Helgfrågan v. 14 2022

Mias helgfråga v. 14: Var får du dina boktips ifrån?

Det är nästan lättare att säga var jag inte får dem ifrån. Jag kan titta i min egen bokhylla och få syn på böcker som jag glömt att jag hade. Jag kan gräva i källaren och hitta nerpackade böcker som jag inte sett på så länge att jag glömt dem. Jag läser tidningar, tidskrifter och bloggar, bloggar, bloggar. Jag lyssnar på radio och ser på TV; pratar med vänner och bekanta; kollar i bokhandlar och antikvariat; hittar mer eller mindre direkta referenser i böcker jag läser. Det sistnämnda är väldigt roligt. Jag får lust att läsa om Böcker som samtalar av Lena Kjersén Edman. Intertextualitet hänvisar till att ingen text står för sig själv, utan ingår i ett nät av relationer till andra texter. Begreppet introducerades 1966 av Julia Kristeva.

Staden utan kvinnor

Staden utan kvinnor, 2011,  av Madeleine Hessérus tilldrar sig i ett framtida Stockholm, ca 2040. Jag kan tycka att den känns ganska samtida. Staden utan kvinnort är en dystopi och handlar om hur kvinnor bygger en mur, mental och faktisk, omkring sig för att skydda sig mot det utbredda våldet mot kvinnor. Kvinnorna bor i  Södra staden och männen Norra. I gångarna under staden bor de s. s. sorkarna; små magra, bleka pojkar som av olika skäl håller sig undan samhället. De säljer sprit och knark och har grävt ut grottor åt sig i väggarna. Protagonisten Jakob Hall, historiker och författare,  kommer in till staden ifrån skärgården för att infiltrera Fabers krets, en mäktig, manlig terrororganisation. Han är motståndsman och en främling i staden och de tre ynglingar, David, Elliott och Kurt, han närmar sig är mycket avvaktande. De har inga höga tankar om skärgården över huvud taget; de känner inte till den och har aldrig varit där. Men så småningom kommer de att utbyta tjänster och tonen blir lite hjärtligare. Under läsningen associerar en till andra murar (Berlinmurern, kinesiska muren, Trumpens mur mot Mexiko);  Kvinnostaden av Christine de Pizan, medeltidens feministiska klassiker från 1405 och Den nya kvinnostaden av Nina Burton. Jag tänker också på Alice i Underlandet. Staden utan kvinnor är filmisk; språket är fint och ibland rent poetiskt; bildspråket är målande. Men människorna lever inte riktigt. De är framför allt bärare av idéer. Jag tror att jag vill läsa något mera av Madeleine Hessérus. Jag tyckte mycket om hennes språk, hennes skildring av stämningar, den psykologiska precisionen och miljöbeskrivningen.

Veckans kulturfråga v. 14 2022

 

enligt O: Veckans kulturfråga v. 14:
Vilken favoritförfattare har du "tappat bort"

Det finns en författare som jag läst ganska många titlar av men som jag på senare år "tappat bort". Inte för att jag egentligen hinner med i den takten som hon skriver heller. Det är Joyce Carol Oates. Hennes bok om Marilyn Monroe är helt fantastisk. Vi läste den i en bokcirkel och alla var helt överens om att den är enastående. 

En annan väldigt produktiv och likaledes "bortglömd" favoritförfattare är Haruki Murakami. Katten som vrider upp världen och  Kafka på stranden är två lästa favoriter. Många andra väntar i hyllan.

Två giganter som jag skändligen försummat. I åratal. Hur gottgör en sådant?

