Pottungen

Pottungen är andra delen i Anna Laestadius Larssons trilogi som avslutas med Räfhonan. Första delen, Barnbruden, omfattade åren 1774 - 1778. Pottungen börjar 1792.  Gustav III ligger död på slottet och hans bror, hertig Karl, skall vara regent tills Gustav IV uppnått myndighetsålder. Pottungen, som egentligen heter Johanna, har upplevt mycket sedan slutet av Barnbruden. Hon har kvar sitt vackra röda hår och hon är numera ensamstående mor till sonen Nils. För hans skull är hon beredd till det mesta. Kopplerskan Liljan försöker få henne att sälja sin kropp. Och hon är nakenmodell åt den första kvinnliga yrkeskonstnären, Ulrica Pasch. Det är inte lätt att hitta försörjning, men Johanna får tjänst hos fru Boman på värdshuset Halta Baggen. Här är vi långt ifrån hovlivet i Barnbruden, men för kvinnorna är problemen ungefär desamma. De saknar både frihet och makt. Pottungen är betydligt intressantare än Barnbruden, tycker jag. I Pottungen möter en enkla människor som kämpar för sina liv. Stockholm känns mera levande i och med att en rör sig på gatorna med den arbetande befolkningen. Barnadödligheten är hög och Stockholm är en riktigt smutsig stad. Johanna är driftig och uppfinningsrik och lyckas så småningom skaffa sig en egen rörelse. Hon träffar en adelsman, Filip Munter, som är läkare och journalist. Han hjälper henne och Nils. Till slut lyckas han få henne att gifta sig med honom. Det behövs inte så mycken fantasi för att räkna ut hur det blir med det äktenskapet. I Pottungen figurerar en hel del kända personer i tiden, som till exempel Gustaf Adolf Reuterholm, hertig Karls förtrogne; författarna Thomas Thorild, Gustaf Fredrik Gyllenborg, Johan Henric Kellgren, Anna Maria Lenngren, Malla Silfverstolpe och engelska Mary Wollstonecraft som skrev Till försvar för kvinnans rättigheter. Hertig Karls hustru Charlotta finns också med i Pottungen liksom väninnan Sophie von Fersen, numera änkegrevinnan Piper. Nu till Räfhonan, tredje delen i serien. Kurtisanen, 2019, sägs vara en fristående fortsättning på trilogin. Den tilldrar sig också på sent 1700 -tal.

Fem en fredag v. 46: Mat

elisamatilda har som vanligt fem frågor till oss eftersom det är fredag.
Hon tycker att veckorna blivit kortare och det har hon alldeles rätt i.
Innan vi vet ordet av kommer det att vara jul.
 

Bild: kurera.se

1. Vad äter du vid stressade tillfällen?

Förr i tiden åt jag godis. Nu blir det ingenting.
 
2. När blev du senast besviken på en måltid?

Om jag äter ute blir jag ofta besviken. 
 
3. Vilken mat eller livsmedel som du av någon anledning inte längre kan få saknar du?

Ofta är det rätter min mamma tillagade som inte längre finns att få någonstans.
Hon gjorde världens godaste kokta makrill, stekte hela kycklingar på spisen
och kunde tillaga lever så att det blev gott.
 
4. Vad är något säsongsbetonat du kan äta året runt?
Jordgubbar och äpplena King David (har jag inte sett på flera år) 
och Cox orange.
 
5. Vad beställer du aldrig ute för att du äter det ofta hemma?
Köttbullar

Helgfrågan v. 46

Mias helgfråga den här veckan: Brukar ni läsa tidningar eller se program som handlar om böcker?

Svar: Ja, absolut! Allt jag kommer över. Tidningar, tidskrifter, nätet, radio och TV. Babel är ett måste.

                   
Bonusfrågan: Tips på en bra film? 
Det finns många. Nuförtiden ser jag mest serier, men då och då blir det en film.
Jag brukar gilla Almodóvars filmer och naturligtvis japanska filmer. Shoplifters
kom 2018. Under körsbärsträden 2015.

Barnbruden

Barnbruden, det vill säga tyska Hedvig Elisabeth Charlotta  giftes bort som 15 - åring med Gustav III:s bror hertig Karl. Det blev inget vidare lyckligt äktenskap. Den stackars flickan födde vare sig söner eller döttrar. Modern skriver besvikna brev till henne och hertigen, som är en riktig kvinnokarl, förebrår henne. I Anna Laestadius Larssons historiska roman Barnbruden möter en hovet och en mängd adliga personer som alla följer kungen nycker och infall. Det festas, spelas teater, leks, intrigeras och pengarna rullar. Ingen gör något vettigt eller har några ambitioner att göra det heller. De får sina håruppsättningar pudrade så det ryker om det; stryker blypasta över ansikte, hals och bröst och röd cinnober på läppar och kinder. Charlotta tycker att hon ser förfärlig ut.  Charlottes bästa väninna är Sophie von Fersen, syster till Axel och Fabian von Fersen. Hon är djupt förälskad i prins Fredrik, bror till kungen och hertig Karl. Men familjen Fersen kräver ett äktenskap med en greve Adolf Piper. Charlotta är förtvivlad över förlusten av väninnan, men beslutar sig för att ägna sig åt att ta hand om Pottungen, som sällskapat henne under nätter när hon varit mörkrädd. Kvinnorna har det över huvud taget inte lätt i det här samhället. De är helt underställda sina fäder och äkta män. Döttrar är mera en belastning medan sönerna får åka på bildningsresor. Men kvinnorna finner ändå vägar att stötta varandra. Författaren kan mycket vad det gäller svensk historia i allmänhet och Stockholms historia i synnerhet; seder och bruk under 1700 - talet; möbler, kläder, tapeter och så vidare. Barnbruden är mycket lättläst, bitvis spännande, men en blir liksom lite trött på det innehållslösa livet, falskheten och de evinnerliga intrigerna. Jag ville gärna tro att det fanns redliga människor även i de högre samhällslagren och att det uträttades ett visst arbete. Tids- och miljöskildringen är bra men det brister i personskildringen. Men jag kommer att läsa Pottungen, som är nästa del i serien. Jag vill veta hur det går för den lilla, rödhåriga fader- och lösa flickan.

