Om bara

Vigdis Hjorths senaste roman, Om bara, är i själva verket hennes debut från 2001. Den har inte funnits på svenska tidigare. Den handlar om Ida Heier som är dramatiker, gift, tre barn och bor i Oslo och hennes vettlösa kärlekshistoria med Arnold Busk, tunnhårig professor med kulmage och stort ego boende i Tronheim. Han är expert på Brecht och har just gjort en översättning av och skrivit en essä om Brecht. Nu åker han omkring och föreläser och vid något tillfälle träffar han Ida. Deras första möte blir inte särskilt lyckat. Arnold Busk är lite besvärad av att han är gift och har ett litet barn. Ida har bestämt sig för att lämna sin snälle man innan han lämnar henne. Professorn skickar Det omöjliga av Göran Sonnevi till Ida, och hon förstår mycket väl vad det är Arnold Busk försöker säga, men det bekymrar henne inte. Och så är karusellen igång. De träffas inte så ofta men ibland kan det bli hela veckor i någon fin stad. I början beter sig Ida som en tonårig stalker. Tycker jag. Hon är svartsjuk, med eller utan anledning. Ofta med. Professorn är svår på unga studentskor. Allteftersom tiden går glider rollerna över till det motsatta förhållandet. Arnold Busk, som också skilt sig, blir den kontrollerande och Ida känner att hon behöver mera utrymme för sin person. Vid något tillfälle blir Arnold till och med våldsam. Då kastar Idas barn ut honom. Ida har också meddelat honom att en vacker dag blir det en studentska för mycket och då är det ovillkorligen slut. Det är inte riktigt läge att säga så mycket mera. Jag läste romanen med stort intresse och frågar mig vad det är som gör att de här båda personerna fastnar i varandra. Förhållandet är ganska destruktivt och jag tycker mera att det rör sig om besatthet än kärlek. Jag har tidigare läst Arv och miljö och Är mor död? 2022av Vigdis Hjorth. Om bara är minst lika bra. Ella Schartner är inläsare. Översättare: Jens Hjälte

Titel: Om bara 

Författare: Vigdis Hjorth

Öveersättare: Jens Hjälte

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2022

Antal sidor: 323

 

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

" När jag tittade mot bordet, såg jag att pappa och farbröderna redan hade satt sig och börjat dricka. Mannen och kvinnorna hade delat upp sig , så männen satt och drack risvin, medan kvinnorna var fullt upptagna med att laga mat och bära in den. Min syster och jag satte oss på platserna som av avsedda för "barnen". På bordet fanns stora tallrikar uppradade med vilda växter och kokta grönsaker. "Jag vill ha hamburgare!" skrek Yota-kun, men farbror Teruyoshi klappade till honom på huvudet och sa:"Sånt finns verkligen inte här!" På bordet stod ett fat  med vandringsgräshoppor kokta i sojasås och socker, och vid sidan av det hoppade en vanlig gräshoppa omkring. "Fånga den, Yota!" 

Från sidan 31 i Jordbor av Sayaka Murata.

Veckans mening v. 3

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Veckans mening v. 3: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på."

"Det var Ami - chan och Yuri - chan som i enlighet med obon - traditionen hade satt ätpinnar som ben på gurkan och auberginen under dagen för att förfäderna skulle rida på dem." Ur Jordbor av Sayaka Murata. Obon ungefär som alla helgons dag.
 

Fem en fredag v. 3 2023

elisamatilda: Fem en fredag v. 3: Skrivna ord

1. Vem skrev du senast ett brev till? Barnbarnen

2. När skrev du senast under ett kontrakt? Ett regelrätt kontrakt var det länge sedan jag skrev på. Men  vanliga överenskommelser undertecknar jag ofta.

3. Har du någonsin skrivit dagbok? Ja, som ung i många år. Numera mera sporadiskt och kortfattat.

4. Har du en läslig handstil? "Du skriver snyggt, men det går inte att läsa det," sa en av mina älskliga bröder. Ja, kanske det?

5. Vad brukar du oftast skriva på din inköpslista? Jäst, äpplen,brysselkotlett.

Helgfrågan v. 3 2023

Mia på bokbloggen Mias bokhörna undrar i sin helgfråga v. 3 hur vi har det med klassiker? Läser vi några?

