En smakebit på søndag

Wahlström & Widstrand

"En dag 2002 hade min mor kommit på mig när jag dansade för mig själv på mitt rum. Jag hade försökt röra mig så tyst som möjligt, inte väsnas , inte flåsa för högt, jag hade ingen hög volym på musiken heller men hon hade ändå hört något genom väggen och kom för att se vad som stod på. Jag hoppade till, andfådd och med hjärtat i halsgropen, med andningen i halsgropen, jag vände mig om mot henne och väntade. Jag väntade på en tillsägelse eller försmädlig kommentar men istället log hon och sade att jag var som mest lik dig när jag dansade. Jag frågade: "Har pappa dansat?" Att din kropp hade gjort något så fritt, något så vackert och så oförenligt med din fixering vid manlighet fick mig att förstå att du kanske en gång hade varit en annan. Min mor nickade: "Din pappa dansade ju hela tiden! Vart han än skulle. När han dansade tittade alla på han. Jag var så stolt över att han var min karl!" Jag sprang genom huset och gick ut till dig på gården där du stod och högg ved till vintern. Jag ville veta om det var sant. Jag ville ha bevis. Jag berättade vad hon nyss hade sagt och du slog ner blicken och sa med släpig röst: "Du ska inte tro allt trams din mamma berättar." Men du rodnade. Jag visste att du ljög."

Från sidan 16 i Vem dödade min far? av Èdouard Louis

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger~ tanker om bøker som
håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Evelyn Hugos sju äkta män

Den här boken skiljer sig mycket både miljö-, intrig - och karaktärsmässigt från det jag vanligen läser. Miljön är Hollywood och diverse filmbolag där. Konkurrensen är stenhård och alla gör sitt bästa för att synas med rätt personer vid rätt tillfälle. Rika personer strävar efter att bli ännu rikare. Att arbeta på sin egen ökande rikedom är aldrig tråkigt. Alla människor är vackra; här förekommer inga fattiga och fula. Evelyn Hugo, otroligt vacker, rik och berömd skådespelerska har arbetat sig upp för egen maskin från en fattig barndom på Kuba. Det kubanska ursprunget har hon lämnat därhän och tagit sig ett mera gångbart namn. Den vackre Don Adler blir hennes förste man i ett par år. Honom är hon verkligen kär i, men när hon upptäcker hans hårdhänta sida får han respass.  Flera utav de andra männen ingår hon resonemangsäktenskap med för att det gynnar deras respektive karaktärer eller för att det kan hemlighålla Evelyns bisexualitet. Med den charmerande Rex North - långtråkigt vacker, enligt Evelyn - hade hon en relation som helt och hållet baserade sig på biljettintäkter. "Den var tarvlig och konstlad och beräknande." Det var ett äktenskap i reklamsyfte. Harry Cameron var hennes bästa vän i livet. Deras vänskap höll livet ut även under den tid de var gifta. De fick också en dotter.  Harry Cameron är produktionschef och ser helst att hans homosexualitet inte blir offentlig.  Journalisten Monique Grant har blivit utvald av Evelyn Hugo att skriva hennes levnadsteckning. Monique är mycket konfunderad och hennes chef på tidskriften Vivant om möjligt ännu mer förvånad. Evelyn förklarar att hon tyckt mycket om en artikel om rätten till sin död som Monique skrivit och att hon därför valt henne. Men det är inte hela sanningen. Evelyn har planerat och styrt allt i hela sitt liv och det tänker hon fortsätta med så länge hon lever. Jag kan tycka att hon ändå genomgår en utveckling och lär sig somligt av livet; bland annat vad som verkligen är det viktigaste. Evelyn Hugos sju äkta män innehåller mycken  glamour, falskhet, ytlighet och cynism och väldigt lite av det som är äkta. Vänskapen mellan Evelyn och Harry är i alla fall en hållbar och slitstark relation. Stonewallupproret i Greenwich Village i New York 1969 är en viktig komponent i berättelsen. 

Titel: Evelyn Hugos sju äkta män
Författare: Taylor Jenkins Reid
Översättare: Birgitta Wernbro Augustsson
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Tryckår: 2018
Antal sidor: 430

