Kulturkollos veckoutmaning: Sent i november

n

Kulturkollos veckoutmaning gäller månaden november och vad en kan hitta på för trevligt innan julstressen slår klorna i en. Möten med författare är alltid jätteroligt. Och det brukar alltid vara Bokens dag någonstans i november. I november börjar julmarknaderna. Augustpriset delas

ut och på stan tänds massor av ljus. Malmö stad brukar vara duktiga på belysning. Jag är barnsligt förtjust i de där många små. En kan skriva listor över julklapparna och julmaten i lugn och ro och kanske köpa dem också. En kan till och med lista böckerna en tänker läsa under julen. Julkonserterna börjar tidigt och det är trevligt. Kafékulturen ska inte underskattas. Det känns väldigt lyxigt att smita iväg med en väninna för ett par timmar. Jag tycker inte alls att november är en förfärlig månad. Det är visserligen mörkt, men det är ju då en tänder ljusen och kanske till och med brasan. Tråkigt nog måste en ju putsa fönster och lussekatterna brukar vi baka till 1 Advent. Liksom skurna franska pepparkakor. Vart tog november vägen? Nej, november går an. Februari är värre.

Veckans topplista v. 48 - Böcker jag ser fram emot att läsa under vintern

Jorden är vårt hem: om författaren Editha Morris och hennes tid av Monica Braw. Editha Morris skrev bl. a. Hiroshimas blommor där hon skildrar effekterna av atombomben

Aednan av Linnea Axelsson. Samernas historia som versepos. Augustpriset i skönlitterära klassen 2018

Japanese kanji for beginners av Timothy G. Stout och Kaori Hakone

Gubbas hage av Kerstin Ekman finns i min ägo men är ännu inte läst

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff tilldrar sig i den västerbottniska byn Smalånger. Innehåller både våldsamheter och värme. En debut som blir nominerad till Augustpriset direkt. Kan en bli annat än nyfiken?

Johannas deckarhörna: Veckans topplista v. 48

Tematrio - Ljudboksfavoriter

Lyran har råkat i en lässvacka, men hon lyssnar på ljudböcker. Och nu vill hon ha tips: "Ge mig era bästa tips på tre ljudböcker med bra uppläsare, tack! Ni får ta del av några av mina gamla favoriter."Det var ingen lätt uppgift för en som inte gärna lyssnar på ljudböcker. Jag får gå tillbaka i mina egna spår.

1. En ljudbok som jag minns med glädje är Den döende detektiven skriven av Leif G W Persson och med Peter Anderssons alldeles förträffliga uppläsning. Maken och jag lyssnade under en lång bilresa och vi satt kvar i bilen i det längsta för att lyssna.

2. Harry Potter and the Philosopher´s Stone av J K Rowling. Jag försökte först lyssna på den svenska uppläsningen, men det fungerade inte alls. Men när Stephen Fry läser blir det något helt annat. Han är helt fantastisk.

3. Norrlands akvavit av Torgny Lindgren. Inläsare: Torgny Lindgren 

Det gick! Och dessa tre är garanterat superbra. Testa, Lyran!

Visst låg det i luften?

En smakebit på søndag

"Den blommande linden sjunger. Humlor och bin svärmar runt henne i jakten på nektar, solen är varm, vinden ljum. Men rösten hos mannen på tunet är is. "Kom ner ur trädet, kvinna!" Ylva flyttar sig längre ut på grenen, den gungar och knakar. "Vid djävulens horn, kom ner, eller jag hugger ner trädet!" Rösten fyller gårdstunet, studsar mot de grå timmerhusen. Hugga ner vårdträdet? Den väldiga linden som vuxit på Hålebo i flera hundra år, hög som en kyrka och bred som ett hus! Ingen, inte ens mannen där nere kan väl vara så galen? "Min blivande hustru ska inte ostraffat göra mig till åtlöje! Kliv ner ur trädet!" Nej, Esbjörn Ödasson, en man med så hårda händer, en man som behandlar mig så som ni behandlade mig nyss, den mannen blir aldrig min make. Om jag så ska sitta i trädet i resten av mitt liv. Hon säger det inte högt, tänker orden bara. Men hon menar dem." Från sidan 7 i Falkens döttrar av Elvira Birgitta Holm.
Falkens döttrar är nummer åtta i serien om Släkten

Läsutmaningen En smakebit på søndag hanteras den här veckan av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Vi ska dela med oss av det vi just läser utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR.

