Barabbas

I nobelpristagaren Pär Lagerkvists småländska hem fanns det inga böcker utöver Bibeln, psalmboken och postillan. Men religionen och tron var inget självklart för honom. Han beskriver sig som andlig men inte religiös. I romanen Barabbas skildrar han nutidsmänniskans rotlösa sökande efter en tro. Barabbas är en förbrytare. Han är hård och kärlekslös och tar gärna till våld. När han och Jesus ska korsfästas väljer folket att släppa Barabbas. Han känner en märklig dragning till Jesus i hela sitt återstående liv. Han tänker att han vill tro, men det går inte riktigt. På Cypern i koppargruvorna länkas han samman med en man som plötsligt faller till marken och ber. De ber tillsammans. Men på direkt tillfrågan om han är en kristen svarar Barabbas nej. Hans slavbroder blir korsfäst, men Barabbas klara sig återigen. Den harmynta kvinnan, som Barabbas våldfört sig på en gång, blir stenad. Barabbas hugger ihjäl den som kastar första stenen och smyger tillbaka på kvällen för att begrava kvinnan. I Rom beslutar sig Barabbas slutligen för att ställa sig på de kristnas sida, men misslyckas totalt. Barabbas har inte haft några föräldrar eller någon annan människa som månat om honom. Han kommer att för alltid stå utanför samhället. En känner sorg för den här ensamma personen som så gärna skulle vilja höra till någonstans. Lagerkvists språk är enkelt; ibland direkt naivt. Det är enkla människor som befolkar hans roman. Barabbas är Lagerkvists mest översatta roman. En förstår att den betyder mycket för många människor.
I sin lyrik har Lagerkvist en annan approach till ämnet och är mera expressiv. Barabbas kom ut 1950. Lagerkvist fick Nobelpriset i litteratur 1951. Redan 1940 hade han kommit in i Svenska Akademien på stol nr 8 efter den beundrade läromästaren Verner von Heidenstam.

En smakebit på søndag

Astrid - Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i söndagsutmaningen En smakebit på søndag. Enda regeln: No spoilers!

Norstedts

"Gamla människor. Intill Lady Gaga och Jakob bor ett pensionerat örlogskaptenspar som tillsammans travar omkring med vattenkanna och rensjärn och kallar varandra "älskling". Lady Gaga glor efter dem. Både hänförd och misstänksam. Man skulle inte tro det, men det gamla paret är i själva verket hennes hemliga ideal. Visserligen hyser hon heta konstnärsdrömmar, men hon inser ändå helt realistiskt att hon inte är någon Vita Sackville - West och ... Jakob ingalunda någon Harold Nicolson, och att de aldrig kommer att leva som bisexuella bohemer på ett slott med konst och tjänstefolk. Däremot kan hon se sig själv och Jakob leva tillsammans som gamla och sköta en trädgård, när allt det besvärliga med barn och arbete är  avklarat - trots att hon aldrig har tagit i en kratta."  Från sidan 7 i Till T av Suzanne Brøgger. Norstedts förlag 2014. Fler smakebitar HÄR

Grand Danois

Norstedts förlag

Det är inte ofta en läser en hel novellsamling rakt igenom på en gång. Men det gjorde jag nu med Grand Danois av den danske författaren  Daniel
Dencik. De nio novellerna har genomgående medelålders vältränade, ofta tunnhåriga män som huvudpersoner; ensamvargar som har svårt att knyta an och som inte kan hantera relationer. Själv har jag svårt att knyta an till någon utav de här männen, som kan vara nog så framgångsrika men saknar riktning och mål. Alla träffar de på yngre kvinnor som under kortare eller längre tillsätter lite färg och fantasi i deras tillvaro. Männen i dessa noveller tycker att alla kvinnor egentligen är likadana. Den ende av männen som jag känner lite sympati för är huvudpersonen i novellen Tokyo. Han har just begravt sin mamma och totalt mist meningen med livet. Det är onaturligt att mammor dör, tycker han. Nu bestämmer han sig för att åka till Tokyo för att dö. Han bor på ett kapselhotell tillsammans med en massa andra män. En dag börjar den gamle professorn i nr 3019 att tilltala honom på fullt begriplig engelska. Allt ändrar karaktär. Kanske är det inte så nödvändigt att dö? I alla fall inte just nu? Grand Danois är en välskriven mansbok som det är mycket intressant att läsa. Alla novellerna är inte lika bra, men det är språket. Daniel Dencik är filmregissör och författare.

Kaosutmaning 2018

Helgfrågan v. 5

Vilken bok ligger på din första plats i vårens utgivning?
undrar Mia i sin Helgfråga
Ganska lätt faktiskt. Jag väntar på Agnes Lidbecks andra bok Förlåten där hon fortsätter att utforska vad det är att vara kvinna idag. Det började hon med i Finna sig, 2017.

