En smakebit på søndag v. 51 2021

Historiska Media

"Man lägger märke till honom i staden, när han har ärenden dit. Han kommer ridande på den svartbruna, som är så lätt på kotbenen att den dansar, och barn och folk skockas bakom honom på gatorna. Man vet att han beställer en plog som inte är den sortens plog man känner till. Han lämnar en ritning till smeden, och plogen ska utföras exakt efter anvisningarna. Det spelar ingen roll vad smeden säger om den utmärkta danska plogens förträfflighet, det ska vara den här tyska plogen, precis så som kaptenen vill ha den. Han beställer också glasfönster hos en glasmästare, men inte ett, utan fyra stora och två små. Det sägs att han betalar i förskott med klingande mynt ur ett skrin med järnband som folk kan beskriva trots att ingen har sett det. Hans häst och hans oxe går det rykten om, hans pistol, hans käpp, hans längd, hans gula sidensjal om livet." 

Från sidan 20 i Kaptenen och Ann Barbara av Ida Jessen. Historiska Media 2021

En smakebit på søndag är en läsutmaning som administreras av astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger. Vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.  Fler smakebitar HÄR
 

Fem = en en fredag v. 51 2021

 

elisamatilda nöjer sig med en fråga idag på julafton 2021:

Hur kommer du fira idag precis så som du vill?

Det ser ut att bli precis som jag önskat. Barn och barnbarn på plats. Barnbarnen klädde julgranen i ottan. Nu lutar den sig tungt mot väggen. Den är så fin. Vi äter någon gång mellan tre och fyra. Därefter kommer det att bli en lång och omständlig julklappsutdelning under vilken vi säkert kommer att behöva kaffe. Därefter tror jag att alla kommer att vara ganska trötta och försjunka i sina julklappsböcker.

God jul önskas alla fellow bloggers!

Helgfråganv. 51: Julspecial

Mias bokhörna: Helgfrågan Julspecial v. 51: Tipsa om någon bok du läser eller har läst. Jag tipsar om en bok jag tänker läsa. Om jag får tid.

                                                         

Prinsessan de Clèves är en klassiker skriven av Madame de La Fayette. Jag har den gamla upplagan i Levande litteratur. Natur och Kulturs klassikerserie i översättning av Eva Alexandersson och med efterord av Daniel Andrae. Den kom ut 1964.

Den nya utgåvan som kom i Bonniers klassikerserie 2010 är i samma översättning. Daniel Andraes efterord saknas, men det finns ett förord av Birgit Munkhammar. Prinsessan de Clèves ska diskuteras i en av bokcirklarna ganska tidigt på nyåret. Jag tänker ha nyutgåvan som arbetsmaterial och skriva och stryka under i. Det är den gamla utgåvan alldeles för fin för.

Veckans kulturfråga v. 51 2021

 enligt O: Veckans kulturfråga v. 51: Vilken är årets bästa bok?

Svårt. Jag har en känsla av att jag läst ett flertal bra böcker i år. Men tre stycken sticker ut lite särskilt.

Det är Tritonus  Kjell Westö som jag nyligen läst/lyssnat på. Jag brukar inte gilla Westö men den här var helt oemotståndlig med all musik, djur och natur.

Den sista migrationen av Charlotte McCognahy blev jag också som klubbad av och lyssnade mig igenom två gånger på raken. Mycket djur och natur. Så fräscht!

Löpa varg av Kerstin Ekman tar upp många intressanta teman. Språket är fantastiskt som vanligt. Djur och natur här också.

Tisdagstrion v. 51 2021: Julböcker

Ugglan & Boken : Tisdagstrion v. 51: Julböcker

1.  Jul i stallet av Astrid Lindgren och Harald Wiberg

"Det var en gång ett barn som satt i sin mammas knä. Det var jul och barnets mamma berättade om en alldeles särskild julnatt i ett stall för länge sedan. Barnet såg alltsammans för sig som om det hänt i deras stall, på deras egen gård ..."

Så börjar ramberättelsen i Jul i stallet och därefter följer den välkända julberättelsen.

Astrid Lindgrens "julevangelium" har blivit något av en klassiker. Den stämningsfulla berättelsen om barnet som föds i stallet den allra första julnatten kom ut första gången 1961, då illustrerad av Harald Wiberg. Senare utgåvor är illustrerade av Lars Klinting.

2. Hur ljuset tar sigin av Louise Penny. Det är jultid i Québec. Det snöar ymnigt och Three Pines som ligger någon mil bortom Montreal är julpyntat. En känner igen alla de trevliga invånarna så när som på den bittra, svärande poeten Ruth Zardos nyfunna vän, ankan Rosa. I botten av berättelsen finns en syskonskara som är femlingar.

