Danserskan på Izu

Danserskan på Izu är en skir och vacker historia om en liten danserska i ett ambulerande teatersällskap som möter en ung student  på ett värdshus i de japanska bergen i en badby. Den unge studenten, som har en vacker blå kimono, följer med sällskapet en kort tid genom ett vackert landskap men återvänder sedan till sina studier. Han (och läsaren) hinner lära sig en hel del om det japanska samhällets struktur under färden. Om novellen Danserskan på Izu är finstämd så är novellen Varmbadhusen desto köttigare och oblygare. Yasunari Kawabata  har lärt sig mera om livet och människorna bakom kulisserna i badbyarna dit de rika stadsborna åker på rekreation. Tjänsteflickorna och de mer eller mindre prostituerade frispråkiga, grovkorniga kvinnorna är någon sorts säsongsarbetare som arbetar hårt, skämtar och retas med varandra, drömmer om en man eller en utbildning. Några har arbetat i Tokyo i geishahus. Kanske var det här hårda livet inte riktigt vad de hade tänkt sig. Men nöden har ingen lag. De båda novellerna är sambundna i en volym utgiven på Vestigo AB förlag. 
Ett sista - minuten - bidrag till Månadens språk, som är japanska. 

Veckans topplista v. 9 - Bokrea

Johannas deckarhörna: "Idag går startskottet för årets stora bokrea. Det är också temat för veckans topplista. Böcker ni har tänkt köpa på årets rea, som redan är förhandsbeställda eller era bästa tips på böcker att fynda på rean – det finns många varianter på temat." 
Jag väljer sådant som jag skulle kunna tänka mig att köpa.

1. Gotiska berättelser av Karen Blixen. Karen Blixen är en fantastisk berättare och det här ser ut att vara en vacker utgåva

2. Smileys 60 - tal och Smileys 70 - tal av John le Carré.
Jag när en stilla förhoppning att någon gång förså hur Smiley fungerar 

3. Två systrar av Åsne Seierstad. Har länge stått på läslistan 

4. Food Pharmacy - kokboken. Antiinflammatorisk receptsamling av 
Lina Nertby Aurell och Mia Clase

5. Allvarligt talat av Lena Andersson
Lena Andersson är ren övernaturligt klok. Och som hon kan formulera sig. 
Boken har dessutom ett vackert omslag.

Tematrio - Udda karaktärer

Lyrans tematrio handlar om Udda karaktärer: "Inspirerad av en underbar bok jag läser just nu blir veckans tema udda karaktärer. Berätta om tre bra romaner som kretsar runt en eller flera lite ovanliga, udda personer!"
1. En litterär favorit är Ignatius J. Reilly i Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole. Udda karaktär är bara förnamnet. Ignatius J. Reilly . Han är intelligent men lat; är arbetslös och bor fortfarande hos sin mor. Den begåvades med Pulitzerpriset 1981
2. Currie Shipley, en kvinna i 90 - årsåldern, har blivit satt på hemmet av sina barn. Där sitter hon och reflekterar över sitt liv, sitt miserabla äktenskap och sin olidliga svärdotter. Hon har också en del vassa kommentarer om övriga boendepå hemmet. Marmorängeln är skriven av kanadensiska Margaret Laurence.
3. Vildmarksguiden och jägaren Edie Kiglatuk i kanadensiska Arktis möter vi i Där ingen har gått av Melanie McGrath. Edie är till hälften inuit, mycket kunnig vad det gäller snö, is, isbjörnar, hundar och allt annat som är bra att behärska i den här miljön.

En smakebit på søndag

"Vid lunchtid inhandlade hon inte bara en skottkärra, rep och träskor. Hon lastade även en rulle hönsnät, hammare och spik på flaket. På Dickinson´s Garden Centre fanns inga studenter. Där vandrade äldre kvinnor och pensionerade män omkring med pigga barnbarn och höll fullklottrade lappar i näven, man lämnade inget åt slumpen. Dämpad klassisk musik lotsade kunderna genom gångarna, fontäner och vattenkulor porlade lika rogivande. Hon stannade längre än hon behövde, drack en kopp kaffe i kaffehörnan, tog en ny sväng förbi rosorna och köpte tre blommande plantor att ha inne, av samma sort som för trettio år sedan hade stått på fönsterbänken hemma hos farföräldrarna." Vi befinner oss i en avlägsen dal i Wales. Emelie heter kvinnan.

Från Sidan 40 i Gerbrand Bakkers roman Omvägen. Översatt ifrån nederländskan av Per Holmer.
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger handhar läsutmaningen En smakebit på söndag. Vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR

