Ny radioföljetong 10/1

På måndag 10 januari börjar en ny radioföljetong. Chatarina Larsson läser Majgull Axelssons senaste roman Mitt liv och ditt. Så här står det på hemsidan:

"Märit växte upp i folkhemssverige tillsammans med en tvillingbror. Syskonen kom aldrig överens men nu är hon på väg tillbaka för att fira deras gemensamma 70-års dag.
På vägen hoppar hon plötsligt av tåget i Lund utan att riktigt själv förstå varför. Hon styr stegen mot Norra Kyrkogården. Här ligger Lars i en massgrav, en bror som familjen aldrig ville kännas vid. Lars var autistisk och skickades bort som tonåring, efter att hans mamma dött. Liksom många andra patienter som vårdades på Vipeholm, en anstalt för så kallade sinnesslöa, dog han en för tidig död."

Veckans topplista v. 2 : Senaste böcker jag har köpt/fått/lånat hem

Johannas deckarhörna: Vecka 2: Senaste böcker jag har fått/lånat hem

Här är de fyra böcker som jag senast lånade på biblioteket

1. Shirley Jackson, The Masterpieces of Shirley Jackson

Förlaget

2. Johanna Holmström, Själarnas ö
3. Johan Svedjedal, Den nya dagen gryr

Modernista

4. Olga Ravn, Den vita rosen

Nilsson förlag

5. Antonio Tabucchi, Rekviem: en hallucination 
    Fått från Nilsson förlag

Kod 400

En kvinnlig namnlös bibliotekarie i 40 - årsåldern kommer till sin arbetsplats extra tidigt en morgon och finner en besökare som blivit kvar under natten. De inleder en konversation som som till 98 % sköts av bibliotekarien. Hon tar tillfället i akt att berätta om livet som bibliotekarie i läsesalen, om ohyfsade biblioteksbesökare som ställer till det i hyllorna och stökar till i största allmänhet. Hon kan sin bibliotekshistoria och fransk historia. Robespierre är en favorit. Det var en man med principer. Maupassant är en annan favorit medan Balzac kallas bokfabrik.. Hennes favoritavdelning är historia. Den skulle hon vilja ha hand om. Det var inte meningen att hon skulle sitta på det här lilla biblioteket, men hon lät sig förledas av en pojkvän som sedan lämnade henne. Nu brottas hon  med Dewys decimalklassifikationssystem. Melvil Dewey hade storhetsvansinne, anser hon. Men att kunna orientera sig på ett bibliotek är att bemästra kulturen. Kultur är inte för nöjes skull.  En fnissar lite då och då, men snart övergår det roliga i medömkan. Jag kan tycka att hon är lite väl ung för att ha stelnat till så mycket. Hon borde nog jobba lite med att bli mera förändringsbelägen. Det förefaller inte som om hon hade någon vän bland kollegerna heller. Och aldrig skulle hon våga bjuda hem den unge studenten, Martin,  med den rara nacken som studerar i läsesalen. Å andra sidan har han börjat flamsa med blondiner och förtjänar inte att bli hembjuden. Kod 400 är roande och lättläst och innehåller en hel del fakta. Författaren, Sophie Divry, är journalist och detta är hennes debutbok. Översättare är Marianne Öjerskog.[sekwa] 2017.

Månadens språk: Franska

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger driver En smakebit på søndag; en läsutmaning som uppmanar oss att varje söndag dela med oss av det vi just läser. Inga spoilers, förstås!

"Och förresten kan man inte vara nog vaksam mot besökarna. Jag talar inte om er utan om folk i allmänhet: egentligen kommer besökare enbart till biblioteket för att störa och ställa till oreda. Då om man vill begränsa skadeverkningarn måste man hålla ett vakande öga på dem. Det är i korta drag vad min uppgift går ut på: att hindra låntagarna från att sabotera den rådande katalogiseringsavdelningen här i läsesalen. Det lyckas inte alltid. De gör bort sig med jämna mellanrum. Det är oundvikligt. De är vårdslösa, de stjäl, de är ovarsamma, de stör. Det finns till och med sådana som river ut hela sidor.  Riva ut hela sidor när det kostar sju eurocent att kopiera, jag säger då det! Det är alltid män. Detsamma gäller understrykningsmanikerna, alltid män. Det ska vara en man till att rättfärdiga ett sådant ingrepp i en bok, alla dessa rättelser eller synpunkter i marginalen. "
från sidan 23 -24 i Kod 400 av Sophie Divry; [sekwa] bokförlag 2012, i övers. av Marianne Öjerskog. Fler smakebiter HÄR