Lugnet

Tomas Bannerheds senaste roman, Lugnet, är förfärande läsning. Urban Jordlund, 35, bor i Stockholm dit han flyttat för att bli dokumentärfilmare. Hans 63 - åriga mor sitter på ett hem för psykiskt sjuka. Hon skriver hjärtskärande brev till sonen och berättar om sitt andefattiga liv och den medicinering, bältesläggning, elchocksbehandling och till slut lobotomi som hon och andra patienter utsätts för. Hon har inte hört något ifrån sonen på flera år; hon vet inte om han lever, om han är gift eller om han har barn. Han svarar aldrig på några brev eller hälsar på. Urban är ingen sympatisk person. Han är mycket ensam, självcentrerad och allmänt underlig. En kuf, förefaller det. Han har haft en lycklig kärlekshistoria med Karin och det tog honom hårt när den tog slut. Nu har han träffat Sonja på KB och hoppas på nytt. En känner igen en del ifrån Korparna, Bannerheds första roman, som han fick Augustpriset för, till exempel huvudpersonernas intresse för och kunskaper om fåglar. Både Klas och Urban har "svikit" sina fäder. Klas ville inte överta jordbruket och Urban hjälpte inte till med skogen. Men i Urbans fall har något gått snett även i förhållandet med modern. Utöver hennes personlighet som förändrades efter faderns död och medicineringen mot depression. Urban säger att han blev rädd för henner. Kanske ligger också något i en arvstvist som modern nämner i ett brev och tar tillbaka i nästa. Båda är så fruktansvärt ensamma var och en på sitt håll. Urban får viss hjälp av en terapeut medan modern är helt utlämnad. Urban cyklar runt och plundrar fågelbon på ägg och har en ansenlig illegal samling i sin lägenhet. Det känns som om allt av liv går mot sin undergång i den här romanen. Lugnet är välskriven och lättläst trots det tunga innehållet. Och den har ett driv som gör att en måste veta hur det går. Lugnet är också en fin stockholmsroman där en kan följa Urban på hans cykelturer. Han verkar också uppskatta Stockholmn om han då och då saknar uppväxtens Blekinge.

Helgfrågan v. 30

Mias helgfråga v. 30: Vad läser du nu?

                   

 Jag läser Ensamvargar. Manlighet, kärlek, litteratur av Ulrika Milles och Evelyn Hugos sju äkta män av Taylor Jenkins Reid.

Bonusfrågan: Vad gör ni semester eller ej?
Umgås med barn och barnbarn och ett och annat syskon och lite släkt. Läser, läse, läser, tittar på fåglar och njuter av att alla vägrenar inte är klippta. Har sett ovanligt mycket vallmo, cikoria och kungsljus. De stora vita och blå blåklockarna är slut, men de små, mycket blå blåklockorna lyser ännu tillsammans med gulmåran.

Tisdagstrion: Sol, vind & vatten

Helenas tisdagstrio handlar idag om sol, vind & vatten.
Vi tolkar som vi vill.

1. Halva solen av Aris Fioretos
En mycket fin roman där författaren skriver om sin far Mikael som liknade Jurij Zjivado och som slutade sina dagar på ett svenskt äldreboende.

2. Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling.
Undertitel: En fantasi. Den här romanen kan kallas en politisk thriller. Den tilldrar sig i Kambodja på 50 - talet. Jag tyckte att den var helt otroligt bra.

Tyst gåtan speglas. Den spinner afton
i stillnad säv.
Här finns en skirhet som ingen märker
i gräsets väv.

Tyst boskap stirrar med gröna ögon.
Den vandrar kvällslugn till vattnet ned.
Och insjön håller till alla munnar
sin jättesked.  (Kväll i inlandet. H Martinson)

Pennor

Pennor är en mycket speciell novell om en man som ägnar sitt liv åt att leka med pennor. Trots omgivningens tveksamheter håller han fast vid sin sysselsättning. Det är bra att ha ett arbete. Gud älskar den som arbetar. Jag uppfattar honom som någon sorts redaktör i en tidning eller tidskrift i ett samhälle där det inte är så enkelt att få uttrycka sina åsikter. Mannen sysselsätter även andra pennor; han vill inte att några pennor ska gå utan mat eller kläder. "Om du vill ockupera ett område - döda då först och främst alla dess poeter och skribenter" hette det tidigare. Nu är metoderna annorlunda. Pennorna korrumperas. "Lyckas du tämja en enda stor penna kan tiotals små ge upp frivilligt. " Mannen som leker med pennor måste ha haft en viss framgång, för vid en festlighet delar han som förrätt ut guldpennor till dem han brukar anlita. Alla tackar och tar emot - utom en enda man som har en liten pennstump som han anser är fullständigt tillräcklig åt honom. Den här novellen kan en läsa flera gånger och upptäcka nytt. Författaren, Hamakarim Arif, är född i Kirkuk i kurdiska Irak. Han har studerat kurdisk litteratur vid universitetet i Bagdad.
Den här novellen passar in på Ugglans&Bokens utmaning:Läs en novell IV:6 Läs en novell vars titel börjar på P.
Dessutom passar den in på Månadens språk som är kurdiska. Också en utmaning från Ugglan&Boken

En smakebit på søndag

"Du - - -
Lilla mamma med dina storblommiga klänningar och sjalett om håret, med skrattgropar i kinderna och små spretande gula framtänder, du som var mitt enda fäste i världen, min famn och min sorg, dig som jag skulle flytta hem till om allting rasade samman. Du som jämt stod på farstubron och väntade när jag kom med skolbussen de första åren, vi som bakade vetebullar och pepparkakor ihop och åkte till Järnavik och badade om somrarna, och upp till Hunnamåla och tittade på Mien som magister Lindström hade berättat om i skolan, den runda sjön som bildats av en meteorit på dinosauriernas tid, kanske hundra miljoner år innan människorna kom till jorden. - Menar du det, Urban? sa du och kisade ut över vattnet, försökte liksom frammana det hela för din inre syn. Är det verkligen möjligt? Gick dinosaurierna här då?
Hur kunde det bli som det blev mellan oss mamma? Varför var allting så svårt?"

Från sidan 6 i Lugnet av Tomas Bannerhed.

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser. Utan spoilers förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR.