 2024

Antal sidor: 257