enligt O: har aldrig sagt att en inte får göra olikhetsutmaningen på en söndag... Veckans olikhetsutmaning gäller ensamhet och gemenskap.
Av en händelse hittade jag nämligen en novell om ensamhet och en bok om gemenskap dagarna efter varandra.
Novellen heter Ekorren och handlar om en namnlös kvinna av obestämd ålder som bor i en stuga på en ö. Det förefaller som om hon är den enda boende på ön. En förstår att hon inte är purung; hon är kraftfull, van att klara sig själv och inte rädd för att ta i. Radions batterier är slut och hon har inte hört en mänsklig röst på evigheter. Det är en gråkall novemberdag när hon plötsligt får syn på en liten ekorre vid båtstranden; en levande varelse till. Tove Jansson har skrivit den här fina novellen, som finns i samlingen Noveller
Kvinnor på ett tåg av Anita Nair handlar om sex indiska kvinnor i en kvinnokupé på en tågresa i södra Indien. De känner inte varandra sedan tidigare men de delger varandra sina erfarenheter av livet. Fem av dem är gifta medan den sjätte, Akhila, är 45 år och ogift och barnlös, men hon försörjer sin mor sin syster och hennes barn. Några av kvinnorna har gjort protesthandlingar som att lära sig simma och smyggöda sin kroppsfixerade man. Akhila äter ägg vilket inte anstår en brahminkvinna. Hon har haft en kärlekshistoria med en yngre man och nu har hon helt enkelt lämnat hemmet.
söndag 12 november 2017
En smakebit på søndag
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger sköter numera En smakebit på søndag där vi ombeds dela med oss av det vi just läser - utan spoilers, förstås.
"Vaktmästaren satt vid spisen; längs väggarna fanns travar med flottiga, nedklottrade, uttjänta läroböcker - Hemspråket, fjärde klass. Han tog upp en bok i taget, slet loss inlagan, skrynklade ihop sidorna för att de skulle brinna bättre och slängde dem i ugnen. "De har lagt ner skolan", sa han. "Och ved får vi ingen. Man får hålla varmt bäst det går, det får ju inte frysa till. Men det är ett stort bibliotek, räcker till april." I den nedlagda skolan eldade man med det ryska språket. Hur hade du inte avskytt de där böckerna när du var liten, alla instuderingsfrågor, alla rutor med "kontrollera vad du kan" och de uppförstorade, inställsamma bokstäverna! - rundade som skolbänkarnas hörn, för att barnen inte skulle skada sig. Och nu brast du nästan i gråt, för med ens blev det uppenbart att allt det där hade varit betydelselöst, så som ilska saknar betydelse inför en verklig sorg. I denna igenslyade by i Volgaområdet förstod jag vad modersmålet - utan citationstecken eller pekpinnar kan innebära för en medmänniska."
Från sidan 13 i Vid glömskans rand av Sergej Lebedev Natur&Kultur. 2017. Fler smakebitar HÄR.
"Vaktmästaren satt vid spisen; längs väggarna fanns travar med flottiga, nedklottrade, uttjänta läroböcker - Hemspråket, fjärde klass. Han tog upp en bok i taget, slet loss inlagan, skrynklade ihop sidorna för att de skulle brinna bättre och slängde dem i ugnen. "De har lagt ner skolan", sa han. "Och ved får vi ingen. Man får hålla varmt bäst det går, det får ju inte frysa till. Men det är ett stort bibliotek, räcker till april." I den nedlagda skolan eldade man med det ryska språket. Hur hade du inte avskytt de där böckerna när du var liten, alla instuderingsfrågor, alla rutor med "kontrollera vad du kan" och de uppförstorade, inställsamma bokstäverna! - rundade som skolbänkarnas hörn, för att barnen inte skulle skada sig. Och nu brast du nästan i gråt, för med ens blev det uppenbart att allt det där hade varit betydelselöst, så som ilska saknar betydelse inför en verklig sorg. I denna igenslyade by i Volgaområdet förstod jag vad modersmålet - utan citationstecken eller pekpinnar kan innebära för en medmänniska."
Från sidan 13 i Vid glömskans rand av Sergej Lebedev Natur&Kultur. 2017. Fler smakebitar HÄR.
