Veckans kulturfråga v. 25: Vad planerar du att läsa i sommar?

enligt O: Veckans kulturfråga v. 25: Vad planerar du att läsa i sommar?

Jag kommer att läsa om och evt se om Middlemarch av George i Eliot i nyöversättning av Hans - Jacob Nilsson. 

Dessutom måste jag på allvar ta itu med Bergtagen av Thomas Mann i nyöversätting av Ulrika Wallenström. Den ska diskuteras i en läsecirkel i augusti.

Alldeles snart är det min tur att läsa Demon Copperhead av Barbara Kingsolver som det ser ut nu i bibliotekskön

Och så får jag hoppas på någon boköverraskning på födelsedagen. Efter det är nog sommaren slut.😢

Alla nattens älskare

Fuyuko Irie, 34, arbetar som korrekturläsare på ett förlag. Hon har det lite besvärligt med kamratkontakterna och deltar sällan i deras aktiviteter. Efter en tid beslutar hon sig för att bli frilansande korrekturläsare och arbeta hemifrån. Hijiro, en självständig och frigjord ung kvinna; välsminad och med dyra märkeskläder förser henne med korrektur. Fuyuko är noggrann och discplinerad. Kl 18 slutar hon sitt arbete och först därefter dricker hon sake. Hon går till det stora kulturcentret för att gå en kurs, vilken som helst där hon slipper säga något. Hon somnar på en bänk mitt i folkvimlet och missar sin kurs. Där möter hon också herr Mitsutsuka som är fysiklärare och 58 år. Han är lika ensam som Irie men han har ett annorlunda sätt att hantera ensamheten. Irie tycker om att titta på ljuset. Herr Mitsutsuko förklarar ljusets mekanismer för Irie och säger att ljuset är som Berseuse, ett pianostycke av Chopin. Irie håller under en tid på att tappa kontrollen över sitt liv. Hon stiger sällan ur sängen, åtar sig färre korrektur, dricker, kan inte skilja den blå gryningshimlen från skymningshimlen och laddar inte telefonen. En gammal skolkamrat, Noriko, designer, är gift, har fått två barn och blivit tjock. Makarna är otrogna var och en på sitt håll. Noriko saknar sitt ekonomiska oberoende. Den krassa yrkeskvinnan Hijiri tycker att män är till för att roa sig med. Irie ser och reflekterar. Irie ger upp tanken på Mitsusuka som hon kommit att fästa sig vid när han inte firat hennes födelsedag på ett par år. Alla nattens älskare är en finstämd roman om olika slags ensamhet; om vilsenhet i tillvaron om betydelsen av att ha åtminstone en envis vän. Irie blir av med sin tygväska och hon får vid ett par tillfällen skällsord kastade efter sig. Det är ovanligt ojapanskt, men det förekommer naturligtvis även om det är sällsynt.

Titel: Alla nattens älskare

Författare: Mieko Kawakami

Översättare: Vibeke Emong

Förlag: Tranan

Tryckår: 2024

Antal sidor: 257

Tisdagstrion v. 25 2024: Något mjukt i titel, handling eller på omslag

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 25: Något mjukt i titel, handling eller på omslag

1. Snö av den franska författarinnan Maxence Fermine kom ut på svenska 2004 i översättning av Kerstin Hallén. En liten oerhört poetisk roman om snö, poesi, skönhet och haiku.

2. Demon Copperhead av Barbara Kingsolver. Jag köar på biblioteket. Författaren fick Pulizerpriset för den här romanen förra året. Vinnare av Pulitzerpriset 2023; Womens Prize for fiction och James Tait Black Prize
Barnakinden på omslaget till den svenska utgåvan ser mjuk och fin ut.

3. Skriet från vildmarken av Jack London. Det här ser ut som en väldigt mjuk husky. Men huvudkaraktären i den här romanen,Buck, sägs vara en korsning mellan sankt bernhardshund och skotsk vallhund. Har svårt att tro att den blandrasen klarat livet i vildmarken vilket ju en husky hade.

