fredag 22 juni 2018

Dagens kulturella VM - spaning - Nigeria

Nigeria är det land i Afrika som enligt O läst flest böcker ifrån. Det kan jag instämma i. Achebe, Cimamanda Ngozi Adichie, Adébayo, Cole har jag också läst. Bästa av dem alla är tveklöst Chimamanda Ngozi Adichie med En halv gul sol.  
Landguiden Utrikespolitiska institutet: Nigeria är känt för masker och andra snideriarbeten i trä och elfenben. Landets olika folkgrupper har muntliga traditioner av dikt, sång och sagor. Vad gäller engelskspråkig litteratur är Nigeria, vid sidan av Sydafrika, ledande i Afrika.
Sefi Atta föddes i Lagos och har skrivit debutromanen Allt gott ska komma dig till del samt ett par andra romaner och novellsamlingar. Attas far var av okenefolket och hennes mor  yoruba. Hon gick på internatskola i England och arbetade under en tid som revisor i London. Hon har fått en rad litterära priser, bl. a. det allra första Wole Soyinka - priset.
Fiskarmännen av Chigozie Obioma tilldrar sig i västra Nigeria. Benjamins familj består av far, mor och sex barn. Fadern arbetar på Nigerias Centralbank och familjen har det relativt bra. Men tillvaron är osäker; läget är spänt mellan de norra delarna av landet där de flesta är muslimer och de västra delarna där de flesta är kristna. Det officiella språket är engelska men annars är det igbo och yoruba som gäller. Själva språket skapar spänningar.  Våldet är aldrig långt borta. Författaren har Chinua Achebe som förebild             
Författaren och feministen Buchi Emecheta föddes 1944 i Lagos. Båda hennes föräldrar dog och Emecheta gifte sig mycket tidigt med en barndomsvän. Vid 17 var hon mor och försörjde sin studerande man och familjen med sitt arbete som biblioteksassistent. Familjen flyttade till London och Emecheta bröt upp ifrån  äktenskapet och började studera sociologi. 1974 kom debutromanen.Hennes romaner handlar ofta om kvinnors och barns förhållanden. Andra klassens medborgare handlar om igboflickan Adah och är till tre fjärdedelar självbiografisk enligt författaren själv.

Den försvunne fåraherden

Den försvunne fåraherden av Marcello Fois tilldrar sig på Sardinien. Undertitel: Ett fall för advokat Bustianu. På knappa 150 sidor lär en känna staden Nuoro (författarens födelsestad) med dess invånare, prästerskapet, de rika, de fattiga, familjehemligheter, traditioner och först och sist landskapet. Advokat Bustianu är brottsmålsadvokat och beskrivs som en storväxt man med pondus som har för vana att efter lunch ta sig en promenad upp på en hög kulle där han sitter och tänker och betraktar omgivningen. Han åtnjuter ett högt anseende och det med rätta.
Kaosutmaningen nr 28
Det lär finnas en verklig förebild till Bustianu. När nu den förtvivlade tzia Rosina sitter framför Bustianu och ber för sin vackre son Zenobi som gått under jorden för att han anklagas för att ha stulit lamm från sin arbetsgivare, som till råga på allt är far till Sisinnia som Zenobi är kär i. Och hon i honom. Alla är övertygade om Zenobis skuld. Skvallret och ryktena går och till slut har han blivit en legend. Två mord gör inte Zenobis sits bättre. Bustianu är inte en man som måste ha rätt, men när han tror att något är sant kämpar han för det.  Och nu råkar det vara så att han tror, att Zenobi är oskyldig. Den försvunne fåraherden är förste delen i en serie kriminalromaner av Marcello Fois. Jag tyckte väldigt mycket om den här annorlunda, poetiska berättelsen. Bustianu är mycket sympatisk. Han har lärt sig mycket av sin mor som han också är mycket lik. Det finns en del starka kvinnor i romanen. De fattiga är alltid i underläge. Människorna skildras roat och med milt överseende. Bilden av kyrkan är inte så vacker. Språket är sparsmakat och aningen torrt (positivt). Marcello Fois´ stillsamma humor är också ett plus liksom referenserna till den romantiske författaren Giacomo Leopardi. Boken är översatt av Monica Monti och utgiven på Norstedts förlag 2001. 
Månadens språk: Italienska

torsdag 21 juni 2018

Helgfrågan v. 25


Mia på bloggen Mias bokhörna frågar om vi följer någon Booktuber.
Det gör jag inte.

