Helgfrågan v. 19

  Vilken är din roligaste bok?

Bonusfråga:

Vad ska du hitta på denna långhelg?

Mia undrar vilket som är våra roligaste böcker. 

Jag storskrattar sällan när jag läser romaner. Ett litet fniss blir det kanske eller något enstaka skratt. Sällan tycker jag att s. k. roliga bäcker är roliga. Men en bok som roade mig mycket var

Snöstormen av Vladimir Sorokin. Det är en fantasifull och gränslös roadmovie där en möter de underligaste figurer och råkar ut för de vidunderligaste äventyr.

Eller vad sägs om självgångare som dras av småhästar stora som rapphönor. 

Bonusfrågan: Den här helgen ska jag först och främst läsa ute i trädgården under boken som är vanlig bok och blodbok i ett. Men jag har redan städat några vildvuxna mappar som står ovanpå en av mina bokhyllor innehållande tidskrifter och kartor, kartor, kartor. Och så ska jag förmodligen åka en sväng till stugan vid havet.

Systrarna Beauvoir

Atlantis

Claudine Monteil, född 1949, är historiker, kvinnorättsspecialist och har tidigare varit diplomat. Hennes doktorsavhandling behandlar Simone de Beauvoirs författarskap. Hon har också skrivit De som älskade friheten - en biografi om Beauvoir och Sartre - samt Söndagarna med Simone. Hennes senaste bok är Systrarna Beauvoir: rivalitet och syskonkärlek. Simone och Hélène de Beauvoir föddes 1908 respektive 1910. De var väldigt olika varandra. Simone var mörk och lillasyster blond. Hélène behandlades mycket styvmoderligt i hemmet speciellt av fadern. Simone ansågs vara den begåvade. Simone blev filosof och författare och Hélène konstnär. Simone fällde inte sällan nedsättande repliker om systerns konstnärskap medan Hélène hela tiden stöttade Simone i hennes feministiska kamp t. ex. för fria aborter. Det andra könet (1949) och Ålderdomen (1976) räknas som Simone de Beauvoirs viktigaste verk. 1975 talades det om Simone de Beauvoir i nobelprissammanhang, men sedan bestämde man sig för poeten Eugene Montale istället. Sartre och Beauvoir hade hela livet igenom ett intellektuellt och fritt förhållande, men de bodde aldrig ihop. Sartre omgav sig med unga vackra flickor och Beauvoir hade förhållanden med både män och kvinnor. Den amerikanske Nelson Algren var hon mycket förtjust i och blev mycket sorgsen när han gjorde slut. Claude Lanzmann tröstade henne i någon mån. Monteils bok delar sig innehållsmässigt ungefär på hälften. Den första delen handlar om sådant en redan visste. Men sedan kommer Monteils personliga bekantskap med systrarna Beauvoir och då blir det mera liv i berättelsen. Simone de Beauvoir dog 1986 medan systern levde ända till 2001. Det jag saknar i den här boken är ett register och bilder. Men boken är lättläst som en roman och en får lust att läsa vidare. Det allra bästa är nog ändå bekantskapen med Hélène de Beauvoir. Det har ett högt pris att vara känd och både älskad och hatad. Simones begravning blev rena kaoset och strider om utgivning av hennes brev pågår fortfarande.  Översättare: Thomas Andersson, Atlantis förlag 2018

Veckans topplista v. 19 - Europa

Johannas deckarhörna:  "Den här veckan är det den europeiska gemenskapen som står i fokus. Enligt min almanacka är den Europadagen den 9 maj, lite som EU:s egen nationaldag kan man säga. Ärligt talat, innan jag läste det där hade jag ingen aning om att det fanns en sådan. Den här veckan går också Eurovision Song Contest av stapeln i Lissabon, också det en hyllning till gemenskapen i vårt hörn av världen. Veckans topplista handlar därför om att lista fem författare eller böcker från grannländerna i EU eller övriga Europa. Men ni får inte göra som i ESC och låta Australien delta"

Jonas Hassen Khemiri, Jag ringer mina bröder tyckte jag mycket om när jag läste den. Det blev också pjäs av den "Jag ringer mina bröder är Sveriges bidrag till Europe Now – ett samarbetsprojekt där fem teatrar i Europa har som mål att beskriva det samtida och framtida Europa, präglat av nya identiteter och befolkningsstrukturer" står det på Malmö Stadsteaters hemsida.

