Helgfråga v. 19 2022

Mia undrar i sin helgfråga v. 19 om vi någon gång köpt en bok på grund av omslaget.

"En hisnande läsupplevelse om guldrushens Nya Zeeland skriven av det litterära stjärnskottet och mottagaren av Man Booker-priset 2013, Eleanor Catton.
Året är 1866 och Walter Moody har som så många andra kommit till Nya Zeelands guldgruvor för att söka lyckan. Samma stormiga natt som han anländer stöter han på ett märkligt sällskap bestående av tolv män som har samlats för att i hemlighet diskutera en serie olösta brott.
En rik man har spårlöst försvunnit, en prostituerad har försökt att ta sitt eget liv och en enorm förmögenhet att hittats hemma hos en alkoholiserad enstöring. Walter Mody dras snabbt in i ett äventyr som är lika komplext och gåtfullt som stjärnhimlen." Bokus
Omslaget gör en del. Men för mig måste det nog finnas något annat också; ett tema; en miljö; en tidsepok eller något annat som intresserar mig. Himlakroppar heter den svenska utgåvan av Eleanor Cattons prisade bok. Och nog har den en del att erbjuda utöver ett vackert yttre?

Detaljerna

Om Detaljerna av Ia Genberg hade varit min egen bok hade den varit full av understrykningar. Så många fina, pregnanta formuleringar; så många tankar och iakttagelser som till synes lekande lätt satts ord på. På bokens omslag syns fyra pusselbitar som jag tänkte skulle bilda en enhet som skulle ge själva berättaren åt läsaren. Ja, så blir det kanske. I fyra kapitel möter en fyra personer som alla betytt mycket i huvudpersonens/berättarens liv. "...Jaget är ingenting annat än detta: lämningar av de människor vi gnider oss emot." Först möter en den perfekta, organiserade, välbärgade Johanna om vilken det sägs:"... vi installerade oss i varandra." Båda flickorna läser litteraturvetenskap. Litteratur var deras bästa lek. Paul Auster blev ett av berättarens väderstreck. Hon beundrar hans skarpa enkelhet. Med person nummer två, Niki - som egentligen hette Carolina - förhöll det sig tvärtom. Niki betyder kaos, gränslöshet och ständigt pågående drama. Hon hatar sina föräldrar, sin barndom och hela Stockholm. Gränsen mellan vänskap och fiendskap är hårfin. Niki dras mot underjorden och vill bli författare.  I hennes närhet finns alltid en bok av Birgitta Trotzig. Alejandro, som troligtvis heter något annat, är berättarjagets stora kärlek. Hon hittar honom när han stiger upp på scenen och dansar till Zomby Woofs musik på Fasching. Och som han dansar! Han upplåter sin kropp åt musiken. De talar med varandra, men hon vet inte vad de talar om. Hon säger sig inhalera honom. "En strulig kille," säger Sally, den enda konstanten i berättarens liv. Sally finns alltid där. Men det gör inte Alejandro, som ändå lämnar något viktigt efter sig. Kanske är det berättelsen om Birgitte som gör det starkaste intrycket. Den är inte ett porträtt av författarens mor, men hon hade inte kunnat skriva det här kapitlet om hennes mor fortfarande hade funnits i livet. Birgitte präglas av en traumatisk upplevelse i ungdomen. Hennes liv kommer att domineras av anpassning och oro. "Att  smälta in i, att smälta samman med, försvinna in i; det var hennes alternativ till att förlora förståndet."- "Som fisken i vattnet," sa hon om sig själv. Som fisken i stimmet, tänkte jag. Vid 23 års ålder får Birgitte en psykos i samband med att dottern/berättaren föds. Sedan blir det speciella bokhyllor med böcker om yin och yang och ayurvedisk massage och Älska dig själv. Birgitte förblir en sökare i hela sitt liv. Till slut hittar hon fram till bensodiazepinerna och de blir hennes verkliga vänner. På något sätt flockas männen omkring Birgitte. De vill ta om hand. På sitt sätt. Utanför familjen kämpade Birgitte alltid för att verka normal. Sally möter på Skogskyrkogården där båda barndomsvännerna har en förälder. "Ur de dödas synvinkel blir kronologin ointressant, det enda som räknas är detaljerna, graden av förtätning, detta hur och vad och allting som har med vem att göra." De skålar med kaffemuggarna och Sally säger: "Snart är det för sent. Vi måste därför anstränga oss till det yttersta." Generna är en mycket fin bok som handlar om sökande, identitet, vänskap och kärlek. I kapitlet om Niki finns flera tillfällen att fnissa. Humor saknas inte för övrigt heller. Värme, inlevelse och saklighet präglar särskilt avsnittet om Birgitte. Detaljerna är en roman att tycka mycket om och fundera länge på.

Titel: Detaljerna

Författare: Ia Genberg

Förlag: Weyler

Tryckår: 2022

Antal sidor: 151 

Veckans kulturfråga v. 19 2022

enligt O: Veckans kulturfråga v. 19: Vilken bok,film, TV - serie eller sång får dig att tänka på sommaren?

En bok som helt och hållet tilldrar sig på sommaren och dessutom i en klassisk semesterort är alldeles nya Paradishamn av Erika Olofsson Liljedahl. Orten är Mölle. 