Det svarta nätet

Alfabeta Bokförlag

Det förefaller som om en skulle läsa Val McDermids serie om kriminalkommissarie Carol Jordan och polispsykologen Tony Hill i kronologisk ordning. När jag läser Det svarta nätet förstår jag att det hänt en hel del i tidigare del eftersom Carol Jordan har slutat vid polisen i vredesmod. Hon håller på att renovera ett hus på landsbygden. Hennes enda sällskap är hunden Flash. Hon har en granne som också har hund och som hon brukar möta vid hundpromenaderna på heden. Han har bjudit in henne till middag där hon också får träffa en del av hans vänner. Trots varningar kör hon de få kilometrarna på den lantliga vägen hem med sprit i kroppen. Och egendomligt nog finns det en polisbil ute mitt i natten. Det här är gefundenes Fressen för media. Polisen och pressen kolliderar ideligen i Det svarta nätet. Carol skulle aldrig kunnat föreställa sig vad som händer näst. Tony Hill uppenbarar sig och uppträder som riddare och räddare. Lite senare finner vi Carol som kriminalöverkommissarie för en speciell, ambulerande mordutredningsgrupp som hon själv fått välja ut. Och de värmer upp med en rad självmord som förefaller ytterst tvivelaktiga när de synas i sömmarna. De döda är alla offentliga, yrkesverksamma kvinnor som på något sätt stuckit ut hakan och som drabbats av nättroll och de hemskaste hotelser och tillmälen på nätet. Stacey Chen är gruppens datornörd. Hon tar sig in överallt och snart kan trollen ringas in. Det svarta nätet är välskriven och känns initierad. De mer eller mindre tydliga litterära referenserna är många, vilket ju inte är så vanligt i kriminalromaner. McDermids personer är vältecknade. Carol Jordans och Tony Hills förhållande är inte problemfritt, men båda känner sig väldigt hemmastadda med varandra. En undrar åt vilket håll det barkar. McDermids romaner ligger till grund för TV - serien Mord i sinnet.

Helgfrågan v. 1

Mia på bloggen Mias bokhörna fortsätter med helgfrågan under 2018 och även med Månadens bästa bok. Årets första Helgfråga lyder:
Hur tänker du ditt nya bokår? Har du satt upp hur många böcker du ska läsa i år? Vilka utmaningar ska du delta i?

Jag tänker inte bestämma något om hur många böcker jag ska läsa under året. Det får bli precis som det blir. Lusten får styra för det mesta. Och tiden. Och i någon mån läsutmaningarna. Det som definitivt kommer att inverka är den japanska språkkursen som verkar komma igång igen efter fröken Tomokos gravledighet. Den kommer att kräva tid!
Läsutmaningar jag kommer att delta i efter bästa förmåga under 2018 är: Kaosutmaning 2018, Månadens språk, 3 x 3 2018, Läs en novell III
Och jag tänker hänga på Vargnatts klassikerutmaning också. Sex klassiker på sexmånader
 
Och så blir det En smakebit på söndag, Veckans topplista, Tematrio, Hett i hyllan (då och då), Helgfrågan och evt något mer som jag har glömt just nu.  

BONUSFRÅGA: Något du tänker ändra på för egen del nu när det är nytt år.
Jag tycker att det är jättetråkigt och meningslöst att bara promenera rakt ut i vädret, men jag ska försöka göra det ändå. Frisk luft och som ett komplement till styrketräningen. (om det sker efter mörkrets inbrott tar jag stavarna med...)

De vackra döda

Modernista

Belinda Bauers senaste kriminalroman, De vackra döda, tyckte jag väldigt mycket om. Kanske för att jag verkligen gillade Eve Singer, TV - journalist, med specialitet  att rapportera ifrån brotts/mord - platser. Fotografen Joe och hon samarbetar väldigt bra. Chefen, som är en utpräglad buffel och mansgris,  beordrar dem att kombinera Eves fräscha uppenbarelse med liksäckar, blod och annat hemskt. Eve känner också att han spelar ut henne mot en ännu yngre kvinna. Ibland ifrågasätter hon sitt arbete. Hon lever på död och andras sorg. Eve har det väldigt trassligt hemma med sin demente far som hon envisas med att vårda själv. Han plockar loss handtagen på spisen så att hon inte kan laga mat när hon kommer hem; han rymmer gärna när tillfälle ges och han ställer till stora problem för sin dagvårdare. Däremellan glimtar det till av klar medvetenhet. Ibland kan det hända just när det behövs som bäst. Eve är 30 år och har ingen pojkvän vilket är något kollegerna aldrig försummar att påminna om. Ingen vet något om Eves far. Antagligen vill hon inte att någon ska tycka synd om henne. I De vackra döda arbetar Eve och Joe (och många andra) med en seriemördare. Det märkliga i situationen är att mannen ständigt ringer till Eve. Han lever av att döda andra och Eve lever ju också av andras död, påpekar han. Han känner att hon förstår honom. De tänker lika. Så småningom upptäcker hon att han faktisk annonserar sina mord. Hon beslutar att utnyttja hans besatthet av henne. En biter ständigt på naglarna och försöker varna Eve: Stäng dörren efter dig! Gå inte ensam hem i mörkret! Låt Joe följa med! Lura inte din livvakt! Tag på dig om fötterna! Ät ordentligt (det har hon inte gjort på länge)! Om du nu måste dricka så se till att du har något gott vin hemma i stället för smörja du inte ens tycker om! Det känns som om författaren sitter i soffan och berättar en historia för en. Hon är vardaglig och förtrolig; morden skildras sakligt och utan onödigt frossande i blod och våld. Det hela tilldrar sig dessutom i London.
Översättare är Leif Janzon. Modernista förlag 2017.
 
Av Belinda Bauer har jag tidigare läst Skuggsida, Mörk jord och Betraktaren.