Idag är det bloggen Just här - just nu som ställer veckans helgfråga i
Mias bokhörna.
Vilken bok skulle du rekommendera en lycklig person att läsa? Vilken bok skulle du rekommendera till någon som verkar sorgsen?
Jag tror att jag skulle rekommendera samma bok; något som intresserar och engagerar. Själv läser jag just nu en roman som handlar om trojanska kriget sett ur kvinnosynvinkel, nämligen Flickornas tystnad (2020) av Pat Barker.
Igår läste jag ut Åsa - Hanna (1918) av Elin Wägner. Båda fängslar och suger in en i sin tid och miljö. Jag kommer att formulera några tankar om dem båda så småningom.
Bonusfråga: Har ni något tips för att motverka trötthet?
En ska göra precis det en absolut inte har lust med, nämligen gå ut och gå. Gärna med en bra bok i öronen, eller musik. Just nu har jag PO Enquists självbiografiska, Ett annat liv, som promenadsällskap. Han läser själv.
torsdag 7 maj 2020
onsdag 6 maj 2020
Hur ljuset tar sig in
Jag måste ha missat flera av Louise Pennys Armand Gamache - romaner. När jag börjar läsa den senaste, Hur ljuset tar sig in, blir jag alldeles förskräckt. Gamache är trött, mobbad och illa klämd. Hans högra hand och gode vän Jean - Guy Beauvoir befinner sig numera i fiendens läger; han arbetar ihop med överintendent Francoeur, som bestämt sig för att manövrera ut Armand Gamache. Gamache har fått se sin personal omplaceras till alla möjliga avdelningar. Det ser väldigt mörkt ut. Ändå är det jultid i Québec. Det snöar ymnigt och Three Pines som ligger någon mil bortom Montreal är julpyntat. En känner igen alla de trevliga invånarna sånär som på den bittra, svärande poeten Ruth Zardos nyfunna vän, ankan Rosa. I botten av berättelsen finns en syskonskara som är femlingar. Ett enkelt, barnlöst lantbrukarpar har länge väntat på barn och har äntligen blivit föräldrar. Provinsregeringen tar hand om barnen under förevändningen att föräldrarna inte kan ta hand om dem. Omkring barnen växer upp en hel industri och de förevisas på vissa tider. Den här julen ska den sista av dem fira med vänner i Three Pines. Men hon kommer aldrig. En annan kvinna hittas i Saint Lawrencefloden. Självmord, bestäms det. Men så enkelt är det inte. Gamache och hans trogna medarbetare Isabelle Lacoste börjar dra i trådar och hamnar en ful härva av mord, girighet, cynism och samvetslöshet. Så småningom går det upp för de inblandade att Gamache och Lacoste är dem på spåren. Den vilda biljakten ersätts av kapplöpning i cyberspace. Lite fördel har Gamache av att Three Pines ligger i radioskugga, men slutstriden blir en nagelbitare. Armand Gamache försöker slå i alla att han tänker gå i pension, men hans vackra hustrun Reine - Marie säger att även om han avgår kan han inte sluta. Hoppas att hon har rätt. Jag tyckte om den här romanen. Jag känner mig hemma i Three Pines och bekant med de aparta invånarna. De har en kvick och rolig och ganska besk jargong sins emellan. Det målas, skrivs poesi och lagas mat och dricks drinkar i bistron. Och Armand Gamache, som omger sig med en doft av sandelträ med en gnutta ros, har aldrig varit stiligare.
Titel: Hur ljuset tar sig in
Orig:s titel: How the Light gets in
Författare: Louise Penny
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: Modernista
Tryckår: 2020
Antal sidor: 478 sidor
Den här boken passar in på nr 25 i Mias Kaosutmaning 2020 : Läs en bok som djur /magiskt väsen ingår i handlingen i.
Titel: Hur ljuset tar sig in
Orig:s titel: How the Light gets in
Författare: Louise Penny
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: Modernista
Tryckår: 2020
Antal sidor: 478 sidor
Den här boken passar in på nr 25 i Mias Kaosutmaning 2020 : Läs en bok som djur /magiskt väsen ingår i handlingen i.