3. Lottas jul av Lotta Kühlhorn. "Lotta Kühlhorn är världsbäst på att fira jul. Hon börjar med minusadvent i november, en traditionell nedräkning till advent i det kühlhornska hemmet, ökar sedan från början av december fram till höjdpunkten vid själva högtiden - julafton! - för att börja nedtrappningen runt nyår." Detta är en del av presentationen av Lottas jul på Adlibris. Det är en otroligt läcker och rolig bok som jag sprang förbi på biblioteket idag och naturligtvis fick den följa med hem. Jag får frossbrytningar av pyssel och blir svett i handflatorna vid blotta tanken, men Lottas pyssel är absolut oemotståndligt! 61 synnerligen goda julgärningar.

Tritonus

Årets andra stora överraskning. Jag gillar Tritonus. En skärgårdsroman av Kjell Westö jättemycket. Det beror troligen på att jag lyssnar på den och får då med en del av all musik som det talas om i boken. Jag både lyssnar och läser. Och det finns låtlistor till boken vilken är ett mervärde i sig. Musiken betyder mycket för Kjell Westö och han är mån om att få in en musikalisk rytm i det han skriver också. Den världsberömde dirigenten Thomas Brander, 58, har byggt sig ett fantastiskt chateau, Casa Tritonus, dit han ska kunna dra sig tillbaka från offentligheten. Huset ligger i den fiktiva skärgårdssamhället Ravais, dit han får åka färja sista biten. Musiken är hans liv men nu är engagemangen är inte riktigt så många som tidigare och han inser att han befinner sig på det sluttande planet. Hans stora kärlek, Krista, har lämnat honom och övergått till en coming man som  är yngre än Brander och dessutom dirigent. Reidar Lindell, luggsliten skolkurator, är granne med Brander. Han är lika utåtriktad som Brander är introvert. Han sysslar med rockmusik och spelar i ett band. De båda männen är väldigt olika, men här utvecklas en sträv vänskap som leder till att Brander får kontakt med livet utanför musiken. Med Reidar Lindell följer alla andra människor i samhället. Naturen är ett framträdande tema i boken. Westö är mycket förtjust i det finländska kustlandskapets växlingar. Kring de båda männen rör sig djur av olika slag. I Branders fall rör det sig om fladdermöss och mårdhundar. Lindells djur är en tjädertupp och en katt. Naturen är läkande men kan också bli hotande på grund av den förstörelse människan åsamkat den. Brander har en son, Vinnie, och Lindell har en dotter, Maja. Båda är 30 +  och de öppnar sina sina föräldrars ögon för olämplig köttkonsumtion, synen på naturen och omvärlden. Samtiden finns med på andra sätt också, som till exempel miljön, terrorismen, metoo, pandemin och tilltagande extremism. Den musikaliska termen tritonus, djävulsintervallet,  är ett intervall som spänner över tre heltoner, till exempel intervallet C–F♯. Tritonus har en dissonant klang och används ofta i skräckfilmsmusik. Romanen pendlar mellan harmoni och dissonans. På det hela taget blev jag väldigt fascinerad av Tritonus och jag tyckte mycket om att kombinera lyssnandet och läsandet. Jag kommer att köpa pocketboken för att läsa om och kunna stryka under och kolla vad det är jag kan ha missat. Årets första överraskning var Renegater av Klas Östergren.

Titel: Tritonus. En skärgårdsberättelse

Författare: Kjell Westö

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2020

Antal sidor: 381

En smakebit på søndag v. 50 2021

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar söndagsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Dagen då Nisha försvann, innan jag ens insåg att hon var försvunnen, såg jag ett mufflonfår i skogen. Jag tyckte att det var märkligt. Dessa uråldriga får härstammar från vårt land och är vilda och sällsynta. De dras till avskilda platser och strövar vanligtvis omkring i svåråtkomliga partier av bergen. Jag trodde aldrig att jag skulle få se ett på platt mark, särskilt inte så här långt österut.  Faktum är att ingen hade trott mig om jag hade berättat att jag såg ett mufflonfår vid kusten; man hade skrivit om det i tidningarna. Jag borde ha insett att något inte stod rätt till. För länge sedan insåg jag att jorden ibland talar till en, att den hittar på sätt att framföra sitt budskap om man bara tittar och lyssnar med ett barns öppenhet. Det lärde farfar mig. Men den dagen i skogen, när jag såg det gyllene fåret, hade jag glömt bort det. "   Från sidan 11 i Sångfåglar av Christy Lefteri, som också skrivit Biodlaren från Aleppo. Fler smakebitar HÄR