 Bonusfrågan: Hur vill du ha det omkring dig när du läser: Tyst

Näktergalen och rosen

Näktergalen och rosen är en liten sorglig novell av Oscar Wilde om idén om den romantiska, djupa kärleken jämfört med den mera krassa och ytliga. Näktergalen offrar sitt liv för sin vackra idé om en stor, allt överskuggande kärlek. Hon gör det dessutom för en annan, den olycklige studenten, som inte har någon ros att ge åt den vackra flickan som lovat dansa med honom natten lång på prinsens bal om han ger henne en röd ros. Studenten gråter och lider. Det finns ingen röd ros i hans trädgård. Näktergalen, som bor i eken,  rörs av hans tårar och frågar den röda rosenbusken vars knoppar frusit under vintern, vad han ska göra för att få en enda ros. Jo, svarar rosenbusken, det finns ett förfärligt sätt. Du kan skapa en röd ros av månstrålarnas musik och ditt eget hjärteblod. Det var dyrt, tyckte näktergalen. Alla vill väl leva sina liv och njuta av det goda i livet. Men när hon fick se den gråtande studenten igen beslutar hon sig för att ge honom rosen. Kärleken är visare än filosofin och är mäktigare än all jordisk makt. Lova att vara en trogen älskare, säger hon åt studenten, som inte förstår någonting. Han förstår bara det som står i böcker.  En cynisk ödla tycker att studenten är löjlig och en fjäril som fladdrar förbi är också oförstående. Näktergalen sjunger en avskedssång för eken som redan sörjer sin vän. Sedan pressar hon sitt bröst mot en törntagg så att det röda blodet droppar ner över en vit ros och när hon når det sista vita inuti rosen sjunger hon ur sitt döende hjärta om kärlek som lever bortom graven. På morgonen ser studenten en röd ros utanför sitt fönster. Han observerar inte ens den lilla döda näktergalen utan tar rosen och ilar iväg för att låta den vackra flickan infria sitt löfte.

 

Eftersom törntaggen är så viktig i  novellen passar den in på nr 34 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III: Läs en novell med något taggigt i titeln

Stalltips

Uma wo uru onna

Matsumoto Seicho (1909 - 1992) var en berömd japansk författare av kriminallitteratur. Kvinnan som sålde hästar (1977) är det första som översatts till svenska. Hoppas att det kommer flera titlar. Romanen tar sin början i en taxi som passerar en rad parkeringsfickor, s. k. nödparkeringar. Passageraren funderar över varför det är så gott om nödparkerade bilar. Därefter flyttar en in i en bil som söker efter en ledig parkeringsficka och som till slut får tränga sig in framför en redan parkerad bil. Därefter tar själva berättelsen fart. I slutet av romanen återvänder en till den där mystiska först parkerade bilen. Det är alltså en ramberättelse omkring historien om den alldagliga Hashino Hanae som arbetar som vd - sekreterare på textilföretaget Nitto & Co i Tokyo. Hon är över trettio och inte gift och räknar aldrig med att bli det heller. Hennes chef har försökt gifta bort henne

men alltid misslyckats. Hashino Hanae arbetar på sin pensionsförsäkring. Hon lånar ut pengar åt arbetskamrater mot ränta. Dessutom lämnar hon ut anonyma stalltips åt folk som punktligt betalar en månadskostnad. Det verksamheten bedriver hon under taget namn. Hashino Hanae unnar sig ingenting. Hon äter spartanskt, köper kläderna på rea och äger inga smycken. Det är nu Hatta Eikichi uppenbarar sig och han innebär bara problem. Kvinnan som sålde hästar är en effektivt berättad historia där spänningen stiger fram till det abrupta slutet. Det är som om författaren vill säga till läsaren att nu har jag gjort mitt. Nu är det er tur. Matsumoto Seicho berättar inget i onödan. Hans - Göran Ankarcrona har översatt. Förlaget är Vestigo AB 2017.
Ugglan&Bokens läsutmaning Månadens språk: Japanska

Tematrio - rasism/slaveri

Lyran: Temat är inspirerat av en roman jag läser just nu och det är ett tungt, men viktigt tema. Berätta om tre bra böcker eller filmer som handlar om rasism/slaveri!

1. Tove Alsterdal, Kvinnorna på stranden
Kvinnorna på stranden är författarens debutroman. Det är en kuslig, svart
thriller som rör sig i den verklighet som döljer sig bakom/under den yttre  det vi ser. Eller tycker oss se. Det handlar om människohandel och slaveri och några människor som ger allt i kampen mot detta. 

2. Harriet Beecher Stowe, Onkel Toms stuga
Romanen kom ut 1852 och handlar om den kristne slaven onkel Tom som efter att ha levt under en god slavägare blir  såld till en riktigt ond. När onkel Tom vägrar ange några andra slavar som rymt går han ett grymt öde till mötes.

3. Margaret Atwood, Tjänarinnans berättelse 
En teokratisk totalitär regim har tagit makten. Den smög sig in sakta men säkert för att plötsligt slå till med full kraft från den ena dagen till den andra. Kvinnorna fråntas alla rättigheter. Deras banktillgångar överförs till mannen. De är förbjudna att läsa och skriva; det finns inga speglar, knivar, saxar eller rep. Kvinnorna blir vandrande livmödrar på två ben eller uppasserskor. Överallt finns det Ögon och Väktare. Tala om slaveri!