Utmaning: Authors & Characters - Paula

Lyrans Authors  & Characters - utmaning den här veckan gäller namnet Paula

Paula Fox skrev boken Förtvivlade människor redan 1970.  Den fick ett fint mottagande, men Paula Fox blev på något sätt en författarnas författare. Två yngre författare, Jonathan Franzen och David Forster Wallace, återupptäckte henne på 1990-talet när man tröttnat på den experimentella romanen och önskade realismen tillbaka. Förtvivlade människor har lånat titel efter ett citat av Henry David Thoreau: ”De flesta människor lever ett liv i stilla förtvivlan”.

I nobelpristagaren Elfriede Jelineks roman Älskarinnorna heter en av de två huvudpersonerna Paula. Älskarinnorna fick mig till en början att fnissa, vilja stryka under och läsa högt. Men allt eftersom läsningen fortskrider blir tonläget mycket annorlunda. Författarinnan Elfriede Jelinek, som fick Nobelpriset i litteratur 2004, är fylld av vitglödgat raseri. Hon är feminist och som sådan tar hon sina kvinnliga huvudpersoner, Paula och Brigitte, på allvar. Båda flickorna går som på räls. Hitta någon att gifta sig med, skaffa barn, hus och hem. Endast så uppnår en status och lycka. Paula är så målmedveten att hon är gravid redan vid femton. Brigitte ligger lite efter.

En smakebit på søndag

"Coraline upptäckte dörren när de just hade flyttat in i huset. Det var ett väldigt gammalt hus. Det hade en vind under taket och en källare under marken och en igenvuxen trädgård med enorma gamla träd. Coralines familj ägde inte hela huset, det var för stort. I stället ägde de en del av det. Det fanns andra människor som bodde  i det gamla huset. Fröken Spink och fröken Kraft bodde i våningen under Coralines, på bottenplanet. Båda två var gamla och runda. De bodde tillsammans med flera ålderstigna skotska terriers som hette sådant som Hamish och Andrew och Jock. Förr i tiden hade fröken Spink och fröken Kraft varit skådespelerskor, berättade fröken Spink för Coraline första gången de träffades."

Från sidan 5 i Coraline av Neil Gaiman. Illustrerad av Chris Riddell. 

En smakebit på søndag är en läsutmaning som den här veckan administreras av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. Uppgiften går ut på att vi delar med oss av det vi just läser utan att avslöja någonting. 
Fler smakebitar HÄR

Emma

”Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om”, skrev Jane Austen om sin roman Emma, som av många anses vara hennes främsta roman. Emma kom ut 1816 och 1857 på svenska. Bokens första kapitel börjar så här:"Emma Woodhouse kunde nog anses höra till de lyckligt lottade i livet. Hon av vacker, klok och gladlynt, kom från ett rikt och gott hem och hade trots att hon snart skulle fylla tjugoett inte drabbats av särskilt många sorger och bekymmer." Emmas mor är död. Fadern, Mr Woodhouse, är en spröd och lite krasslig man Emmas syster Isabella är gift och bor i London med man och barn. Emma räknar inte med att gifta sig. Hon ska sköta fadern så länge han finns. Emma är av börd och har pengar. Så är det inte med den föräldralösa Harriet,om bor hos en släkting i byn. Emma beslutar sig för att ta sig an henne; lära  henne fint sätt och förbereda henne för ett förmånligt gifte. Harriet har ordnat ett helt på egen hand med mr Robert Martin, en bonde i byn. Emma gör tummen ner. Hon får Harriet att vända sin håg till mr Elton, prästen i byn. Harriet byter raskt föremål för sin beundran och hon finner att mr Elton är en så fin och lärd man. Men mr Elton har sitt huvud för sig och överraskar både Harriet och Emma. Emma är en produkt av det klassamhälle hon lever i. Börd eller pengar; helst båda delarna var det som var viktigt. Jane Austen beskriver väl hur samhället är skiktat och det finns ett par familjer i byn som Emma inte kan umgås med. Emma och hennes far har en trogen besökare i George Knightley, bror till syster Isabellas man, John Knightley. George Knightley är sexton år äldre än Emma och är den ende som säger emot henne och förebrår henne när hon varit tanklös och sårande. Det finns en tredje moderlös ung kvinna i romanen förutom Emma och Harriet och det är Jane Fairfax. Hon är vacker och spelar piano bättre än Emma. Emma inser att hon är avundsjuk på Jane. Så småningom blir en bekant med hela byn, dess familjer, umgänge och egenheter. Alla artighetsvisiter kan förefalla tröttsamma men har definitivt sitt värde även när de görs mera av plikt än lust. När jag nu läst om Emma har jag också kommit att uppskatta romanen mera. Jag har upptäckt JA:s stillsamma humor och insett att en viss liten utveckling genomgår Emma ändå. Men att kalla Emma en utvecklingsroman är att gå väl långt, tycker jag. Emmas absolut vackraste drag är den oförtröttliga omsorgen om fadern. En mycket bra roman att ha i en läsecirkel. 

Ttel: Emma
Författare: Jane Austen
Översättare: Rose - Marie Nielsen
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 583 sidor

Emma passar in på nr 34 Läs en bok som filmats i Mias Kaosutmaning 2020

Fem en fredag v. 18: Utrymme

elisamatildas fem en fredag v. 18 handlar om utrymme

Vad skulle du göra med mer förvaringsutrymme?
Hänga upp mina kläder
 
Vad skulle du göra med en större bostad?
Hyra ut rum
 
Skulle du hellre ha större kök eller badrum?
Större kök. Badrummet är stort

Vad skulle du göra med ett större sovrum?
Sätta in garderober, fler bokhyllor och fina växter
 
I vilket rum tillbringar du helst din tid hemma? 
I mitt rum för där har jag den bästa läsbelysningen

Helgfrågan v. 18

• Brevvännerna, Eli Åhman Owetz (Harper Collins)
• Där kräftorna sjunger, Delia Owens (Forum)
• Bergens stjärnor, Jojo Moyes (Printz)
• Jamåhonleva, Anders Roslund (Albert Bonniers förlag)
• Mitt liv som råtta, Joyce Carol Oates (Harper Collins)
• I oxögat, Ida Andersen (Polaris)
• Ödesmark, Stina Jackson (Albert Bonniers förlag)
• Jägarinnan, Kate Quinn (Harper Collins)
• Terapeuten, Helene Flood (Polaris)
• Nästa!, Nina Lykke (Wahlström & Widstrand)
• Tistelhonung, Sara Paborn (Albert Bonniers förlag)
• Skuggjägaren, Camilla Grebe (Wahlström & Widstrand)

Det är Bonniers Bokklubbars redaktörer som nominerar böcker från året som gått. En jury väljer sedan ut de tolv mest relevanta nomineringarna och svenska folket får sedan rösta fram sin favorit. För att bli nominerad ska boken uppfylla följande kriterier:

• Hög språklig kvalitet.
• Väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö.
• Tilltalar en bred läsekrets.
• Svensk och utländsk skönlitteratur (spänning och roman).
• Utgiven på svenska i Sverige (oberoende av förlag/egenutgivning) under året som gått.

Mias helgfråga:
Vilken bok känner du dig mest sugen på att läsa av de nominerade?

Jag är väldigt nyfiken på 

I oxögat av Ida Andersen. Småland, midsommar 1741

Bonusfråga: Bonusfråga: Var det någon bok de missade nominera enligt dig? 

