Norrtullsligan

Inte känns den som 100 år gammal, tänker jag, när jag läst ut Norrtullsligan av Elin Wägner. Jag blev glatt överraskad av de fyra kvinnorna som delar lägenhet på Norrtullsgatan i Stockholm. De representerar den nya kvinnan som är självständig och försörjer sig själv. Med skiftande resultat. Elisabeth, Pegg, är berättaren. Hon är 25 år och har en olycklig kärlekshistoria bakom sig. Hon är desillusionerad, men önskar i alla fall få någon att dela sina barnbarn med. Magnhild, även kallad Baby, är yngst, naiv och oerfaren. Hon lyckas med konststycket att bli avskedad från sitt kontorsarbete och måste ta ett arbete som är ännu sämre avlönat. Emmy är äldst i kvartetten. Hon är trött och liknas vid en gammal schal. Livet har farit hårt fram med henne och hon är knäckt till kropp och själ. Eva är glad, spelar dragspel och gifter sig med en återfunnen ungdomskärlek. Dialogen flickorna emellan är rapp och känns äkta. Tonen är lätt ironisk. De hjälper solidariskt varandra. Så långt det är möjligt. De tröstar varandra när deras manliga sällskap sviker. För det gör de. Pegg har bara träffat en man som respekterat hennes människovärde, men han gjorde det inte heller. På kontoret uppvaktas hon envetet av chefen , som är gift och känd för sina kvinnoaffärer. Elisabeth gör det hon måste göra. Norrtullsligan är en på ytan glad och pigg roman men med mörka underströmmar. Kvinnorna ses inte med blida ögon på arbetsmarknaden. Varken av män eller kvinnor. De tar arbetena från männen. Kvinnor ska försörjas och inte bry sina små hjärnor. Norrtullsligan, som kom ut 1908, är bland mycket annat en riktig Stockholms - roman. Elin Wägners har nog lånat karaktärer ur egen fatabur till vissa personer i den här romanen, till exempel kontorschefen. Tror jag.

Vecka 15: Vårkänslor (innehåll eller omslag)

Ugglan och Bokens Tisdagstrio v. 15: Vårkänslor (innehåll eller omslag)
Jag väljer tre vårfåglar

Linda Olsson, I skymningen sjunger koltrasten. Otto, 72, är en pensionerad antikvarie med stort intresse för musik och litteratur. Han är änkeman och fund

erar mycket över sitt äktenskap med vackra Eva, som han inte verkar ha känt riktigt. Elias är en begåvad ung tecknare som varit mobbad i hela sitt liv. Han är dyslektiker. Elisabeth är i femtioårsåldern och har tappat livslusten efter ett stort svek. En oförutsedd händelse gör att hon kommer i kontakt med de båda grannarna i samma trappuppgång i ett hus på Söder. 
 

Nina Södergren f. 1924 var en poet som ofta använder tranan som motiv. Tranan är för henne avskedets och återvändandets fågel. Alldeles nyligen - augusti 2012 -har det kommit ut en samlingsvolym med Nina Södergrens dikter, Högt ärade trana. Här ingår även ej tidigare publicerade dikter. Nina Södergren bodde på Öland och skrev ofta dikter om fåglar. Hon dog 2015


1924 kom den ungerske författaren Dezsö Kosztolánys bok Lärkan ut; ett riktigt mästerverk.
I en liten ungersk stad bor Antonia och Akos Vajkay med sin dotter Lärkan. Föräldrarna är 57 och 59 år och Lärkan är 35. Hon är ful och ogift och saknar charm. Hon sköter om sina föräldrar med kvävande omsorger och de i sin tur fladdrar omkring henne med överdriven ängslan.

Utmaning: Authors & Characters: Gabriella

Lyran: Dagens namn v. 15 är Gabriella

Gabriella Håkansson, Aldermanns arvinge, första delen i en planerad trilogi. Andra delen heter Kättarnas tempel. Tredje delen, Nya Londinium har ännu inte kommit ut. Miljön är London och tiden 1800 - talet. Gabriella Håkansson är författare och kritiker och skriver bl. a. i Sydsvenskan. Hon bor i Malmö.
 
I Den drunknade av Therese Bohman finns en charmerande man som heter Gabriel. Detta är författarens debut. Den drunknade är  en vacker och konstnärlig roman om två systrar och en man under en kvav sommar i Skåne. Det som sker händer under ytan; det outsagda hänger tungt i luften.

Marina kommer för att hälsa på sin syster Stella som är gift med Gabriel. Marina anar att något inte står riktigt rätt till, men eftersom systrarna inte står varandra tillräckligt nära faller det sig inte naturligt för Marina att fråga.

Elin Wägner - sällskapets nätcirkel

Vi läser tillsammans! Välkomna till bokcirkelns första moment v.15-17:

Den nya kvinnan och den moderna storstaden.
Vi läser Norrtullsligan och Pennskaftet. Valfri utgåva. Läs så lite eller mycket du hinner.
Delta genom att lägga dina synpunkter i kommentarfältet här. Det kan vara tankar, citat, kopplingar till andra verk, till samtida debatter - det är helt upp till dig. Hur upplever du boken? Vad känns fortfarande aktuellt? Det går också bra att svara på någon annans inlägg. Läs mer på Elin Wägner Sällskapets FB - sida!