Syndabocken

Nu har jag läst min första bok av Sofie Sarenbrant. Det blev Syndabocken, den sjätte delen i serien om kriminalinspektör Emma Sköld. Handlingen tilldrar sig i Bromma i nutid. Det hela utspelar sig under ett par augustiveckor. En ung man hittas mördad under mystiska omständigheter. Det bryter ut en storm av kommentarer på Brommagruppens FB - sida. Till exempel faller misstankarna på städerskan Svetlana. Inbrotten har duggat tätt i Bromma. FB - gruppen gissar friskt . Emma Sköld har just gjort slut med sin sambo Thomas Nyhlén, i vardagslag kallad Nyllet, och det gnisslar i deras polisiära samarbete också. Thomas är sårad och ledsen och Emma vet egentligen inte vad hon vill. En baltisk inbrottstjuv och gästarbetare åker så småningom fast och får en nyckelroll vad det gäller upplösningen av det hela. Det sker ytterligare något mord på en ung människa och poliserna får ett huvudbry med att lista ut hur det hela hänger ihop. Jag tycker storyn är ganska välkomponerad, medan psykologin är lite väl enkel. Spänningen infinner sig ungefär på hälften i Syndabocken, och sedan tätnar det. En gammal flickvän till Nyllet dyker upp och ställer till det ytterligare för Emma och Thomas. Jag gillar när en får veta hur det går, men Syndabocken slutar med en cliffhanger. Om jag hade satt betyg på de böcker jag läst hade Syndabocken fått en trea. Bookmark Förlag.

Lydia Wahlström

Om någon frågat mig vem Lydia Wahlström var för en tid sedan skulle jag inte kunnat säga någonting om henne mer än att jag kanske hade associerat till Fogelstadsgruppen. Men efter att ha läst Ingrid Pärletuns välskrivna skildring av Lydia Wahlströms liv och verk tycker jag nästan att jag känt henne. Hon var det inte särskilt välkomna sladdbarnet i en prästfamilj. Inte var hon söt heller. Det var inte mycken uppmuntran hon fick hemifrån men fadern hjälpte henne ändå

med pengar till många års studier. Konstigt nog verkade hon aldrig ha några problem med självförtroendet. Åtminstone inte utåt. (Hennes självbiografi har titeln Trotsig och försagd.) 
Bestörtningen när det visade sig att hon inte kunde bli präst som sin far var helt oförställd och hon önskade hon att hon fötts som man. Nu kom hon istället att ägna sig åt att verka för kvinnors rösträtt och tillgång till statliga tjänster. Hon doktorerade i historia och  undervisade under många år i Åhlinska skolan där hon också var studierektor. Många av hennes elever blev förälskade i sin stiliga lärare. Hon var yrkesmässigt aktiv i hela sitt liv men fick ändå tid för många amorösa äventyr med andra kvinnor, cykelsemestrar, kyrkliga möten, föreläsningar och flyttar. Och naturligtvis skriver hon brev. Dessa kvinnor i slutet av 1800 - talet och början av 1900 - talet tycks ha hunnit med allt. De många breven har varit en skattkista för Ingrid Pärletun. En mängd kända kvinnor finns med i den här biografin; Selma Lagerlöf, Klara Johanson, Karin Boye, Anita Nathorst, Emilia Fogelklou, Elsa Beskow och Ottilia Adelborg för att nämna några. Lydia Wahlström och ärkebiskop Nathan Söderblom delade en liberal syn på kristendomen. Gudstron följer Lydia Wahlström hela livet.
Ingrid Pärletun har lyckats med att få ett behagligt flyt i sin faktaspäckade framställning av Lydia Wahlströms fartfyllda liv och gärning. Energin och framåtandan är smittsam. Allt är väl underbyggt och Ingrid Pärletun har inte sparat någon möda. Författarens eget intresse spiller över på läsaren. I den  prologen berättar Ingrid Pärletun om ett möte med Lydia Wahlströms guddotter, Brita Mannerheim född Danell. Brita Mannerheims mor Anna Gustafson och Lydia Wahlström hade svurit varandra trohet för livet. Anna träffar emellertid Gideon Danell och de vill gifta sig. Det gör de också, men det blir mycket på Lydia Wahlströms villkor även om det sedan inte går som hon tänkt.
En sak förvånar mig. Under Lydia Wahlströms tid diskuteras moral och sedlighet. Men hur kan det komma sig att alla Lydia Wahlströms intima förbindelser med andra kvinnor aldrig ifrågasattes? Inte heller avslöjades personerna i Lydia Wahlströms två nyckelromaner, Daniel Malmbrink respektive Biskopen. 
Lydia Wahlström dog 1954. Hon hade stämt möte Bang, som hon tänkt skulle skriva hennes nekrolog. Ärlig skulle den vara; både bra och dåligt skulle finnas med. Oturligt nog hann de båda damerna inte träffas för Lydia Wahlström dog. Jag föreställer mig att det kunde blivit ett mycket intressant möte.  Ingrid Pärletuns biografi är ett djärvt tilltag, men jag tycker att hon lyckats utmärkt med att levandegöra kvinnosakskämpen, rösträttsarbetaren, författaren, läraren, rektorn, föreläsaren, vännen och den orädda politikern Lydia Wahlström som tidigt varnade för det som höll på att hända i Tyskland. Och hon redovisar omsorgsfullt de källor hon använt i kapitlet Lydia Wahlström i nytt ljus och naturligtvis också i en omfattande litteraturförteckning. Historiska media. 2018