Elina Boardy, Nätterna på Winterfeldtplatz 

Skriva 2020:2

Tidskriften Skriva. Allt för dig som skriver står det. Men jag skulle kunna tycka att den är lika mycket för den som läser. Visst, det talas mycket om skrivandets hantverk, men det är väldigt intressant att ta del av även för läsaren.  Här finns intervjuer, tävlingar av olika slag, övningsuppgifter och reportage. Helena Thorfinn, svensk författare som bor i Washington DC, åker till Denver i Colorado och intervjuar Stina Jackson som vuxit upp i Skellefteå men som bott i Kanada i många år. I Denver sitter hon och beskriver naturen i Västerbotten med hjälp av en tallkotte och en grankotte ifrån Sverige. Blott Sverige svenska kottar har. De amerikanska är större och gråare. Förra romanen, Silvervägen, har kommit ut på 29 språk. Den finns på engelska också men är inte köpt av något amerikanskt förlag. Den senaste romanen, Ödesmark, som just har kommit ut handlar också om ett mord i glesbygd. Som förebilder nämner hon den ordknappe Cormac McCarthy, Flannery O´Connor och William Faulkner. Alla tre är sydstatsförfattare. Svenska förebilder är Kerstin Ekman, Sara Stridsberg och Lina Wolff.
Att bygga en bok är titeln på ett jätteintressant reportage där Elin Boardy beskriver skrivprocessen bakom sin senaste roman Nätterna på Winterfeldtplatz allt ifrån den första idén 2015 när hon läst Den sårade divan av Karin Johannisson och Anders Rydells bok om nazisternas bokbål, Boktjuvarna. Kvinnorollen i 1920 - tqlets Berlin och bokbålen malde i hennes bakhuvud medan hon redigerade sin förra bok, Tiden är inte än, en bok om digerdöden. Hon gjorde skisser och utkast i en liten anteckningsbok; hon hittar en Pinterst - bild som passar till hennes huvudperson, Hedvig, en läkardotter som åker ensam till Berlin. Sedan börjar Elin Boardy att skriva. Researchen får ta tid. Hon läser, tittar på bilder och kartor och åker till ort och ställe. Med sig i skrivprocessen har hon författaren Jessica Schiefauer med vilken hon har ett "bläckäktenskap" alltsedan 2001 när de först träffades på en skrivarkurs. De läser varandras manus gång på gång, bollar idéer och föreslår ändringar. 
Detta och mycket, mycket annat kan en läsa i detta enda nummer av Skriva
Undrar just om varje nummer av Skriva är så intressant? Det ska jag kolla upp.

Tisdagstrion : Eld

Ugglans & Bokens tisdagstrio v. 18 gäller med anledning av Valborg på torsdag: Eld

Minnen av eld av R S Thomas

Den walesiske prästen R. S. Thomas älskade naturen och var en ivrig fågelskådare. Han kritiserade konsumtionssamhället, men är för den skull ingen misantrop. Medkänslan med de fattiga bönderna på de leriga åkrarna var stor
Själsfränden framför andra var Sören Kierkegaard. Som pensionär återvände RS Thomas till sin barndoms ö, Holy Island, längst ut i nordvästra Wales. R(onald) S(tuart) Thomas har i olika omgångar nämnts i nobelprissammanhang, men när Seamus Heaney fick priset 1996 blev det för sent för den då 82-årige Thomas, som dog 2000.

Totalskada av Helena von Zweigbergk

Agneta och Xavier lever i ett äktenskap som sett sina bästa dagar. 
En dag ska de ha bjudning och Agneta ska steka harar. Hon sätter stekpannan på spisen med smör i och tänker att hon bara ska ta en cigarett på trappan.  Där har hon sin egentid. Men rökpausen tar en ända med förskräckelse. I de rykande ruinerna av sitt hem letar de bland spillrorna efter något att ta vara på. En kan dra vissa paralleller till äktenskapet.

Dina ögon äro eldar

Dina ögon äro eldar, och min själ är beck och kåda.

Vänd dig från mig, förr’n jag tändes som en mila

                                      innantill!

En fiol jag är med världens alla visor i sin låda,

du kan bringa den att spela, hur du vill och vad

                                     du vill.

Vänd dig från mig, vänd dig till mig! Jag vill brinna,

                                    jag vill svalna.

Jag är lust och jag är längtan, gränsbo mellan höst

                                    och vår.

Spända äro alla strängar; låt dem sjunga, rusigt galna,

i en sista dråplig högsång alla mina kärleksår.

Vänd dig till mig, vänd dig från mig! Som en höst–

                                    kväll låt oss brinna;

stormens glädje genomströmmar vårt banér av blod

                                   och gull —

tills det lugnar och jag ser i skymning dina steg för–

                                   svinna,

du, den sista, som mig följde för min heta ungdoms

                                   skull.

Erik Axel Karlfeldt, Ur Fridolins visor, 1901