En smakebit på søndag

"Jag är ansvarig för fem personers död. Rättare sagt bärjag skuld i fem dödsfall. I ett av dem är jag bara indirekt skyldig, och ett annat landar i en gråzon. Det var inte jag som höll i vapnet som sänkte den där thailändaren på phuket, men utan mig skulle ett importerat kinesiskt gevär inte ha förvandlat mannens mage till ett durkslag. Kulorna skulle aldrig ha punkterat höger lunga och krossat ryggraden i hundratals mjölkvita flisor. Viss, jag hade inte mycket till val - det var han eller jag. Men det gör mig inte oskyldig. Fem liv på samvetet är ett tungt facit, särskilt om man betraktar min första och enda regel: döda aldrig någon i onödan. Mord väcker oönskad uppmärksamhet, och en konsttjuv vill komma och gå obemärkt.             
Döda kroppar har en benägenhet att försvåra den saken.
                 
Från sidan 7 i Kyldygnet av Philip Birk

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. 
Fler smakebitar HÄR

Lärarinnans sång

Nu har Lärarinnans sång av Vigdis Hjorth kommit på svenska. Den kom ut 2018 i Norge. Romanen handlar om Lotte, 57, dramalärare på Konsthögskolan i Oslo. Hon är väldigt nöjd med sig själv och sitt sparsmakade liv där ingenting fattas. Hon dricker sitt morgonkaffe och inmundigar en bit choklad därtill för att sedan gå till skolan och undervisa sina förstaårsstudenter om Brecht; Den goda människan i Sezuan, Mutter Courage och Den kaukasiska kritcirkeln. Hon har ett passionerat förhållande till sitt ämne och blir irriterad när hon inte får något gensvar ifrån eleverna. Det  handlar mycket om godhet utöver att lägga en slant i en tiggarmugg. Hon vill att de ska se parallellerna med nutiden. Lottes tillflykt i all nöd är skogen. Där försvinner allt obehag och ger plats åt oförställd glädje inför toppmurklor, vårmusseroner och hela hav av harsyra. När hon träffar på skadade djur faller hon nästan i gråt. Tage Bast, en elev i avgångsklassen, har bett att få filma Lotte som ett led i ett examensarbete som ska handla om några lärares förhållande mellan lärande och liv. Lotte har svarat ja, men det ångrar hon snart. Filmandet gör henne obekvämt medveten om sig själv och hon blir alltmer frustrerad över sin belägenhet. Och även om en inte precis gillar den ytliga, självtillräckliga Lotte så börjar en nu nästan tycka synd om henne. Vilken är Tage Basts egentliga intention?. Varför visar han Lotte inte mera hänsyn och/eller respekt? Varför är inte hon den första som får se filmen? Får man lov att bryta ner en människa på det här sättet? Det blir många frågor. Jag hade önskat en mer utarbetad Tage Bast. Vem är han? Vad vill han? Lotte väljer att självmedicinera på ett drastiskt sätt. Hon utmanar sin egen själviskhet och brist på verklig godhet lika radikalt som oväntat. Frågan är bara om det hjälper. Det får vi inte veta. Bitvis läser jag med stort intresse. Språket är det inget fel på och jag är väldigt tacksam för att det inte blev till någon kärlekshistoria mellan huvudpersonerna. Men det känns som om jag deltagit i ett tankeexperiment. Och det behöver ju i och för sig inte vara fel.

Titel: Lärarinnans sång
Orig:s titel: Lærerinnens sang
Författare: Vigdis Hjorth
Översättare: Ninni Holmquist
Natur & Kultur
Antal sidor: 237

Fem en fredag v. 14: Artigheter

teresamatilda: 
 
Ser du till att hålla upp dörren för folk?
Ja, det gör jag 
 
Säger du tack för maten även om du ”bara” är hemma?
Kan vara lite si och så med det. 
I Japan säger man "itadakimasu", vilket kan sägas vara en slags bordsbön. Tack för maten vi har på bordet. Man för ihop händerna, bugar lätt och säger itadakimasu. När måltiden är över tackar man den som lagat maten och serverat den och säger "gochisousamadeshita" vilket betyder ungefär det var en fest.
 
När du träffar någon du inte träffat på länge och ni säger att ni måste ses snart, blir det någonsin av?
Det händer faktiskt då och då men långt ifrån alltid.
 
Rättar du folk när de säger något fel?
Det händer. Men det beror på hur väl jag känner vederbörande. Jag rättar inte folk jag inte känner mycket väl. 
 
Vad tycker du om butikspersonal som kommer upp och frågar om du vill ha hjälp?
Det gillar jag inte alls. Jag upplyser dem om att jag säger till om jag vill ha hjälp