Om våren

Karl - Ove Knausgårds bok Om våren går som radioföljetong den här veckan ut. Jag har lyssnat andäktigt varje dag, men nu brast tålamodet och jag lyssnade på de återstående delarna på SR Play. Boken är ett brev till den yngsta dottern och den tar sin början redan när dottern befinner sig i sin mammas mage. Den lilla har redan tre syskon; två systrar och en bror. Alla tre syskonen blir väldigt glada när de får veta att de ska få ett litet syskon. Mamman, Linda Boström Knausgård, befinner sig på sjukhus efter en depression och storebror ringer upp henne för att kontrollera faderns uppgifter. Båda föräldrarna är överens om att deras barn ska ha syskon. Syskon står för livets längsta relationer. Författaren har ett underbart sätt att skildra sina barn. Han förefaller ha gott om tålamod med dem och han hinner även sköta hushållet för övrigt också. Kanske blir det inte alldeles perfekt alltid, men barnen går först. Karl - Ove Knausgård har ett fint öga för naturen på Österlen där de bor och känner sig väl till mods i de mindre sammanhangen. När mormor eller farmor kommer och författaren kan gå in i sin skrivkammare och stänga dörren kopplar han av allt annat. Egentligen är författaren stort behov av ensamhet. Naturligtvis går inte allt på räls. En efterlängtad resa får ställas på grund av hustruns sjukdom. Far och nyfödd dotter åker iväg till Ystad bara för att upptäcka att de saknar bensin och mat till lilla dottern. Pengar och legitimation ligger hemma. Det blir en pärs. Oron för hustrun och hennes depressioner ligger som ett mörkt stråk under vardagen med barn, mat, hämtningar och lämningar. Boken avslutas den 13 april 2016. Dottern är två år gammal och har börjat laborera med språket. Hon kan räkna till femton men hoppar över tre. Hon älskar Ice - Age - filmerna och leker gärna med sina äldre syskon. Mamma har skrivit två böcker och har lämnat sjukhuset för sista gången. Jag blev helt charmerad av den här boken. Jag tycker mycket om Knausgårds språk och hans sätt att se på naturen och sin omgivning i övrigt. Och typiskt för den här författaren är att han plötsligt brister ut i filosofiska funderingar över något som faller honom in. Konstnären Anna Bjerger har bildsatt Om våren. Staffan Söderblom har översatt. 

Titel: Om våren

Författare: Karl - Ove Knausgård

Översättare: Staffan Söderblom

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2017

Antal sidor: 187

Världspoesidagen 2021

Gulliver

Over your body the clouds go

High, high and icily

And a little flat, as if they

 

Unlike swans,

Having no reflections;

 

Unlike you,

With no strings attached.

All cool, all blue. Unlike you ——

 

You, there on your back,

Eyes to the sky.

The spider—men have caught you,

 

Winding and twining their petty fetters,

Their bribes ——

So many silks.

 

How they hate you.

They converse in the valley of your fingers, they are inchworms.

They would have you sleep in their cabinets,

 

This tow and that toe, a relic.

Step off!

Step off seven leagues, like those distances

 

That revolve in Crivelli, untouchable.

Let this eye be an eagle,

The shadow of his lip, an abyss.

 

Ur Ariel av Sylvia Plath 

 

Skådespelerskan  Hedda Stiernstedt läste dikten alldeles utmärkt i kvällens Babel som till en del handlade om Sylvia Plath. Elin Cullheds nya roman Eufori ger enligt henne själv en annorlunda bild av Sylvia Plath.

En smakebit på søndag

"Bakom skranket tronar polismästaren i egen hög person, och bredvid honom skrivaren, en ung man. De ser båda lite trötta ut, polismästaren försöker med jämna mellanrum dölja en gäspning bakom handen. Det här målet har stått och stampat länge, det vore skönt om de kunde komma vidare. Men nu är målsäganden  här, så kanske finns det hopp. Ett misshandelsmål bland många. En ung kvinna som blivit slagen av en man. Det är inte ovanligt. Heller inte självklart straffbart - en husbonde får slå både sina familjemedlemmar och sitt tjänstefolk ifall det är påkallat. Men kvinnan är visst lite ovanlig. Besvärlig på något vis. Galen, enligt vad den anklagade anfört. Ett oskyldigt offer för överdrivet våld, enligt ett expertvittne. Kvinna i fråga sitter på en bänk. En ung kvinna, ganska vacker. Om den utsända från tidningen får gissa kommer hon inte härifrån, utan från landsorten: kanske är det något med klänningen. Eller så är det håret - det är något med frisyren som ser lite slarvigt ut. Över ögat en svullnad där huden redan börjat skifta i lila och gult. På halsen fläckvisa blåare partier under öronen och hakan. På de vita armarna, som sticker ut ur klänningens halvlånga ärm, röda rispor i ett oregelbundet rutnät." 

Från sidan 14 i Jag måste när ingen annan vill. Kvinnorättskämpen Sophie Sager av Karin Milles

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

Fem en fredag v. 11 2021: Idiomatiskt

elisamatilda: Fem en fredag: Idiomatiskt

1. När har du alla taggar utåt?

När folk låtsas som om jag inte finns och inte håller avståndet.