Etiketter:
Armand Gamache,
Hur ljuset tar sig in,
Louise Penny,
Montreal,
Québec,
Three Pines
tisdag 5 maj 2020
Tisdagsutmaningen v. 19: Rymden & stjärnorna
Ugglans och Bokens Tisdagsutmaning v. 19: Rymden, stjärnorna
Önskenatt
1. ... ty hela den tysta, tysta natten
är hela den vida, vida rymden
alldeles full av min enda önskan
citatet är utgångspunkt för den sittande statyn - poeten Boye.
Peter Linde gjorde statyn som invigdes 13 september 1980.
Den finns i Huddinge i närheten av Paradistorget alldeles bakom Sjödalsgymnasiet.
är hela den vida, vida rymden
alldeles full av min enda önskan
citatet är utgångspunkt för den sittande statyn - poeten Boye.
Peter Linde gjorde statyn som invigdes 13 september 1980.
Den finns i Huddinge i närheten av Paradistorget alldeles bakom Sjödalsgymnasiet.
2. Att se stjärnor på ljusa dagen: förvandling och försoning i August Strindberg En blå bok, doktorsavhandling av Astrid Regnell
Astrid Regnell inleder med att ställa frågan om Strindberg var helt galen eller bara lite vardagstokig. Så
tar hon avstamp i texter ur någon av de 365 uppsatserna om en sida i
varje del av En blå bok. En vanlig andaktsbok innehåller också 365
texter, en för varje dag.
Strindberg brottades med religionen i denna bok som tillkom sent i hans
liv. Alkemin betraktar han också som en religiös livsåskådning.
3. Vintergatan av Zacharias Topelius
De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans
så saligt leende som om ej död på jorden fanns.
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än
jag har den lärt av stjärnorna och vill du höra den?
Och
nu är lampan släckt och nu är natten tyst och klar
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.
De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans
så saligt leende som om ej död på jorden fanns.
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än
jag har den lärt av stjärnorna och vill du höra den?
----
måndag 4 maj 2020
Utmaning: Authors & Characters - Paula
Paula Fox skrev boken Förtvivlade människor redan 1970. Den fick ett fint mottagande, men Paula Fox blev på något sätt en författarnas författare. Två yngre författare, Jonathan Franzen och David Forster Wallace, återupptäckte henne på 1990-talet när man tröttnat på den experimentella romanen och önskade realismen tillbaka. Förtvivlade människor har lånat titel efter ett citat av Henry David Thoreau: ”De flesta människor lever ett liv i stilla förtvivlan”.
I nobelpristagaren Elfriede Jelineks roman Älskarinnorna heter en av de två huvudpersonerna Paula. Älskarinnorna fick mig till en början att fnissa, vilja stryka under och läsa högt. Men allt eftersom läsningen fortskrider blir tonläget mycket annorlunda. Författarinnan Elfriede Jelinek, som fick Nobelpriset i litteratur 2004, är fylld av vitglödgat raseri. Hon är feminist och som sådan tar hon sina kvinnliga huvudpersoner, Paula och Brigitte, på allvar. Båda flickorna går som på räls. Hitta någon att gifta sig med, skaffa barn, hus och hem. Endast så uppnår en status och lycka. Paula är så målmedveten att hon är gravid redan vid femton. Brigitte ligger lite efter.
lördag 2 maj 2020
En smakebit på søndag
"Coraline upptäckte dörren när de just hade flyttat in i huset. Det var ett väldigt gammalt hus. Det hade en vind under taket och en källare under marken och en igenvuxen trädgård med enorma gamla träd. Coralines familj ägde inte hela huset, det var för stort. I stället ägde de en del av det. Det fanns andra människor som bodde i det gamla huset. Fröken Spink och fröken Kraft bodde i våningen under Coralines, på bottenplanet. Båda två var gamla och runda. De bodde tillsammans med flera ålderstigna skotska terriers som hette sådant som Hamish och Andrew och Jock. Förr i tiden hade fröken Spink och fröken Kraft varit skådespelerskor, berättade fröken Spink för Coraline första gången de träffades."
Från sidan 5 i Coraline av Neil Gaiman. Illustrerad av Chris Riddell.
En smakebit på søndag är en läsutmaning som den här veckan administreras av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. Uppgiften går ut på att vi delar med oss av det vi just läser utan att avslöja någonting.
Fler smakebitar HÄR
Från sidan 5 i Coraline av Neil Gaiman. Illustrerad av Chris Riddell.
