Veckans mening v. 23 2023

MIN 

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi delar helt enkelt med oss av en mening som vi av ena eller andra anledningen stannat upp inför. Utan att spoila något så klart. Min mening v. 23 kommer från Sodom och Gomorra av Marcel Proust. På spaning efter den tid som flytt. 4.

"...för att inse att den allmänna regeln - från vilken det naturligtvis finns undantag - bland människor är att de hårda är svaga personer som blivit föraktade, medan de starka, som inte bryr sig om ifall de blir föraktade eller inte, är de enda som äger den mildhet ytliga personer uppfattar som svaghet."

Fem en fredag v. 23 2023

elisamatilda: Fem en fredag v. 23: Harmoni 

1.  När var du senast mest balanserad? 1978

   2. Hur är ditt liv när du känner ro i kroppen? 

       Trevligt i största  allmänhet 

      

   3. Vad får dig att stressa ner? 

       Läsning i trädgården 

 

   4. Vilken del av ditt liv skulle behöva lite mer 

       harmoni? Husdelen

                   

   5. Vad för hobby eller aktivitet ger dig mest 

       avkoppling? Se svaret på fråga 3   

Helgfrågan v. 23 2023

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 23: Följer du någon bokserie?

Det gör jag verkligen. Först och främst är det På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust i sju delar. Jag närmar mig med stormsteg del 5. Och så är det polisserien av Stefan Ahnhem med Fabian Risk som protagonist. Vidare läser jag Jean - Christophe av 1915 år nobelpristagare i litteratur Romain Rolland. Tio delar omfattar den. Jag ska börja på del tre.

Veckans kulturfråga v. 23 2023

Med anledning av nationaldagen ger enligt O i sin Kulturfråga v. 23 oss i uppgift att berätta om några böcker som beskriver Sverige på ett bra och intressant sätt.

Lena Anderssons böcker Sveas son: en roman om folkhemmet och Dottern: en roman om folkhemmets upplösning. Mycket bra romaner båda två. Bara en mor av Ivar Lo - Johansson beskriver statartiden på ett otroligt bra sätt. Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött av Henrik Johansson. Vi som arbetar med våra kroppar av konstnären och fotografen Elisabeth Ohlson och Annica Carlson Bergdahl. Dikter av Harry Martinson beskriver svensk natur på ett oefterhärmligt sätt; daggmaskar, skogssjöar, kabbeleka, rävar, vintervass och nordanvind. Wanda Bendjelloul, Dalenglitter: en roman om hårt arbete, har jag inte läst ännu, men den handlar om arbetet i en hamburgerrestaurang. Eva Helen Ulvros, Kvinnors röster. Livsöden från det moderna Sveriges framväxt. Svenska drottningar i blickfånget från Vasatiden till idag av Karin Tegenborg Falkdalen. Glömde nästan Halva Malmö består av killar som dumpat mig av Amanda Romare. Om de hårda slitet på Tinder.

Tisdagstrion v. 23 2023

Ugglan&Boken: Tisdagstrion v. 23: Ser fram emot att läsa i sommar

1. Marcel Prost, På spaning efter den tid som flytt del 5: Den fångna

2. Stefan Ahnhem, Fabian Risk-serien del 2, Den nionde graven och del 3, Arton grader minus. Stefan Ahnhem kallas the King of Nordic Noir

3. Elly Griffiths, The Last Remains. 2023

Jean - Christophe. 1. Daggryningen

Romansviten Jean - Christophe består av 10  delar som skrevs mellan åren 1904 och 1912. Författaren, Romain Rolland, fick Prix Femina 1905 och Nobelpriset 1915 för Jean Christophe. Louise Åkerman fick genom personlig kontakt med författaren tillåtelse att översätta boken till svenska. Första delen har titeln Daggryning. Där presenteras en för musikerfamiljen Krafft som bor i en tysk stad vid Rhen. Farfar Jean - Michel och hans timida svärdotter Louisa och nyfödde sonsonen Jean - Christophe i vaggan inväntar  sonens, makens, faderns ankomst. Ingen vet i vilket tillstånd Melchior befinner sig. Hans framgångar som violinist har stävjats av hans gränslösa humör. Han har hamnat i en nedåtgående spiral och får allt färre uppdrag. På samma gång tilltar hans dryckenskap och spelande. Hustrun får gå ut och tjäna som kokerska. J-C får av en händelse veta att han haft en äldre bror med samma namn som han och som är död. En skolkamrat dör i tyfoidfeber. "Från den stunden var hela hans barndom förgiftad av tanken på döden." Och livet var ju inte lätt heller med hunger, misshandel och ensamhet. Inte ens modern förstår honom. Men nu vaknar motståndet i honom "En upprorisk, obändig kraft jäste inom honom." Och han beslutar sig för att hämnas. Farfar inför ett piano i huset. Den ende som blir glad är J-C. Han spelar när han är ensam hemma, men när han ertappas av fadern blir denne inte arg utan erbjuder sig att undervisa sonen. Melchior ser för sig ett underbarn i vardande. Ganska snart spårar undervisningen ur. Men farfar tar med J-C på opera och båda är lika överväldigade. När den berömde tonsättaren Frans - Maria Hassler kommer till staden spelar Melchior i orkestern och Jean - Michel leder kören. J - C lyssnar i sjunde himlen. "Allt är musik för ett musikaliskt hjärta." Beethovens porträtt hänger över bordet i hemmet. Den sexårige J - C hittar på melodier för varje särskilt tillfälle.  Farfar lyssnar och nedtecknar. Hof Musik Verein´s orkester spelar Beethoven och Barnaålderns nöjen av Jean - Christophe Krafft, sju och ett halvt år. Och den lille blyge kompositören måste spela sitt verk en gång till ensam på piano. Melchior och farfar har bestämt att kompositionen ska tillägnas storhertigen Leopold. Konserten blir en chockartad upplevelse för J - C. Återigen fylls han av revanchlust. Romain Rolland  var själv musikaliskt begåvad. Han var pacifist men hyllade Josef Stalin. Bland sina brevvänner räknade han Freud, Einstein och Gandhi.

Titel: Jean - Christophe
Författare: Romain Rolland

Översättare: Louise Åkerman

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 1914 

Antal sidor: 218

En smakebit på søndag v. 22 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar en söndagsutmaning som heter En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers förstås. Min smakebit kommer från älven av Rosa Liksom. Fler smakebitar HÄR

"När Katri och jag efter hårt arbete lyckats fösa ut korna på landsvägen, täcktes himlen av en höstlig dimslöja och snart duggade iskylt regn. Alla korna utom Ilona blev skrämda av de vassa flingorna och skingrades. Sisko, Pirkko och Liina rusade längs diket, Kerttu flydde till skogs, Siskos månadsgamla kalv Sokkeri dansade på stället, Soma klättrade upp på Kielos rygg och båda två brölade. Men videsnåret vid kanten av talldungen var så tätt, så vått och svart, att Kerttu inte lyckades tränga igenom. Hon återvände nedslagen med hängande huvud till vägen. Jag såg mig om. Granngårdens ladugårdspiga Martta var på väg i full fart med hjälpgossen Matti och husbonden Iisakkis boskap. Vi hade kommit överens om att gå tillsammans."