Läst,sett & hört. Böcker, film, musik, radio, tv, tidningar, tidskrifter
MIN
Veckans mening v.14: Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng på du också!
"Jag har med sågen, fjälljärn, röjklinga och yxa; samt givetvis bränsle och kedjeolja."
Min mening kommer från sidan 79 i Syskonen av Margareta Lindholm
elisamatilda: Fem en fredag v. 14: Om påsk
Jag vet ju att det egentligen är påskekrim som gäller, men det blir inget av med det i år. Jag är väldigt engagerad i På spaning efter den tid som flytt. III. Kring Guermantes. Att läsa den för en hel del annan läsning med sig. Dessutom har jag lånat hem Syskonen av Margareta Lindholm och Sopa ihop löv mot vinden av Christina Hesselholdt på kort tid ifrån biblioteket och jag vill gärna hinna läsa dem innan lånetiden går ut.
Simmarna av Julie Otsuka inleds med en skildring av ett gäng som simmar i en underjordisk simhall. Det råder ordning och reda. Alla har sina bestämda banor och rutiner; alla vet lite om varandra och de noterar om någon uteblir. Alla behöver läka på det ena eller det andra sättet. I simbassängen lämnar de sina bekymmer på land. En dag upptäcks en mystisk spricka i bassängen. Alla - inklusive badhuspersonalen - blir förfärade och så småningom ger klustret av oförklarliga sprickor upphov till konsekvenser för alla inblandade. Alice, en pensionerad laboratorieassistent, är lätt dement och kan glömma allt möjligt. Men när hon kommer ner i vattnet vet hon exakt vad hon ska göra. Det är henne en följer i några kapitel framöver och berättarperspektivet byts från ett "vi" till tredje person. En får exempel på vad Alice glömt och vad Alice minns. Det finns naturligtvis ingen logik i det. Men hon minns när mödrar och barn bussades ut i öknen vid krigsutbrottet eftersom fadern var japan. Hon minns när barnen föddes och första dottern som dog. En dotter, ett du, kommer in i berättelsen. Det är hjärtskärande att följa Alices väg mot Bellavista, ett privatägt minnesboende som erbjuder en långsiktig lösning. Dit minnesteam blir din andra familj, men Alice längtar efter att vara med "sina egna". Alice har vårdat sin mor sju dagar i veckan i fyra år. Alices egen dotter besöker henne sällan och har alltid bråttom. Den som har pengar kan få ett ljust rum med naturutsikt vilket betyder minskad förlust av vit hjärnsubstans. Alice har inte Alzheimers; hon har FTD, frontallobsdemens. Den gröna gräsmattan utanför Bellavista får Alice att tänka på Kyotos vackra trädgårdar. Jag tycker mig se en parallell mellan klustersprickorna i bassängen och det som händer i Alices hjärna. Och jag gillar språket. Skildringen av Alices hjälplösa långsamma sjunkande ner i glömskan är sorglig att läsa om även om det då och då tillfälligt stannar upp i platåer vet man att slaget är förlorat. Jag tyckte mycket om boken. Kunde ha strukit under åtskilliga meningar men boken var inte min.
Titel: Simmarna
Författare: Julie Otsuka
Översättare: Helena Fagertun
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 2023
Antal sidor: 173
Läser du någon påskekrim i påsk, i så fall vad?
Om jag läser någon påskekrim skulle det kunna bli Stormvarning av Maria Adolfsson. Det är del två i serien om Doggerland. Jag läste ettan, Felsteg, och tyckte mycket om den. Det skulle också kunna bli 1974. Första delen i Yorkshire - kvartetten av David Peace. Författaren låter kriminalreportern på Yorkshire Post skriva om mordet på en flicka som leder honom till andra mord. Han blir varnad, men fortsätter ändå och - som vanligt hos David Peace - avslöjas korruption och samhälleliga missförhållanden. Böckerna är filmade. Fädernas missgärningar av Åsa Larsson står också oläst i min bokhylla.
Ugglan&Boken: Tisdagstrion v. 14: Påsk
3. Påskmiddag i stugan vid havet med målade ägg och Jansson, Brantevikssill och Blå Jungfruns muffins med marsipankycklingar på.
I andra delen av Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt. I skuggan av unga flickor i blom arbetar en beslutsam huvudperson bort Odette och Swanns kallsinniga dotter, Gilberte, ur sitt system. Han åker med sin mormor till badorten Balbec (Cabourg i Normandie) där han träffar många viktiga och berömda människor samt en hel hop unga flickor. Ett visst flicktycke tycks han ha. Själv är han oavlåtligt intresserad. Albertine Sidonet är en i flickhögen. Hennes utseende är inte perfekt och hon är inte rik. Men de har roligt tillsammans. Han får en väldigt god vän i adelsmannen Robert de Saint - Loup som beundrar berättaren mycket. Han känns som en frisk fläkt i dennes liv och representerar Guermantes - vägen som ledde till den verkliga aristokratin under promenaderna i Combray (i del 1, Swanns värld). Berättaren är mycket fäst vid sin mormor. Hon är en cool dam med en del fina kontakter. Tjänstekvinnan Francoise är en annan karaktär en fäster sig vid. Tyvärr lämnade tant Léonie det jordiska redan i Swanns värld. Berättaren beskriver sinnesintryck, kläder, tyger, färger och dofter; människors utseenden och beteende. Ibland är han överraskande rolig och nästan lite elak. Han ser ofta paralleller mellan verkligheten och olika konstverk; han hänvisar till författare och framför allt till konstnärer. Konstkritikern John Ruskin var hans stora ledstjärna. Ett problem läsaren stöter på är frågan om hur gammal berättaren är. Han verkar vara ung och allmänt ömtålig till kropp och själ, men en förstår att han besökt prostituerade. Ett annat problem som drabbar läsaren är antisemitismen. Den dyker upp överallt och en noterar med förvåning. Berättaren vill flytta sig utanför tiden och naglar fast ögonblicket. Tiden och minnet är viktiga teman hos Marcel Proust. Boken är full av understrukna träffsäkra formuleringar och anteckningar om vem som är vem. Det myllar av människor och intressanta släktskap. "På spaning efter den tid som flytt är som helhet och i varje detalj en gåta att tyda", skriver Olof Lagercrantz i Att läsa Proust. Jag griper mig entusiastiskt an del tre, Kring Guermantes.
Inlägg
