Flickorna Suell

Flickorna Suell är en roman av Annie Åkerhielm. Den skrevs 1920 och tilldrar sig i Malmö. Tekla och Ella Suell är döttrar till änkemannen Thomas Suell. Flickorna är tysta och bleka och strängt religiösa. Fadern tycker att stämningen i hemmet är tråkig och tryckt. På en bjudning träffar han den unga, föräldralösa och levnadsglada Dika Löwenkrona. Hon har motvilligt tagits om hand av en faster, som hela tiden är nervös för vad hon kan tänkas ta sig till. Dika är systrarna Suells raka motsats. Alla håller andan när Thomas Suell gifter sig med Dika. Hon är glad som en lärka och njuter av makens rikedomar. Ella Suell går sin väg och Tekla gör äntligen något som hon kunde ha gjort långt tidigare. Hon blir sjuksköterska i Lund. Här möter hon dr Åkesson som är en skicklig kirurg och trygg bondson. Som naturvetenskapsman möter han Theklas ångest över de själar hon anser gå förlorade utan att ha mött Gud där de ligger i sina sjuksängar. Malmö ställs emot Lund i Teklas värld. Hon längtar efter vattnet. Thomas Suell älskar verkligen sin hustru med en uppoffrande, osjälvisk kärlek. Och Dika ser och förstår äntligen. Släktens gamla tanter är ganska roliga på sitt sätt. Thomas Suell och dr Åkesson är två män att sympatisera med. Men de unga flickorna är alltför mycket av typer för att riktigt leva. Det är som vanligt inget fel på språket men jag tycker att romanen känns aningen daterad. Jag tycker att jag läst flera mycket bättre romaner av Annie Åkerhielm.

Titel: Flickorna Suell
Författare: Annie Åkerhielm 
Förlag: B. Wahlströms bokförlag
Tryckår: 1934
Antal sidor: 270

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.

"Ett stulet pass kan ta dig en bit på vägen. I mitt fall var det förbi tullen på Heathrow där jag stod i EU - kön och hoppades att jag skulle slippa fejka en svensk accent när en tjänsteman med tom blick kontrollerade mina papper. "Du ska vara här i tre veckor." Hon kastade en blick på mitt landing card. "Och varför är du här?"  "Semester." Det finns vissa fördelar med att vara en 1,80 centimeter lång blondin som stiger av ett plan från Reykjavik. Tulltjänstemannen nickade, sköt tillbaka passet över disken och bytte fokus till personen som stod bakom mig. I en vittnesidentifikation skulle man kunna förväxla mig med kvinnan i det svenska passet: vi var båda långa med axellångt stripigt blont hår och gråblå ögon. Den största skillnaden var att Cassandra Neary från New York kunde åtalas för medhjälp till fler än ett mord. Dagny Ahlstrand från Uppsala, Sverige, var missbrukare, men så vitt jag visste hade hon ännu inte mördat  någon. Inte än."
Från sidan 10 i Skarpt ljus av Elizabeth Hand.

Fler smakebitar HÄR

Victoria Benedictsson

Idag besökte jag Hörby museum som ligger mitt emot biblioteket i Hörby. Praktiskt, tycker jag. Ännu mera praktiskt hade det varit om biblioteket också hade varit öppet. Det jag främst ville se var Victoria Benedictsson - utställningen och det var väldigt intressant. Victoria Benedictsson, Stella Kleve, Axel Lundegård och Ola Hansson stod i begrepp att bilda en modern litterär sammanslutning där man tog avstånd ifrån de förljugna och föråldrade idealen. I verkligheten kom Victoria Benedictsson hatt stå med en fot i varje lägeri enlighet med sitt sinne för verklighet och sanning

Jag vet ju att Stella Kleve och Victoria Benedictsson inte gick så bra ihop; kanske beroende på åldersskillnaden? eller kanske stämde inte kemin helt enkelt. Sällskapet sammanstrålade en gång hemma hos Mathilda Kruse/Stella Kleve i Wetteryd och om det kan en läsa i Stora boken och dagboken II - III 1884 - 1888. VB skriver: "Första intrycket: En hatt och en obeskrivligt smal figur. Någonting blekt och skröpligt." Och lite längre fram: "Ytan är för Stella Kleve allt." Och  så slår hon fast: "Jag tycker inte om henne." Men VB har ändå ett visst utbyte av att umgås med Stella Kleve.