Besegrad men inte slagen

Bokförlaget Pontes

Fernando Pessoa (född i Lissabon1888; död i samma stad 1935) använde sig av s. k. heteronymer för sin splittrade personlighet. Det fanns också ortonymen Pessoa, d.v.s. Pessoa själv; och halvheteronymer som Bernardo Reis och baron de Teive. Det är den senare som för ordet i novellen En stoikers fostran. I den lilla volymen ingår också novellen Djävulens timma från början av baronens liv. Jag har läst En stoikers fostran. En möter en människa som nått vägs ände. Livet har ingenting mer att erbjuda honom. Somliga respekterar honom, men ingen älskar eller ens tycker om honom. Han har alltid accepterat de sociala konventionerna. När han möter en flicka som han tycker om och hon visar sig vara av enkelt ursprung undrar han olustigt hur hon ska kunna möta hans familj och fina umgänge. Alltså får det vara.  Det finns en smärta i livet som inte går att eliminera. Den ryms i tomheten i hjärtat. I likhet med många andra har han sökt en tro, men förnuftet gör det hela omöjligt. Nu ska baron Teive ta livet av sig. Han bränner alla sina manuskript och lämnar endast ett brev efter sig. Svärdet är förberett. Baron de Teive föraktar smärta så det lär inte bli några problem. (Alfredo Pessoa ville inte ha någon mer smärtlindring än lokalbedövning när hans ben skall amputeras.)Jag är mycket förtjust i Pessoas sparsmakade språk. Inte ett ord i onödan. En förstår och beklagar baron de Teive. Den här novellen vore intressant att diskutera i en cirkel. Det finns en del för och emot. Hur vågar baron de Teive vara så säker på att livet inte skulle ha något mer att erbjuda? Är han inte det dugg nyfiken? Nej, det är han nog inte. 
Översättningen är gjord av Lars Axelsson och Margareta Marin

Nr 9. Läs en novell som utspelar sig i ett land du ännu inte besökt. I Ugglan och Bokens läsutmaning Läs en novell III

Olikhetsutmaningen: huvudroll och biroll

enligt O: Dagens utmaning handlar om karaktärer i olika kulturella verk, men skulle också kunna handla om historiska skeenden, vinnare och förlorare i OS och livet i stort. Det finns de som spelar huvudrollen och de som får nöja sig med en biroll. Kul utmaning.

Natur & kultur

En som spelade biroller var den arma, stackars Märta Söderberg född Abenius.
Maken var så elak mot henne liksom halvbrodern och förmyndaren Alban Kayser och Lisen Bonnier, hushållerskan Elisabeth Andersson. Detta kan en läsa om i Märta och Hjalmar Söderberg. En äktenskapskatastrof av Johan Cullberg och Björn Sahlin. Det är förfärlig läsning! Hur fick något sådant hända?

Foto:TT

Ett annat gift par men där maken fick spela birollen är Drottning Elizabeth II och hennes man prins Philip som gifte sig 20 november 1947. Han gruffade titt som tätt över detta och en kan förstå att det var jobbigt att gå två steg bakom. Vet inte varför det skulle vara så nödvändigt heller.

Dessutom finns det ju massor av konstnärspar och författarpar där makens karriär nödvändigtvis måste gå före. 

Två huvudroller: Helena von Zwigbergk och Bengt Ohlsson. De verkar så trevliga. Särskilt hon som är klok som en pudel.

Nu

Foto:Mats Söderberg

Specialskriven radionovell av Åke Smedberg
Katja och Fredrik är gifta med varandra. Fredrik är sjutton år äldre än Katja och han är sjuk; mycket sjuk. Men han drömmer att han är ute och rider. Det är höst och mörkt, men inte kallt. Det doftar kåda, hedmark och häst. Han sover på marken. Han har inga smärtor och han är lycklig. Katja är frisk och blomstrande och Fredrik är ett vrak.
Katja och Fredrik bor i ett gammal sommarhus där Katja har bråkat mycket med sin pundarsyster  Issa. Hon är nu död och har äntligen fått lugn. Katjas pappa är också död. Men hon hon var med honom vid avverkning i skogen och hon minns lukten av skog och snö. Katja minns en gång när fadern ler mot sin dotter utan att säga något. I leendet ligger frihet.

Katja arbetar som föreståndare inom sjukvården. Hon arbetar med avvikelserapporter och semesterlistor o. dyl. vilket gör det lätt för henne att komma hemifrån på söndagar.  En förstår att Katja är trött på deras förhållande Hon tycker synd om Fredrik men hon står inte ut. Hon minns hans godhet och generositet men hon kan inte fördra åldrandet, sjukdomen, döendet, hur han rör sig, hur han luktar, hur han blivit, allt. Tumörer i hela kroppen och benskörhet. 

När Katja kommer hem ligger Fredrik  framstupa vid trappan till ovanvåningen. Han har fallit  ett par trappsteg. Den starka medicin har visserligen tagit bort smärtan men gjort honom vinglig. Katja ringer ambulans . Sedan kontaktar hon Fredriks äldsta dotter Lina som är i ålder med henne själv. Hon möts av av ointresse, men inte ovilja ( jag ryser, likgiltighet det värsta av allt.)
Fredrik ringer och vill hem. Han vill inte veta av något hospice, men han har en annan lösning som han tycker är mycket enkel: Fredrik: Du skulle kunna få slut på det. 
Det är en grym novell; så otroligt bra och så smärtsam att läsa. Ens sympatier ligger både hos Katja och Fredrik. Och så empatiskt skriven. Åke Smedberg har  verkligen tänkt sig in i situationen. Språket är enkelt, rent och effektivt. Det doftar av skog, häst, kåda och häst. Det är ett tungt arbete som jag minns från min farfars tid. Jag var väldigt liten, men jag minns att jag tyckte synd om hästen och insåg hur farligt arbetet var. Åke Smedberg är en av Sveriges bästa novellister och har bl. a. fått Stina Aronsons pris.
Uppläsning: Gunilla Abrahamsson. 

Nu passar in på nr 25 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III. Läs en novell där någon är sjuk