Helgfrågan v. 25 2021

 Mia undrar i sin helgfråga v. 25 vad vi tänker läsa i helgen.

Jag tänker läsa en hårdkokt deckare som tilldrar sig i Louisiana . Författaren heter James Lee Burke.  Boken heter Himlens fångar. Burkes brukar vara rika på innehåll

Och ska jag läsa lite i Min ljusa stad. En biografi om Sally Salminen skriven av Ulrika Gustavsson

 

 

Bonusfrågan: Vad gör du för att vila upp dig i sommar. Jag ska försöka gå och lägga mig i hyfsad tid och stiga upp lite tidigare. Och så tänker jag bada och promenera

40 - constant Reader

När Linda Skugge är 40 har hon tre barn under sex år att försörja. Hon sliter med sitt eventföretag, hon arbetar på Teater Brunnsgatan fyra, hon skriver böcker, artiklar, håller föredrag och signerar böcker. Om detta berättar hon på sitt oefterhämliga sätt i 40 - constant reader. Linda Skugga följer ingen kronologi. Hon upplever sig som ful och oönskad och sjukligt blyg. Tjejen som ingen ville ha. Men - hon fick vara med ändå i de fall det behövdes någon som betalade cigg och öl. Linda Skugge började arbeta tidigt och var den som alltid hade pengar. Hon blev wonderkid - skribent och skrev artiklar och krönikor. Linda Skugge drev den egna pr-byrån Skugge & Co och blev marknadschef på teater Brunnsgatan 4. När hon försöker sälja företaget hör ingen av sig och plötsligt blir hon ersatt på teatern. Hon konsulterar olika läkare för sin viktnedgång. Hon är hungrig jämt och ordineras att ha en morot i fickan och gå på yoga. Jag undrar lite var barnafadern kommer in i bilden. Även om de är skilda har han ju försörjningsplikt. Hela tiden läser Linda Skugge mycket och hon älskar att försvinna i skrivandet. Karolina Ramqvist får sig en åsnespark för att hon behöver en färg eller en ton för att få igång sitt skrivande. Och varför är Bodil Malmsten så populär? Hon kan också vara vrång och tvär. Linda Skugge klarar inte av att vara älsklig och förtröstansfull. Mormor har ett sommarhus i Grisslehamn. Mormor är 90 år. Det är ovärdigt att bli så gammal och ligga på golvet och ropa på hjälp. Skriver Linda Skugge som gärna åker till mormors sommarhus i Grisslehamn. Linda Skugge sympatiserar med Thora Thorvall, Kerstin Thorvalls mor. Vad var det för fel att vara anspråkslös och uppoffrande? (Jag undrar vad det var för anspråkslöst och uppoffrande med att låta wienerbröden ligga i tre dagar innan de fick ätas?) Hur bitter och avundsjuk Linda Skugge än är bjuder hon ändå på uppiggande läsning. Hon är en god stilist och får till många roande formuleringar och träffsäkra utlåtanden. Men därifrån till att recensera Kristina Sandbergs fina bok En ensam plats på det sätt som Linda Skugge gör är det långt. Den recensionen hade passat bättre som krönika. Eller inte alls. Linda Skugges Morbus sjukdom blir varken bättre eller sämre av att hon förringar Kristina Sandbergs genomgångna cancer. Läs rec HÄR 

Titel: 40 - constant reader

Författare: Linda Skugge

Förlag: Pocketförlaget

Tryckår: 2015

Antal sidor: 195                                                                      

Veckans kulturfråga v. 25 2021

enligt O: Veckans kulturfråga v. 25: Vilken kulturell sommarskildring vill du lyfta fram?

 

Blomsterfesten i täppan av Elsa Beskow.  Om flickan Lisa som får vara med om blommornas fest och sång på midsommarafton. Jag tror att det var tistlarna utanför grinden som tilltalade mig. Och så att blommorna var så blommiga, d.v.s. kändes så riktiga.

Sommarboken av Tove Jansson. En fullständigt betagande bok om farmors och Sophias sommar på ön. De talar om stort och smått och farmors blodtryck lämnas därhän bara benen håller. Ibland är de båda i trotsåldern och då blir det förstås lite värre. 

Två gamla sommarfilmer: Sommaren med Monika och Hon dansade en sommar

Tisdagstrion v. 25 2021: Huvudstäder

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 25: Huvudstäder

1. Misstag i Moskva av Simone de Beauvoir

Nicole och André är ett äldre par som bor i Paris. De åker till Moskva fär att hälsa på Andrés dotter, Mascha, som bor i Moskva. Nicole blir rastlös och vill åka hem medan André och Mascha bestämt att André och Nicole ska stanna tio dagar ytterligare. 

2. Istanbul av Orhan Pamuk.  Lite självbiografisk samt en bild av staden. Från sitt fönster kunde Pamuk se båtarna på Bosporen. Han växte upp i en välbärgad familj som ägnade sig åt att göra av med den förmögenhet förfäderna samlat ihop.Själv finner han sin väg till litteraturen.

