Veckans mening v. 49 2021

MIN

Robert på bloggen Mina skrivna ord driver en lördagsutmaning han kallar Veckans mening. En bjuder på en mening ur det en just läser; en mening som fått en att stanna till ev någon anledning. Min mening kommer från sidan 85 i Tritonus av Kjell Westö. Den boken hade jag troligen aldrig läst om jag inte lyssnat på den. Den går som radioföljetong. Reine Brynolfsson läser och det är synd. Krister Henriksson eller Peter Andersson hade passat bättre. Brynolfsson läser flytande men rösten passar inte. Musikinslagen utgör däremot ett väsentligt mervärde. 

" Ett grått förmiddagssken silades in genom de två små fönstren, på ett bord stod en surfplatta kopplad till en högtalare och han avverkade sång efter sång som spelades upp på Spotify, energiska ansnummer men också ballader som "Shallow" och "Where the wild Roses grow."
 

Fem en fredag v. 49 2021: Antingen - eller

elisamatilda: Fem en fredag v. 49: Antingen - eller

1. Ta sönder ett pepparkakshus eller ett hus gjort av lego, och varför?

Vilket som. Är ungefär lite lika lite engagerad i båda delarna

2. Egenbakade eller köpta pepparkakor, och varför?

Egenbakade. Jag bakar franska skurna pepparkakor till 1 Advent. Mjuk pepparkaka med lingonsylt i blir saftigt och gott. Köpta pepparkakor är sällan goda.

3. Insnöad med din närmaste granne eller insnöad ensam, och varför?

Definitivt insnöad ensam. Det tror jag att min närmaste granne skulle tycka också. Inte för att jag har något emot vederbörande men ett påtvingat umgänge skulle nog kännas jobbigt för oss båda.

4. En grön jul eller en regnig jul, och varför?

En grön jul. Lättare att komma ut om inte regnet står som spön i backen

5. En plastgran eller riktig gran, och varför?

Vilket som numera. Otänkbart för några år sedan. Men det finns väldigt vackra plastgranar. Men så länge sonen och/eller barnbarnen vill klä granen så får det bli en levande rödgran.

Veckans helgfråga v. 49 2021

Mias bokhörna: Veckans helgfråga v. 49: Har du önskat någon bok i julklapp?

Jag önskar alltid böcker i julklapp. Det får gärna vara överraskningar. Åtminstone om givaren kan godta ett byte.

Mänskligheten kommer att förundras. En biografi om Hilma af Klint av Julia Voss skulle jag kunna tänka mig, liksom

Alltför mycket kvinna: en biografi om Else Kleen och den nya kvinnan som samhällsförbättrande journalist. Else Kleen (1882 - 1968) ville verka för att höja klädkulturen; hon arbetade i flera stora tidningar och intresserade sig för sociala frågor. Dessutom hann hon gifta sig fyra gånger, bl. a. med den socialdemokratiske politikern Gustav Möller.

Veckans kulturfråga v. 49 2021

enligt O: Veckans kulturfråga v. 49: Vilken eller vilka av de författare och deras verk som prisats av Svenska Deckarakademin tycker du extra mycket om?

Jag gillar också listor. Det är kul att se vilka som fått priser och vilka en läst. Förr i tiden läst jag många deckare men nu blir det färre. Det finns ju så otroligt mycket att läsa. 

Av bästa översatta författare erinrar jag mig Paul Claudels fantastiska Grå själar. Den gjorde ett outplånligt intryck på mig. En annan fransk deckarförfattare som jag läst det mesta av och några titlar flera gånger är Pierre Magnan. Till exempel Skuggspel. Hans miljö är trolsk.

Svenska deckarakademipristagare jag läst med förtjusning är Kerstin Ekman, Händelser vid vatten. Sven Westerberg läste jag gärna när det begav sig. Han skrev om spioneri och psykiska sjukdomar. Den döende detektiven av Leif G. W Persson lyssnade vi på, maken och jag under en lång bilresa. Peter Andersson läste fantastiskt bra och vi gillade boken mycket. Sådan far sådan dotter. Störst av allt av Malin Persson Giolito tyckte jag väldigt mycket om.

Debutantpriser fick Eva - Marie Liffner för den historiska kriminalromanen Camera. Väldigt spännande i intressant miljö. Olle Lönnaeus, journalist i Malmö, har skrivit en serie. Tiggarens hand är del tre i serien med antihjälten Johnny Lilja

Tisdagstrion v. 49 2021: Bröllop och begravning

Ugglans & Bokens Tisdagstrion v. 49: Bröllop och begravning

1. Jag börjar på 1600 - talet med Georg Stiernhielms (ja eller någon i hans omedelbara närhet) beskrivning av ett bondbröllop i Bröllopsbesvärs Ihugkommelse. Här sparas inte på krutet. Det serveras stora mängder dryckjom, feta får, oxar, höns och gäss som massor av olika kryddor. Redan när bröllopsgästerna närmar sig festen skall den flottrika doften möta de kommande gästerna. 500 rader hexameter från mitten av 1600 - talet "som skildrar mestadels med öfvervigt af komisk ton av de mångfaldiga bryderier och vedermödor som föregå och efterfölja hvarje giftermålsförbund, dock så att sakens ljusa sida till sist göres gällande."

