Hett i hyllan

Manolitas tre bröllop av den spanska författaren Almundena Grandes köpte jag för flera år sedan på något antikvariat för 40 kr. Jag var nyfiken på författaren och den tid som boken utspelas i. Den 14 april 1931 utropades den andra spanska republiken. De progressiva krafternas seger i kommunvalen hade drivit kung Alfonso III i exil och landet hade fått en ny regering.  Denna regering var mycket efterlängtad av de mest missgynnade samhällsklasserna, det vill säga större delen av det spanska folket, säger författaren i sitt förord. Ganska snart blir det oro i leden och det utbryter inbördeskrig. Makten blir Francos, under flera årtionden. Under den här militärdiktaturen eliminerades mängder av människor som försvann i massgravar som till stor del fortfarande är okända. Mot denna historiska bakgrund utspelar sig handlingen i Manolitas tre bröllop. Verkliga och fiktiva personer blandas i romanen. Manolitas föräldrar tillfångatas och hennes storebror, Antonio, leder en underjordisk motståndscell från ett gömställe. När han ber henne att uppsöka en viss fånge i det fruktade Porlierfängelset för att överlämna viss information är hon inte särskilt glad över uppgiften. Men snart upptäcker hon att hon hyser varma känslor för fången.Det är Monika på bokbloggen Bokföring enligt Monika som håller i den här läsutmaningen som handlar om böcker i våra hyllor som blivit stående olästa fast vi egentligen inte förstår varför.

Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna

This is thy hour O Soul, thy free flight into the wordless,
Away from books, away from art, the day erased, the lesson done,
Thee fully forth emerging, silent, gazing, pondering the themes thou lovest best,
Night, sleep, death and the stars.

Titeln på Joyce Carol Oates senaste bok Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna. kommer från en dikt av Walt Whitman. Familjen McClarens stora hus är Oates eget berättar hon i en intervju i Babel. Jessalyn McLaren blir plötsligt änka när John Earl McClaren, Whitey, hennes man, avlider efter att ha råkat i delo med ett par fascistiska poliser. Änkeståndet är ju något JCO är väl förtrogen med och som hon också skrivit om i romanen Änkan. Vilsenheten och ensamheten är överväldigande. Inget kan ersätta Whitney. De fem barnen tappar också fotfästet; var och en på sitt sätt. Äldste sonen Thom, som övertagit faderns företag, drivs av hämndbegär och hans  äktenskap krisar. Virgil, son nummer två, lever ett bohemiskt konstnärsliv som inte ses med blida ögon av familjen - alldeles särskilt inte av fadern. Han är en fridsam person som står sin mor nära. Äldsta dottern, Beverley, tror sig vara faderns favorit. Hon förbereder sig på att ge sin virile, otrogne man en minnesbeta. Mellandottern är en hårdhänt rektor för en skola hon arbetat uppåt i rankinglistan. Hon är ensam och saknar helt social kompetens och får någon sorts sammanbrott men verkar till slut ta hand om sitt liv. Yngsta barnet, Sophia, gör också ett uppbrott; från sin tjänst och från sin mycket äldre pojkvän. Hon byter upp sig. Alla fem barnen skakas i sina grundvalar av moderns nya liv. Hon möter en puertorican som är Whiteys raka motsats och Jessalyn faller som en fura. Hon är fem år äldre än mannen men han lockar fram en kvinna inom  Jessalyn  som hon inte visste fanns. Han flätar hennes gråa vackra hår till en tjock, fin fläta som hänger ner på hennes rygg. Hon ser ut som en indiankvinna, fnyser barnen, som tror att mannen enbart är ute efter Jessalyns pengar.  Och huset - det gamla kära huset på Old Farm Road - tänk om det går ur familjens ägo! Äktenskapet blev för Jessalyn en gyllene bur. Hon behandlas av sin man som en prinsessa - och en invalid. Oates förmåga att gå in bakom pannbenet på sina karaktärer är beundransvärd. Jessalyn är speciellt trovärdig. Rasism och klasskillnader är vanligt förekommande i det amerikanska samhället. Bilden av polisen är inte vacker. Någonstans i mitten av den omfångsrika romanen känner jag att här kunde man lyft ut ett stycke. Men sedan griper berättelsen tag igen och engagemanget är tillbaka. Slutet då? Ja, det får läsaren jobba vidare med på egen hand. 

