Tisdagstrion v. 16: Starka kvinnor

Ugglans&Bokens tisdagstrio handlar om Starka kvinnor

1. Sara Danius. 19 april 2018 var det knytblusmanifestation som stöd för Sara Danius. Jag var i Stockholm den dagen och hade lyckats få till en knytblusrosett. Hon var verkligen en stark kvinna som jag beundrar mycket. Dessutom var hon en fantastisk stilist, vilket går att konstatera i t. ex. Husmoderns död och Den blå tvålen

2. Elin Wägner. Otroligt vad den kvinnan hann med under sin ganska korta levnad, 1882 - 1949. Hon var radikalpacifist, kvinnosakskvinna och arbetade för att kvinnor skulle få rösträtt och rätt att arbeta. Hon höll föredrag och skrev böcker och hann med den ena (olyckliga) kärlekshistorien efter den andra. Hon var intelligent, snabb och vass i repliken och orädd.

 3.Indira Ghandi, dotter till Jawaharlal Nehru, självständighetsaktivist och Indiens förste premiärminister. Hon var enda barnet och stod sin far mycket nära och kom ju så småningom också att bli premiärminister i Indien. Jag minns att jag läste den här boken med stort intresse och häpnade över att någon vågade sitta som styrande i Indien. Annakarin Svedbeerg bodde under många år i Indien och var personligen vän med Indira Gandhi

Utmaning:Authors@Characters v. 16: Susanna

Lyrans utmaning Authors@Characters: Susanne

Susan Hill, The Woman in black 
Susan Hill är de kusliga stämningarnas mästare. Med hjälp av landskapet, väder och vind, ljus och skuggor och inte minst ljud får hon håret att resa sig på såväl sina karaktärer som läsare.Den unge - mer än lovligt naive - Artur Kripps får uppdraget att åka till Eel Marsh House i Crithin Gifford i norra England för att ordna den juridiska kvarlåtenskapen efter den nyligen avlidna enstöringen Mrs Drublow. Hennes hus kan endast nås de tider på dygnet då det är ebb. Artur vet inte att om London har sin peasoup - dimma så har Crithin Gifford sin mjölkiga havsdimma -fåk - som rullar fram snabbt och utan föregående varning och förtar all sikt och förvränger ljud. Tänk, att som Artur stå i mörka natten mitt på Nine Lives Causeway - mellan fastlandet och ön - och överraskas av dimman och dessutom höra floden klucka och sorla och totalt ha tappat orienteringen! Usch! Och att höra knirkandet av en kärra (Körkarlen) och ett barns skräckslagna gråt och inte kunna lokalisera vare sig kärra, häst eller barn!
Och att få nattsömnen störd av regelbundna dunsar i ett låst rum...

Tony & Susan av Austin Wright. Susan Morrow får sig tillsänt ett bokmanus av sin förre man Edward som hon inte har haft kontakt med på 25 år. Deras äktenskap sprack till stora delar beroende på hans författardrömmar. Nu vill han att hon ska lämna ett omdöme om han bok. Hon har en gån hans hårdaste kritiker. Susan dras omedelbart in i handlingen och förvånar sig över hur bra hon tycker att det är. Mellan varven får man ta del av Edwards och Susans tidigare relation. Tony & Susan är en gastkramande roman om ondska, hat och hämnd.Men det är också en roman om en roman och den handlar mycket om skrivande och läsande. Den handlar också om minnen och relationer och hur man förändras med tiden. Austin Wright föddes i NY 1922 och dog 2003. AW var litteraturkritiker, författare och professor. Han skrev sju romaner. Tony & Susan är den enda som översatts till svenska

En smakebit på søndag

"Ska ni skaffa ett tredje barn? Suvi stod i köket och förberedde maten. Hon var redan finklädd till kvällens julmiddag i en åtsittande klänning som hon bar med överraskande grace med tanke på att hon var en stor och kraftig kvinna. Hon klädde sig alltid i starka färger och hade en lila kappa med guldbroderier som Richards barn kallade "Willy Wonka - kappan". Nelly hade nyligen varit i London tillsammans med Suvi och hon berättade att en turist misstaget hennes farmornför en vaxdocka på Madame Tussauds. Sonja låg i vardagsrumssoffan och läste en tidning medan Richard satt vid fönstret, mellan köket och vardagsrummet, och lyssnade på dem båda. Vem har sagt att vi ska skaffa barn? sa han. Han kunde se att Sonja skakade på huvudet i soffan. Hon satte sig upp och höjde rösten, så att det skulle höras till köket. Jag sade bara när jag och din mamma pratade tidigare , att det inte är uteslutet, sa hon. Men jag vet inte alls. Det är bara en idé."

Från sidan 48 i Jungfrustigen av Philip Teir.

