torsdag 15 november 2018

Helgfrågan v. 46


Mias helgfråga: Har du någon adventskalender?


Det har jag inte. Har inte haft sedan Guije tecknade bakgrunden till en adventskalender i Svenska Dagbladet där en sedan fick klistra in luckor dag för dag. Det var jättekul. Däremot köpte jag just idag ett Liljeholmens kalenderljus.
Det har jag varje år.

Bonusfråga: Choklad eller chips?
Jag gillar båda delarna fast inte på en gång

onsdag 14 november 2018

Kulturkollos veckoutmaning

Ett fint omslag på en underbar favoritbok, Herrarna i skogen av Kerstin Ekman. Lika lärt som poetiskt. Man känner doften av mossa och hör suset av granskog och lajkans flämtande när man läser. Och alla dessa litterära referenser! 
Omslaget andas mossa och skog, tycker jag.

Kulturkollos veckoutmaning: Visa tre favoritbokomslag och att berätta varför just de är favoriter.

Ett annat fint omslag:
The garden of Evening Mists av Tan Twan Eng. Jag tycker att omslagsbilden är väldigt vacker och stämmer väl överens med den vackra titeln och det fängslande innehållet. Författaren kommer från Malaysia.

Ett tredje omslag som tilltalar mig:
The Jane Austen Handbook. Proper Life Skills from Regency England av Margaret C. Sullivan. Här är det en kombination av bild, titel och och det mindre formatet som tilltalar. En läcker liten bok som ligger bra i handen.

tisdag 13 november 2018

Veckans topplista v. 46 - Gråa bokomslag

Johannas deckarhörna: "Nu är vi mitt inne i den gråaste och tristaste delen av hösten. Löven ligger på marken, antalet soltimmar är typ noll och det dröjer ännu några veckor innan vi får tända våra juleljus. Därför tänkte jag att vi nog behöver en påminnelse om att grått kan vara en snygg färg. Så idag vill jag se fem favoriter när det gäller bokomslag som går i gråa färgtoner."

1. Grå själar av Philippe Claudel
En namnlös polisman skriver ner sina minnen av mordet på en ung flicka under första världskriget i ett regngrått landskap i nordöstra Frankrike. I bakgrunden hörs mullret från fronten. Boken blev det litterära genombrottet för författaren. Grå själar belv också filmad
2. Selma Lagerlöf. Sveriges modernaste kvinna av Anna Nordlund. 
En splitter ny biografi om SL med ett jättefint bildmaterial.
3. Stilla stunders tankar av Yoshida Kenko 
Genren kallas på japanska zuihitsu vilket ungefär betyder att en låter penseln gå och skriver ner spridda tankar allt eftersom de kommer upp. Kuddboken av Sei Shonagon hör också till den här genren.
4. Från din syster Lovisa av Maria Gustavsdotter.
Lovisa Engvall är trettiofem år när hon åker ut som missionär till Östturkestan. Året är 1900. Författaren har utgått ifrån de ca tvåhundra brev som Lovisa skrev till sin syster Kristina.
5. Knowledge and Survival in the Novels of Thomas Hardy av Jane Mattisson
Om hur det gamla bondesamhället möter den industriella revolutionen i England och hur det skildras i Hardys romaner.

söndag 11 november 2018

En smakebit på søndag

"Jag är den vite gudens dotter och mig får ni inte fast." Jag skidar för mitt och mitt ofödda barns liv längs med Jungfrufjället. Hundarna skäller där nere i sänkan, förföljarnas skrik ekar. "Horan skidar! Försöker fly till ryssarna!" Jag kände inte igen rösten, men det är nog en av pappas hejdukar, ett ärofullt slaktargäng som skjuter på skoltsamer och gravida flickor för nöjes skull. "Irkku, kom tillbaka! Vad ska din pappa säga!" I skriken hörs rädslan. Ja, vad ska chefen för gränsbevakningen, den vite generalen Henrik Malinen, säga när hans minsting skidar över gränsen och rätt in i det Stora Äventyret? "Fostermördare, " spottar jag efter mig och ökar takten.  - Yllekjolen frasar mot låren när jag susar ner för sluttningen mot isen på Jaurujoki, och bergväggen där snödrivan redan har mörknat av värmen."
Från sidan 9 i Nattfjärilen av Katja Kettu. Petsamo 1937. Albert Bonniers förlag. Övers.: Janina Orlov 
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att en delar med sig av det en just läser. Utan spoilers, förstås. Den här söndagen hanteras den av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Fler smakebitar HÄR.

