Tisdagstrion Vecka 40: Höstkänsla

Ugglan & Bokens tisdagstrio handlar om höstkänslor.  Uttrycket kan diskuteras, men jag väljer det enklaste.

1. Höst

Med sin långa svarta näbb,
hackar en mossfärgad gröngöling
vita små myrägg ur bergsskrevan.
Röd är hans luva
röd som rönnbärsklasen
vilken förbindligt närmar sig fönsterglaset
sakta knackar och viskar:
Sommaren är förbi
sommaren är förbi
men hösten är en underbar tid!

Lennart Hellsing
2. Höstlig kvartett av Barbara Pym handlar om fyra udda personer på ett kontor som alla närmar sig pensionering. De är inte vänner precis, men en av männen som är lite kyrklig utav sig hjälper i alla fall en av kvinnorna när hon blivit bostadslös. Det händer inga stora saker. Alla fyra är upptagna med att leva sina små liv. Alla är ensamma och barnlösa och verkar inte så socialt begåvade. Barbara Pym är en mästare på den här sortens berättelsser

3. Skumtimmen är höstboken i Johan Theorins årstidskvartett från Öland. Romanen handlar om ett försvinnande som förbryllar. En liten pojke försvinner spårlöst och till slut får både polis och alla andra ge upp sökandet. Pojkens mor Julia får en dag ett telefonsamtal ifrån sin far, Gerlof Davidsson, som vill ta upp sökandet efter barnbarnet igen. Julia återvänder till Öland och får berättat för sig om den mystiske Nils Kant som satt skräck i ortsborna. Han hade visserligen varit död i många år innan pojken försvann, men nu sägs det att han varit synlig igen på Alvaret... Jag minns så väl stämningen i boken trots att det är länge sedan jag läste den. Tror att det är den bästa i kvartetten.

Authors & Characters

Lyrans måndagsutmaning Authors & Characters gäller namnet Mikael. En författare och en person i en bok.

I essäsamlingen Om konsten att älska skriften tecknar psykoanalytikern och författaren Mikael Enckell ett porträtt av sin mångfacetterade och motsägelsefulla mamma Heidi född Runeberg. Hon tog tidigt avstånd från sina egna föräldrar och gifte sig först med sin bullrige, koleriske fars raka motsats, författaren och målaren 

Rabbe Enckell. De delade litterära intressen och estetiska värderingar och samarbetade framgångsrikt.

1940 skilde de sig. Heidi hade träffat Oscar Parland, psykoanalytiker och författare. Nu hade Heidi valt en man av faderns kaliber och äktenskapet blev stormigt. Enligt Mikael Enckell var Oscar Parland dock inkännande och hänsynsfull som styvfar.

Halva solen är titeln på den roman som Aris Fioretos skrivit om sin far Mikael, som mer än i ett avseende liknade Jurij Zjivago. Hur lyder definitionen på en pappa? Kanske: han som skyddar. Kanske: mot solen? Om han inte skyddar längre är han då fortfarande en pappa?I impressionistiska prosastycken berättar Aris Fioretos om fadern Mikael från slutet till början. Bilden av fadern pusslas ihop av olika bitar och kanske finns det viktigaste i mellanrummen.

En smakebit på søndag

"Jag drog henne mot vår lägenhet. Jag hade tänkt att min far kanske kom hem till oss när jag inte var där. Denna tanke behöll jag för mig själv, jag avslöjade den inte ens för Dorit. Jag sade bara till henne att min far var en sån där sorts far som gömde sig. Jag berättade inte att jag en gång hade sett honom försvinna bakom vårt hus för att skynda bort genom allén, antagligen på väg till sitt gömställe, och en gång hade jag till och med sett honom i Fajgas kök. Jag var rädd att Dorit skulle säga att det var dumheter, att det inte alls kunde vara så. I stället berättade jag för henne att jag skulle leka kurragömma med min far, han skulle gömma sig och jag skulle leta, och en dag skulle jag hitta honom. Till min glädje hörde Dorit bara på utan att säga något. En dag kommer min far att dyka upp, sa jag till mig själv, trots min mors tigande, trots Dorits tigande, även om jag inte hade något bevis för att han existerade, även om jag inte visste hur han såg ut och inte heller visste hur jag skulle kunna känna igen honom. Jag visste bara att en dag skulle vi mötas. " 
Från sidan 14 i Min mors tystnad av Lizzie Doron. Weyler förlag. Översättning från tyska: Svante Weyler. Hebreiska originalets titel: Jom echad ad nipagesh.

