Veckans topplista v. 6 - Kvinnliga levnadsöden

Johannas deckarhörna: Berättelser om kvinnliga levnadsöden

1.  Kvinnor i strid av Anna Larsdotter, journalist och författare. Här berättas om kvinnor som inte bara följde med i trossen utan också aktivt deltog i strid. Villkoren var naturligtvis inte desamma som för män och i början fick de klä ut sig till män för att få vara med. Många gjorde sig kända för en otrolig oräddhet och blev legender.

2.  Bara en mor av Ivar Lo - Johansson handlar om vackra Maria som blir gravid efter att ha utnyttjats  av Henrik, en fattig statare som skryter och skrävlar utan att duga mycket till. Det blir Rya - Rya som får se till att alla barnen är hela och rena och har mat på bordet. En klassisk tids- och kvinnoskildring från statartiden.

3.  Själarnas ö av finlandssvenska författaren Johanna Holmström bygger på verkligheten. På Själö i den åländska skärgården fanns ett hospital för kvinnor som inte passade in i normen. För det mesta var det kvinnor ur arbetarklassen, men det fanns även de som hade borgerlig bakgrund.
4.  Trilogin om Maj av Kristina Sandberg. När maj blir med barn som 20 - åring har hon inget val. Hon måste gifta sig med den mycket äldre barnafadern som i och för sig är ett förmånligt gifte och ett kliv uppåt på samhällsstegen. Men Maj är inte speciellt engagerad känslomässigt. Så här tyckte jag om Att föda ett barn; och så här om  Att sörja för de sina  och om Augustpris - vinnande Liv till varje pris
5.  Hjärtblad av Aino Trosell handlar om den lilla dalkullan Hulda som är nio år 1860; pigg, glad och envis. Hon håller hela familjen vid gott mod även om det är ont om mat och man fryser. I Hjärtblad berättas om dalfolkets liv och Huldas utveckling. Hon blir s. k. vandringskulla som går på inköps - och försäljningsvandringar till bl. a. Stockholm.

Tematrio - Biografier

Lyran ber oss idag i sin tematrio att berätta om tre bra biografier om tre mer eller mindre kända personer. Jag läser gärna biografier

1. Hisham Matar föddes i Tripoli i Khadaffis Libyen. När han var bara nio år försvann fadern. Att få veta vad som hänt fadern och om han fortfarande fanns i livet blev som en besatthet för Hisham Matar. Ingen i världen heter den första romanen; Analys av ett försvinnande heter den andra och den tredje  
Att återvända. 2017 fick Hisham Matar det 101:a Pulitzerpriset i kategorin biografier/självbiografier för The Return.
2. Jung Chang, Vilda svanar. Tre döttrar av Kina var jag väldigt fascinerad av och förfärad över när jag läste den. Boken tilldrar sig under den långa marschen, det stora språnget och kulturrevolutionen. Mao är envåldshärskare och han kräver total underkastelse. Jung Changs familj lider som alla andra av hungersnöd, köld, hårt arbete, ständiga kampanjer och förhör. Båda föräldrarna är hängivna kommunister och Jung Chang blir under en tid rödgardist. Fadern låter allt och alla stå tillbaka för partiet.
3.  Claudine Monteil, Systrarna Beauvoir: syskonkärlek och rivalitet. Den här boken är inte utkommen än och jag har inte läst den, men jag ser mycket fram emot det. Författaren var personligen bekant med systrarna som var frontfigurer i kvinnorörelse. Den ena var konstnär och den andra författare.
Claudine Monteils doktorsexamen handlar om Simone de Beauvoirs skrifter och hennes liv
Bonusbiografi: Mikael Persbrandt

Barabbas

I nobelpristagaren Pär Lagerkvists småländska hem fanns det inga böcker utöver Bibeln, psalmboken och postillan. Men religionen och tron var inget självklart för honom. Han beskriver sig som andlig men inte religiös. I romanen Barabbas skildrar han nutidsmänniskans rotlösa sökande efter en tro. Barabbas är en förbrytare. Han är hård och kärlekslös och tar gärna till våld. När han och Jesus ska korsfästas väljer folket att släppa Barabbas. Han känner en märklig dragning till Jesus i hela sitt återstående liv. Han tänker att han vill tro, men det går inte riktigt. På Cypern i koppargruvorna länkas han samman med en man som plötsligt faller till marken och ber. De ber tillsammans. Men på direkt tillfrågan om han är en kristen svarar Barabbas nej. Hans slavbroder blir korsfäst, men Barabbas klara sig återigen. Den harmynta kvinnan, som Barabbas våldfört sig på en gång, blir stenad. Barabbas hugger ihjäl den som kastar första stenen och smyger tillbaka på kvällen för att begrava kvinnan. I Rom beslutar sig Barabbas slutligen för att ställa sig på de kristnas sida, men misslyckas totalt. Barabbas har inte haft några föräldrar eller någon annan människa som månat om honom. Han kommer att för alltid stå utanför samhället. En känner sorg för den här ensamma personen som så gärna skulle vilja höra till någonstans. Lagerkvists språk är enkelt; ibland direkt naivt. Det är enkla människor som befolkar hans roman. Barabbas är Lagerkvists mest översatta roman. En förstår att den betyder mycket för många människor.
I sin lyrik har Lagerkvist en annan approach till ämnet och är mera expressiv. Barabbas kom ut 1950. Lagerkvist fick Nobelpriset i litteratur 1951. Redan 1940 hade han kommit in i Svenska Akademien på stol nr 8 efter den beundrade läromästaren Verner von Heidenstam.