Titel: Natten. Sömnen.Döden. Och stjärnorna

Författare: Joyce Carol Oates

Översättare: Fredrika Spindler

Förlag: HarperCollins

Tryckår: 2022

Antal sidor: 862

 

Internationella kattdagen

 

Vi åt en underbar pizza på internationella kattdagen som ju visserligen var igår, men då kunde jag inte föra över bilder till min blogg på min nya iPhone.

Shuggie Bain

Äntligen har även jag läst Shuggie Bain, den skotske författaren Douglas Stuarts debutroman som kom ut 2020. Den bygger på egna barndomsupplevelser från  80 - talets Glasgow. Hela samhället var på väg utför och arbetarklassen drogs med. Arbetslösheten ökade och uppgivenheten bredde ut sig. Unge Hugh, Shuggie, är huvudkaraktären i berättelsen. Mamma Agnes tragiska livsöde upplevs mycket genom Shuggie. Agnes är vacker och levnadsglad och utrustad med drömmar om framtiden. Hon tycker att hon liknar sin idol Liz Taylor. Hennes första äktenskap med en tråkig men präktig katolik slutar med skilsmässa när Agnes mött den bufflige kvinnokarlen taxichauffören Big Shug Bain. Han är protestant och har inga problem med att lämna hustru och fyra barn för den vackra Agnes, som har två barn med sig i boet. Ganska snart står det klart för Agnes vad hennes nye man är för en. Snart finner hon sig förflyttad till ett sotigt före detta gruvsamhälle utanför Glasgow med yngste sonen Shuggie. Hon har svårt att smälta in i den övriga kvinnogemenskapen. De andra kvinnorna tycker att hon är högfärdig och att hon lägger an på deras män. Shuggie och hans mor utvecklar en speciell relation och allteftersom hon förlorar greppet om sitt liv  och blir alltmer alkoholiserad blir Shuggie allt viktigare för henne. Han hjälper och skyddar henne så långt det är möjligt. Ända in i döden. Första hälften av boken tyckte jag var ganska rå och oändligt trist. Medan andra delen griper tag på ett helt annat sätt. Shuggies sätt att ta hand om sin olyckliga mor är så rörande. Den unge Shuggie har det inte lätt i världen. Moderns elände på hemmaplan och i skolan kallas han bög och blir retad för sitt sätt att använda lite ovanliga ord. Själv är han osäker. Shuggie Bain är välskriven och förtjänar många läsare. Den tappre Shuggie lever kvar hos en långt efter att läsningen är avslutad. Douglas Stuart nobbades på 44 förlag. Albert Bonniers förlag tackade ja innan någon annan och innan boken vunnit Bookerpriset 2020. Douglas Stewart flyttade till New York för tjugo år sedan och är numera framgångsrik designer på Manhattan.

Titel: Shuggie Bain

Författare: Douglas Stuart

Översättare: Eva Åsefeldt

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2021

Antal sidor: 460

En smakebit på søndag v. 31 2022

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

"Når eventyrslystne personer vender hjem fra overvintringer på isflader, fra udforskningen af det indre Grønland eller fra bestigningen af snekledte tinder og fortæller offentligheden, hvordan de med dybfrosset legeme stod ved det endelige mål, så er vi en lille, udvalgte skare, som icke lader os imponere. Det är de forældre, der har den oplevelse af at deltage i årlige spejderparader ved nytårstid. Det kan godt være, der er koldt på toppen af Mount Everest og udenfor en stormomsuset iglo på den geografiske sydpol. Men der kan nu ligegodt ikke være så koldt som i Møllers Gaard hvor vi hver nytårsdag står og hører pastor Frederiksen fortæller hvad det betyder at være karsk og beredt og forankret i Herren."