En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Inga spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Turen går till Polen

Idag fick jag Herman Lindqvists senaste bok Sverige & Polen. 1000 år av krig och kärlek. Jag hinner dessvärre inte läsa så mycket i den för imorgon åker vi mot Polen i svinottan, men när vi kommer hem igen blir det blir det säkert perfekt att läsa den. Herman Lindqvist bor numera i Warszawa med sin hustru Liliana Komorowska Lindqvist. Sverige har haft ett par polska drottningar och Polen en svensk kung.

Berlitz lilla reseguide om Polen är väldigt behändig och innehåller mycken praktisk information, kort historik, tips om sevärdheter, något om typiska polska maträtter, faktarutor om till exempel Chopin, Oscar Schindler,  bärnsten och S:ta Marias trumpetare. Polen har samma tid som Sverige; 220 V är standard och vägguttagen är av svensk typ.

Fem en fredag v. 39: Sagostund

Sagostund

 Fem en fredag  anordnas av elisamatilda  

    1. Vilken är din favoritsaga från när du var liten?
        De vilda svanarna av H. C. Andersen

    2. Vilken sagokaraktär passar bäst in på din
            personlighet?

        Kajsa Kavat, tror jag
        
    3.  Vilken sensmoral från en fabel gillar du?

         När den som är i underläge vinner över den
         som är starkare eller har mera pengar 
         eller vad det kan vara

    4.  Vilken film baserad på en saga är din favorit?

         De vilda svanarna med manus av bl. a drottning
             Margarethe II 

    5.  ”Det var en gång…” – hur skulle du fortsätta
         sagan om dig?

          ... en flicka som var väldigt nyfiken

Helgfrågan v. 39

Mia på bloggen Mias bokhörna undrar hur vi visar vår tacksamhet när vi får böcker ifrån förlag och när vi vinner i bokutlottningar och tävlingar på bloggar.

Det kanske är ohyfsat av mig, men jag brukar inte tacka förlagen annat genom att skriva om böckerna jag får. Jo, ibland, tackar jag förlagen direkt; alltså inte på bloggen. Jag kallar mig inte recensent, men jag brukar lägga ner ett seriöst arbete på läsningen; anteckna, stryka under och tänka innan jag skriver. Då har jag visat min tacksamhet, tycker jag. Bokbloggsvinster tackar jag naturligtvis för både på min egen blogg och i kommentar på avsändarens blogg.

Bonusfrågan: Har hösttröttheten satt in än?
Jag brukar inte vara trött alls på hösten. Det brukar vara vårvintern som den stora tröttheten infaller. Men - i höst blev det så väldigt mörkt så väldigt tidigt att jag inte var riktigt beredd, så, ja, jag är ovanligt trött.

I rörelse

 I rörelse

Tänk om den mätta dagen ändå är störst.
Och den bästa dagen släcker ens törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men fetischeringen av lidande är beklagansvärd.

Att förlägga mening till utsatthet,
är kanske viktigt för den som är poet.

Men att manas till uppbrott av den som sitter tryggt
upplevs lätt hånfullt av människor på flykt.

Skriv om, skriv om. Den nya dagen gryr.
Deras fantasier om oss har gått överstyr
 -------------
I kommentaren säger Athena Farrokhzad om sin dikt I rörelse att den är skriven av en som älskar Karin Boye.

Athena Farrokhzads skrivande är intertextuellt. Hon går ständigt i dialog med andra författares texter i sitt skrivande. - Jag tänker på mig själv som en läsare,
och på min litterära verksamhet som en läsares skrivande, säger hon.