3. Under en filt i Madrid av Galenskaparna

Under en filt i Madrid
Ligger en flicka på glid
Tittar på mannen bredvid
Under en filt i Madrid

Bakom ett berg i Genève
Där får en moder ett brev
Från hennes dotter på glid
Under en filt i Madrid

Framför en stolpe i Bonn
Sitter det nu inte nån
Endast en tom La Garonne
Framför en stolpe i Bonn

----

Under ett lakan i Prag
Ligger en kvinna och jag
Sängen är full av resår
Sången jag sjunger är svår

-

Tonerna trängs i min gom
Sätt mig på tåget till Rom
Låt mig få sluta min tid
Under en filt i Madrid

En ensam plats

En ensam plats av Kristina Sandberg är stark läsning och som alltid är det svårt att göra rättvisa åt böcker en tyckt mycket om. Kristina Sandberg beskriver sin sjukdomshistoria, sina känslor och upplevelser i samband med den på ett sådant sätt att läsaren kommer så nära det går att vara utan att egentligen ha varit där. Hon förmedlar all sorg, rädsla och ångest så skickligt att en till en början bara kan läsa kortare avsnitt. Den biologiska dödsångesten är värst. När behandlingen väl kommer igång och det står klart att hon svarar på den flyter läsningen lättare också. Kristina Sandberg berättar om den arbetsfyllda tiden efter framgångarna med böckerna om Maj. Hon hade känt en knuta i bröstet och tänkt att hon måste få den undersökt. Men först måste hon en uträtta en massa saker. Och tiden går. När hon äntligen blir undersökt visar det sig att hon har cancer. Hon har en kärleksfull man i författaren Mats Kempe och två flickor. Den ena är på väg att bli tonåring och hon svär och skriker åt sin mamma i vanlig ordning. Hon kan inte tänka sig något annat än att hennes mamma ska bli frisk igen. Den lilla vill bara vara nära. Ögonbrynen, ögonfransarna och näshåren faller av såväl som håret och hon provar ut peruker. Senare får hon ett nytt bröst hon inte vill veta av. Hon har ingen relation till det. Hon saknar sångkören som var ett så hälsosamt avbrott i det ensamma skrivandet. Kroppen är så skör. Det är den som mäter ut vår tid, tänker hon. Livet omkring Kristina Sandberg pågår som vanligt. Hennes pappa dör med allt vad det medför av känslor, praktiskt arbete och jobbiga beslut. Hennes oförstående svärmor dör och det blir ännu en påfrestning. Boken är också en släkt - och kulturhistoria.  Språket är så fint; alla detaljer så träffsäkert utvalda. En ensam plats bär en länge med sig. Den borde läsas av många och skulle definitivt platsa på både den ena och den andra kurslistan.

Titel: En ensam plats

Författare: Kristina Sandberg

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2021

Antal sidor: 389

En smakebit på søndag v. 24 2021

"Vi har redan tagit avsked. Skyndat genom korridorerna på svullna ben, ropat hej då åt någon som fortfarande hållit på att bädda i sin sista hytt, önskat någon annan en trevlig ledighet i förbifarten medan vi skyndat för att göra oss av med sopor och smutstvätt. Ibland går jag och småpratar med en kollega om planerna för de två lediga veckorna i land medan vi går genom terminalen, men oftast inte. De flesta av oss har inte mycket för oss mellan arbetspassen. Ibland tänker jag mig att jag ska stanna till någonstans på hemvägen, köpa en ny bok och läsa en stund på ett kafé, ta en kall öl, men när jag väl är färdig med städningen är jag alltid för trött och har för ont i ryggen. När vi  väl lämnat över fartyget till nästa besättning och kommit i land känner vi inte längre varandra."

Från sidan 7 i Kustobservationer av Anna Fock

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

45 - Morbus Addison

I 45 - Morbus Addison skildrar Linda Skugge hur hon i många år fick kämpa med sjukvården som inte tog hennes symptom på allvar. Hon minskade i vikt trots att  hon åt kopiösa mängder mat och ovanpå det näringsdrycker. Du är fullt frisk, fick hon veta. Boken är lexikaliskt uppställd från A till Ö. Under varje bokstav kommer ett stycke kortare eller längre text där hon tar upp olika fenomen hon vill berätta om. Själv ställer hon diagnosen att binjurebarken inte tillverkade tillräckligt mycket kortisol, vilken obehandlat kunde leda till döden. Efter det fick hon kortison som hon ska ta tre gånger och dagen livsvarigt. Men sjukskriven kunde hon inte bli vilket ledde till att hon blev fullständigt utsliten och måste sova kl sju varje kväll då hon stupade i säng. De tre döttrarna är osynliga i boken liksom maken hon faktiskt har. Hon återkommer ständigt till sitt bolag som hon kan bli tvungen att avveckla. En förstår att hon är frustrerad. Men en fördjupning i ämnet hade varit på sin plats. Den lexikaliska uppställningen i boken  passar de delar som är citat från andra författare och musiker. Linda Skugge har en rapp och driven stil; hon är dramatisk  drastisk, elak och rolig. Hon vill gärna provocera. Och som ett omkväde kommer hon tillbaka till läkarna som förklarade att det var klart att hon hade diarré när hon endast intog flytande föda. Fast hon förklarade för dem. En förstår att hon blev bitter och ältar. Boken tillägnas alla kroniskt sjuka och människor bortom utmattning.

Titel: 45 - Morbus Addison

Författare: Linda Skugge

Förlag: Piratförlaget

Trycksår: 2018

Antal sidor: 217