Tisdagstrion v. 10 2021: Musik i böckernas värld

Ugglan & Boken: Tisdagstrion:  Musik i böckernas värld (i handling eller titel)

1. Pianolärarinnan av Elfriede Jelinek som fick Nobelpriset 2004. Erika Kohut har drillats av sin mor i hela sitt liv för att bli konsertpianist. Erika är 36 år men  bor ännu hemma hos sin mor  och försörjer sig som pianolärarinna. 

2. Kvinnoorkestern av Fania Fenelon född Goldstein, som var        franskpianist, och kompositör. Under andra världskriget var hon           medmotståndsrörelsen. När hon åkte fast skickades hon till Auschwitz - Birkenau och där blev hon medlem i Kvinnoorkestern. Hon överlevde fångenskapen men dog 1983. Kvinnoorkesten är en mycket gripande bok som lämnar outplånliga intryck. 

3. Kärlekens musik av Vikram Seth handlar om en violinist vid namna Michael som inte kunnat glömma sin ungdomskärlek pianisten Julia. Efter ett tiotal år möts de igen och inleder en kärleksaffär trots att hon ä gift och har familj. Förhållandet är naturligtvis inte bekymmersfritt och dessutom börjar Julia bli döv.

Dvärgen

Pär Lagerkvists roman Dvärgen kom ut 1944. Den blev en framgång både hos kritiker och allmänhet och är en av författarens viktigaste romaner.  Dvärgen är huvudperson i romanen som berättas som en dagbok skriven av honom själv. Han är dvärg hos den italienske renässansfursten Leon Montanza. Fursten hålls väldigt högt av dvärgen som speglar sig i honom. Men ingen är stor inför sin dvärg, säger han. Dvärgen avskyr allt och alla. Han känner vämjelse för de flesta människor och  allt som är ljust, glatt och vackert; han skrattar aldrig och vägrar uppträda som narr. Det värsta han kan tänka sig är att bli skrattad åt.  Dvärgen räknar sig som stående högt över människosläktet och gläder sig över krig och osämja. Han blir alltmer en symbol för ondskan ju längre in i romanen en kommer. Frågan inställer sig: Hur blev Dvärgen sådan? Är han ett offer? Pär Lagerkvist var själv kortvuxen och rödhårig som Dvärgen och han kände även igen en del av Dvärgens  ondska. Alla människor har ondska inom sig. När fursten äntligen bestämmer sig för att gå ut i krig kräver Dvärgen att få följa med. Han byter pennan mot svärdet. Men eftersom han endast är ca 66 cm lång kan han inte vara med i själva striden. Han går omkring i sin rustning och trivs. Det finns en människa i berättelsen som Dvärgen känner en hatkärlek till och henne plågar han livet ur. Dvärgen blev som liten såld av sin mor som blev förfärad när hon såg vad hon fött fram. Dvärgar har ingen mor, ingen far eller hembygd. Det är stark läsning som påverkar. Och en kan ju tänka sig vilket intryck Dvärgen gjorde när den kom ut i andra världskrigets slutskede.

Titel: Dvärgen

Författare: Pär Lagerkvist

Förlag: Aldus/Bonniers

Tryckår: 1963

Antal sidor: 157 sidor

En smakebit på søndag

"Jag var fortfarande mycket ung, endast av en majsplantas ålder, ändå hade jag redan upplevt modern undervisning och vetenskap. De hade skänkt mig en välsignelse vars skönhet var bortom all beskrivning. Rektorn på min skola sa en gång till min klass: "Era lärare har givit er en mycket bred allmänbildning, mycket bredare än den som erhålls av studenter på samma nivå i många europeiska länder." Naturligtvis fick det mitt bröst att svälla. Jag hade aldrig varit i Europa, så jag visste inte om det som rektorn berättade var sant eller inte. Men eftersom det behagade mig, bestämde jag mig för att tro på honom. Och dessutom var alla mina lärare födda och utbildade i Europa. Det kändes inte rätt att misstro dem. Mina föräldrar hade överlämnat mig i deras vård. Bland de bildade folkgrupperna, européer och indos, ansågs de vara de bästa lärarna i hela Nederländska Ostindien. Så jag var tvungen att lita på dem. "

Från sidan 10 i Människornas jord av Pramoedya Ananta Toer.

En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 9

Robert på bloggen Mina skrivna ord har en lördagsläsutmaning som han kallar Veckans mening. En väljer en mening ur det en just läser kommer min mening:

"Det förekommer inga nymfetter i polartrakterna."

Orden yttras av Humbert Humbert i Vladimir Nabokovs berömda roman Lolita, som jag nu håller på att läsa om. Det artar sig till en mycket intressant läsning. Det är väldigt länge sedan jag läste den första gången och det blir säkert en del annorlunda synpunkter den här gången.

Fem en fredag v. 9 2021: Val

elisamatilda: Fem en fredag: Val

1. Vilka fem maträtter skulle du välja att för alltid äta?

Dotterns lax, sonens Pad thai, välstekt kotlett, Piccata milanese och

vällagat dillkött

2. Vilka fyra saker i källaren/förrådet skulle du egentligen kunna slänga?

En järnväg från Brio, någon pärm med föreläsningsanteckningar, ett gammalt bakbord, kläder jag inte använt på länge

3. Vilka är dina tre favoritklädesplagg i din garderob?

En lång, svart ullkappa, en grå broderad linneklänning (har en likadan rosa)

samt ett par uttjänta Eccoskor med Goretex

4. Vilka två telefonnummer kan du utantill?

Sonens och dotterns

5. Vilken enda högtid skulle du fira om du måste välja?Julen

Helgfrågan v. 9 2021

 

Mias bokhörna:

Mia undrar om vi gillar bokrelaterade prylar. Hon vill gärna att vi har en bild också. Jag har ett par får som fungerar som bokstöd. De är designade av Knut och Marianne Hagberg på IKEA. Färgerna är bättre i  verkligheten.

Bonusfrågan: Vad längtar vi mest efter nu?

Egentligen finns det ju bara ett svar och det är slut på pandemin. Att slippa hålla avstånd, att slippa munskydd, att slippa tänka pandemi över huvud taget. Att äntligen få kram barn och barnbarn

Veckans kulturfråga v. 9 2021

 

enligt O: 

Veckans kulturfråga: Vilken roman skriven för vuxna som handlar om barn eller unga vill du lyfta fram?

Jag lyfter fram Allt jag fått lära mig av Tara Westover. Den behöver lyftas fram eftersom den på biblioteken är placerad bland biografierna. Här berättar Tara, yngst av 7 barn, om sin otroligt arbetsamma uppväxt i en mormonfamilj där det var en självklarhet att kvinnans plats var i hemmet framför spisen födande rader av barn. Tara har sitt huvud för sig. Hon vill ha utbildning. Men som hon får kämpa! Fadern kan när som helst få vredesutbrott med åtföljande våldsamheter. Modern och några av barnen är helt lojala med honom.  Tara genomför det hon tänkt sig men familjen betraktar det som ett avhopp. Tara är nu 34 år och nästa uppgift blir att försonas med familjen. Hennes berättelse ligger alltså inte långt tillbaka i tiden även om det ibland kan förefalla så.