Olikhetsutmaningen: kropp och själ

enligt O har magsjuka och önskar sig inget hellre än en sund själ i en sund kropp. Därför blir veckans utmaning kropp och själ i kulturen.
Det jag först kommer att tänka på är Själarnas ö av Johanna Holmström. Den har jag nyligen läst och tyckte mycket om. Själarnas ö har verklighetsbakgrund. 
Själamakerskan av  Michela Murgia tilldrar sig på Sardinien där dödshjälp var tillåtet fram till 1960. Det berättas också om s. k. själabarn. 

sekwa

Dagbok om min kropp av Daniel Pennac. Redan som 13 - åring började författaren föra dagbok om sin kropp och alla dess förändringar. Det höll han på med fram till sin död vid 86 års ålder.   

Norstedts

Kroppens sällsamma liv efter döden. Likets kulturhistoria av Mary Roach. Hur vet man att man är död? och Ur askan i komposten är ett par av kapitelrubrikerna. Författaren skriver så här i förordet: "Som jag ser det är det inte alltför stor skillnad mellan att vara död och att befinna sig ombord på ett kryssningsfartyg. Det mesta av tiden går åt till att ligga på rygg. Hjärnan är avknäppt. Man börjar bli lös i hullet. Det händer inte särskilt mycket nytt och inget förväntas av en."

Kulturkollos veckoutmaning

Våren och Paris står i centrum för Kulturkollos veckoutmaning v. 12. 
Vilken kultur förknippar du med Paris?
Bilden ovan föreställer en utställningskatalog från en succéartad utställning på Liljevalchs konsthall 1988, De drogo till Paris.
29 nordiska kvinnor bröt på 1880 - talet med konventionerna och for till Paris för att utmana sina manliga konstnärskolleger och utveckla sitt eget konstnärskap. En del gick det bra för medan andra fick sätta sitt konstnärskap på sparlåga av olika anledningar. Till exempel äktenskap. 
Katalogen kom att fungera som ett standardverk över de nordiska kvinnorna i sekelskiftets Paris, där i bland Karin Bergöö-Larsson, Anna Ancher, Helene Schjerfbeck och Hanna Pauli. 

Tematrio - Valfritt landskap

Lyran: Berätta om tre författare eller böcker från ett valfritt landskap!

Jag väljer tre författare ifrån Skåne

1. Victoria Benedictsson. Fru Marianne skrevs av Ernst Ahlgren/Victoria Benedictsson skrevs 1887. Victoria Benedictsson (1850 - 1888) var gift med apotekaren i Hörby och styvmor åt alla hans barn. Fru Marianne tilldrar sig på skånska landsbygden och handlar om den bortskämda stadsjäntan Marianne som gifter sig med bonden Börje. Carin Mannheimer gjorde TV -serie utav romanen. Marianne spelades av Cecilia Frode och Börje av Per Morberg. 

2. Lina Wolff. De polyglotta älskarna
Ett svar på mannens blick på kvinnan, säger författaren själv om sin bok som hon bl. a. fick Augustpriset för. Lina Wolff har Houellbecq i tankarna när hon skriver den här boken som jag var mycket förtjust i.

3. Anne Swärd. Huvudperson i romanen Vera är krigsflyktingen Sandrine som gifter in sig i en rik och ansedd familj och får dottern Vera. Sandrines stora kärlek är den judiske Levi. Hon vet inte vart kriget fört honom och ger sig iväg för att söka efter honom. Skandal att inte Anne Swärd fanns med bland de nominerade till Augustpriset!

Veckans topplista v. 11 - Böcker jag ser fram emot i vår

Johannas deckarhörna: Vecka 11 - Böcker jag ser fram emot i vår

Brombergs förlag

Masha Gessen, Ester och Ruzia: vänskap genom Hitlers krig och Stalins fred
Masha Gessen verkar för homoxexuellas rättigheter i USA och Ryssland. 
Kommer ut i april.

Atlantis

Claudine Monteil, Systrarna Beauvoir: syskonkärlek och rivalitet.
Hélène och Simone Beauvoir var väldigt olika, men båda var frontfigurer inom feminismen. Författaren var personlig vän med dem båda. Utkommer i april

Norstedts

Agnes Lidbeck: Förlåten.
Systrarna Ellen och Maria reder ut sin fars dödsbo och naturligtvis kommer det förflutna upp till diskussion. Utkommen

Tranan

Yoko Tawada, En isbjörns memoarer. Författaren bor i Tyskland och skriver både på tyska och japanska. En isbjörns memoarer kommer ut i april

Rachel Cusk, Konturer 
Konturer är en roman om berättelserna som styr våra liv. Det är första delen av en trilogi där delarna två och tre har titlarna Transit och Kudos. Kommer ut i mars.