Tisdagstrion: Europa runt

Ugglan & Bokens tisdagstrio v. 46: Europa runt
Vi får tolka hur vi vill.

1. Stefan Zweig, Världen av igår: en europés minnen. Zweig fick gå i landsflykt under kriget. På ett hotellrum i Brasilien nedtecknar han sina minnen av det gamla Europas undergång. Sekelskiftet, första världskriget och fram till andra världskrigets utbrott 1939. Här finns även kärleksfulla porträtt av vännerna Rilke, Joyce, Freud och många fler. Efter att ha skrivit detta vittnesbörd till eftervärlden tog Zweig sitt liv tillsammans med hustrun. Boken utkom första gången i Stockholm 1942, mitt under brinnande krig.

2. Snöstormen av den ryske författaren och illustratören Vladimir Sorokin är en mycket annorlunda roadmovie som svårligen låter sig beskrivas.
Distriktsläkare Platon Iljitj Garin har blivit kallad till byn Dolgoje där den bolivianska svartsoten härjar. Befolkningen ska vaccineras och därmed räddas från att bli zombier.  Brödkusken Harkel har en självgångare som drivs av femtio småhästar stora som rapphöns. Doktorn och Harkel ger sig iväg och råkar ganska snart i svårigheter av olika slag, bl. a. en snöstorm

3. La cucina av Lily Prior tilldrar sig på Sicilien. Det är en bok om bordets fröjder och köttets lusta som kom ut 2002 på Bra böcker.  La Cucina är ingen storslagen litteratur, men riktigt roande och näst intill burlesk i vissa lägen. Riktigt bra är avsnitten som handlar om gastronomi. Rosa Fiore är en mästare på matlagning alltsedan tonåren. Matlagningen är hennes glädje och tröst. I gårdens kök händer allt viktigt. En stor kärlekssorg drabbar Rosa Fiore och hon ger sig iväg till Palermo och får tjänst på ett bibliotek. Åren går och Rosa blir äldre och stadigare och har slagit sig till ro i sitt lilla hyresrum, strängt bevakad av sin 111-åriga hyresvärdinna. Då kommer l´Iglese och tar Rosa med storm. Han forskar i siciliansk gastronomi och där har Rosa mycket att lära ut. Själv är han mycket kunnig på erotikens område. Rosa är lycklig igen. För en tid.

Utmaning: Authors & Characters - Viktor

Lyran vill idag ha en verklig  en fiktiv Viktor. Eller något i den stilen. Vi har rätt så stor frihet.

Viktor Rydberg (1828 - 1895) skrev både romaner och dikter. Mest känd är romanen Singoalla om zigenarflickan och riddaren som blir kära i varandra. Deras familjer är lika oförstående som ogillande. Den vackra julsången Gläns över sjö och strand skrev han också. Och Tomten icke att förglömma. Viktor Rydberg hade många strängar på sin lyra. Utöver författandet var han journalist, språkvårdare, reigionsfilosof, översättare, kulturhistoriker och tecknare. 

Aase Bergs första roman har titeln Haggan. Viktor är Haggans älskade älskare. Båda är gifta och båda tänker begära skilsmässa. Sagt och gjort. För Haggan, alltså. Viktor drar på det hela. Hans fru blev så ledsen. Hustrun är Haggans hatobjekt nummer ett. Thelmas och Viktors himmelska möten varvas med hätska utfall. Rallarsvingar och råsopar avlöser varandra. Mycket träffsäkra iakttagelser och skarpa formuleringar gör att en vill stryka under och skriva av. Romanen är delvis autofiktiv; den är skoningslöst utlämnande och provocerande. Den är ingen hämndskrift utan en politisk hatskrift, sägs det. 

En smakebit på søndag

"Pojkarnas sköra röster steg och sjönk, trasslade in sig i varandra och gjorde sig återigen fria i en bedårande stämsång. Maria kyrkskola var denna Luciamorgon till ära klädd i nyhugget granris och
upplyst av hundratals flackande ljus. Den unge fattigläkaren och tillika radikale publicisten Filip Munter  nickade nöjd åt sin vän, författaren Thomas Thorild, deras plan verkade fungera över förväntan. Skolsalen var full av förnämnt folk, där fanns såväl välklädda borgardamer som adelsherrar som lockats att njuta av underhållningen, och skulle innan de gick, rörda av gossarnas talang skänka en rejäl slant till de fattiga härute på den södra malmen."

Från sidan 85 i Pottungen av Anna Larsson Laestadius

Läsutmaningen En smakebit på søndag sköts idag av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Endast en regel finns: No spoilers!
Fler smakebitar HÄR