En smakebit på søndag v. 48 2023

Utmaningen En smakebit på søndag administreras av astridterese på bokbloggen Betraktninger. Vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull avslöja för mycket. 

"När en helg nalkas, bereder människor sig till den, var och en på sitt vis. Det finns många sätt. Också Benedict hade sitt. Det bestod i att han i början av adventstiden, ja om vädret medgav på själva adventssöndagen, begav sig hemifrån, rikligt utrustad med matsäck, strumpor till ombyte och flera par nysydda läderskor och ett primuskök i ryggsäcken, en dunk fotogen och en liten flaska sprit, och vandrade in bland bergen, där vid denna tid på året endast vinterns härdade rovfåglar, rävar och enstaka vilsegångna får höll till. Det var just dessa kringströvande får han  var ute efter, får som inte kommit till rätta vid höstens tre fasta insamlingar. De skulle inte få frysa eller svälta ihjäl därinne bara för att ingen iddes eller vågade söka upp dem och föra dem hem. Också de var levande väsen. Och han hade ett slags ansvar för dem. Hans uppgift var helt enkelt att hitta dem och föra dem oskadda till bygden innan den stora högtiden sänkte sin helg över jorden och frid och välbehag över de människor som har gjort vad de förmår."

Fler smakebitar HÄR.

Veckans mening v. 48 2023

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på en mening ur det vi just läser; en mening som av en eller annan anledning fått oss att stanna upp ett ögonblick. Min mening v. 48 kommer från Advent av Gunnar Gunnarsson.

"Ty vad var hans liv, vad var människans liv på jorden om inte en ofullkomlig tjänstgöring, som dock bars upp av väntan, förväntan, förberedelse?"

Innan fåglarna vänder åter

23 - åriga Alli - Maria Avala är protagonisten i Mirja Mäkis strålande debutroman, Innan fåglarna vänder åter. Hon bor vid sjön Ladoga som hon älskar. Familjen är fiskare och det vill Alli också bli. Det är hennes dröm. Men det tycker inte mor. Alli får gå i lära hos en läkekunnig gumma. När det 16 månader långa  vinterkriget bryter ut dröjer det inte länge förrän det blir tal om evakuering. Alli blir skickad genom skogarna med en dräktig ko. I Rosa Liksoms senaste roman, Älven, finns en motsvarande vandring. Fast då är det lapplandskriget det rör sig om.  Familjen Avala ska samlas hos Allis farbror i Österbotten. Där är naturen helt annorlunda och det är platt och blåsigt. Där är man bönder och sedvänjorna skiljer sig åt. Alli är läraktig och frun i huset gillar henne. När det kommer till att göra piroger är det Alli som står för undervisningen. Karelska kvinnor föds med ett pirogkavel i handen, skämtar hon. Svägerskan Sylvi är höggravid med Allis brors, Tuomas, barn. Tuomas är ute i kriget. Alla har någon som är ute i kriget, har stupat eller är saknad. När Sylvi måste föras till 29. krigssjukhuset för att föda är det Alli som följer med. Sylvi är sjuk och svag och plötsligt står Alli där med sitt moderlösa brorsbarn, Laina, i famnen. På sjukhuset träffar hon en man som blivit invalidiserad i kriget. Och Alli får följa med hem till hans föräldrars gård som sommarhjälp. Överallt gör hon sig omtyckt för sin duglighet och sin arbetsvilja. Alli längtar hem till Karelen men inte direkt till sin mor. Alli förstår inte vad mor har emot henne. Och hon förhärdar sitt hjärta. Den skadade Vilho får ta emot hennes tankar och hon hans. Det är en vacker kärlekshistoria som långsamt utvecklas. Han tycker inte att han har mycket att erbjuda henne, men hon ser annorlunda på saken. När Alli efter flera år övermannas av hemlängtan och åker hem till Karelen finner och att somligt är nerbränt och annat har ryssarna monterat ner och tagit med sig hem. Innan fåglarna kommer åter är en roman att tycka mycket om. Det är väldigt mycket en kvinnornas roman. En tycker sig vandra vid Allis sida. Hon har fått lära sig vad det är att höra hemma och inte höra hemma. Krigets fasor och förluster är hon bekant med, men hon har funnit sin väg. Det var visserligen inte det hon drömt om, men det är vad hon vill. Jag ser fram emot Merja Mäkis nästa  roman.

Titel: Innan fåglarna vänder åter

Författare:Merja Mäki

Översättare:Mattias Huss

Förlag: Historiska Media 

Tryckår: 2023

Antal sidor: 397                                                                                                                                                                                                                                                                   

Fem en fredag v. 48 2023: Juletid

elisamatilda: Fem en fredag v. 48

1. Hur förbereder du inför julen? Bakar saffranskusar och skurna franska pepparkakor, köper julklappar och slår in dem, plockar fram ljusstakar, köper okokt skinka, tillreder den okokta skinkan, gör Jansson, bakar bröd, hänger upp julgardiner, lägger på juldukar, går på julmarknader, går på julkonserter, går i kyrkan 1 advent

 

2. Vad har du att göra innan årets slut? Köpa champagne, läsa julklappsböcker

3. Vad gjorde du inte i år som du heller inte kommer göra nästa? Jag vet ännu inte vad jag kommer att hoppa över i år. Jag gör inte jättemycket så det finns egentligen ingen prutmån.