Från sidan 5 i Volmer. Portræt af en samfundsstøtte av Lise Nørgaard

Veckans mening v. 31 2022

 MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi väljer ut en mening ur det vi läser och som fått oss att stanna upp - av den ena eller andra anledningen. Min mening kommer den här veckan från sidan 18 i Hamnet av Maggie O´Farrell:

"Varje liv har sin kärna, sitt nav, sitt epicentrum varifrån allting flödar ut och dit allting återvänder."
 

Boknostalgi: The Dawning

I en dal mellan höga berg i Montenegro under inflytande av såväl ottomansk som österrikisk kultur ligger staden Plevlje. Där utspelar sig släkthistorien i The Dawning genom tre generationer från 1860-talet fram till Första Världskriget. Man följer människorna i vardag och fest, sorg och glädje, liv och död. Folkdräkter, folkseder och folkdanser beskrivs målande liksom frierier, äktenskapskon-
trakt, affärstransaktioner, arvsförfarande och allt som hör livet till. Författarinnan låter oss uppleva slåttern ur barnens synvinkel och det blir en livfull tilldragelse där man hör liarnas schvischande, känner doften av nyslaget hö och deltar i skördefolkets raster med matsäck, dryck och sång. Det råder stora skillnader mellan samhällsklasser, män och kvinnor, kristna och muslimer, landsbor och stadsbor, bönder och köpmän, öst och väst, gammalt och nytt. Kvinnornas liv engagerar och upprör. Särskilt de gifta kvinnornas. En svärdotter ska passa upp alla - inklusive barnen - från tidig morgon till sen kväll. Hon är totalt ofri och saknar alla rättigheter, men lyckas ibland med klokhet och list uppnå en viss ställning. Kvinnor föraktas och anses söndra. På samma gång klarar sig ingen utan dem. Men solidariteten mellan kvinnor oavsett klass, etnicitet, nationstillhörighet och religion är påtaglig. De delar varandras villkor som döttrar, hustrur och mödrar under hårda förhållanden. I familjen Kovic finns tre söner. Stevo, den äldste, är klok, politiskt och socialt intresserad och arbetar för ett serbiskt uppror för friheten. Janko, mellanbrodern, är en utåtriktad diplomatiskt begåvad man som umgås lika lätt med österrikare som turkar. Han är öppen för nyheter och vill att barnen ska få utbildning - även flickorna. Petko, lillebror, är konflikträdd (om det inte gäller att prygla hustrun) och utvecklas till en osympatisk lätting. Jelka, Jankos hustru, är inte av lika fin släkt som Janko själv vars släkt har mycket gamla anor. Jelka är den man sympatiserar allra mest med i berättelsen. Hon är intelligent, vacker och livfull och vinner den nya släktens tillgivenhet och förtroende. Genom människorna i och runt släkten Kovic levandegörs ett stycke av Balkans lika dramatiska som röriga och våldsamma historia.
Författarinnan Milka Basic Poderegin föddes i Plevlje 1904. The Dawning är hennes enda roman och den var tänkt att vara första delen i en trilogi. Men författarinnan dog i London 1971 och ligger begravd i Plevlje. Den starka närvarokänslan beror kanske av att berättelsen bär det självupplevdas prägel. Att under några dagar förflyttas i tid och rum till Balkan ca 1860 - 1914 har varit en djupt engagerande upplevelse. Ibland har jag associerat till Stilla flyter Don (Sjolochov) som ju till viss del utspelas vid samma tid fast i Ryssland. Jag läste boken första gången 2009 och jag får stor lust att läsa om den nu.