Veckans mening v. 40 2022

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrina ord driver en lördagsutmaning han kallar Veckans mening. Vi väljer ut en mening ur det vi läser som fått oss att stanna till, av den ena eller andra anledningen. Den kan vara dum, sorglig, rolig hemsk eller vad som helst. Det viktiga är att den fått oss att stanna upp. Min Veckans mening v. 40 kommer från sidan 48 i Det tredje ljuset av Claire Keegan

"Mången man har mist mycket bara för att han missat ett ypperligt tillfälle att hålla tyst." 

I översättning av Marianne Tufvesson. W&W 2021
 

Fem en fredag v. 40 2022: Gång

elisamatilda: Fem en fredag v. 40: Gång

 

1. Var gick du senast en promenad? I hembygdsparken och på stan

2. Vad har du för vardagsskor? Ecco - alltid Ecco

3. Hur många steg ungefär går du en vanlig dag? Färre än jag tror

4. Är du den långsamma eller snabba i gångtrafiken? Långsammare än jag vill

5. När är du som mest aktiv? Mitt på dagen

Helgfrågan v. 40 2022

Mias helgfråga v. 40 2022: Bakade ni kanelbullar i tisdags? Jag gjorde det inte men ni kanske har tips om en bra kokbok?

Jag bakade inga kanelbullar på kanelbullens dag. Men jag åt en kardemummabulle. Jag använder gärna Anna Bergenströms kokböcker och den odödliga Vår kokbok.

Hett i hyllan v. 40 2022

 Bokföring enligt Monika: Hett i hyllan v. 40

2010 kom Beate Grimsruds underbara bok En dåre fri. Den var en läsupplevelse. Evighetsbarnen har jag också läst men den var jag inte fullt så imponerad av. I min hylla står sedan ganska länge Jag föreslår att vi vaknar som kom på Albert Bonniers förlag 2019. Beate Grimsrud dog 2020 men fick det norska Bragepriset postumt vilket ingen annan fått tidigare. Romanen handlar om Vilde Berg som är författare och får en cancerdiagnos. Behandlingen blir lång och svår . Vilde kommer väldigt nära döden men även livet. Hon bor på Södermalm. Där bor även Räven och Råttan som kommer in i Vildes liv när smärtan blir för svår. Sydsvenskan tycker att detta är Grimsruds starkaste roman. DN: "Beate Grimsruds nya roman är som vatten för en törstande strupe.

Veckans kulturfråga v. 40 2022: Vem hoppas du får årets Nobelpris i litteratur

enligt O: Veckans kulturfråga v. 40 gäller förstås Nobelpriset i litteratur. Vem hoppas du får det? Jag envisas med Margret Atwood. Hon hade varit så väldigt välförtjänt av det. Så mångsidig och otroligt bra. Fransyskan Annie Ernaux skulle också vara väl värd ett pris. Och visst vore det roligt om Karl Ove Knausgård fick Nobelpriset i litteratur? Han är en absolut favorit. Jonathan Franzen, kanske? Eller varför inte ungerska Dubravca Ugrešić.
 

Tisdagstrion v. 40 2022: Negation i titeln

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 40: Negation i titeln

1. Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksievitj. Det är ett mäktigt verk bestående av kvinnoröster. Författaren intervjuar, spelar in, samtalar över en kopp té, talar i telefon och söker namn och adresser. Det hela är komplicerat. Många är emot projektet, men berörda kvinnor - och de är tusentals - är lättade över att äntligen få berätta för någon som lyssnar.   

2.  Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek av Maria Zennström. Titeln tål att tänka på. Handlar det om att få eller ge? Maria i dagboksromanen reflekterar över kärlekens väsen. Hon har insupit rädsla för närhet med modersmjölken. När någon kommer för nära bränns det och hon drar sig undan. Maria har liksom författarinnan en svensk och en rysk förälder. Hon är också utbildad filmregissör och det är väl det som gör att hon alltid beskriver människors utseenden och kroppar- särskilt mäns - men också den åldrande moderns..

3. Finns inte på kartan av Carin Hjulström. CH är journalist och författare från Göteborg. Finns inte på kartan är hennes första roman. Den handlar om 23 - åriga Frida Fors som går på journalisthögskolan i Göteborg. Hon ska just åka ut på sin sex månader långa praktik och hoppas att hon ska få en plats i närheten av sin stora kärlek, Peter. Men hon blir flyttad till en liten lokalredaktion i Bruseryd lite norr om Eksjö..

Bonus: Aldrig en Iris på dessa bleka fält. Fredmans epistel nr 54 av C M Bellman. LYSSNA!

En smakebt på søndag v. 39 2022

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

"Daniel Malvik drev lite fiske söder om Barrøy när vädret var vackert, och kom i slutet på januari förbi med ett paket, inslaget i gråpapper och surrat med hyssing, från Svetlana på postkontoret. Det innehöll först och främst några väl lästa tidningar, därnäst ett brev och en gammal rysk barnbok. Svetlana var född i Archangelsk, men kom under revolutionen med familjen till Vardø, som trettonåring, hon hade gått i norsk skola och gift sig norskt, hade blivit änka på norska och ansåg sig lika norsk som alla andra i ishavsstaden. Så blev hon under sista kriget flykting igen, och det fick räcka, därför reste hon inte tillbaka, hade hon frågat om hon inte kunde lära henne språket, utan stannade här där ödet hade satt iland henne, för gott, menade hon. När Ingrid fortfarande svärmade för Alexander och allt ryskt, hade hon frågat om hon inte kunde lära henne språket, och Svetlana hade inte bara himlat med ögonen, utan svarat rätt och slätt nej, ryska var Stalins språk, den största brottslingen i mänsklighetens historia, hon talade inte ryska med sina egna söner en gång, och var stolt över det."

Från sidorna 82 och 83 i Bara en mor av Roy Jacobsen