Jag studerade en gång vid en underbar fakultet

Sommaren gick så fort

Sommaren gick så fort, och jag minns knappast
längre huset på kullen. Ändå tillbringade jag många
nätter där. Blixtarna lyste upp den väldiga magnolian.
En blixt väljer alltid det mnsta avståndet mellan molnet och
markytan. Han som ägde huset sysntes ju aldrig till, inte ett löv
rördes i vinden. Han spelade Kinderszenen på ett så dyrbart 
instrument att man efteråt betvivlade alltsammans. Jag står
kvar med en nyckel av glas i handen. Rök, mot ansiktet en 
mörk fläkt. Vi tror oss lätt förlorade. Djupt där nere
blänker vattnet, en biflod till den mäktiga Missouri

Bli aldrig vän med en kråka!

Bli aldrig vän med en kråka!
sade en biolog i radion. Kråkan
fäster sig snabbt vid dig, hon knackar på
fönstret oavbrutet, kråkan blir lätt psykotisk.
Ingenting händer här. Ingenting. Trädgårdar
i regn. Citroner i månsken. En flock kajor lyfte med ett
häftigt oväsen vid ruinen igår kväll. Klockorna milt
genom diset. Röken, klangerna. Jag såg en gång
en liten flickas ögon gå i moln, det var irreparabelt
från början. Det gör ont. Molnet drog över den
violetta ögonvitan långsamt inåt mot
pupillen och sedan kunde jag inte
följa det längre, molnet.

ur diktsamlingen Efter att ha tillbringat en natt bland hästar, 1997
som ingår i Jag studerade en gång vid en underbar fakultet
Symposion 2003

Tua Forsström föddes i Borgå 1947 och där bor hon fortfarande.
Hon fick Nordiska Rådets litteraturpris för
Efter att ha tillbringat en natt bland hästar, där hon går i dialog 
med den ryske filmregissören Arsenij Tarkovskij.
I februari 2019 invaldes hon i Svenska akademien på stol nr 18
efter Katarina Frostenson.

Månadens språk är finska. Där platsar Tua Forsströms bok som f. ö. kommer ut i ny upplaga i höst

Helgfrågan v. 33

Mia håller fortfarande på att sortera in böcker i sin bokhylla. Det är väl bara att låta det hela ta sin tid. Det ser väldigt trevligt ut med alla böckerna på golvet. Och så fantastiskt att få sorterat ut en del dubbletter och annat som kan avvaras. 
Helgfrågan lyder: Hur sorterar ni böckerna i era bokhyllor?

  Ovanligt passande fråga idag när jag steg upp kl 03.40 ( tröttnade på sömnlösheten) och började sortera om lite i mina hyllor. Jag gjorde plats för en avdelning med Stella Kleve/Mathilda Mallig och hennes romaner;  Ola Hansson , Victoria Benedictsson, Birgitta Neys avhandling Bortom berättelserna; Maria Andersson, Att bli människa; Synd. Noveller från kvinnornas moderna genombrott; Bakom maskerna. Det dolda budskapet hos kvinnliga 1880 - talsförfattare och Ebba Witt Brattström, Dekadensens kön.
Av och om Thomas Hardy har fått en egen avdelning och litteraturteori en.
Lyriken står för sig liksom de engelska romanerna.

Det glimmar i guld och klaraste rött,

det prasslar så sakta i parken,

ty hösten är kommen, och almar och lönn

de fälla nu bladen till marken:

"Så fall, våra blad , fall mjukt och lätt!

Vi väva ett täcke så varmt och så tätt,

vi väva ett täcke åt marken.

 
Bonusfrågan: Vad är det bästa med hösten?

Det är september när luften blir klar och hög och oktober när träden skiftar färg.

