Fem en fredag v. 44: Aldrig säga aldrig

 elisamatilda: Fem en fredag v. 44: Aldrig säga aldrig

1.  Nämn ett band/artist du gillar men aldrig har sett live

Jag hade gärna velat se en föreställning med David Bowie

2. Vad är en maträtt du aldrig testat?

 

Surströmming

3. Vilket land tror du att du aldrig kommer besöka?

 

Sydafrika

4. Vilken aktivitet tror du att du aldrig kommer testa?

 

Bungyjump

5. Vad är något du gjort men innan trodde du aldrig skulle göra?

Gifta mig

Utlottning - Bibliotekarien i Auschwitz

Boklysten: 

Jag råkade få en dubblett av Bibliotekarien i Auschwitz och lottar nu, enl ök med Bokförlaget Polaris, ut det extra exemplaret. Den här utlottningen kommer att å parallellt här på bloggen och på Instagram så att även de som inte har Instagram ska kunna delta.  För att delta i utlottningen ska du

1. Anmäla här på bloggen att du vill delta

2. Tipsa om tävlingen på din blogg/Facebook (och tala om var du tipsat så jag kan hitta det)

3. Tipsa mig om bra läsning som engagerar

4. Lämna mailadress där jag kan nå dig om du vinner

Utlottningen går ut Måndag 2 november kl 23.59

 

Helgfrågan v. 44

Mia är redan inne på vårens böcker 2021 i sin helgfråga: 

Har du spanat in något nytt som du vill läsa? 

Jag har faktiskt hittat ett par stycken

 

 

 

Bonusfråga: Tänker du fira Halloween? 

Nej, absolut inte. Men vi tänder ett ljus på svärföräldrarnas grav

Veckans kulturfråga v. 44 2020

enligt O: 

Veckans kulturfråga: Vilka är dina favoritskildringar av hösten? 

Vill du läsa? av Elsa Beskow. Den första läseboken under  under första skolåret. 1935 kom den första upplagan som användes av skolbarn under tre decennier. Den är fin och innehåller många djupa sanningar som till exempel: Mor-mor är rar... Och fina dikter som 

Det glimmar i guld och i klaraste rött, Det prasslar så sakta i parken, ty hösten är kommen och björkar och lönn de fäller nu bladen till marken... (Ur Höstvisa). 

Höstlig kvartett av Barbara Pym handlar om fyra udda personer på ett kontor som alla närmar sig pensionering. De är inte vänner precis, men en av männen som är lite kyrklig utav sig hjälper i alla fall en av kvinnorna när hon blivit bostadslös. Det händer inga stora saker. Alla fyra är upptagna med att leva sina små liv. Alla är ensamma och barnlösa och verkar inte så socialt begåvade. Barbara Pym är en mästare på den här sortens berättelser. Höst i överförd betydelse alltså.

1. Höst

Med sin långa svarta näbb,
hackar en mossfärgad gröngöling
vita små myrägg ur bergsskrevan.
Röd är hans luva
röd som rönnbärsklasen
vilken förbindligt närmar sig fönsterglaset
sakta knackar och viskar:
Sommaren är förbi
sommaren är förbi
men hösten är en underbar tid!

Lennart Hellsing 
 

Tisdagstrion v. 44

Ugglan&Boken: Vecka 44: Parhästar/duos/kärlekspar (etc.) i litteraturen

1. Pelle Svanslös och Maja Gräddnos i Gösta Knutssons bokserie om Pelle Svanslös

2. Berättelsen om Tristans och Isoldes kärlekssaga kommer från den keltiska traditionen. Den har  berättas på många olika sätt bl. a. som opera av Richard Wagner. Tristan ska åka till Irland och hämta hem Isolde som ska gifta sig med Tristans farbror kung Marc i Cornwell. På vägen hem dricker de en kärleksdryck som Isoldes mor skickat med till bröllopet. Tristan och Isolde blir kära så klart, men - vad har de för det? Jag har läst Tristan och Isolde av

3. Elio och Oliver är kärleksparet i Call me by your name av André Aciman. Unge Elio blir hals över huvud förälskad i 30 - årige Oliver som hyr en gäststuga av hans föräldrar. Det är så fint och varsamt skildrat och resultatet är en ovanligt vacker berättelse om kärlek.

