Tisdagstrion: Kvinnlig vänskap

Kvinnlig vänskap är temat för Ugglans och Bokens tisdagstrio v. 36.

1. Tuttan och Ingeborg
(You Can't Play In Our Yard Anymore)
Tuttan och Ingeborg, två flickor små,
med ljust och vackert hår och ögon blå.
Rosetter i håret, på skon likaså,
förklä'n med fickor i har dom bägget två.
Från skolan kommo de jämt hand i hand,
och därvid knöto de ett evigt vänskapsband.
Men en gång plötsligt börja' de att slåss:
"Nu får du aldrig mera komma hem till oss.
Jag vill'nte leka mer på er gård, jag är inte vän med dej mer,
Jag kan gno på källartaket när du står utanför och ser.
du får'nte  klättra mer i vårat träd och jag gillar inte dej,
jag vill'te leka mer på er gård när du är så le mot mej!"

Vägen till skolan var fruktansvärt lång,
när de gingo var för sej för första gång.
Timme på timme går, grämelsen gror,
bägge sväljde tåren, sorgen var stor.
Men vid det sista långa rastkvarter,
kan inte Ingeborg klara sej mer:
"Tuttan, jag ångrar så på det där du vet,
låt oss vara vänner i all evighet!
Kom och följ med hem på våran gård, jag är'te ledsen på dej mer,
vi kan gno på källartaket, när dom andra står och ser.
Du får gärna klättra i vårt träd, kom och följ med hem till mej,
kom och följ med hem på vår gård, för jag är så kär i dej!" 

Svensk text: Ernst Rolf

2. Springa med åror av Cilla Naumann handlar om två flickor, 

Monika och Johanna, och deras vänskap genom åren. 

De kommer från helt skilda världar och 

träffas först under sommarloven. 

De fungerar bra ihop och har väldigt roligt . 

Monika får se sin hemmiljö genom sommargästernas ögon. 

Allt är bra tills Martin dyker upp och förstör.

3. Gunilla Linn Persson, Vännen. W&W 2003

Den här boken läste jag långt innan jag började blogga. 

Och jag minns den än.

Två kvinnor på ön Järnöran efter det att 

sommargästerna farit hem och hösten står för dörren. 

Ellinor är trettio år och har fyra barn. 

Edit Ingman är åttio och har börjat bli förvirrad. 

Hon är mycket ensam. Lite har hon sig själv att skylla. 

Mellan dessa båda kvinnor växer en vänskap fram. 

Även om Edit varje dag frågar Ellinor vem hon är. 

Jag minns hur författaren skildrar den gamlas sätt att röra 

sig ute i naturen; hur hennes fötter tar sig fram liksom 

på egen hand. Jag har läst flera böcker av Gunilla Linn Persson 

som jag varit väldigt förtjust i.

All världens berättare

 

















Hittade på ett loppis en hel bukett All världens berättare. Obs! jag köpte inte alla. Längst upp t. v. ligger 1946:5 som innehåller berättelser av Faulkner och Leo Tolstoj. Johannes och huldran är en känd berättelse av Gustav Sandgren. 
AvB 1954:1 innehåller bl. a. Stig Dagerman, Dashiell Hammett och Aksel Sandemose.
Omslagsbilden till AvB 1954:8  är ett väldigt bra porträtt av Tage Aurell. Uno Florén gör ett hemma - hos reportage.
AvB 1946:9 innehåller bidrag av bland andra Ernst Ahlgren, Rudyard Kipling , Arthur Schopenhauer och Ivan Turgenjev

En smakebit på søndag

"Tidsresenären - för det är praktiskt att kalla honom för det - höll på att förklara ett mycket komplicerat problem för oss. Hans grå ögon lyste och tindrade, och hans vanligtvis bleka ansikte var fyllt av färg och liv. I eldstaden flammade brasan, och den mjuka strålglansen från silverlampetterna fångade kolsyrebubblorna som dansade och blixtrade i våra glas. Våra stolar,  som var gjorda efter hans eget patent, verkade omfamna och smeka oss snarare än att bara underkasta sig att bli suttna på. Där fanns den där lyxiga avslappnade atmosfären efter en god middag när tankar tillåts ströva fritt utan krav på exakthet. Han förklarade problemet för oss - och poängterade vikten av sina tankar genom att gestikulera med ett magert pekfinger - medan vi lojt satt och beundrade hans kreativa tankebanor. Han tog sin nya paradox väldigt allvarligt. (Det var i alla fall som en paradox vi tänkte på den.) "Lyssna noggrant nu", sa han. "Jag måste vända upp och ner på ett par föreställningar som är allmänt accepterade. Den geometri till exempel som ni fick lära er i skolan är baserad på ett missförstånd."
Från sidan 7 i Tidsmaskinen av H. G. Wells

