Flickornas tystnad

Det är länge sedan jag läste något av Pat Barker. Nu har jag i alla fall läst hennes senaste, Flickornas tystnad, som  tilldrar sig under trojanska kriget, det som också skildras i Iliaden  av Homeros och Aeneiden skriven av Vergilius. "Sjung, o gudinna, om vreden, som brann hos Peliden Achilles" lyder de berömda inledningsorden i Iliaden. Och visst är han vred, Achilles, i Flickornas tystnad. Vacker och våldsam är han. Alla de stora hjältarna är arga. De dricker och är bullriga och slåss varje dag utanför Troja. Achilles har en slavinna, Briseis, som han fått som krigstrofé. Hon är en iakttagande och tänkande flicka och det är hon som berättar. Briseis har sett sin far och sina bröder slaktas i striderna med Achilles och hon lider av att de får ligga obegravda. Men som kvinna kan hon inget göra. Kvinnorna är ännu mera maktlösa i krigstider än annars. De behandlas som bruksvaror och när de tjänat ut för de bo med hundarna under husen. Briseis är den som upptäcker råttorna först; hon är den som noterar att de börjar se sjuka ut. Hon är också den som identifierar det omsorgsfullt dolda moderlösa barnet bakom Achilles machomask. Agamemnon, kungen av Mykene, strider på samma sida som Achilles men de befinner sig i ständigt i luven på varandra. Achilles bäste vän och vapendragare är Patroklos. Han är den som kan dämpa Achilles vrede och de har varit vänner sedan barnaåren. En fastnar direkt i Flickornas tystnad; romanen har en fantastisk närvarokänsla. Det stinker och luktar; det vrålas och skriks; blodet rinner på slagfältet och när männen kastar sig över det grillade köttet. En händelse som dröjer sig kvar hos mig är när den gamle Priamos från Troja vapenlös tar sig in till Achilles för att be om att i nåder få begrava sin fallne son, den tappre Hektor, och hur Achilles handskas med situationen.
Jag blev väldigt förtjust i den här romanen, som jag tycker också fungerar som en antikrigsroman. Allt berättas ju ur kvinnlig synvinkel.

Titel: Flickornas tystnad
Orig:s titel: The Silence of the Girls
Författare:Pat Barker
Övers: Eva Johansson
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 2020

Tisdagstrion: Bäst hittills i år

Ugglans & Bokens tisdagstrio v. 20: Bäst hittills i år.

Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutsson
Ulrika Knutson har skrivit en väldigt lättillgänglig och entusiasmerande biografi om Elin Wägner, journalist, författare, radikalpacifist, kvinnosakskvinna och mycket tidig miljöaktivist. Jag ler när jag tänker på hur EW och hennes väninna Flory Gate cyklade omkring i Småland och läxade upp bönder.

Flickornas tystnad av Pat Barker
En fantastisk roman som tilldrar sig under trojanska kriget. Akilles slavinna Briseis är berättare. Kvinnornas villkor under krig är naturligtvis ännu sämre än under fredstid. Kommer inom kort att skriva mer om mina intryck av den här romanen.

Dimma av Ragnar Jónasson
är  egentligen första delen i trilogin om kriminalpolisen Hulda Hermannsdóttir. Det är julafton 1987. Snön vräker ner utanför Erlas och Einars ödsligt belägna hus på östra Island. Einar är född på gården men Erla kommer från Reykjavik och hon vantrivs med isoleringen och mörkret. Hon har från första stund arbetat för att dottern Anna ska komma ut och bort. Just denna julafton kommer en främmande man till Erlas och Einars hem. Han säger sig ha varit på jakt med två kamrater men kommit ifrån dem i snöstormen. Erla är mycket misstänksam. En jägare utan bössa?

Utmaning: Authors & Characters - Samuel

Lyrans Authors & Characters v. 20: Samuel

 

Samuel Pepys levde 1633 - 1703. Han var ämbetsman och mellan åren 1660 och 1669 skrev han dagbok. På chiffer. (Vilket osökt påminner mig om en tid - en väldigt kort tid - i mitt liv då min dagbok skrevs med runor.) Han skrev om pesten i London 1665 och branden 1666. Och han skrev naivt öppet om sina och alla andras snedsteg vilket ledde till att dagböckerna censurerades. Pepys´dagbok har undertiteln: Hans anteckningar om sig själv och den "glade kungens" tider. Det var först 1970 - 1983 som dagboken gavs ut i elva ocensurerade band. Mitt ex är ifrån 1922 i urval, översättning och bearbetning av K.G. Ossiannilsson på Wahlströms & Widstrands förlag.

Samuel Johnson, eller som han vanligen kallades doktor Johnson, var språkvetare, författare och kritiker. Han levde mellan åren 1709 och 1784. Mest känd är han nog för sina kommentarer till Shakespeares verk. James Boswell, 1740 - 1795, var en mångsidig begåvning som tidigt var centrum i en krets författare, skådespelare och konstnärer. Men han blev också en hängiven följeslagare till doktor Johnson och antecknade varje ord som föll från den store mannens läppar. Samuel Johnsons liv är en biografi som räknas till världslitteraturens främsta. Förutom dr Johnsons levnadsteckning speglas hela 1700 - talet på ett levande sätt. Min utgåva är från 1955. Jane Lundblad har gjort urvalet och översättningen. Bokförlaget är Forum.