Jag läser relativt ofta och mycket gärna klassiker. I en läsecirkel står vi just i begrepp att läsa På spaning efter den tid som flytt 1. Swanns värld av Marcel Proust. På min Boktolva som inte är klar ännu har jag med Egalias döttrar, De obesuttna av Ursula K Le Guin, och Carmilla av Sheridan Le Fanu som väl får räkns som klassiker.

Dödsklockan

.

I samband med en diskussion av Löpa varg av Kerstin Ekman talade någon om att Dödsklockan finns att se på Öppet arkiv i SVT 1. Eftersom jag inte läst någon av hennes spänningsromaner tänkte jag att det kunde vara intressant att se Dödsklockan. Sagt och gjort. Boken, som är en psykologisk thriller, skrevs 1995. 1999 gjorde Daniel Alfredson film av den med en rad fina skådespelare; Keve Hjelm, som spelar jaktlagets ålderman, Gustaf Åkerman, med tyngd och kraft; Anders Ekborg som spelar Måns Westling, den yngste i laget och lite av Gustaf Åkermans skyddsling. Loa Falkman spelar Klas Bodin, en odräglig stadsbo som kräver en plats i jaktlaget. Så sker också på bekostnad av Gustaf Åkerman. De båda männen tål inte varandra. Inför den årliga älgjakten samlas det uppsluppna jaktlaget och  efter en stund är de ännu gladre. De ska hämta Klas Bodin vid tåget. Georg Mård (Gösta Bredefeldt) har en ung son som kör buss och han ska köra dem. Men när de beslutar sig för att de ska ta en genväg som är för smal för bussen vägrar föraren. Måns Westling tar över ratten. Det dröjer inte länge förrän Måns hör en duns och när han går ut och tittar hittar han en cykel i diket och strax intill en äldre kvinna. Hon är död. Alla blir förfärade och tar ett överilat beslut om att gömma undan kroppen. Måns är den ende som är tveksam. När jakten sedan börjar följer en Måns som stiger ut i den dimmiga oktobermorgonen med älgstudsaren på axeln och i sällskap med gråhunden. Klas Bodin kommer att skrämma iväg en stor älgtjur för Måns Westling som har den precis på kornet. Måns blir fullständigt rasande och skjuter vilt efter Klas Bodin. Nu måste jaktlaget be Gustaf Åkerman om hjälp. Han är den ende som kan spåra ett skadat djur. Det visar sig att Klas Bodin känner till jaktlagets hemlighet och han är inte sen att pressa pengar av dem; pengar som ingen av dem har men ändå måste skaffa fram. Vid det här laget är en säker på att berättelsen inte kommer att få något lyckligt slut. Miljön är så väl skildrad; en by någonstans i Jämtland i början av 60 - talet. Skogen är höstlig och fin. Gråhunden rör sig vant i terrängen. Jaktlagets olika personligheter spelas trovärdigt av skådespelarna. Keve Hjelm är inte oväntat helt lysande. Anders Ekborg/Måns Westfelt  är den mest samvetsömme i laget men hans vilda skjutande efter Loa Falkman/Bodin gör mig betänksam. Så oöverlagt och aggressivt borde ingen handla som hanterar en bössa. Måns Westfelt är inte direkt i sin första ungdom heller. Välgjort och välspelat; spännande och obehagligt. Funderar på om jag inte ska läsa boken också.

Veckans kulturfråga v. 3 2023

enligt O: Veckans kulturfråga v. 3 2023: Vilka tunna böcker vill du lyfta fram

Löpa varg av Kerstin Ekman är en tunn mycket innehållsrik bok av ett slag en sällan träffar på. Kerstin Ekmans språk är oefterhärmligt; hennes känsla för naturen är unik och hon är psykologiskt trovärdig vad det gäller karaktärsskildringen.

Galatea. A short Story ligger oläst i min läshög; 56 sidor. Författaren Madeline Miller har tidigare skrivit The Song of Achilles och Kirke och dem tyckte jag mycket om så det finns ingen anledning att tro att jag kommer att tycka mindre om Galatea.

Paradis av Sara Villius har jag nyligen läst men ännu inte skrivit om. Det är en fristående fortsättning på hennes förra roman, Madonna som kom 2019 och som jag också tyckte mycket om. Sara Villius skriver sparsmakat och enkelt och träffar så rätt.