En smakebit på søndag

"Yoko och Isshiki var ofta på besök tillsammans i arbetsrummet hos Yozo där han satt i sin ensamhet om kvällarna - hon vardagsklädd i en fiskfjällsmönstrad matt sidenkimono med blågrön och blåsvart tråd och till det en färggrann tvärrandad sidenjacka - han som vanligt oklanderligt klädd med håret  elegant bakåtstruket och för det mesta med Harold Lloyd - glasögonen; hustruns minnesplakett som han hela tiden hade haft stående framför sängen hade han nu ställt i altaret och hans tillfälligt försvagade hälsa hade blivit lite bättre. Hustruns plötsliga död upplevde han som om husets bärande bjälke oväntat hade brustit. Det var hon Kayoko som hade räknat med att bli ensam kvar och alltid oroat sig för hur det skulle bli när Yozo dog men Yozo var också rolig för sin hälsa och hade därför tänkt samma sak men den familj som helt oplanerat blivit till hade aldrig varit någon garanterad succé utan innebar i stort sett att två otrygga själar hade råkats och sedan hade de på något vis tagit en dag i sänder." 

Från sidan 21 i Förklädd av Shusei Tokuda

En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås! Den här veckan är det Sofie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Mögel

Tokuda Shūsei, pseudonym för Tokuda Sueo,
föddes i Kanazawa 1871 el. 72 och dog 1943 i Tokyo dit han hade flyttat vid 22 års ålder. Hans familj var av samurajsläkt och Shusei Tokuda var tredje sonen av sex barn. Skolan var inte hans förtjusning, men på andra vägar lärde han sig engelska, vilket var lika ovanligt som användbart. 1894 beger han sig till Tokyo och kommer in i en grupp unga författare där hans litteräre mentor, Ozaki Koyo kallas M ... sensei i romanen Mögel. Ozaki Koyo skriver i en romantisk stil som inte passade Shusei Tokuda. Efter rysk - japanska kriget 1904 - 1905 blev den litterära stilen mera realistisk vilket passade Tokuda precis. Hans romaner handlar om den vanliga människans enkla liv och han skriver knapphändigt, skarpsinnigt och osentimentalt. 1904 gifter han sig med Hama. Detta äktenskap skildras i romanen Mögel som kom ut 1911. (Footprints från 1910 skildrar hustruns torftiga liv innan hon mötte sin man.) I Mögel möts en av författaren Sasamura, som är i trettioårsåldern. Hustrun, o- Gin, är nio år yngre och dotter till Sasamuras hushållerska. Han är av samurajsläkt, utbildad och framgångsrik författare och översättare. o- Gin är från Nagano, av enkelt ursprung, outbildad och analfabet i stort sett. När sonen annonserar sin ankomst tycker Sasamura att det är dags för giftermål. o- Gin är glad, arbetsvillig, tålig och styr utvecklingen i Mögel. Hon älskar inte Sasamura mera än han älskar henne, men äktenskapet fungerar av praktiska skäl. Folk kommer och går; flyttar in och flyttar ut. Släkt måste det ju finnas plats för. Vardagen är ganska jämngrå. Här händer inga dramatiska saker varken positiva eller negativa. Sasamura är för det mesta ganska surmulen men då och då lyssnar han på hustrun. Han oroar sig när det är dags för o - Gin att föda. När sonen blir sjuk har han två dedikerade föräldrar som sitter vid hans säng på sjukhuset. o - Gin har en intuitiv förståelse för Sasamuras tillstånd och lyckas ofta att få honom på bättre humör. Andra gånger diskuterar de skilsmässa - helt osentimentalt. Shusei Tokuda har ett fantastiskt sätt att skildra sina människor i deras vardag. Han är osentimental, realistisk och skarpsinnig. Stilen är knapphändig och osmyckad men mycket effektiv. Mögel är en självbiografisk roman som fortsätts av Förklädd och Mikrokosmos. Jag ser mycket fram emot att läsa dem.

Titel: Mögel
Författare: Shusei Tokagu
Översättare: Hans - Göran Ankarcrona
Förlag: Vestigo AB
Tryckår: 2018
Antal sidor: 225

 

Fem en fredag v. 27: Ynnest

Jag håller helt med elisamatilda. Sommaren går för fort. Min själ befinner sig i slutet av maj. Var ska det sluta? Vid jul har jag kanske hunnit till augusti. Eller möjligen september.  Här följer veckans uppgift Fem en fredag: Ynnest

1. När senast var någon artig mot dig?
Idag när någon erbjöd sig att flytta på min stol åt mig.

2. När senast förlät någon dig? 
När jag senast råkade stöta till någon. Minns inte längre när det var.

3. Vad för något köpte någon nyligen till dig? 
Ett fint bonsaiträd som jag faktiskt fick idag

4. Vad blev senast taget från dig?
Min ungdom 

5. När blev du senast överraskad?
När en liten gärdsmyg landade i blåregnet en halv meter ifrån mig

Helgfrågan v. 27

Mias helgfråga v. 27, den sista innan sommareditionen

Har du gjort någon Tbr för sommaren?
Jag har så klart en planering, sedan får vi ju se vad det blir.
Just nu läser jag Mikrokosmos, sista delen av Shusei Tokudas trilogi.
Jag hoppas att jag snart får biografin om den här fantastiske japanske författaren från Bokus. Födelsedagspresent från mig.

Vildhavre av Otto Gabrielsson. Jörn Donners son skriver om sin längtan efter den berömde fadern som kallade de två 80 - talsbarnen för misstag.