Etiketter:
En smakebit på søndag,
Läsutmaning,
Natur&Kultur,
Ryssland,
Sergej Lebedev,
Vid glömskans rand
lördag 11 november 2017
Det mänskliga anspråket
Det mänskliga anspråket är en novell som mycket liknar en essä. Den engelska författaren Ali Smiths senaste bok heter Public Library och Bibliotek på svenska. I den varvas personliga upplevelser av bibliotek med författarens egensinniga noveller/essäer; tolv stycken till antalet. Bibliotek är en protest mot nedläggningen av bibliotek i England och en kärleksförklaring till litteraturen. Det mänskliga anspråket börjar som en essä om D H Lawrences aska för att sedan övergå i något mera novellartat om hur författaren upptäcker en oegentlighet på ett kontoutdrag ifrån hennes Barclaycard. Lufthansa har debiterat henne för en biljett hon aldrig köpt. När hon ringer upp Barclaycard svarar henne en kamratlig robot som dock inte förstår när hon ber att få tala med någon. Till slut kopplas hon till en handläggare som kopplar henne till nästa handläggare som meddelar att hon nyligent tagit ut två pund från sitt kort. Hon blir lite nyfiken på vart hon anses ha åkt, men det framgår inte. Och hon kontrollerar att hennes pass ligger där det ska. Efter korthistorien och ytterligare en utvikning om en liten bedårande ficktjuv i Italien fortsätter funderingarna kring vad som egentligen hände med Lawrences döda kropp. Frieda Lawrence gifte om sig och jagade sin nye man att åka till den plats i Frankrike där Lawrence dött, få kistan upptagen och Lawrence kremerad och återförd till Frieda i en vacker vas. Så blev det. Här inträder nya förhandlingar med Barclaycard. Sedan vidare på Lawrence - berättelsen igen. Enligt vissa källor ska Friedas nye man ha hällt ut Lawrences aska i någon hamn. När Ali Smith googlar på Lufthansas Londonkontor sveper hon förbi Harmondsworth. Varför känner hon sig så bekant med den platsen. Jo, det är tryckorten för alla gamla Penguin - pocketar. Ali Smith tittar i sin bokhylla på bokstaven L och plockar fram sina Penguin - Lawrencar från Harmondsworth. Och så är hon plötsligt på ett strålande humör, skriver ett ironiskt brev till Lufthansa, går och lägger sig, somnar och låter alla sina frigjorda jag löpa amok i sömnen. Det mänskliga anspråket passar in på nr 7. Något du brinner för i avdelningen europeisk litteratur.
Etiketter:
Ali Smith,
Bibliotek,
Det mänskliga anspråket,
Novell,
Novellsudoku 2017,
Public Library
fredag 10 november 2017
Ekorren. Novellsudoku 2017
Modernista |
Etiketter:
Ekorren,
Läsutmaning,
Modernista,
Noveller,
Novellsudoku 2017,
Tove Jansson
Helgfrågan v. 45
Mias helgfråga är enkel och lättfattlig: Vad läser du?
Jag läser Hon är inte jag av Golnaz Hashemzadeh Bonde. Det är hennes första bok. Den andra det var vi har jag redan läst och tyckt väldigt mycket om. Det kommer något här på bloggen om den endera dagen.
Bonusfrågan: Vad ska du göra i helgen.
Jag ska lyssna på ett föredrag om Honungsbin - här finns framtidens antibiotika
med forskaren Tobias Olofsson.
Kanske blir det också en konsert någonstans
W&W |
Bonusfrågan: Vad ska du göra i helgen.
Jag ska lyssna på ett föredrag om Honungsbin - här finns framtidens antibiotika
med forskaren Tobias Olofsson.
Kanske blir det också en konsert någonstans
torsdag 9 november 2017
Hett i hyllan
Monica: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del
böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att
de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det
tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här
varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"
Den här boken står obegripligt nog oläst i min hylla. The Distant Hours av Kate Morton har ett tilltalande yttre och om jag förstår saken rätt så är innehållet läckert. Brev som sätter igång oförutsedda händelser som till leder bakåt i tiden. Engelsk landsbygd, degenererad överklass, passion, familjehemligheter, gotiska romaner, mystik - visst låter det som läsning för kulna vinterkvällar? På baksidan står det bl. a. så här:
"Inside the decaying castle, Edie begins to unravel her mother´s past. But there are other secrets hidden in the stones of Milderhurst Castle, and Edie is about to learn more than she expected. The truth about what happened in the distant hours has been waiting a long time for someone to find it."
670 sidor.
Den här boken står obegripligt nog oläst i min hylla. The Distant Hours av Kate Morton har ett tilltalande yttre och om jag förstår saken rätt så är innehållet läckert. Brev som sätter igång oförutsedda händelser som till leder bakåt i tiden. Engelsk landsbygd, degenererad överklass, passion, familjehemligheter, gotiska romaner, mystik - visst låter det som läsning för kulna vinterkvällar? På baksidan står det bl. a. så här:
"Inside the decaying castle, Edie begins to unravel her mother´s past. But there are other secrets hidden in the stones of Milderhurst Castle, and Edie is about to learn more than she expected. The truth about what happened in the distant hours has been waiting a long time for someone to find it."
670 sidor.
Etiketter:
Hett i hyllan,
Kate Morton,
Läsutmaning,
The distant Hours
onsdag 8 november 2017
Vargarnas historia
Albert Bonniers förlag |
Etiketter:
Emily Fridlund,
Minnesota,
Vargarnas historia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)