1. Den blå dagboken av James A Levine, som utöver sitt yrke som professor i medicin vid Mayokliniken i Minnesota arbetade för utsatta kvinnor och barn i tredje världen. Batuk, som är huvudperson i romanen, har en verklig förebild. Det tog en låg stund innan jag verkligen tog in vad jag läste. Det var alltför gräsligt. Flickan Batuk såldes som nioåring av sina fattiga föräldrar till en bordell i Mumbai. Hon satt i en bur vid "burarnas gata", väl synlig och till salu för hugade spekulanter. På båda sidor om henne satt andra flickor - och pojkar. Som ett mänskligt smörgåsbord.
2. Den blå maten av den kände kocken Niklas Ekstedt och vetenskapsjournalisten Henrik Ennart handlar om några områden i världen där människorna blir ovanligt gamla. Hårt arbete, grönsaksodling, föda huvudsakligen från växtriket, sinnesro och social gemenskap är utmärkande för livsstilen i dessa områden, som alla ligger lite avlägset. Okinawa i Japan är ett välkänt blått område. Där skrattar de åt pensionering vid 65 då människan ju endast är ett barn. Vid 90 är en medelålders...
3. Blått blod och liljevita händer är Angela Rundquists doktorsavhandling. Arbetarkulturen var väl undersökt men varken borgerligheten eller aristokratin hade gett upphov till tidigare forskning. Undertitel: en etnologisk studie av aristokratiska kvinnor 1850-1900.