Lucky Lada och jag

Freja Morgenstjerne är från Höör men bor sedan länge i Malmö. Hon är i 30 - årsåldern och man- och barnfri. Ganska ofta åker hon hem till Höör. Där bor mamma som är frånskild sedan många år tillbaka. Freja kommer väl överens med mamma som är minst lika slagfärdig som dottern. Båda svär friskt och har en mycket realistisk syn på tillvaron. Om det gäller att köpa ägg eller julgran eller båda delarna måste en åka till Höör. Men det är fortfarande så att om en vill köpa billiga sandaler får en köra till Hurva. Men just nu har Freja ett stort problem. Hon hittar ingen som vill gå med henne på återträffen på Lucky Lada (nöjespalatset i Höör) på juldagen. Freja går  igenom sina gamla kompisar sufflerad av mamma som uppdaterar henne med skrönor och anekdoter om vad som hänt respektive familj sedan sist. Freja noterar alla förändringar som skett i samhället sedan hon bodde hemma. Hon läser sina dagböcker och en förstår att hon utsatts för viss mobbning. "Du ser ut som en padda", ropar en yngling älskvärt till henne. Hon berättar om ett sommarbete där hon och två kamrater spelade och sjöng på äldreboenden. Freja och hennes kompisar har det inte alltid så lätt i sina respektive familjer, men de stöttar varandra under sitt ungdomliga famlande. Jargongen är rå men hjärtlig. Flickorna är vänner. När Freja så småningom vinner andra pris i en novellpristävling i Umeå avbryter hon sin sjuksköterskeutbildning och bestämmer sig för att bli författare. Liksom Piraten skriver hon mycket om mat och konstaterar att tillagningen av isterband kan göra folk upprörda på allvar. Ska det vara dill - eller persiljestuvad potatis till isterband? Lucky Lada (jfr Bellmans Bacchi Lada) och jag är mycket frispråkig och tryfferad med många svordomar och könsord. Men det är en livfull skildring med avväpnande humor. Ibland serveras någon klarsynt livserfarenhet som rymmer en värld, typ "det är aldrig alldeles ömsesidigt med en man." Jag lyssnade på inläsningen som är gjord av författaren själv och det var en verklig upplevelse. Alla dialektala ord uttalades exakt rätt. Jag är inte säker på att jag läst boken eller åtminstone inte uppskattat den så mycket om jag inte lyssnat. En sak är i alla fall alldeles klar. Jag hade aldrig gett den här boken till min mamma.

En smakebit på søndg v. 24 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. 

" Allt fick plats i bilen, men jag fyllde både bgageutrymmet och baksätet. Det förvånade mig att det gått så fort att samla ihop allt som var mitt, att befria huset från varje spår av min närvaro, av det som kommit att bli ett kapitel i mitt liv. Det enda som jag inte fått med var vävstolen. Det gick inte att plocka ner väven och demontera den på egen hand, och i vilket fall som helst skulle den inte gå in i en så här liten bil. När jag burit ut de sista sakerna låste jag och hängde husnyckeln på kroken under taket i vedboden."

Ur Vikarien av David Norlin

Fer smakebitar: HÄR

Veckans mening v. 24 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord skriver så här: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng på! Och länka i kommentarsfältet!"

Min mening v. 24 kommer från Vikarien av David Norlin

"Hur många år jag än tillbringade med dem skulle jag förbli en gäst."

Fem en fredag v. 24 2024: Förbrukad

elisamatilda: Fem en fredag v. 24: Förbrukad 

1. 

   När senast kändes det som om du blivit överkörd? När jag jagat ogräs i rabatten lite för länge och ländryggen protesterade. Ihållande
2. Vad i ditt hem saknar batterier? Ficklampan
   
3. Vad är inne på sluttampen inför att bytas ut? Kylskåpet (fruktar jag)
   
4. Hur ofta byter du ut din tandborste? Jag byter huvudet på eltandborsten vid behov.
   
5. Vilken förbrukningsvara använder du mest under en månad?Toalettpapper