Och så undrar hon hur vi tänker fira midsommar. 
Det blir med sill, gräddfil, gräslök, nypotatis med dill, öl och evt en liten nubbe och jordgubbar. Så blir det fotboll och läsning för resten. På midsommardagen möter Sverige Tyskland. Oliiiiiidligt spännande! På söndagen ska jag lyssna på kulturjournalisten Ulrika Knutson som ska tala om Kvinnan och demokratin. Hon kommer bl. annat att berätta om Fogelstadsgruppen, Moa Martinson och Elin Wägner. Också spännande fast på ett annat sätt.

Dagens kulturella VM - spaning - Peru

enligt O: "Mer Sydamerika och nej, som konstaterat är det inte min del av världen. Jag läser lite från världsdelen, ser ingen film därifrån och har aldrig rest dit." 
Nej, så vidare mycket latinamerikanskt har jag inte heller läst. Men i min hylla hittar jag Latinamerikansk berättarkonst. Nittonhundratalsprosa i urval av Artur Lundkvist. En delfinbok. 1964. Där finns en novell av César Vallejo som heter Vax. Den handlar om spel och droger. Annars är Vallejo mest känd för sin lyrik. Vallejo föddes i en småstad i norra Peru. Han är mestis och den klyvnaden ekar också i hans verk.
Michael Bond, Kalla mig Paddington: den första boken om björnen från Peru.
Paddington har bott hos sin tant Lucy i Peru, men nu har hon flyttat in på ett pensionat för gamla björnar. Paddington åker som fripassagerare i en livbåt på ett fartyg till London. Där hittar familjen Brown honom på Paddington Station (där Paddington nu står staty) och tar med sig björnen hem.

Alfredo Bryce Echenique har skrivit många romaner och noveller. Han föddes i Lima i en rik överklass, som han sedan gycklar med i sina romaner. Medelklassen hånas också för sinsträvan  efterlikna överklassen. Min älskades trädgård handlar om en ung man som blir kär i en dubbelt så gammal kvinna
På den utmärkta sidan Musikinstrument hittar jag en bild av det peruanska nationalinstrumentet charango. Där kan en också hitta historik och anvisningar om hur en använder instrumentet. Charangon är släkt med lutan.

onsdag 20 juni 2018

Uppgörelsen

John Cheever 1912 - 1982 var en amerikansk författare som skrev romaner och noveller och manuskriptförfattare åt MGM. År 1979 kom Återföreningen och andra noveller och det var också det året John Cheever fick Pulitzerpriset. Han skildrar ofta den borgerliga medelklassen och vad som kan dölja sig bakom en polerad yta, som till exempel i novellen Uppgörelsen.
Blake är en utomordentligt obehaglig man. Det är verkligen inget som syns utåt. Tvärtom är han ganska beige och och ordinär. Han arbetar med obetydliga ting på ett kontor mitt i New York. En dag infinner sig en liten späd kvinna på hans kontor. Hon ska arbeta på prov som hans sekreterare. Miss Dent visar sig vara en hyperkänslig, osäker kvinna som just kommit ut från sjukhuset. Hon föreställer sig att Blake har allt som hon inte har; familj, arbete, vänner, pengar. I själva verket har Blake tröttnat på sin fru Louise, som blivit gammal och rynkig. Han har monterat in en hylla i dörröppningen mellan deras rum och när han kommer hem en dag och maten inte står på bordet bestämmer han sig för att inte tala med henne på fjorton dagar. Efter tre veckor med miss Dent föreslår Blake att de ska ta en drink. Miss Dent bjuder hem honom på en whisky och Blake är inte sen att utnyttja tillfället. Det han gör sedan kommer miss Dent att ruva på hämnd. Hon går systematiskt tillväga och ger sig god tid med planeringen. Med enkla medel lyckas hon skrämma upp Blake ordentligt. Och ändå vet han inte att hon har en revolver i fickan... 
Det är skickligt berättat och jag är glad att boken står i min hylla så att jag kan läsa flera noveller av John Cheever.
Den här novellen passar in på nr 35 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III Läs en novell av en amerikansk författare.

Dagens kulturella VM - spaning - Saudiarabien


enligt O skriver att Saudiarabien idag spelar sin andra match i VM och att det efter brakförlusten mot Ryssland med 0 - 5 gäller det att vinna eller försvinna. Och jag har läst att förlusten har lett till en massa rabalder i hemlandet och tre syndabckar har utsetts och fått göra straffträning.
 
"Den saudiska kulturen är i hög grad knuten till islam, som sätter sin prägel på hela samhället. Bildkonsten domineras av geometriska och abstrakta mönster och av kalligrafi (skönskrift). Musik och poesi har ofta rötter i den ökenbaserade beduinkulturen." Landguiden. Utrikespolitiska institutet.