En smakebit på søndag

"Väckarklockan ryckte honom till liv. Det var mars månad och fortfarande beckmörkt ute. Martin vältrade sig upp, tände sänglampan och stängde av alarmet. På mobilskärmen lyste ett sms från hans son, skrivet 03:51. Kommer snart. OBS undanber mig all uppvaktning. Martin suckade. Elis hade firat sin stundande födelsedag på Jazzhuset, som tydligen inte var ett ställe för pardans längre, och någonstans mellan krogen och hemmet hade han uppenbarligen ansett det nödvändigt att påminna sin pappa om att han inte ville bli sjungen för. På vägen till badrummet knackade han på sonens dörr och fick en dämpad grymtning till svar. "Grattis på födelsedagen", sa Martin. Han satte igång kaffekokaren. Han hämtade tidningarna på hallgolvet. Han rostade bröd och kokade sitt ägg. Lagom till kultursidorna dök hans yngsta barn upp, gick raka vägen till diskbänken, hällde upp ett glas vatten och svepte det."

Från sidan 11 i Samlade verk av Lydia Sandgren 

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan håller Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

Åsa - Hanna

Elin Wägner  skrev sju romaner som alla tilldrog sig i stockholmsmiljö. Den åttonde romanen, Åsa - Hanna, 1918, tilldrar sig i Småland bland bönder och präster. Under arbetet hade romanen flera olika namn såsom Jordens salt (som syftade på Åsa - Hannas fromme och stränge morbror, Anders - Petter) och Vansklighetens land, ett uttryck som återkommer flera gånger i texten och som kommer från en psalm av J O Wallin. Förlaget bad om ett annat namn och Elin Wägner föreslog Åsa - Hanna efter romanens absoluta nav och huvudkaraktär. Hanna är bara nitton år när hon gifter sig med handelsmannen i byn, Franse Adamsson, som är dubbelt så gammal som hon och därtill har ett skamfilat rykte. Hanna anser sig ha blivit sviken av sin ungdomskärlek Magnus och förvånar och förskräcker alla (utom sin far) genom att gifta sig med Franse. Hon hade väl förhoppningen att hon med sitt väl utvecklade sinne för rätt och orätt skulle kunna påverka Franse. Men det dröjer inte så länge förrän hon  förvånansvärt enkelt glider in i Franses skumraskaffärer. Hon plågas svårt av sitt samvete och om det var Magnus som drev henne i armarna på Franse så är det också omständigheter rörande Magnus som gör att Åsa - Hanna får kraft att lyssna till sitt samvete. Hanna är en duglig kvinna som sköter affären, barnen och hushållet och hjälper dessutom andra människor i sin närhet. Hennes liv blir inte lätt och hon står ofta och spanar bortåt åsen, mot modern och sitt hem. Åsa - Hanna är en helt mästerlig roman, troligen Elin Wägners bästa. För tredje gången läste jag som förtrollad. Det är olika saker jag fäst mig vid för varje läsning. Den här senaste gången såg jag plötsligt alla dialektala uttryck som jag känner igen ifrån mitt blekingska ursprung och farfarsgenerationen. Elin Wägner har god kännedom om det mänskliga psyket och hon kan sitt småländska landskap alltsedan barndomens somrar hos moderns släkt. Viss inspiration kan Elin Wägner ha fått av skåneförfattarna Hans Larsson och Victoria Benedictsson. Ju mer jag läser om och av Elin Wägner desto mer beundrar jag henne. Hon var långt före sin tid på många områden. Säkerligen var hon inte helt lätt att samarbeta med, men de flesta människor har ju sina sidor. Näst i tur i Elin Wägnersällskapets nätcirkel är Den namnlösa från 1922.

Fem en fredag v. 19: Just nu

elisamatildas Fem en fredag v. 19:

1. Vad har du hunnit med idag?

2. Vad lyssnar du på?

3. Vad kommer du att göra härnäst?

4. Var befinner du dig någonstans?

5. Hur är humöret idag?

1. Jag har ätit låååång frukost, läst tidningen, löst sudoku, lyssnat på Radioföljetongen, Nora av Merete Pryds Helle, hängt tvätt, sorterat tvätt

2. Ett annat liv av PO Enquist

3. Jag kommer att gå en promenad 

4. I hemmet

5. Humöret är ganska bra. Än så länge.

Helgfrågan v. 19

Idag är det bloggen Just här -  just nu som ställer veckans helgfråga i 
Mias bokhörna.

Vilken bok skulle du rekommendera en lycklig person att läsa? Vilken bok skulle du rekommendera till någon som verkar sorgsen?

Jag tror att jag skulle rekommendera samma bok; något som intresserar och engagerar. Själv läser jag just nu en roman som handlar om trojanska kriget sett ur kvinnosynvinkel, nämligen Flickornas tystnad (2020) av Pat Barker. 
Igår läste jag ut Åsa - Hanna (1918) av Elin Wägner. Båda fängslar och suger in en i sin tid och miljö. Jag kommer att formulera några tankar om dem båda så småningom.  
Bonusfråga: Har ni något tips för att motverka trötthet?
En ska göra precis det en absolut inte har lust med, nämligen gå ut och gå. Gärna med en bra bok i öronen, eller musik. Just nu har jag PO Enquists självbiografiska, Ett annat liv, som promenadsällskap. Han läser själv.