Dagens kulturella VM - spaning - Tunisien

enligt O: Dagens kulturella spaning är inte lätt heller. Tunisien. Men något finns det väl i gömmorna ändå.

Gisele Halimi, jurist, feminist, författare och essäist föddes i Tunisien 1927. Mamma var judinna och pappa muslim. Under 50 - 60 - talen deltog hon i kampen för Algeriets självständighet.  Hon stred också för rätten till fri abort. På svenska finns På kvinnans sida och Apelsinträdet, som kom ut 1988. Jag vet att jag läste den då långt före bloggtiden.

Tunisisk harissa: 
2 st röda chilifrukter
4 vitlöksklyftor
1 msk koriander
1 msk spiskummin
1/2 tsk salt
4 msk olivolja 

Tunisien ingår i Maghreb - unionen, det vill säga de arabiska länderna i väst;
Algeriet, Marocko, Tunisien, Libyen och Mauretanien.

I min egen hylla hittar jag Fanny Härgestam: Det här är vår tid. Fyra kvinnor efter revolutionen i Tunisien. Alla kvinnorna är politiskt aktiva. Härgestam är journalist och har under de senaste åren rapporterat ifrån Tunisien

Dagens kulturella VM - spaning - Costa Rica

Som enligt O själv säger är Costa Rica inte något lätt land att kulturspana på, men jag hittade i alla fall något som jag läst.

Carolyn Keene, De försvunna papegojorna. En Kitty - bok!
George, Bess och Kitty åker till Costa Ricas regnskogar för att studera apor och  arapapegojor. Men de råkar ut för betydligt värre saker som livsfarliga fällor, tjuvar och onda män med yxor.


Allt om resor: 8 äventyr i Costa Rica.
En hel del vågliga saker en kan göra. Jag hade nog avstått flera av dem.

Den blå maten av Niklas Ekstedt & Henrik Ennart. Costa Rica har också en blå zon. I Nicoya i Costa Rica blir männen så gott som lika gamla som kvinnorna. Motion får man gratis i det bergiga landskapet; processad mat och raffinerat socker finns inte. Här äter man utöver grönsaker, bönor och frukt även en hel del kött. Frukosten är riklig, lunchen måttlig och middagen lätt. Gamla människor håller sig rörliga och unga genom täta besök av barn och barnbarn. Och man har en livsplan.

En smakebit på søndag

"Från: Aksel
Till: Carolina
8 maj 2014 kl 13.05
Ämne: Om jag dör

Bra att ha om jag tar ner flaggan.

Mitt datorlösen är: ivan2014
En utförlig lista ligger i Dokument/Om jag dör.rtf
Låt oss hoppas på det bästa! /Aksel

Jag läser mailet tre gånger i rad. Först förstår jag inte, sedan läser jag igen och blir orolig. Vid den tredje läsningen blir jag irriterad. Det här är så typiskt dig. Ingen är så krass och osentimental, på gränsen till tvångsmässigt realistisk, som du. Du med din extratorra ton i mail och sms. Du, med dina eviga backuper av dator och telefon. Du, med dina lösenord som du byter regelbundet och som alltid rymmer bokstäver i versaler och gemener och siffror och specialtecken. Du, som har berätttat att du inte vill begravas när du dör utan strös för vinden på något ställe dit ingen känner sig tvungen att åka med blommor och ljus. Ingen annan än du skulle skicka det här, mitt på dagen, från jobbet, till sin ammande flickvän hemma i soffan. Men det gjorde du. "

Från sidan 6 i Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall. Albert Bonniers förlag. 2018

Albert Bonniers förlag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger handhar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås! Fler smakebitar HÄR

Nej och åter nej

Wahlström &Widstrand

Jan och Ingrid ska snart fira silverbröllop. De har det bra, säger de ofta till varandra. Särskilt om de jämför med vännerna Marianne och Steinar som inte gör annat än grälar så stickor och strån ryker. Jan och Ingrid har två vuxna söner som fortfarande utnyttjar hemmets faciliteter och dricker vitt vin och äter sushi utan att betala för sig. Ingrid är lektor och Jan arbetar på ett departement. En dag bär det sig inte bättre än att Jan möter Hanne som arbetar på samma ställe som han. Hanne är snart 35. Hon är en orolig själ som ser vännerna stadga sig. Själv har hon försuttit en del chanser av ovidkommande skäl. Jan och Hanne träffas ideligen och sms:ar oavbrutet. De beslutar ofta att de inte ska ses mer, men det håller inte. Till slut måste Ingrid få veta. Jan gråter och förklarar att han inte vill skiljas från Ingrid. Tror jag det! Äta kakan och behålla den. Trygghet och spänning. Men Ingrid följer inte ritningarna. Hon reagerar oväntat. Allt detta kan kan läsas i Nej och åter nej av Nina Lykke, som är professor i genusvetenskap vid universitetet i Linköping. Vägen ligger nu öppen  för Jan och Hanne. Men Hanne saknar omöjligheten och Jan tappar glansen. Ingrid downsizar för att uttrycka det milt. Hon försöker lite halvhjärtat att intressera sig för de män som visar gör närmanden, men det vill sig inte. Människorna i den här romanen har det för bra. De har inget att kämpa för eller emot. Jan önskar sig att något ska stå på spel så att han kan få pröva sina krafter. Vi är inte skapta att hantera all den frihet vi har. Alla kan göra som de vill. Jans medelåldersotrohet är som ett stadium i hans utveckling i likhet med alla andra stadier Den traditionella familjen karikeras. Hanne får ta Sobril för att orka med de obligatoriska familjemiddagarna. Föräldrarna beskrivs som två små rosa grisar som fått en varg i boet. Nina Lykke skildrar skickligt ett överflödssamhälle där människorna varken har mål eller mening med sin färd. Ganska sorgligt, egentligen. I övrigt flyter läsningen friktionsfritt. Nej och åter nej skulle med fördel kunna diskuteras i en läsecirkel, till exempel. Översättningen är gjord av Lotta Eklund.