2. En odödlig kvinna. Aurore Dudevant alias George Sand var Chopins följeslagerska under många år. George Sand (1804 - 1876) var jämte Victor Hugo de mest lästa författarna i Frankrike under slutet av 1800 - talet. George Eliot, som tagit starka intryck av George Sand, och Charles Dickens var de mest lästa i England under samma tid. George Sand skrev många romaner, men det är En vinter på Mallorca som hon blivit mest känd för. 1838 - 39 levde hon tillsammans med Chopin och några av hennes barn på Mallorca. Det blev en ganska dyster tid egentligen, men det var här Chopin skrev några av sina vackraste kompositioner. Läs vad jag tyckte om En vinter på Mallorca HÄR. Flaubert storgrät vid George Sands begravning och Victor Hugo skickade via ombud en hälsning som börjar så här: " Jag begråter en död och hälsar en odödlig."

3. Hej då! Begravningsboken. Det angår oss alla. I precis lika hög grad. Ändå är det få som vill tala om det. Men journalisten, författaren och kulturskribenten Lotte Möller har skrivit en bok om det: Att vi ska dö. Hej då! Begravningsboken heter den. Lotte Möller är saklig och påläst och rakt på sak. Hon lyckas till och med använda sin speciella humor. Boken är en nyttig handledning om död och begravning.

Starka band

"Jag har inget gott förhållande till min mor, och när våra liv hopar sig över oss tycks det ofta försämras ytterligare. Vi är fångna i en trång sfär av intensiv och oavvislig förtrolighet. Under en följd av år sker en utmattning, ett slags uppmjukning mellan oss," skriver författaren Vivian Gornick en bit in i sin biografi Starka band. Det är en mycket stark skildring av mor och dotter som älskar att hata varandra. Vivian Gornick är en framstående amerikansk författare och feminist som fick sitt publika genombrott redan 1987 med sin bok Fierce Attachements. Först nu har den kommit i svensk översättning av Inger Johansson. Vivian är uppvuxen i Bronx under 40 - och 50 - talen. Familjen bor i ett hus där det i huvudsak bor judiska familjer. Familjen Gornick är också judar. Modern är hemmafru - på makens begäran. Själv hade hon mer än gärna arbetat. Dottern är skeptisk till allt som modern förespråkar. Men de möts i det gemensamma förflutna. De promenerar i sina gamla kvarter och modern berättar. Somliga saker minns Vivian också. Till exempel minns hon Netta, en schicksa, som flyttar in i huset. Vivians mor tar henne under sina vingars beskydd och Vivian blir också god vän med henne. Nettta lever ett ganska utsvävande liv och har en del att lära Vivian. Vivian tycker att Netta är vacker och spännande. Starka band skildrar olika sorters utanförskap. Vivians mor är begåvad och politiskt intresserad, men hon satte makens/familjens önskemål före sina egna. Modern var trots allt stolt över dotterns framgång med boken. Hon gick så långt att hon till och med signerade den. Utan henne hade det inte blivit någon bok, resonerade hon. Vivian Gornicks eget liv  består av utbildning, skrivande och misslyckade förhållanden. Hon är i boken ca 50 och modern är 80. Jag tycker att Vivian Gornic har skildrat sin mor och sitt förhållande till henne helt lysande. Hon var väldigt noga med att aldrig skriva när hon var arg. Osentimental och behärskad är vad hon är. Jag hade gärna träffat både Vivian Gornick och hennes mor.

Titel: Starka band

Orig.:s titel: Fierce Attachments

Författare: Vivian Gornick

Översättare: Inger Johansson

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2021

Antal sidor: 223
 

En smakebit på søndag

"Det var i somras, närmare bestämt den 10 juni 1856, på kvällen efter en solvarm dag, som han mötte honom. Pontus och några kamrater hade tillsammans med deras biologilärare varit ute på Hisingen och samlat in växter och njutit av det vackra vädret och den lantliga idyllen, och på kvällen hade han bjudits till Johannes Claesson som tillsammans med en vän residerade hos Madam Bengtsson i en liten blå kammare mitt emot kasernen, och i detta blåa rum rum där fönstren stod på vid gavel för att släppa in kvällssvalkan, träffade han för första gången Hugo. Hugo Theodor Malm."

Läsutmaningen En smakebit på søndag handhavs av astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger. Det hela går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att avslöja något, förstås. Min smakebit kommer från sidan 25 i Ett lyckligare år av Jonas Gardell. Fler smakebitar HÄR (Emeli på bloggen Lesekunst).