Sommarsången framför alla andra är för mig Waldemar Åhléns Sommarpsalm med text av Carl David af Wirsén. 

Det finns en TV - serie som jag snart ska se om som för mig är väldigt mycket sommar. Det är Vi på Saltkråkan. Jag gillar speciellt farbror Melker, Tjorven, Båtsman och Stina med den stora tandgluggen.

Tisdagstrion v. 19 2022: Trafikljus

 Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 19 Trafikljus (en röd, en gul & en grön bok): 

1. Jag kallade honom Slipsen av Milena Michiko Flasar. Den 20 - årige Hiro Taguchi bor i Tokyo med sina föräldrar. Han har gått igenom skolan utan större besvär, men sedan orkar han inte längre. Han vill inte följa den utstakade vägen. Han vill vara ifred. Han stänger in sig på sitt rum. Han blir en s. k. hikikomori.

2.  Nicke Nyfiken av H. A. Rey. Nu är han 80 år, den gamle skurken, still kicking and alive! Lite gaggig känns han, den gode Curious George (aka Nicke Nyfiken) vid förnyad bekantskap. Hans kompis, mannen med den gula hatten, är en ganska tvivelaktig person enligt min mening. Men nu är det ju inte jag som har tolkningsföreträde. Jag ska bara vara tyst och läsa högt, om man så säger...

3.  Blodsbunden av Augustin Erba är en roman på självbiografisk grund. Det är en rörande skildring av en uppväxt i Fisksätra i en lika ovanlig som dysfunktionell familj. Modern är ättling i rakt nedstigande led till kejsaren Frans Josef av Österrike. Fadern är biokemist ifrån Egypten. Modern är katolik och fadern kopt

Selfie nr 19

Stafett-selfie-med-ord nr 19

Paulas pörte

Då är det min tur att ge er veckans frågor att klura på.
Selfie med ord startades av Aina på bloggen Klimakteriehäxan och i hela 17 veckar höll hon ut och hittade på nya utmanande frågeställningar till oss deltagare i den här lite svåra men roliga utmaningen.

Nu hjälps vi åt med frågorna och denna vecka får ni klura på mina tolv frågor
Som vanligt ska svar 2 börjar med sista bokstaven i svar 1 osv. Det går bra att bara svara med ett ord men lika bra att även utveckla svaret med en förklaring. Här får man göra som man själv vill.

1. Min favoritperson när jag var 3 år  Pappa, tror jag

2. Roligast när jag började skolan: Alla spel

3. Inte kul alls när jag var 10: Livet

4. Jättekul när jag var 13: Tre små bröder (det var inte alls detsamma med den två år yngre systern)

5. Framtidsdröm när jag var 15: To be a nurse

6. Det bästa med att fylla 20: Everything

7. Gav mig ångest vid 30:  Golem

8. Upptäckt vid fyllda 40: Moderskapet gånger två

9. Ser mest fram emot i sommar: Tillfällen till bad

10. Det sämsta med vintern: Dikeskörning

11. Det bästa med vintern: Glansis

12. Favorit-uttryck (svordomar tillåtna): Solen har också sina fläckar!

Selfie nr 2

Klimakteriehäxan Selfie nr 2 

10 januari

1. Efternamn: Callmer (men jag har ett till)

2. Blomma: Rosor

3. En flicka du känner:  Rigmor

4. Favoriträtt: Rotmos

5. Barnbok: Sagan om den nyfikna abborren

6. Något du aldrig tar på dig:  Nattlinne

 
7. Låt du inte glömmer:  Ein bisschen Frieden

 

8. Mat du gillar : Nypotatis

 

9. En grej från balkongen/altanen:  Solstol

 

10. En plats du vill besöka:  Laos

 

11. Sömnknep: "Saga" från SR Play

 

12. Lyssnar gärna på:  Y. M. C. A.

En smakebit på søndag v. 18 2022

 

"Hon ville inte gifta sig, inte egentligen. Hon hade kritiserat äktenskapet som institution i A Vindication of the Rights of Men och sin lilla roman Mary: A Fiction avslutade hon med att hennes namne drömde om döden som en värld befriad från giftermål och äktenskap. Även hennes sista bok, romanen Maria or the Wrongs of Woman, är till stora delar en stridsskrift mot äktenskapets tyranni. I den boken konstaterar huvudpersonen att "en hustru är lika mycket som hans åsna eller hans häst mannens egendom, och hon har inget som hon kan kalla sitt eget". Mary hade också mer praktiska skäl för sin tvekan att gifta sig med Imlay: Hon var rädd att dra in honom i det ekonomiska ansvar hon hade tagit på sig för sina båda systrar. Men när jakobinerna nu utfärdade ett dekret om att alla brittiska medborgare skulle fängslas såg hon och Imlay sig tvungna att registrera henne som fru Imlay hos den amerikanska ambassadören och skaffa ett intyg på att hon var amerikansk medborgare. Livet i Paris blev allt svårare."

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser, Utan spoilers, förstås. Min smakebit kommer från sidan 41 i Lutad mot ett spjut. Mary Wollstonecrafts resa i Skandinavien 1795 av Katarina Bjärvall. Fler smakebitar HÄR