Affärskultur. Saudierna föredrar fysiska möten och telefon framför e-mail. Möten avbryts ibland för bönepaus. Man hälsar genom att ta i hand.  En man tar inte en kvinna i hand (om inte kvinnan tar initiativet).  Klädkod:  För män gäller kostym och slips. Utomhus klär sig kvinnor i en lång svart skjorta ”abaya” med slöja i tunt tyg som bärs över den vanliga klädseln.  Allt tar lång tid och betalningen dröjer ofta. En saudier kan stå mycket nära och kroppskontakt är vanligare än i Nordeuropa. Män kan gå hand i hand eller lägger armen om den de talar med. Källa: Ur "Oskrivna regler" (2003) från Industrilitteratur och Business Sweden i Saudiarabien
 
Saud (Al Saud) är den släkt som givit namn åt Saudiarabien och som utgör dess kungahus. Muhammed ibn Saud (död 1765) brukar ses som dess första överhuvud. Nuvarande kung är Salam bil Abdul Assiz av ätten Saud, född 1935, tillträdde som kung 2015.
 
16 januari 2018 visades den första offentliga filmen i Saudiarabien på 35 år. Förbudet mot biografer slopades i december 2017. Den första familjen som visades var en animerad barnfilm, The emoji movie.

Medinas juvel av journalisten Sherry Jones är en omstridd bok som handlar om Aisha, som lovades bort som hustru till Muhammed redan som sexåring. Kritikerna menade att boken var ren chick - lit och att den förlöjligade muslimer. Random House ställde in utgivningen, men kritiserades av Salman Rushdie för censur på grund av rädsla.
Usama bin Ladin föddes i Riyadh i Saudiarabien 1957. Han var religiös wahhabit och trodde att sharialagarna skulle ställa allt tillrätta i den muslimska världen. Han förespråkade jihad för att hämnas oförrätter som begåtts mot muslimer i USA och andra icke - muslimska länder. Han ville lägga ner staten Israel och var även antisemit. Det har skrivits mängder av böcker om bin Ladin men jag valde en som står på avd för statskunskap på bibl. skriven av journalisten Roland Jacquard

tisdag 19 juni 2018

Veckans topplista v. 25 - Australien

Johannas deckarhörna: "Idag tänkte jag att vi skall bege oss down under och fokusera på ett av mina nya favoritländer när det gäller böcker – det kommer en himla massa spännande titlar från Australien. Författare eller böcker, ni väljer själva vilket som hamnar på veckans australiensiska topplista."

Nam Le, Båten
Båten innehåller sju sinsemellan mycket olika noveller från skilda delar av världen. Nam Le kom till Australien som flykting från Vietnam när han var liten. Titelnovellen handlar just om båtflyktingar. Alla novellerna skildrar kämpande människor. De kämpar för sina liv och rättigheter. Miljöerna är väl skildrade och det förefaller som om författaren är bekant med dem alla. Den lilla kuststaden där de främsta intressena är fiske och fotboll är mycket levande liksom hösten i Central Park.
Richard Flanagan, Den smala vägen mot norr
Den australiske författaren Richard Flanagan född 1961  berättar sin fars historia om om fångenskapen i japanska fångläger i Burmas djungler där de är satta att bygga en järnväg. Här kolliderar de olika kulturerna. Berättare är fältläkaren major Dorrigo Evans. Ham för söker med alla medel göra livet lite lättare för de arma fångarna.

Patrick Whites bok från 1973, Stormens öga, läste jag innan jag skaffade bloggen. Jag minns att jag var väldigt skakad över den besvärliga Elizabeth Hunter som ligger på sin dödsbädd och tänker tillbaka på sitt liv. Två barn har hon. De väntar otåligt på att deras mor ska dö. Det enda de är intresserade av är arvet. 1973 var också året då Patrick White fick Nobelpriset i litteratur.  

Drömtidens framtid. Australien berättar
En katalog av berättelser av  författare ifrån Australien. Tranans utmärkta förlag.

Robyn Davidson, På kamelrygg genom öknen
Tillsammans med fyra kameler och en hund startar Robyn Davidson en resa från Alice Springs i centrala Australien genom 3 000 km vildmark som mestadels var öken. Resans mål var Australiens västkust och Indiska Oceanen. Hon kände en längtan efter ensamhet och tystnad. Men först måste hon skaffa kameler och lära sig umgås med dem och sköta om dem.