skip to main |
skip to sidebar
Somerset Maughams roman Den brokiga vävnaden (1925) ligger till grund för filmen The painted veil från 2006 med Naomi Watts och Edward Norton i huvudrollerna. Läkaren Walter Fane och hans hustru Kitty kommer till Shanghai på 1920 - talet och därifrån flyttar de till en liten by i djungeln för att bekämpa en koleraepidemi. Det är inget lyckligt par som ger sig iväg på en lång och obekväm resa. Kitty anser att hon inte borde varit med över huvud taget men hon gavs inget val. Det blir en arbetsam tid på mer än ett sätt för dem båda. Utlänningar är inte välkomna; Kina åt kineserna. Walter för en kamp mot det infekterade vattnet. Kitty får ta hand om barnen i ett kloster i närheten. Walter får se att hon inte bara är den bortskämda, själviska flicka han blev förälskad i.
Och hon börjar respektera sin man och se hans kvaliteter. När de gifte sig såg hon honom mest som en möjlighet att komma ifrån sin mamma och hemmet. Jag minns att jag gillade boken väldigt mycket när jag läste den och filmen vara inte heller så tokig. även om jag blev lite häpen över slutet som jag inte mindes riktigt. The painted veil är väldigt vackert filmad. Jag uppskattar den annorlunda miljön.Edward Norton gör bra ifrån sig, medan Naomi Watts inte har så många uttryck. Det hade varit roligt att se inspelningen ifrån 1934 med Greta Garbo i rollen som Kitty Fane.
Läsutmaningen En smakebit på søndag innebär att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här söndagen är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i tömmarna.
"Min mor sitter i en lazy - boy - fåtölj, fötterna räcker inte ner till golvet, tofflorna är för stora, ovanför dem syns de smala, beniga underbenen, hon har krympt ihop till nästan ingenting, hon har slutat vara kött, blivit lätt som ett urblåst ägg; hon hålls ihop av frigolitben och några senor. Jag kommer att tänka på ett fågelskelett som har legat över vintern ute på en hed, kvar finns bara ett tomt skal, till slut faller det sönder och blir till en stofthög med klor. Det är svårt att tänka sig att denna tunna, kortväxta kvinna som inte når mig till axeln en gång har haft kvinnliga former. Jag känner igen finkjolen, för vid i midjan, allt har blivit för stort på henne, kläderna tillhör ett tidigare liv, en annan tidszon. Jag tänker inte sluta som mamma."
Från sidan 20 i Ärr av Audur Ada Ólafsdótter, vinnare av Nordiska rådets litteraturpris 2018. Fler smakebitar HÄR.
Journalisten Lisa Taddeo har ägnat åtta år åt sin reportagebok Tre kvinnor. En djupdykning i kvinnors sexualitet, lust och längtan, står det bak på boken. Den börjar och slutar med Lisa Taddeos egen mamma. När modern var ung och på väg till sitt arbete blev hon ständigt förföljd av en man som gick bakom henne och blottade sig. Hon vågade aldrig säga något. Lisa berättar i slutet av boken
att faderns kärlek till modern var så uppenbar, medan hennes till honom var mera subtil. De tre kvinnorna, Maggie, Lina och Sloane har talat med Lisa Taddeo i tusentals timmar; öppet och oförblommerat. Själv tror hon att det var hennes egen sorg och smärta efter båda föräldrarnas död som gjorde henne speciellt mottaglig för deras berättelser. Kvinnorna kände detta. All kärlek är ju förbunden med smärta och de kände sig sedda och förstådda. Lina berättar att hennes man inte rört henne på tio år och att kyssar äcklar honom. Hon har nu funnit sin passion som hon får träffa ute i skogen. Maggie är kär i sin lärare som är mycket äldre än hon och därtill gift. Sloane Ford är ovanligt vacker och det vet hon om. Hon går hellre på gymmet än pratar vid grönsaksdisken vilket ger upphov till prat i omgivningen. Hon älskar sitt arbete i restaurangbranschen och vill gärna ha något eget. Det är i arbetet hon möter Richard. Han är inte så vacker som hon, men han är självsäker, stark och kraftfull; begåvad och trygg i sig själv. De blir ett par och har även en arbetsgemenskap. En kan tycka då att det är lite konstigt att Richard uppskattar att se sin fru med andra män. Tre kvinnor är en mycket intressant bok som gärna borde följas upp av flera av samma typ. Kvinnors lust och längtan är ett ganska outforskat område. Boken är mycket lätt att läsa och ger upphov till diverse funderingar. Varken män eller kvinnor i boken är förskönade på något sätt utan behäftade med mänskliga fel och brister. Översättningen är gjord av Mollie Kanmert Sjölander och förlaget är Atlantis.