2. När känner du dig som mest bakom flötet?

När det gäller bredbandsleverantör

 

3. Vad dammade du av senast?

En parfymflaska jag inte använt på länge.

 

 

 

4. Vad har du för gammal surdeg som ligger?

En ostickad kofta; en väldig hög ostruken tvätt

 

4. Vad har du siktet inställt på?

Att bli vaccinerad mot Covid 19.

Helgfrågan v. 11 2021

 

Mias helgfråga v. 11: Vad tror ni att det beror på att nya böcker reas ut?

Ja, det kan en verkligen undra. På årets rea var det många nya titlar en kunde förvånas över. Förr i tiden var det äldre fina ofta lite dyra böcker som efter ett antal år kom på rea, som till exempel konstböcker. Samlade verk av Augustpris - vinnaren Lydia Sandgren från 2020 finns på rean liksom den mycket populära Där kräftorna sjunger av Delia Owen. Obegripligt.

I bonusfrågan undrar Mia om vi tycker om att påta i trädgården eller balkonglådan eller vad det kan vara. Jo då, men en behöver ju inte gå till överdrift. Mina rosor gillar jag och lavendeln och klätterhortensian. Några krukor på altanen innehåller för det mesta pelargoner. I fönsterlådorna violer. Och så brukar jag ha lite kryddväxter någonstans.

Den som ser

Plötsligt kommer där en del fyra till Herbjørg Wassmos  trilogi om den myndiga Dina Grønelv och hennes familj ifrån Nordland i Norge. Visserligen kallas den en fristående fortsättning, men jag tycker nog att en ska unna sig att läsa de första tre också; Dinas bok, Lyckans son och Karnas arv. I samband med publiceringen av del fyra, Den som ser, passade förlaget Historiska Media på att ge ut de tre första delarna på nytt. Visst går det att ta sig igenom Den som ser utan att ha de tre andra delarna i färskt minne. Herbjørg Wassmo är dessutom generös mot eventuellt nytillkomna läsare. Den som ser är en riktig bladvändare även om en får försöka hänga med vad det gäller alla namn och var de olika karaktärerna befinner sig för tillfället. Scenen växlar mellan Nordland och Köpenhamn. Tidsmässigt befinner vi oss på 1890 - talet. Karnas bok kom ut för tjugo är sedan och efter det gjorde sig de övriga personerna påminta då och då. Herbjørg Wassmo undrade själv hur det gick för dem. I centrum befinner sig Dinas barnbarn, Karna, hennes far Benjamin, hans hustru, Anna, (som inte är Karnas mor) och psykiatrikern Joakim; en ung djärv man med moderna idéer. Karna befinner sig på sinnessjukhus efter att bokstavligen ha varit Dinas språkrör på dennas begravning. Efter den ansträngningen blir hon stum och sedan tillstötte ytterligare komplikationer. De fyra vuxna personerna samlas omkring Karna. Deras inbördes förhållanden är inte av det enkla slaget. Herbjørg Wassmo har en fin psykologisk blick och hon förenklar ingenting. Hon håller ihop berättelsen på ett skickligt sätt. Tidsmarkörerna är många; klasskillnaderna påtagliga liksom bristen på jämlikhet könen emellan. Intrigen är spännande och en lär känna de olika personerna ganska väl. Anna, som fötts med en silversked i munnen, är nog den mest komplicerade av dem. Hon är inte nöjd med att gifta sig och få barn. Hon vill också arbeta även om hennes mor stretar emot. Fadern är däremot behjälplig. Rösträttskvinnorna mullrar i bakgrunden och det är alldeles tydligt att det är saker i görningen. Kvinnorna står i centrum i Wassmos intressanta romanserie. Jag sträckläste denna välskrivna engagerande roman och tänkte dystert på Bibelns ord om fädernas missgärningar som hemsöker nya generationer intill tredje och fjärde led. Dina var visserligen död och begravd. Men hennes liv och gärning hade återverkningar på hennes barn och barnbarn. 

Titel: Den som ser

Författare: Herbjørg Wassmo

Översättare: Lotta Eklund

Förlag: Historiska media

Tryckår: 2021

Antal sidor: 444

Veckans kulturfråga v. 11 2021

enligt O
 

Vad läser du för att hitta läslusten?

 

Om jag tappar läslusten går jag till doktorn. Det är ett säkert tecken på att jag   inte mår bra. Kanske försöker jag sticka eller brodera en stund för att se om det inte ordnar till sig av sig självt. Kanske läser jag en deckare för det är en eftersatt genre sedan lång tid tillbaka. Eller varför inte lite lyrik. Harry Martinsons fina naturlyrik från Blekinge fungerar i alla lägen.

Daggmasken 

Vem vördar daggmasken,odlaren djupt under gräsen i jordens mull.

Han håller jorden i förvandling.

Han arbetar helt fylld av mull, stum av mull och blind.

Han är den undre, den nedre bonden där åkrarna klädas till skörd.

Vem vördar honom, den djupe, den lugne odlaren, den evige grå lille bonden i jordens mull.

"Det är kvinnan och daggmasken som avgör det hela", sade Martinson i sitt installationstal i Svenska Akademien.