Dagens kulturella VM - spaning - Australien

enligt O: "Idag spelar Australien sin första match i mästerskapet och får därför stå i fokus för min kulturella spaning." Jag hänger på medan jag tittar på matchen mellan Danmark och Peru.

Australiens inofficiella nationalsång är Waltzing Matilda. Slim Dusty sjunger HÄR

Once a jolly swagman camped by a billabong

Under the shade of a coolibah tree, 

He sang as he watched and waited 'til his billy boiled

You'll come a-Waltzing Matilda, with me

Waltzing Matilda, Waltzing Matilda

You'll come a-Waltzing Matilda, with me

He sang as he watched and waited 'til his billy boiled,

you'll come a-Waltzing Matilda, with me

---- 

Germaine Greer, Pappa, vem var du (Daddy we hardly knew you) läste jag långt innan jag hade en blogg. Jag minns att den var sorgsen och mycket rörande. Eric Reginald Greer dog 1983. Dottern kände att hon visste väldigt lite om sin tystlåtne far och ägnade flera år av resor och sökande i arkiv för att göra sig en bild av honom. Germaine Greer, f. 1939 är en välkänd feminist och författare ifrån Australien. 1970 kom Den kvinnliga enucken. Den blev snabbt en bästsäljare, som skaffade henne både vänner och fiender.

Kvinnofängelset är en australiensisk kultförklarad TV - serie som jag snubblade över för inte alls länge sedan. För de hårdhudade internerna på kvinnofängelset Wentworth Detention Centre är vardagen långt ifrån enkel. Intrigerna är ständigt närvarande när de tvingas att handskas både med varandra och sina övervakare.  The flying doctors (Doktorn kan komma)var inte så tokig den heller. Den kan ses på TV 4 Guld

Patrick Whites bok från 1973, Stormens öga, läste jag också innan jag skaffade bloggen. Jag minns att jag var väldigt skakad över den besvärliga Elizabeth Hunter som ligger på sin dödsbädd och tänker tillbaka på sitt liv. Två barn har hon. De väntar otåligt på att deras mor ska dö. Det enda de är intresserade av är arvet. 1973 var också året då Patrick White fick Nobelpriset i litteratur. 

Dagens kulturella VM - spaning: Iran

enligt O:
31 dagar, 31 lag och 31 inlägg blir det i inläggsserien med kulturella VM-spaningar som inleddes igår. Klart är att de kommer att bli mer eller mindre enkla att få till. Målet är att laget ska vara kvar i turneringen när inlägget publiceras och helst av allt spela match just den dagen, men det kommer att bli omöjligt att genomföra då vissa dagar är vilodagar och några sådana har jag inte tid med om alla länder ska få sina inlägg innan turneringen är över.
Idag spelar Iran match mot Marocko. Två lag som troligen kommer att lämna turneringen ganska snabbt, men jag tror lite mer på Marocko och därför får Iran stå i centrum för dagens spaning.

Golnaz Hasemzadeh Bonde kom från Iran till Sverige som treåring.  2012 kom hennes första bok Hon är inte jag och i år har nästa roman, det var vi,  kommit. I den berättas om Nahid som är femtio år och just fått veta att hon har cancer och inte har långt kvar att leva. Nahids vrede och besvikelse är enorm. Hon har haft så många drömmar och så höga förväntningar på livet och hon tycker att hon har gått igenom så mycket svårt att hon kunde ha rätt till lite mera liv.

Saffransköket av Yasmin Crowther handlar om en kvinna, Maryam, som lever ett gott liv i London med man och dotter långt ifrån sitt iranska ursprung.

I samband med att en systerson kommer till London för att bo hos familjen och en systers död i Iran känner Maryam att hon vill återse hemlandet. Hon åker iväg och träffar ganska omgående den man som som varit hennes första kärlek i ett tidigare liv..

Reading Lolita in Teheran. A Memoir in Books av Azar Nafisi. Det var inte alldeles problemfritt att träffas och läsa skönlitteratur i aytolla Khomeinis Iran; särskilt inte om man var kvinna naturligtvis. Att läsa Lolita i Teheran kom på svenska 2005. Fantastisk läsning!

Laleh
Laleh Pourkarim, föddes  den 10 juni 1982 i Bandar-e Anzali i Iran, är en iransk-svensk musiker, sångerska, låtskrivare, producent och skådespelerska.

Helgfrågan v. 44

Mias bokhörna:
Tänker du läsa några serier i sommar? Deckarserie eller romanserie?

Svar: Jag tänker äntligen göra slut på Elina Ferrantes Neapel - kvartett. Har sista delen, Det förlorade barnet, kvar.

Bonusfråga: Det är många festligheter på gång så här års. Vad brukar du bjuda på när du ska bjuda på något gott?

Det blir varmrökt lax dubbelfilé.  Smaksättning: Chili-lime  eller kryddmix citrus från Martins Rökeri i Yngsjö; dillstuvad nypotatis och vitt vin. Efterrätt: Jordgubbspaj.