Titel: Tre kvinnor
Författare: Lisa Taddeo
Övers.: Mollie Kanmert Sjölander
Förlag: Atlantis
Tryckår: 2019
Antal sidor: 345
Det kan sägas på en gång. Det här var det bästa jag läst på länge. Jag har inte läst något av Sara Villius tidigare. Madonna läste jag under stigande förtjusning. Så otroligt bra, så fullständigt överlägset och elegant formulerat och med enkla, vanliga svenska ord. Om att vara kvinna, mamma, hustru och älskarinna. Om att skriva. Om att leva i verkligheten som känns otillräcklig. Och om att leva en fantasi som inte heller räcker till. Hon är beroende av omvärldens (läs: männens) bekräftelse. Upplevelsen av hur
blickarna förändras när hon går med barnvagn, och hur de sedan aldrig
riktigt blir de samma är en verklig sorg. Hon har aldrig bott ensam i sitt liv mer än under ett och ett halvt år. Under den tiden trodde hon att hon skulle bli tokig. Madonna trivs inte i äktenskapet och med moderskapet. Jagberättaren vänder sig till ett du
(älskaren)vilket är detsamma som hennes lärare och mentor. Hon skriver romaner och han pjäser. Hon beundrar hans förmåga till reflektion, kritik och fantasi. Sara Villius gör impressionistiska nedslag i kvinnans verklighet. Kronologin lämnar hon därhän. Hon beskriver Madonnas känslor och stämningar; hennes förhoppningar och misslyckanden med fingertoppskänsla. Och hennes uppgivenhet och resignation.
Det är så fint gjort. Och så svårt att göra rättvisa åt. Lotta Kühlhorn har gjort bokomslaget som föreställer Madonna av Edvard Munch. Så kongenialt.
Titel: Madonna
Författare: Sara Villius
Förlag: Norstedts
Tryckår: 2019
Antal sidor: 219
elisamatilda fokuserar på julen i sin fredagsutmaning Fem en fredag v. 51
Vad gillar du mest med julen?
Familjesammandragningen; julmusiken
Hur kommer du spendera årets jul?
Med hela familjen; same procedure as last year
När slutade du tro på tomten?
Vet inte riktigt att jag någonsin trott på honom
Byter du någonsin en julklapp du får?
Det händer mycket sällan. Men om det blir fel storlek eller en bok jag redan har så byter jag.
Brukar du ha uppesittarkväll?
Det brukar det bli av sig självt
Mia undrar i sin helgfråga vilka läsutmaningar vi tänker anta för år 2020.
Själv tänker hon läsa gamla böcker, typ hyllvärmare, om jag förstår det hela rätt. Där kan en hänga på. Jag hoppas att Ugglan & Boken fortsätter med sin novellutmaning; en geografisk utmaning av något slag skulle inte vara fel heller.
Bonusfrågan: Viktigast på julbordet? Julskinkan och Jansson.
Klubben. En undersökning, av DN - journalisten Matilda Gustavsson har väckt berättigad uppmärksamhet. Hon har gjort en saklig och oberoende research kring den s. k. Kulturprofilen Jean - Claude Arnault och hans ständiga brott mot kvinnofriden, hans ekonomiska transaktioner samt hans tveksamma samröre med Svenska Akademien. De friheter han tagit sig mot unga kvinnor som varit mer eller mindre beroende av honom och Forum, det vill säga den kulturscen han drev. Det var säker en fin verksamhet ifrån början, men medan den växte spårade den också ur. Konstnärer fick inte betalt och ibland försvann det tavlor. Den ständige pianisten, Love Drewinger, fick aldrig någon egentlig lön. DN stöttade Forum med recensioner och uppslag. Redan 1996 fick dåvarande ständige sekreteraren i Sv. Akademien, Sture Allén, ett brev ifrån konstnären Anna - Karin Bylund om Kulturprofilen. Han valde att ignorera det. När sedan Sara Danius beställde en oberoende advokatutredning av sakernas tillstånd blev det tydligt att Kulturmannen borde anmälas till ekobrottsmyndigheten. Detta röstades ner av ett större antal akademiledamöter. Likaså motsatte man sig Katarina Frostenssons utträde ur Akademien. Men hon kunde tänka sig att frånträda under en tid mot att Sara Danius fick avgå. Horace Engdahl hade chockat sin vän mångårige vän Kjell Espmark genom att aggressivt angripa Sara Danius och försvara Kulturprofilen. Arnaults hustru, akademiledamoten och den fantastiska poeten, Katarina Frostensons roll i det hela förbryllar. Hon var väl medveten om mannens förehavanden men hade inget att invända. Ekonomin var det hon som skötte. Som läsare tror en inte sina ögon. Och det kan inte ha varit lätt för Matilda Gustavsson att hålla rätt på alla turer, göra grannlaga intervjuer och se till att hon kunde stå för det hon skrev. Jag tycker att det är mycket bra gjort; välskrivet, sakligt och väl underbyggt. Men så fick hon också Stora Journalistpriset för reportaget som gav upphov till Klubben. Två frågor dröjer sig kvar: Hur kunde detta få pågå så länge trots att det var en offentlig hemlighet? Och hur står Katarina Frostenson ut?
Läs även Katarina Frostensons K. Så HÄR tyckte jag.
Titel: Klubben
Författare: Matilda Gustavsson
Förlag: AB
Tryckår: 2019
Antal sidor: 227
Inlägg