Tisdagstrion v. 14 2022

Ugglan& Boken:
Tisdagstrion Vecka 14: X i boktitel, författarnamn eller huvudpersons namn

1. Max, Agatha Christies man som vill få hennes porträtt målat i Agneta Pleijels Dubbelporträtt, en roman om Agatha Christie och konstnären Oscar Kokoschka 

2. Berlin Alexanderplatz av Alfred Döblin filmades 1980 av Michael Fassbinder
och den gick som TV - serie några år efter. Det var en fantastisk upplevelse. Barnen fick riva hela huset om de ville, men en timme på måndagskvällarna var deras föräldrar borta för världen. Underbara Hannah Schygulla hade en av huvudrollerna.

3. Halldor Laxness, Salka Valka. Salvör Valgerd Jónsdóttir, Salka Valka, är dotter till en ensamstående mor. De är fattiga och allmänt föraktade av samhället. Salka Valka skrevs 1931, är översatt till många språk  och har filmats flera gånger.  Salka Valka växer upp till en flicka som vet vad hon vill och är modig och stark nog för att trotsa manssamhället. En kvinnohistoria som inte bör falla i glömska

Bonus: Laxfiske i Jemen av Paul Torday. En shejk får för sig att det måste gå att  ordna laxfiske i öknen i Jemen. Romanen filmades också. Regi: Lasse Hallström

Selfie v. 14 2022

Klimakteriehäxan: Selfie v. 14

1. Så bor jag: Villa

2. Vill se: Arashiyama (den mest natursköna området av Kyoto)

3. Hoppas på: Allmän avreglering av reserestriktioner  (särskilt i Japan)

4. Där har jag faktiskt varit: Gifu (prefektur och residensstad i Japan. Ligger mitt emellan Tokyo och Kyoto)

5. Kärlek jag aldrig glömmer: Uno (min pappa)

6. Något hårt: Obsidian

7. God smak: Nektarin

8. Exotisk maträtt: Nori (havsgrönsak som bl. a. används till sushi)

9. Hobby: Idrott

10. Doft: The Only One. EdP från Dolce&Gabbana

11. Kan inte leva utan: Ett eget rum

12. Uppskattar hemma: Mossträdgården

En smakebit på søndag v. 13 2022

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser, Utan spoilers, förstås. Min smakebit kommer från sidan 29 i Ivalu. En roman från polareskimåernas land av Peter Freuchen. 1946. Översättning av Lisbeth och Louis Renner.

"Det finns säkert ingen plats i världen, där en liten flicka har det så bra som hos sin mormor. När Ivalu vaknade på morgonen låg alltid ett härligt stycke narvalshud skuren i små tärningar bredvid henne så att hon kunde stoppa dem i munnen och tugga på dem. Hennes små stövlar fick varje kväll friskt, torrt gräs mellan sulorna, så att de alltid var varma, och om de var lite våta blev de upphängda på torkställningen över lampan. Mormor släckte inte lampan utan passade elden tills Ivalus stövlar var torra. Och när hon blev våt för att hon legat i djup snö och sprungit in i det varma huset utan att borsta av sig, sade mormodern alltid att när hon blev stor skulle hon säkert bli förståndigare. Det var så lustigt att tänka på att hon en gång till sina små barn skulle säga detsamma som man nu sade till henne. - Och du ska komma ihåg att åldern gör folk klokare och att det är omöjligt att vara ond på ett barn!"                    

Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 13 2022

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord leder en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi bjuder på en mening som av någon anledning fått oss att stanna till. Min mening kommer ifrån sidan 26 i Jag står här och stryker av Tillie Olsen. Romanus & Selling 2022. Else Lundgren översätttare. 

"Susan, barn nummer två, guldlockig och knubbig, snabbtänkt, pratsam och säker, var allting i utseende och sätt som Emily inte var; Susan som inte kunde motstå Emilys "skatter" och slarvade bort eller hade sönder dem; Susan som berättade roliga historier och gåtor när vi hade främmande och knep applåder medan Emily satt tyst (för att efteråt säga till mig: det var min gåta, mamma, jag hade berättat den för Susan ); Susan som trots de fem årens åldersskillnad bara var ett år efter Emily i sin fysiska utveckling."