En smakebit på søndag

Astrid - Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i söndagsutmaningen En smakebit på søndag. Enda regeln: No spoilers!

Norstedts

"Gamla människor. Intill Lady Gaga och Jakob bor ett pensionerat örlogskaptenspar som tillsammans travar omkring med vattenkanna och rensjärn och kallar varandra "älskling". Lady Gaga glor efter dem. Både hänförd och misstänksam. Man skulle inte tro det, men det gamla paret är i själva verket hennes hemliga ideal. Visserligen hyser hon heta konstnärsdrömmar, men hon inser ändå helt realistiskt att hon inte är någon Vita Sackville - West och ... Jakob ingalunda någon Harold Nicolson, och att de aldrig kommer att leva som bisexuella bohemer på ett slott med konst och tjänstefolk. Däremot kan hon se sig själv och Jakob leva tillsammans som gamla och sköta en trädgård, när allt det besvärliga med barn och arbete är  avklarat - trots att hon aldrig har tagit i en kratta."  Från sidan 7 i Till T av Suzanne Brøgger. Norstedts förlag 2014. Fler smakebitar HÄR

Grand Danois

Norstedts förlag

Det är inte ofta en läser en hel novellsamling rakt igenom på en gång. Men det gjorde jag nu med Grand Danois av den danske författaren  Daniel
Dencik. De nio novellerna har genomgående medelålders vältränade, ofta tunnhåriga män som huvudpersoner; ensamvargar som har svårt att knyta an och som inte kan hantera relationer. Själv har jag svårt att knyta an till någon utav de här männen, som kan vara nog så framgångsrika men saknar riktning och mål. Alla träffar de på yngre kvinnor som under kortare eller längre tillsätter lite färg och fantasi i deras tillvaro. Männen i dessa noveller tycker att alla kvinnor egentligen är likadana. Den ende av männen som jag känner lite sympati för är huvudpersonen i novellen Tokyo. Han har just begravt sin mamma och totalt mist meningen med livet. Det är onaturligt att mammor dör, tycker han. Nu bestämmer han sig för att åka till Tokyo för att dö. Han bor på ett kapselhotell tillsammans med en massa andra män. En dag börjar den gamle professorn i nr 3019 att tilltala honom på fullt begriplig engelska. Allt ändrar karaktär. Kanske är det inte så nödvändigt att dö? I alla fall inte just nu? Grand Danois är en välskriven mansbok som det är mycket intressant att läsa. Alla novellerna är inte lika bra, men det är språket. Daniel Dencik är filmregissör och författare.

Kaosutmaning 2018

Helgfrågan v. 5

Vilken bok ligger på din första plats i vårens utgivning?
undrar Mia i sin Helgfråga
Ganska lätt faktiskt. Jag väntar på Agnes Lidbecks andra bok Förlåten där hon fortsätter att utforska vad det är att vara kvinna idag. Det började hon med i Finna sig, 2017.

 Bonusfrågan: Hur vill du ha det omkring dig när du läser: Tyst

Näktergalen och rosen

Näktergalen och rosen är en liten sorglig novell av Oscar Wilde om idén om den romantiska, djupa kärleken jämfört med den mera krassa och ytliga. Näktergalen offrar sitt liv för sin vackra idé om en stor, allt överskuggande kärlek. Hon gör det dessutom för en annan, den olycklige studenten, som inte har någon ros att ge åt den vackra flickan som lovat dansa med honom natten lång på prinsens bal om han ger henne en röd ros. Studenten gråter och lider. Det finns ingen röd ros i hans trädgård. Näktergalen, som bor i eken,  rörs av hans tårar och frågar den röda rosenbusken vars knoppar frusit under vintern, vad han ska göra för att få en enda ros. Jo, svarar rosenbusken, det finns ett förfärligt sätt. Du kan skapa en röd ros av månstrålarnas musik och ditt eget hjärteblod. Det var dyrt, tyckte näktergalen. Alla vill väl leva sina liv och njuta av det goda i livet. Men när hon fick se den gråtande studenten igen beslutar hon sig för att ge honom rosen. Kärleken är visare än filosofin och är mäktigare än all jordisk makt. Lova att vara en trogen älskare, säger hon åt studenten, som inte förstår någonting. Han förstår bara det som står i böcker.  En cynisk ödla tycker att studenten är löjlig och en fjäril som fladdrar förbi är också oförstående. Näktergalen sjunger en avskedssång för eken som redan sörjer sin vän. Sedan pressar hon sitt bröst mot en törntagg så att det röda blodet droppar ner över en vit ros och när hon når det sista vita inuti rosen sjunger hon ur sitt döende hjärta om kärlek som lever bortom graven. På morgonen ser studenten en röd ros utanför sitt fönster. Han observerar inte ens den lilla döda näktergalen utan tar rosen och ilar iväg för att låta den vackra flickan infria sitt löfte.

 

Eftersom törntaggen är så viktig i  novellen passar den in på nr 34 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III: Läs en novell med något taggigt i titeln