Den försiktiga resenären

Somliga saker blir en aldrig besviken på. Till dem hör en ny bok av Merete Mazzarella. Den försiktiga resenären handlar mycket om de kryssningar författaren gjort i sitt liv tillsammans med exmaken Lars G och nye maken L. En kryssning gjorde hon till och med med Lars G efter det att hon tillkännagivit att hon var kär i L. Det var inte så lyckat. Själv skulle jag aldrig drömma att ge mig ut på kryssning. Och Merete Mazzarella är ambivalent. Hon reflekterar på sitt typiska sätt över begreppet turist kontra resenär. Kryssningsturister står ännu lägre ner på rangskalan än turister i allmänhet. Hon iakttar medresenärernas beteende. Många är rutinerade kryssare. Andra går inte av båten i hamnarna. Då finns det speciell service för dem ombord. En del skickar bud efter souvenirer i de olika hamnarna. MM märker att samtalsämnena vid borden är desamma som hemma. Vid frukosten är passagerarna "tvångsplacerade" och behåller sina platser resan igenom. MM försöker att föra in lite diskussionsämnen i sällskapet, men det faller platt till marken. Tankarna på den numera döde Lars G dyker oväntat upp och då berättar MM om honom. Hon tänker också på sin far, diplomaten, som aldrig skrattade. Han log. Och han ansåg  att Pelle Svanslös innehåller all nödvändig kunskap om den mänskliga naturen. Merete Mazzarella erinrar sig resenären framför andra, Bruce Chatwin, och hans Drömspår när hon kommer till Australien; ett land som är den diametrala motsatsen till livet på den luxuösa kryssaren Braemar. Chatwin skildrar aboriginerna och deras liv. MM och L förälskar sig i Brisbane. Här blir de resenärer i stället för turister. De skaffar sig vänner där och firar jul vid midsommar i 32 graders värme och hög luftfuktighet. Brisbane är annars the skin cancer capital of the World. MM vore inte MM om hon inte hade associerat till andra författare i sin berättelse. Hon tänker på Robyn Davidson som ensam tog sig ifrån Alice Springs till Indiska Oceanen med fyra kameler som hon själv tränat upp. På kamelrygg genom öknen kom 1980 på svenska. Patrick Whites Voss anses vara hans bästa roman. Den handlar om en tysk forskningsresande, Voss, som vill göra en expedition in i det inre av Australien. White fick Nobelpriset 1973. Kate Grenvilles historiska roman The secret River  handlar om en engelsman som straffas för stöld genom att skickas till Australien på tidigt 1800 - tal. Romanen utforskar vad som kan ha hänt när europeerna koloniserade land som redan beboddes av aboriginer. 
Jag gillar Merete Mazzarellas sätt att iaktta och reflektera. Och hennes otroliga beläsenhet; hennes humor (ofta med lite udd) och hennes gudabenådade sätt att formulera sig.  

Titel: Den försiktiga resenären
Författare: Merete Mazzarella
Förlag: Schildts & Söderström
Tryckår: 2019
Antal sidor: 287

Jag lägger till den här till Månadens språk: augusti, som är finska 

Bodil Zalesky har också skrivit om den här boken

Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa

Ugglans &Bokens tisdagstrio ska handla om böcker vi ser fram emot att läsa. Det känns som om tre är för få. Det finns åtskilliga både nya och äldre böcker jag har lust att läsa. Som vanligt tolkar vi temat som vi vill.

1. Körsbär i snön av Sanna Tahvanainen 
tilldrar sig i början av 1950 - talet när Sylvia Plath kommer till  New York för att praktisera på modemagasinet Mademoiselle. Hon bor på kvinnohotellet Barbizon tillsammans med med många andra unga flickor.

2. Tre kvinnor av Lisa Taddeo
är redan innan den kommit ut utnämnd till feministisk klassiker. Författaren har under några års tid nära följt tre kvinnor i deras liv och arbete

3. Ett halvt liv av kärlek av Eileen Chang

tilldrar sig i Shanghai på 1930 - talet. Manzan är en ung arbeterska som möter en förmögen köpmansson. De blir förälskade; föräldrarna ogillar det hela och de tvingas isär. En får en inblick i vardagslivet under den här tiden och framför allt i kvinnornas villkor.

Bonus: Varken av Lisa Förare

en spänningsroman där villaliv möter mystik. Detta är en utvidgning av den novell som Lisa Förare fick pris för 2018. Hon har nu gått över från att vara kokboksförfattare till att bli romanförfattare.