Bonus: Mamma Mu och Kråkan av Jujja och Tomas Wieslander. Ett gudomligt par. Ryck mig i vingen!

En smakebit på søndag

" När jordnötsexperten Alexandr Stjukin i januari 1942 somnade in vid sitt skrivbord blev han den förste att dö av de vetenskapsmän som svalt ihjäl på institutet för växtförädling vid Isakstorget i Leningrad. Under den tre år långa tyska belägringen skulle fler följa. I en stad plågad av svält, sjukdomar, artillerield och råttor galna av hunger var Alexandr Stjukins död knappt något att ens höja på ögonbrynen åt. Han var bara ytterligare en kropp i den ändlösa hanteringen av de döda. Men för hans kollegor blev han det första offret i deras gemensamma kamp. Alexandr Stjutkin dog omgiven av prydligt katalogiserade lådor med fullt ätbara fröer av vete, korn och havre. Fler än 200 000 fröprover till en vikt av flera ton fanns inom räckhåll. I den palatsliknande byggnaden fanns även potatis, majs och proteinrika baljväxter. Men den enorma samlingen av fröer från fem kontinenter var det ingen som rörde."

Från sidan 13 i Den stora fröstölden av Jens Nordqvist. Historiska media. 2020

Läsutmaningen En smakebit på søndag innebär att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser; utan spoilers, förstås. Den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Dottern

När jag läser Lena Andersson som är så klok, eftertänksam och förnuftig känner jag mig som raka motsatsen. Det kan visserligen inte Lena Andersson hjälpa. I den senaste romanen, Dottern, tycker jag att hon känns mera humoristisk och där finns en värme som jag inte mött tidigare. Hon förstår verkligen Ragnars dotter Elsa. Båda har  åkt skidor på elitnivå, till exempel, med allt vad det innebär av träning, tävlingar, valla och kännedom om snö. I Sveas son mötte en Ragnar Johansson, slöjdlärare, med en bestämd uppfattning om hur en riktig människa bör vara; hederlig, inte sticka ut och göra klart det en börjar på. Ragnar tror på fasta värden. Han blir idrottsförälder åt Elsa och skjutsar henne till träningar och tävlingar under tio år. Trots många långa mil i bilen talar de inte så mycket med varandra. Inte heller förstår familjen vad som händer när Elsa börjar minska sina matportioner och ökar på träningen. Typisk idrottsanorexi. Pappa är besviken. Elsa längtar efter frihet. Hon vill läsa lingvistik; om språkets ursprung. Hon åker som au pair till USA och studerar vid Berkley. Här visar det sig hur mycket hon tagit med sig hemifrån. Hon försöker införa medbestämmanderätt i sin första värdfamilj varpå de säger upp henne. Även den andra värdfamiljen säger tack och adjö. Elsa är märkligt oberörd, men hon vill inte arbeta. Hon vill utvecklas som person. Elsa vandrar omkring i Los Angeles och njuter av friheten. Hon äter på små syltor och är helt anonym. Hon diskuterar mycket med sina kurskamrater; kulturerna krockar. Elsa hon visar sig vara sin fars dotter i stort som i smått. Dottern har undertiteln En berättelse om folkhemmets upplösning. Sveas son har undertiteln En berättelse om folkhemmet. Lena Anderssons karaktärer är bärare av idéer framför allt. Men LA har helikopterseende och överblick och kan sammanfatta. Det är mycket intressant att läsa henne. Jag kan inte annat än tycka att Elsas kamp med hungern, ätandet och träningen verkar självupplevd. Ångest är inget för familjen Johansson men ångest är vad jag känner när jag läser om denna ensamma strid. Många tidstypiska företeelser väcker åtskilliga minnen hos läsaren. Javisst, ja! Precis så var det!