Om söndagarna brukar vi ge varandra smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkelighetetn som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Lurad på konfekten

Jag förknippar ovillkorligen Sara Blædel med deckare och hade lånat Min fars hemlighet i tanke att den kunde bli påskekrim. Men Min fars hemlighet är snarast spänningslitteratur. Ett mord med ödesdigra konsekvenser finns visserligen med som sidohandling, men någon deckare är romanen inte. I centrum står danska Ilka Jensen. Hon har inte sett sin far på över trettio år. Han lämnade henne och hennes mor när Ilka var sju år och har sedan dess inte hörts av. Nu får Ilka veta att han är död och att hon finns med i hans testamente. Hon bestämmer sig för att fara till danskstaden Racine i Wisconsin där hennes far har levt och verkat. Hon vill framför allt veta något om faderns liv. Hon slår sig ner i sin fars lilla rum där hon tycker sig känna igen hans speciella doft. Arvet visar sig vara av det bekymmersamma slaget; en begravningsbyrå på ruinens brant, Jensens Funeral Home.  Och den kan inte läggas ner hur som helst. Ilka måste motvilligt ta itu med det praktiska arbetet. Artie, som är en av två anställda på byrån, kan det mesta på området. Det han inte kan känner syster Eileen, en nunna, till. Sara Blædel måste ha ansenliga kunskaper om hur det går till i begravningsbranchen för liksom Ilka får läsaren uppleva allt som kan tänkas tilldra sig på en begravningsbyrå. (somligt hoppade jag över.) Det visar sig att hon i likhet med sin far, är duktig på att tala med de sörjande. De talar ; hon lyssnar.  Sälja eller inte sälja, det är en av de frågor Ilka har att brottas med. Min fars hemlighet är flyhänt skriven och läsningen flyter lätt. Sidbredden är väldigt behaglig. En tar in hela stycken utan att flytta blicken. Miljön är onekligen både annorlunda och spännande, men framåt slutet blir jag orolig. Ska en någonsin få veta något om faderns historia? Det visar sig att Min fars hemlighet är första delen i en trilogi om Ilka Jensen, som är en ny huvudperson för Sara Blædel. Nästa del, Ilkas arv, kommer ut på svenska i juni. Idén till den här trilogin fick Sara Blædel när hennes föräldrar dog med tre dagars mellanrum och den älskade fastern efter sex veckor. Den unga, kvinnliga, kompetenta begravningsentreprenören Sara Blædel träffade på då gav henne uppslaget till en romanserie med en begravningsentreprenör som huvudperson. Ett tack går också till Karin Slaughter, som är en personlig vän. Jag kommer nog att läsa fortsättningen också.

Titel: Min fars hemlighet
Författare: Sara Blædel
Översättare: Jessica Hallén
Förlag: Polaris
Tryckår: 2020
Antal sidor: 411 sidor

Fem en fredag v. 15: Status

elisamatilda: fem en fredag: Status

1. Vad hade du för mycket av den här veckan?
Ostruken tvätt

2. Vad ville du ha mer av den här veckan?
Jäst. Det finns inte ens torrjäst i affären

3. Vad är bättre idag än det var för en vecka sen?
Humöret och vädret. Eller tvärtom

4. Vad kommer bli bättre om en vecka?
Flockimmuniteten mot coronaviruset

5. Vad ser du fram emot till helgen?
Sol, värme, uteläsning

Helgfrågan v. 15

Mias helgfråga gäller vad vi läser just nu och vilket påskgodis vi gillar mest.

Just nu avnjuter jag Ulrika Knutsons nyutkomna biografi om Elin Wägner
Den besvärliga Elin Wägner, från Historiska Media. Den är både rolig och intressant och jag läser den som en roman. Pennskaftet väntar liksom lite påskekrim. Fick just idag ifrån biblioteket Min fars hemlighet av Sara Blædel.

Mitt godaste påskgodis finns nästan inte att få tag i längre. I flera år kunde jag köpa det i närmaste större stad, men det går inte längre. Antagligen skulle en kunna göra teaterkonfekt själv, men det blir nog inte så proffsigt som på bilden som jag lånat ifrån Wikipedia.

Norrtullsligan

Inte känns den som 100 år gammal, tänker jag, när jag läst ut Norrtullsligan av Elin Wägner. Jag blev glatt överraskad av de fyra kvinnorna som delar lägenhet på Norrtullsgatan i Stockholm. De representerar den nya kvinnan som är självständig och försörjer sig själv. Med skiftande resultat. Elisabeth, Pegg, är berättaren. Hon är 25 år och har en olycklig kärlekshistoria bakom sig. Hon är desillusionerad, men önskar i alla fall få någon att dela sina barnbarn med. Magnhild, även kallad Baby, är yngst, naiv och oerfaren. Hon lyckas med konststycket att bli avskedad från sitt kontorsarbete och måste ta ett arbete som är ännu sämre avlönat. Emmy är äldst i kvartetten. Hon är trött och liknas vid en gammal schal. Livet har farit hårt fram med henne och hon är knäckt till kropp och själ. Eva är glad, spelar dragspel och gifter sig med en återfunnen ungdomskärlek. Dialogen flickorna emellan är rapp och känns äkta. Tonen är lätt ironisk. De hjälper solidariskt varandra. Så långt det är möjligt. De tröstar varandra när deras manliga sällskap sviker. För det gör de. Pegg har bara träffat en man som respekterat hennes människovärde, men han gjorde det inte heller. På kontoret uppvaktas hon envetet av chefen , som är gift och känd för sina kvinnoaffärer. Elisabeth gör det hon måste göra. Norrtullsligan är en på ytan glad och pigg roman men med mörka underströmmar. Kvinnorna ses inte med blida ögon på arbetsmarknaden. Varken av män eller kvinnor. De tar arbetena från männen. Kvinnor ska försörjas och inte bry sina små hjärnor. Norrtullsligan, som kom ut 1908, är bland mycket annat en riktig Stockholms - roman. Elin Wägners har nog lånat karaktärer ur egen fatabur till vissa personer i den här romanen, till exempel kontorschefen. Tror jag.