4. Skickar du julkort? Allt färre, men några blir det

 

5. Vilken julkalender genom åren är din favorit? 1981 Stjärnhuset, 1985 Trolltider, 1997 Pelle Svanslös

Arvejord

Arvejord av Maria Turtschaninoff har det skrivits en hel del om. Nu har jag läst den och jag förstår varför. En helt underbar bok för den som tycker om naturskildringar, historiska romaner och familjeberättelser. Naturskildringen för tankarna till Kerstin Ekman och Harry Martinson. I Arvejord är människan inordnad på sin plats i skapelsen. Gården Nevabacka och Vittermåsen känns som huvudkaraktärer i boken. En följer gårdens och mossens öden under 500 år. Berättelsen börjar på 1600 -talet när den  soldaten Matts Mattsson Rask kommer till det torp i Österbotten som han lovats för lång och trogen tjänst. Han blir Matts Mattson Nevabacka och griper sig verket an att bygga sig ett boende. Människorna har vid den här tiden stor respekt för de varelser som lever i skogen utöver fåglar och djur. Matts har alltid stål med sig i fickan när han går ut i skogen och sjunger psalmer med hög röst. Därefter följer generation på generation på Nevabacka. Krig, missväxt och hungerår drabbar människorna som knotar över att först behöva ställa upp med soldater och sedan få offra av det gröna guldet - skogen - för att klara Finlands krigsskadestånd. Utvandringen till Amerika märks även här. Moderniteten smyger sig långsamt på vilket inte alltid gynnar Nevabacka. Människor arbetar i Helsingfors och skötseln av husen blir eftersatt. Synen på skogsskötsel ändras radikalt till stor förfäran för skogsägarna på 1900 -talet. Dessutom börjar kvinnorna dyka upp på manliga arenor vilket också hotar rådande ordning. Jag tyckte mycket om den här boken som handlar om rötter, tillhörighet och samhörighet.

Veckans kulturfråga v. 48 2023

Enligt O: Veckans kulturfråga v. 48: Vilka kulturella  verk har skrämt dig rejält

Duellen, en film som jag alltid trott hette Lastbilen, är en kamp mellan skådespelaren Dennis Weaver och en lastbil av märket Peterbilt 281från 1955. Dennis Weaver jagas av en stor, tung lastbil med svart vindruta. En ser aldrig ett mänskligt ansikte i lastbilen. Filmen var riktigt otäck på ett psykologiskt plan. Det är länge sedan jag såg filmen men jag minns stämningen så väl.

Triffidernas dag, en film efter Triffiderna, en bok av John Wyndham. Den såg jag också för väldigt länge sedan men jag har bilder kvar på näthinnan och hör klappprandet av triffidernas käftar. SF, Zoombie - roman

Färjan av Mats Strandberg läste jag för många somrar sedan som följetong i SvD. Om den inte varit uppdelad i lagom stora delar och lästes dag för dag hade jag aldrig gått i land med att läsa den här otäcka, äckliga boken. Den är en väldigt välskriven skräckskildring som tilldrar sig på en kryssning mellan Sverige och Finland. Det finns något ondskefullt med på båten. De som inte är skräckslagna är fullständigt stel av fasa.
 

Tisdagstrion v. 48 2023: Uppväxtskildringar

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 48: Uppväxtskildringar

Jag tänker inte välja den uppväxtskildring som ligger närmast till hands efter gårdagens augustprisutdelning; nämligen Jävla karlar av Andrev Walden, vinnaren av Augustpriset i skönlitterära klassen. Det får bli tre andra.

1. Brev från min barndom av Emma Reyes. ER föddes i Bogotá i Colombia 1919 och dog i Bordeaux 2003. Mellan åren och 1969 och 1997 skriver hon tjugotre brev till vännen Germán Arciniega, historiker och kritiker, och berättar om sin barndom. Denne visar breven för Garcia Marquez som ringer upp henne och berättar att han haft stor nöje av läsningen. Emma Reyes blir rasande över att Germán Arciniega svikit hennes förtroende. Det tog tjugo år innan hon skrev brev till honom igen!

2. Sammankomsten av Anne Enright. Berättare är Veronica Hegarty, 39, en av de äldre i en syskonskara på tolv.  Ovanligt stor barnaskara även på Irland. Veronica har ett komplicerat förhållande till sin mor. Hon vet med sig att hon inte räknas till de snälla och ibland är hon inte säker på att modern vet vilket av barnen hon är. "Mamma hade alltid frihet att välja vilka hon älskade och inte älskade." Pojkarna kommer först och sedan de som var snälla av flickorna.

3. Blodsbunden av Augustin Erba är en roman på självbiografisk grund. Det är en rörande skildring av en uppväxt i Fisksätra i en lika ovanlig som dysfunktionell familj. Modern är ättling i rakt nedstigande led till kejsaren Frans Josef av Österrike. Fadern är biokemist ifrån Egypten. Modern är katolik och fadern kopt. Ingen känner familjen eller vet något om deras bakgrund. Amadeus, äldste sonen, berättar.