Den heliga Birgitta av Vadstena utnämndes av påven till skyddshelgon för Europa 1999. Redan på 1300-talet hade den heliga Birgitta en vision av ett enat och fredligt Europa. Detta kan en läsa om bl.a. i  Margareta Skantzes bok om Drottning Margareta.

Birgitta Stenberg, Kärlek i Europa är en självbiografisk roman som enligt författaren handlar om mäns förtryck av kvinnor. Hon befinner sig på Mallorca. Det är 50 - tal och hon lever bland konstnärer, bohemer, författare och missbrukare.

Stefan Zweig, Världen av igår: en europés minnen. Zweig fick gå i landsflykt under kriget. På ett hotellrum i Brasilien nedtecknar han sina minnen av det gamla Europas undergång. Sekelskiftet, första världskriget och fram till andra världskrigets utbrott 1939. Denna berättelse har blivit mycket fint mottagen.  Här finns även kärleksfulla porträtt av vännerna Rilke, Joyce, Freud och många fler. Efter att ha skrivit detta vittnesbörd till eftervärlden tog Zweig sitt liv tillsammans med hustrun. Boken utkom första gången i Stockholm 1942, mitt under brinnande krig.

Jag har inte läst ordentligt. Det skulle vara författare och böcker.
Elin Wägner, Från Seine, Rhen och Ruhr : små historier från Europa

Bonus: 
Jag vill leva i Europa med Arja Saijonmaa

Tematrio - Margaret, Meg, Maggie, mm

Lyran:
"Den här veckan fastnade jag för ett namntema. Berätta om en bok som är skriven av eller som handlar om en person som heter någon variant av namnat Margaret (Maggie, Meg, Margareta o s v)!"

Meg Wolitzer skrivit Hustrun, till exempel.

Meg March en av systrarna i Unga kvinnor av Louisa May Alcott; vacker och fåfäng

Marguerite Gautier, det vill säga Kameliadamen, skriven av Alexandre Dumas d. y. 1852. MG var kurtisan och led av tuberkulos.

Inlandet

Natur&Kultur

Nu har jag så gott som sträckläst Elin Willows fina debutroman Inlandet. En ung kvinna flyttar med pojkvännen från Stockholm till Norrlands inland och upptäcker så gott som omedelbart att det var fel. Inte på Norrland eller pojkvännen eller någonting, men deras förhållande är slut. Pojkvännen är på samma linje. Inga hårda ord yttras. Tvärtom. Han har kvar omtanken om henne i nära nog två år. Hon känner väl att hon kommer utifrån. Alla undrar naturligtvis varför hon stannar kvar. För det gör hon. Hon arbetar i affär och har trevliga arbetskamrater, men hon håller sig mycket för sig själv. Samhället är inte stort. Det består i stort sett av två gator och nöjena är få. Jo, en kan gå till Hotellet och dansa och festa på lördagarna. Så det gör hon. Utan större engagemang, visserligen, men hon följer med de andra. Och en kan köra bil på isen. Det tycker hon är fruktansvärt obehagligt. Hon tar körkort och köper bil. Naturen finns inpå knutarna och hon vandrar omkring en hel del. Flickan har inget förflutet och inga planer för framtiden förefaller det som. Hennes liknöjdhet känns lite oroande. Och varför har hon näsblod och huvudvärk? Står Inlandet för något annat än Norrlands inland? Ändå tycker jag att det mot slutet av romanen känns som om det ligger aningen av förändring i luften. På samma gång har hon införlivat en hel del av omgivningens koder och hon börjar räknas in i olika sammanhang. Hur kommer hon att göra? Elin Willows har skrivit mycket skickligt om det som händer medan det inte händer någonting egentligen. Vardagliga göromål i mataffären skildras så att en känner sig som en gick och letade bland hyllorna. Och en läser med stort intresse. Språket är enkelt, rent och vackert. En ren fröjd att läsa. Kommer en att få träffa den här flickan igen?