En smakebit på søndag är en läsutmaning som den här veckan administreras av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. Uppgiften går ut på att vi delar med oss av det vi just läser utan att avslöja någonting.
Fler smakebitar HÄR
Etiketter:
Coraline,
En smakebit på søndag,
Neil Gaiman,
Ungdomsbok
Emma
”Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om”, skrev Jane Austen om sin roman Emma, som av många anses vara hennes främsta roman. Emma kom ut 1816 och 1857 på svenska. Bokens första kapitel börjar så här:"Emma Woodhouse kunde nog anses höra till de lyckligt lottade i livet. Hon av vacker, klok och gladlynt, kom från ett rikt och gott hem och hade trots att hon snart skulle fylla tjugoett inte drabbats av särskilt många sorger och bekymmer." Emmas mor är död. Fadern, Mr Woodhouse, är en spröd och lite krasslig man Emmas syster Isabella är gift och bor i London med man och barn. Emma räknar inte med att gifta sig. Hon ska sköta fadern så länge han finns. Emma är av börd och har pengar. Så är det inte med den föräldralösa Harriet,om bor hos en släkting i byn. Emma beslutar sig för att ta sig an henne; lära henne fint sätt och förbereda henne för ett förmånligt gifte. Harriet har ordnat ett helt på egen hand med mr Robert Martin, en bonde i byn. Emma gör tummen ner. Hon får Harriet att vända sin håg till mr Elton, prästen i byn. Harriet byter raskt föremål för sin beundran och hon finner att mr Elton är en så fin och lärd man. Men mr Elton har sitt huvud för sig och överraskar både Harriet och Emma. Emma är en produkt av det klassamhälle hon lever i. Börd eller pengar; helst båda delarna var det som var viktigt. Jane Austen beskriver väl hur samhället är skiktat och det finns ett par familjer i byn som Emma inte kan umgås med. Emma och hennes far har en trogen besökare i George Knightley, bror till syster Isabellas man, John Knightley. George Knightley är sexton år äldre än Emma och är den ende som säger emot henne och förebrår henne när hon varit tanklös och sårande. Det finns en tredje moderlös ung kvinna i romanen förutom Emma och Harriet och det är Jane Fairfax. Hon är vacker och spelar piano bättre än Emma. Emma inser att hon är avundsjuk på Jane. Så småningom blir en bekant med hela byn, dess familjer, umgänge och egenheter. Alla artighetsvisiter kan förefalla tröttsamma men har definitivt sitt värde även när de görs mera av plikt än lust. När jag nu läst om Emma har jag också kommit att uppskatta romanen mera. Jag har upptäckt JA:s stillsamma humor och insett att en viss liten utveckling genomgår Emma ändå. Men att kalla Emma en utvecklingsroman är att gå väl långt, tycker jag. Emmas absolut vackraste drag är den oförtröttliga omsorgen om fadern. En mycket bra roman att ha i en läsecirkel.
Ttel: Emma
Författare: Jane Austen
Översättare: Rose - Marie Nielsen
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 583 sidor
Emma passar in på nr 34 Läs en bok som filmats i Mias Kaosutmaning 2020
Etiketter:
Emma,
England,
Jane Austen,
Rose - Marie Nielsen,
Surrey
fredag 1 maj 2020
Fem en fredag v. 18: Utrymme
elisamatildas fem en fredag v. 18 handlar om utrymme
Vad skulle du göra med mer förvaringsutrymme?
Hänga upp mina kläder
Vad skulle du göra med en större bostad?
Hyra ut rum
Skulle du hellre ha större kök eller badrum?
Större kök. Badrummet är stort
Vad skulle du göra med ett större sovrum?
Sätta in garderober, fler bokhyllor och fina växter
I vilket rum tillbringar du helst din tid hemma?
I mitt rum för där har jag den bästa läsbelysningen
Vad skulle du göra med mer förvaringsutrymme?
Hänga upp mina kläder
Vad skulle du göra med en större bostad?
Hyra ut rum
Skulle du hellre ha större kök eller badrum?
Större kök. Badrummet är stort
Vad skulle du göra med ett större sovrum?
Sätta in garderober, fler bokhyllor och fina växter
I vilket rum tillbringar du helst din tid hemma?
I mitt rum för där har jag den bästa läsbelysningen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)