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakprov av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR

I grevens tid (finskt uttryck)

Författaren Mikko Porvali arbetar som utredare på polisen. Han har skrivit flera böcker med militärhistoriskt innehåll och även nominerats till Finlandiapriset för facklitteratur.  Blod döljer inget är andra delen i en trilogi med serienamnet Karelen noir. Den handlar om hur extremhögern växer fram i Finland. Miljön är Viborg i början av 1930 - talet. Lapporörelsen (hö) förpassar kommunister till andra sidan gränsen till Ryssland. Kommunisterna skjuter gärna en polis eller två. Poliskommissarierna Salomon Eckert och Jussi Kähönen försöker upprätthålla lag och ordning. Eckert är den dynamiske, impulsive. Kähönen iakttar och berättar.  Den historiska bakgrunden är riktig och många händelser och karaktärer har verklig bakgrund. De båda arbetskamraternas personliga bakgrund träder långsamt fram. När finska vinterkriget bryter ut omringas staden Viborg av de röda. Det blir kaos på gatorna och poliserna blir soldater. Det som inte tycks beröras av bombningarna är byråkratin. Uhro Kekkonen har som sista arbetsuppgift utfärdat en häktningsorder på Eckert för mord. Men Johannes Känönen griper in. Han tänker på deras vänskap och på Eckerts vana att för varje död kropp de båda poliserna träffade på gå och tända ett ljus i Eliaskyrkan. Del ett i trilogin har titeln En blå död och tilldrar sig i Viborg tio år tidigare. Jag gillar de här båda kommissarierna som cyklar och åker släde i ämbetet. Jag funderade på titeln men i sista stund gick det upp ett ljus. Den här polisromanen platsar i Ugglans&Bokens läsutmaning Månadens språk för augusti. Det är nämligen finska. "I grevens tid"  syftar på Per Brahes tid som generalguvernör i Finland dr han uträttade så många bra saker att man längtansfullt talade om "i grevens tid". (Men det kan också betyda i sista minuten.)

Titel; Blod döljer inget
Författare: Mikko Porvali
Översättning: Heidi Granqvist
Förlag: Lind&Co
Tryckår: 2018
Antal sidor: 328

Tävling!

Mias tävling:

Tävling:

1.a pris

En inbunden och en pocket av Erika Rockborn

2.a pris 

En inbunden bok av Fiona Cummins

3:e pris

En fin anteckningsbok

Regler:

1. Om man vill vara med svarar man på Helgfrågan och skriver i kommentarer att man vill medverka.

2. Extra chans då tipsar man om tävlingen på sin blogg eller Instagram.

Helgfrågan v. 35

Hur länge har du haft din blogg undrar Mia i sin Helgfråga.
Jag har varit kvar på samma plats sedan start och det var väl ca 2006, vad vet jag? Hålla reda på läsningen var det som gällde då och det gäller fortfarande.

Bonusfrågan gäller Spotify, som jag har ett ganska kyligt förhållande till. Har inte känt behov av det över huvud taget. Men - vem vet?

Tidningen Hemslöjd

Mitt allra första alldeles egna nummer av Tidningen Hemslöjd innehåller ett fylligt reportage om den japanska sömnadstekniken sashiko och lagningsmästaren Takao Momiyama. Det finns något i sashiko som inte går att se med blotta ögat. Ett värde som inte handlar om pengar och/ eller miljö. Först nu efter ett helt liv med nål och tråd börjar han förstå vad det är. Någon gång - ganska snart - ska han får förklara för mig

Bland alla otroligt läckra kurser som erbjuds på olika ställen i landet finns en där en får lära sig att sy Komebukuro, en japanska väska. Här kan en använda sina finaste tyger, lappar, broderier och band. Symaskin får en också medföra själv

Skulle en känna mera för att sticka vantar ifrån Jukkasjärvi så finns det kurser för det också.