En smakebit på søndag

Schildts & Söderströms

"Jag skulle kunna hoppa ner från balkongen", sa jag häromdan åt Stina och efter en liten konstpaus fortsatte jag:" Men då skulle jag väl inte ha bättre tur än att en mamma med barnvagn skulle passera strax nedanför och jag skulle ramla på barnvagnen." - "Du har din humor i behåll i alla fall, Alma", sa Stina, "du förmår fortfarande vara rolig." Å, vad jag var trött på det ordet, det har hängt om halsen på mig som en koskälla sedan jag var ung flicka. Söderskälm, så var det kamraterna, de gamla kvinnliga, kallade mig under studietiden. Lilla Söderskälm. Hon som ingenting såg ut men som alltid hade ett rappt svar på tungan. Jag brydde mig inte om att tillägga att jag vid närmare eftertanke var fullt medveten om att jag aldrig med egen kraft skulle kunna ta mig över balkongräcket. Gud vet om jag ens skulle kunna ta mig ut på balkongen." från sidan 5 i Alma. En roman om Alma Söderhjelm, Finlands första kvinnliga professor, skriven av Merete Mazzarella.

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger sköter läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi delar med oss av det vi just läser - utan  spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR

Jord av järn, himmel av koppar

 








Yasar Kemal föddes 1923 i en by i Anatolien, Turkiet, av kurdiska föräldrar. Han är romanförfattare och aktiv debattör för yttrandefrihet. Efter trakasserier och mordhot i Turkiet sökte han skydd i Sverige.  1977 tilldelades han Stig Dagerman-pris för att han har använt språket som en "väg till varaktig fred och frihet".  Samma år  fick han de tyska bokhandlarnas fredspris för sin kamp för mänskliga rättigheter. Hans verk är översatta till över 40 språk. Kemal var omåttligt populär både i hemlandet och utomlands. Ingen vågade röra honom för att han var så känd. Men han dog utan att ha fått skriva en enda roman på sitt modersmål, kurdiskan. En missad nobelpristagare helt klart. Jord av järn himmel av koppar kom ut 1974 på Gidlunds förlag och i översättning av Tora Palm. Den är fristående fortsättning på Bomullsvägen och fortsättes av Gräset som aldrig dör. Den lilla bondbyn Yalak lider svårt av den hårda vintern och bristen på mat. Bomullsplockningen slog fel förra året och människorna kan inte betala sina skulder till handlaren i staden. De väntar på att han ska komma och kräva sin rätt. De gör sig de hemskaste föreställningar, ryktena går, allt uppförstoras och till slut vet ingen vad som är sant och inte. Byns ledare, Sefer, kommer på att alla ska gömma undan sina tillgångar. Alla gör som han säger - utom Tashbash som hela tiden håller huvudet kallt och lugnt ser tiden an. En bybo får en uppenbarelse och ser Tashbash komma med sju glödande eldklot dansande bakom sig som ystra föl. (Grönt är islams färg.) Tashbash antar ett helgons gestalt och Sefer, byledaren, känner sin ställning hotad. Tashbash uppsöks av människor från när och fjärran för att få hjälp med plågor av alla slag. Folket vet inte vilken herre de ska hålla sig till. Språket är enkelt och mycket mustigt och vitalt. Tonen mellan byborna är rå, men det tycks inte betyda så mycket. De flesta namn har adjektivattribut, Magre Mehmet, Mjölige Muslu, Gamle Halil och Fläckige Kemal. Här finns mycket av folkligt berättande. Kemal har stor kännedom om livsbetingelserna för det folk han berättar om. Turkiska är Månadens språk i Ugglans&Bokens läsutmaning med samma namn. Dessutom passar romanen in på nr 37. Läs en bok med ett av de fyra elementen i titeln eller på omslagsbilden i Fröken Christinas Kaosutmaning.