lördag 10 november 2018

Arv och miljö

Jag har aldrig läst något av den norska författaren Vigdis Hjorth trots att hon skrivit ca trettio romaner och att flera av dem finns översatta till svenska. Hennes senaste roman, Arv och miljö,  har väckt stor uppmärksamhet i Norge. Familjen har brutit med henne eftersom den känner sig utpekad. En syster, juristen Helga Hjorth, har skrivit en svarsroman med titeln Fri vilja. Berättelsen i Arv och miljö börjar bakifrån med själva arvet efter fadern som dött efter ett fall i en trappa. Av de fyra syskonen Bård, Bergljot, Astrid och Åsa, är det de två yngsta flickorna som haft mest kontakt med föräldrarna, som nu bestämt att det är dessa båda som ska få familjens båda sommarhus. Alla barnbarnen älskar detta sommarviste och trots att Bård och Bergljot inte har så god kontakt med föräldrarna har de alltid sett till att deras barn ska få träffa sina kusiner och mor - och farföräldrar. En anar tidigt att det är något som skaver i Bergljots oförsonliga inställning till föräldrarna. Och ganska snart därefter anar en vad. Men det är inte förrän i slutet av romanen som det sägs ut. Bergljot har alltid ansett sig vara oförstådd. Ingen lyssnar. Under en träff med familjens revisor där alla syskonen och modern är samlade läser Bergljot upp en skrivelse där hon berättar vad ingen av de andra vill veta även om de egentligen redan vet. Reaktionen uteblir inte. Modern, som redan tidigare valt mer eller mindre drastiska flyktvägar, tas om hand av Astrid och Åsa. Astrid spelar hela tiden medlarens roll. Visserligen inte så framgångsrikt, men i alla fall. Vigdis Hjort berättar energiskt om denna arvstvist sida upp och sida ner utan att det någonsin blir långtråkigt. Det beror kanske mycket på att romanen också i så hög grad skildrar en barndom. Vad händer bakom den polerade fasaden? Modern är vacker och välsvarvad och berättar för Bergljot att när de är ute på stan är det modern männen vänder sig om efter. Bård och Bergljot stöttar varandra och jag tror att läsarna ställer sig på deras sida också.

fredag 9 november 2018

Dagens dikt

Foto: Rolf Pettersson
Jag vill inte tvätta mig med den där tvålen.
Jag vill inte borsta mig med den där tandkrämen.
Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan.
Jag känner inget behov av det där toilettpapperet.
Jag är inte intresserad av den där försäkringen.
Jag tänker inte övergå till ett annat cigarettmärke.
Jag har ingen lust att se den där filmen.
Jag vägrar att stiga av vid Skärholmen.
Sardinen vill att burken öppnas mot havet.


Werner Aspenström är månadens diktare i Dagens dikt. Han läser själv.

torsdag 8 november 2018

Helgfrågan v. 46

Mias bokfråga den här veckan är lätt: Vad läser du nu?Det passar mig precis eftersom jag känner mig lite jetleggad efter resan till
Japan. Jag läser Arv och miljö av Vigdis Hjorth. Den låg här och väntade när jag kom hem. Kort lånetid, så klart. Jag läser också Botchan, en japansk klassiker skriven av Soseki Natsume. Den fanns med som reselektyr, men det blev inte mycket läst under resan.
Bonusfrågan: Berätta något vi inte redan vet om dig!
Tja, det är nog inte många som vet att jag i min ungdom var väldigt duktig i
längdhopp.