Veckans mening v. 45

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på."

"Åren sydde denna klänning av fett 

som jag hängt över benstommen

fastän jag vet att det hade varit snyggare

med en murgröna."

Ur Inte alls dåligt av Kristina Lugn

Fem en fredag v. 45 2022: Mörker

elisamatilda v. 45: Mörker

1. Vad tycker du om att vrida klockan åt det ena eller andra hållet? 

I år passade det mig ganska bra, tycker jag

2. Vad innebär mörkret för dig?

Tystnad och lugn

3.Har den här hösten varit mörk eller ljus för dig?

Hösten har varit välsignat mild. Och det känns som om det varit en hel del ljus men att det mörknat tidigt.

4. När famlade du senast i mörker?

Jag famlar ideligen i mörker. Bokstavligen och bildligen

5. Av vilken anledning var du senast uppe mitt i natten?

Jag är uppe varenda natt av olika skäl. Men ofta vacklar jag ut och tar in dagstidningen

Veckans helgfråga v. 45 2022

Mias helgfråga v. 45: Vilken bok skulle du ge din pappa på Fars dag på söndag? 

Om min pappa varit i livet skulle han ha fått 

Rysslands förlorade seger av Arkadij  Babtjenko. Han går till rätta med ryssarna: "Ni lever i ett fascistiskt land, i Fjärde riket, som redan helt öppet bedriver en fascistisk politik med koncentrationsläger och tortyr i det egna landet och startar ett aggressivt, fascistiskt angreppskrig mot ett främmande territorium." I en rasande och förtvivlad skildring av det putinistiska Rysslands väg mot avgrunden ger den rysk-ukrainske författaren, bloggaren och krigsveteranen - han deltog i kriget i Tjetjenien - Arkadij Babtjenko, född 1977,  sin syn på händelseutvecklingen före och efter den ryska invasionen av Ukraina den 24 februari 2022. Inte helt förvånande lever Babtjenko i exil sedan 2017.

Veckans kulturfråga v. 45

enligt O undrar i sin Kulturfråga v. 45 vilken kultur vi tycker är rolig. 

Då tänker jag omedelbart på gamla På kurs med Kurt, Keeping up appearances och Absolutely fabulous. Kristoffer Appelquist i Svenska nyheter kan också vara väldigt rolig, men nu tog han ju slut. 

Och när jag läser 

"Åren sydde denna klänning av fett

som jag hängt över benstommen

fastän jag vet att det hade varit snyggare

med en murgröna."

i Inte alls dåligt. Efterlämnade dikter av Kristina Lugn frustar jag helt ofrivilligt till 

Tisdagstrion v. 45 2022: Blod svett och tårar

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 45: Blod, svett & tårar (en av varje).  Jag har grävt djupt i minnets labyrinter och fiskat upp en titel (nr 1) som jag tror mig ha hört mamma tala om. Nr 2  har jag lagt mig till på annat sätt. Nr 3 ; Fassbinder har alltid intresserat mig. Och Schygulla är sedan gammalt en storfavorit. Gemensamt för alla tre titlarna är att de fascinerar mig på något sätt och etsat sig fast i minnet.

1. Blodet ropar under almarna av Eugene O´Neill. Teaterpjäs och film med Sophia Loren och  Anthony Perkins. Bondsonen Eben (Anthony Perkins) längtar efter den dag då han får ärva gården efter sin far (spelas av Burl Ives). Men fadern gifter om sig och det blir hustrun (Sophia Loren) som får ärva. Har egentligen svårt att tänka mig Anthony Perkins spela bondson.

2. Wikipedia: "Veronikas svetteduk är en av kristendomens mest kända reliker. Det är den duk som Veronika enligt legenden torkade Jesu ansikte med när han bar korset på Via Dolorosa på väg till Golgata. Veronika och hennes svetteduk är inte direkt omnämnda i evangelierna och legenden blev allmänt känd under medeltiden. Det finns flera dukar som uppges vara Veronikas originalduk. Den mest kända förvaras i Peterskyrkan i Rom." Fredrik Wislöff skrev en roman med den titeln

3. Petra von Kants bittra tårar. Film och teaterpjäs av Rainer Werner Fassbinder. Filmen "Petra von Kants bittra tårar" kom 1972 och blev Fassbinders internationella genombrott. Det är jag som är Petra von Kant, säger Fassbinder om modeskaparen Petra von Kant, på Dramatens lilla scen spelad av Ingela Olsson 2017. Den hade jag gärna sett. Gillar både Fassbilnder och Olsson. Filmen/teatern befolkas enbart av kvinnor: en väninna, en älskarinna, en mamma, en dotter och en hunsad assistent. Älskarinnan spelas av en annan favorit: Hanna Schygulla. Den franske regissören François Ozon  har gjort ny film med män i de två huvudrollerna. farmor spelas av en 78-årig Hanna Schygulla, som alltså återvänder till materialet efter 50 långa år.

Skred

 

Sara Strömbergs andra kriminalroman med antihjälten och journalisten Vera Bergström på Jämtlandsposten som protagonist har fått titeln Skred. Jonte Andersson, en ung fårbonde försvinner under mystiska omständigheter på samma gång som det går ett jordskred i trakten av Åre. Sara Strömberg har till vissa delar skapat en egen värld. Men många orter, gator, byggnader och stora delar av infrastrukturen finns i verkligheten. Jonte Andersson har även försökt kombinera fårbonderiet med en musikkarriär som DJ i Åres nöjescentrum och som musiker. Sommaren har varit regnig och det grävs i berget för byggnation av flotta fritidshus. Vera avskyr alla hus där det bara lyser några veckor om året. Vera talar med Jontes syster och hennes man och farbror Henning som bor hos dem tidvis. I familjen anar en vissa motsättningar och kanske också en arvstvist. Under Veras utfrågningar i trakten får en ta del av de släkthistorier som oundvikligen cirkulerar. På det viset fär läsaren lära känna både trakten och dess befolkning. Vera är inte blind för den storslagna naturen omkring sig. Ungkarlskvinnan Vera är sig väldigt lik sedan debutboken Sly, som för övrigt fick pris som bästa svenska deckare 2021. Det vill säga ensam och kärlekstörstande. Men klimakterieproblemen tycks vara bättre. Hon inser att hon inte kan vara den allra lättaste att dela livet med. Vera Bergström är väldigt mänsklig och sympatisk och jag läser gärna flera böcker om henne.

Titel: Skred

Författare: Sara Strömberg

Förlag: Modernista

Tryckår: 2022

Antal sidor: 

En smakebit på søndag v. 44 2022

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna.

 "Jag har alltid stått vid sidan av. Inte för att jag medvetet ställt mig vid sidan  av för att betrakta världen. utan för att jag aldrig funnit en grupp att tillhöra. Jag tillhör inte ens betraktarna. Jag har alltid hamnat i en skarv. Mitt emellan det mesta. Proggrörelsen, musikrörelsen, punken, rocken, syntarna. Svensktoppen, finkulturen. Politiken. HBTQ. När jag var ung och mottaglig och längtade efter att få tillhöra så var det som om jag alltid kom fram för sent. Eller för tidigt. Eller v ar det så att jag egentligen inte ville?

Från sidan 213 i Instrumenten. Memoarer under konstruktion. del 1 av Eva Dahlgren