Våld och nära samtal av Wera von Essen. Jag var så förtjust i hennes debutbok, En debutants dagbok

Modersersmjölken av Nora Ikstena. Vet inte mycket om den här författaren mera än att hon är född i Lettland och att det finns en bok tidigare av henne på svenska, Livets fest från 2008.

Min alltför vackra syster av Rosa Ventrella. Italienska Puglia på 40 - och 50 - talen.   

De förlorade barnen : ett arkiv. Av Valeria Luiselli

 

Humöret avgör fredagskvällens meny.  

Marias tårar

Marias tårar kommer efter Jonny Liljas skuld och före Tiggarens hand i Olle Lönnaeus trilogi om Jonny Lilja. Vi känner igen poliskommissarien och ensamvargen Jonny Lilja och hans  kollega Eva Ström,  som i Marias tårar beslutar sig för att Jonny nog inte kan vara den kallblodiga mördare som de andra kollegerna är säkra på att han är. Varför sprang han annars från brottsplatsen när de andra kom? Jonny har verkligen råkat illa ut.  Han måste till och med be om hjälp av sin värsta fiende, Ratko Jokovic, som håller hela undre världen i Malmö i ett järngrepp. Nu har man hittat Ratkos närmaste man, Radovan, misshandlad och fastfrusen i isen. Jokovic misstänker att någon försöker göra honom rangen stridig. Jokovic är inte på gott humör. Till honom kommer Jonny, som goda grunder misstänker att de kanske jagar samma person? Jonny får som vanligt att par råsopar innan han får tala. Jonny är verkligen mycket ensam. Han är också mycket dumdristig och sticker huvudet i snaran flera gånger trots att jag säger nej. Höt! Marias tårar är lika spännande och bra som de övriga romanerna i serien om Jonny Lilja. Malmö stad är en av huvudpersonerna. Marias tårar är välskriven; människorna lever; här förekommen mycken dialog och den är ledig och naturlig. På något sätt fäster en sig vid den strulige Jonny. Han handlar inte sällan oöverlagt, men är ofta den som är på rätt spår. Och om Jokovic är hans fiende så har han två värdefulla vänner i tidningsmurveln Gollum och den omvände mördaren Lelle. Annars är det inte många Jonny Lilja kan lita på.

Titel: Marias tårar
Författare: Olle Lönnaeus
Förlag: Massolit
Tryckår: 2016
Antal sidor: 379

Tisdagstrion : Semesterläsning

Tisdagstrion tänker ta ledigt i fyra veckor från och med nästa vecka. Hoppas att Ugglan&Boken får en härlig och välförtjänt semester. Tisdagstrion v. 27 ska handla om semesterläsning.

1. Just nu läser jag den japanske naturalisten Shusei Tokudas fantastiska och självbiografiska trilogi som består av Mögel, Förklädd och Mikrokosmos.

2. Robert Torrance, The Fiction of Tokuda Shusei and the Emergence of Japan's New Middle Class, har jag beställt till mig själv i födelsedagspresent.
Jag blev så intresserad av Shusei Tokuda. Tyvärr är hans böcker svindyra att köpa.

3.  Hilary Mantel, Bring up the Bodies. Del tre kommer under hösten.
Första delen heter Wolf Hall och den tyckte jag riktigt mycket om.

Clara

Vilhelm svarar på en annons om delad lägenhet i Malmö på Spångatan 32. Clara heter den 25 - åriga kvinnan som hyr ut,  De träffas i Folkets Park och pratar en stund innan de går till lägenheten som är ganska bohemisk. Ett villkor jag gäller. Vilhelm måste spela pojkvän åt Clara. Hennes förre pojkvän Marco förolyckades på balkongen och föll i gatan. Men det får Vilhelm inte veta förrän senare. Det är upprinnelsen till Jens Lönnaeus debutroman Clara.
Clara är gränslös och utlevande och hon är känd överallt, till exempel i Kollektivet. Vilhelm blir ganska fascinerad av Claras sätt att leva även om han inte alltid är intresserad av att delta i allt festande. Och snart upptäcker han vad hon håller på med både vad det gäller honom och sitt levebröd. Men Vilhelm accepterar allt. Han vill bli en annan människa och lämna det förflutna bakom sig. Han vill bli kvitt minnena av modern som stängde in honom i ett mörkt skåp som han fick dela med hushållsavfallet och en massa flugor. Clara kommer att göra det möjligt för honom att bli en annan Vilhelm. Det är mycket som förefaller Vilhelm mystiskt. Han talar med Claras bästa väninna, Karolin, och det kommer att stå henne dyrt. Det är mycket spännande och allt känns kusligt osäkert. Flera gånger får en veta att hjärnan klipper och klistrar och möblerar om ens minnen. En kan inte lita på varken sig själv eller någon annan. Och absolut inte på Valter. Malmö är mycket levande i den här romanen. Särskilt området omkring Möllevången. Malmö sägs vara en stad mycket bättre än sitt rykte. Medierna förstör bilden av Malmö. Men visst - där skjuts mycket. Personteckningen är kanske inte så djupgående. Vilhelm är konturlös och formbar som modellera och jag blir lite irriterad på hans sätt att rätta sig efter allt och alla. Särskilt då Clara. Men det är spännande rent psykologiskt, välskrivet och överraskande in i det sista. Jag tror på det här författarskapet.

Titel: Clara
Författare: Jens Lönnaeus
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2020
Antal sidor: 312