Kvinnorna på stranden

Tove Alsterdals debutroman, Kvinnorna på stranden, är en kuslig, svart thriller som rör sig i en verklighet som döljer sig bakom/under den yttre verkligheten som är det vi ser. Eller tycker oss se. Det handlar om människohandel och slaveri. Och det är naturligtvis stora pengar i omlopp. Patrick Cornwell, frilansande journalist från New York, börjar lika energiskt som oförsiktigt rota i skumraskaffärerna. Detta för honom till Paris och Portugal. Ally, hustrun, börjar undra vad som hänt när livstecknen upphör att komma. Och hon ger sig på resa i hans spår. Ally tycks inte veta vad rädsla är. Hon skyr ingenting i jakten på den älskade. Hon gräver ännu djupare än någonsin Patrick och det får oerhörda konsekvenser för henne. Ally utser sig till redskap för rättvisan och som läsare förstår man henne.
Kvinnorna på stranden är oavlåtligt spännande. Den är originell och har ett oförutsett slut. Den handlar om människovärde och rotlöshet. Det riktigt kusliga är att detta mycket väl skulle kunna vara verklighet. Och Tove Alsterdal, journalist och dramatiker, född 1960, är mycket duktig på pregnanta detaljer. Om jag ska invända mot något är det karaktärsskildringen av Ally Cromwell. Hon är lite väl tuff för att vara mänsklig. Modesty Blaise och Margaret Thatcher i en person. Ally är tvärsäker, snabbtänkt, orädd och stryktålig. Och det är väl tur för henne, men det kan fjärma henne från en mera veklig läsare...
Förlag: Lind&Co
Läs mer på Tove Alsterdals HEMSIDA

En smakebit på søndag,

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser. Utan spoilers förstås!

"Vid matdags om kvällarna var det alltid fullt på Shiseido i Ginza både däruppe och därnere. Ginko och Kinpei satt en stund i en hörnsoffa en trappa upp och väntade på att det skulle bli ledigt och när de efter ett tag lyckats få ett fönsterbord in till höger beställde de en av restaurangens lite finare standardrätter för det ville Ginko. Det var när han träffade Ginko som Kinpei vant sig vid att gå på folkliga restauranger i Asakusa - redan längesedan nu - men på dagdrivartiden hade det också hänt att dansvännerna dragit med honom på smågatskyffen nere på stan där de drack och åt varmt småplock ur gryta, friterat fläsk och annat smått och gott till fram på småtimmarna och därför var han numera inte direkt emot att låta sig övertalas av Ginko efter bion att gå på en sådan restaurang som hade varuprover i entrén. Tvärt om hade han börjat finna nöje i att bekanta sig med den folkliga smaken."  Från sidan 11 i Mikrokosmos av Tokuda Shusei. (Ginko är förortsgeisha och Kinpei författare.) Fler smakebitar HÄR

En ny tid

Historiska media

Lilly Høy kommer till den lilla jylländska byn Thyregod som ung friskolelärare i början av 1900 - talet. Hon påbörjar en dagbok som sedan gör ett  uppehåll på ett par årtionden för att återkomma när hennes man, distriktsläkaren Vigand Bagge, ligger för döden. Hon sitter vid hans sjuksäng och ser att "kännetecknen drar sig tillbaka". Vigand är tjugo år äldre än Lilly och har gift sig med henne som en sorts räddningsaktion. Lilly beundrar och högaktar sin man, men så mycken kärlek eller kommunikation verkar det inte ha funnits dem emellan; "mellan oss har språket alltid varit smått". Vigand Bagge hade höga ideal och ställde stora krav på sig. Hans distrikt är omänskligt stort;  fjorton fattiga socknar, så det är långt ifrån alltid doktorn får betalt. När maken dör får Lilly ta itu med städning och flytt. Lilly har kanske stått i skuggan av sin man, men det betyder inte att hon inte kan agera på egen hand. Vigand Bagge har dessutom tänkt i förväg åt henne. Han har skrivit till prästen, begravningsentreprenören och banken och lämnat direktiv och han anvisar till och med  ett nytt boende. Lilly köper tillbaka den bil som mannen sålt (utan hennes vetskap) och köper sig ett körkort. Cykel har hon redan.  När Lilly städar hon hittar gamla skolfotografier och minns studietiden och förälskelsen i kurskamraten Ervin med vilken hon åkte skridskor en månskensnatt på sjungande is. Lilly har också haft en mycket kort relation med en man som inte var till äktenskap ledig. Då. Minnena varvas med flytt - och städbestyren. En ny tid är en utsökt roman som bör avnjutas långsamt. Eller varför inte ett par gånger på direkten? Språket är poetiskt och vackert. Ljus och dagrar växlar ständigt. Lilly, som ursprungligen kommer ifrån Fyn, har fäst sig vid det jylländska landskapet, den lilla staden Thyregod, som för inte längesedan varit hed, och de särpräglade människorna som befolkar samhället. Ida Jessen skildrar ofta relationerna mellan människor i små samhällen. Lilly framställs inkännande och ömsint. Hon växer och förändras genom romanen och en känner sig bekant med henne medan Vigand är och förblir en stor gåta. Han offrar sitt liv för patienterna men är på samma gång en hård och ogenomtränglig människa. Hade en velat möta en sådan läkare?  Lyckligtvis kommer det hösten 2018  en uppföljare till En ny tid på svenska. Doktor Bagges anagram heter den och här får vi möta Vigand Bagge själv.
Författaren, Ida Jessen,  är en av Danmarks finaste författare och medlem av Det danske akademi. Hon har skrivit både romaner, noveller och barnböcker och är också översättare. Ida Jessen har fått många litterära priser. För En ny tid har hon fått både Blixenpriset och DR:s romanpris.
Översättare: Ninni Holmqvist. Historiska media 2018.
Den vackra kongeniala illustrationen på omslaget kommer från tapeten Chrysanthemum av William Morris.