Elin Wägner - helg på St Sigfrids folkhögskola

Lördag och söndag, 23- 24 september, är det Elin Wägner- sällskapets hösthelg på S:t Sigfrids folkhögskola. Helgens tema är ”Elin och pacifismen”. Alla är välkomna på söndag den 24 september kl. 12.00 till Idrottshallen att lyssna till Heléne Lööw, docent i historia, lektor med särskild inriktning mot extremism och samhällskydd vid Uppsala universitet. Kostnad 60:- . Heléne Lööw kommer tilldelas Årets Väckarklocka av Elin Wägner- sällskapet.

Heléne Lööws föreläser om ”Kampen om kulturen” om tolkningen av historien.
 
En av dagens intressanta föreläsare var Beata Arnborg som skrivit böcker om Barbro Alving, Bang. Idag behandlade hon vänskapen mellan Elin Wägner och Bang. Den utvecklades till någon sorts mor - dotter - förhållande. Det började med att de gemensamt skulle arbeta för fredstanken, men Bang var mer intresserad av att åka runt i världen och göra spännande reportage för DN.

Helgfrågan v. 38

Mias bokhörna: Vilken författare skulle ni vilja träffa på bokmässan och varför? Jag väljer ett seminarium där tre författare finns med som jag gärna hade talat med var och en. Jag sökte efter Allan Linnér och fick Anna Kåver  och Åsa Nilsonne på köpet. Ett riktigt kap med andra ord. Tre av Sveriges mest erfarna terapeuter som har mött massor av människor i sina terapirum. Allan Linnér brukar jag lyssna på i programmet Radiopsykologen. Anna Kåver och Åsa Nilsonne har jag läst böcker utav. Alla tre är aktuella med nya böcker. Kärlekens koreografi. Jag och du och vi hos psykologen titeln på Allan Linnérs bok. Oro: att leva med tillvarons osäkerhet är  Anna Kåvers nya bok. Åsa Nilsonnes professionella självbiografi har titeln Processen:mediciner, möten, beslut. 

Elisabeth Grate förlag

Bonusfrågan: Vilken bok längtar du efter i höst som inte ännu kommit ut? Ingenstans att vila sitt huvud av François Frenkel, en polskjudisk kvinna som öppnade en bokhandel i Berlin 1921. 1939 måste hon fly till Frankrike.  1943 lyckades hon fly till Schweiz, där hon genast skrev ner sina upplevelser. 1945 kom boken ut i Genève. I november kommer den ut  på svenska på  Grate förlag och med ett förord av Patrick Modiano.

Hett i hyllan

Bokföring enligt Monika: "Är det inte dags att de där halvt bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"

Donna Leons kommissarie Brunetti är en ovanligt sympatisk man. Han kan påminna lite om Louise Pennys charmerande Armand Gamache. Kommissarie Guido Brunetti lever och verkar i Venedig. Donna Leon är amerikanska men lever sedan trettio år i Venedig där hon undervisat i engelska. Hon är översatt till en massa språk - dock inte italienska. Donna leon vill inte bli kändis i Italien! Alla hennes romaner är inte översatta till svenska. 

Jag har läst en hel del av dem men i hyllan står Djupt vatten oläst. Varför? Säg det den som kan.  På den vackra ön Pellestrina utanför Venedig hittas far och son mördade. Öborna tiger som muren. Kommissarie Brunetti får inte ett ord ur dem.  Hans sekreterare, den unga signora Elettra, är ifrån ön och hon föreslår att hon ska åka dit och hälsa på släkten. Hon räknas som en av befolkningen och har lättare att tala med öborna. Hon far iväg. Tiden går och i Venedig går kommissarie brunett och oroar sig. Lite väl mycket, tycker hans fru Paola. Nu blir allt väldigt komplicerat.

Olikhetsutmaningen: hopp och förtvivlan

enligt O: Dagens ordpar är hopp och förtvivlan. Berätta om kulturella företeelser som passar in på orden. Gör det i din blogg, på sociala medier eller varför inte i en kommentar här.

Förtvivlade människor av Paula Fox har fått sitt namn efter ett citat av Henry David Thoreau: "De flesta människor lever sitt liv i stilla förtvivlan." Romanen handlar om ett par akademiker som lever ett välordnat liv i sin lägenhet på Manhattan, men som får uppleva att omvärlden tränger sig på på ett hotfullt sätt.

Sundhetsregler 

Drick intet och ät inte mera,
när knappat Du är nöjder och mätter,
Snus litet, sup litet, rök lagom
och sitt icke uppe om nätter,
Bruk sparsamt salt, bittert, sött och surt,
så ock älskogsbedrift,
Tjock dricka, hård spis och falska läkare
Drick aktsamt kallt, kyl icke bröst, huvud och mage, Ät långsamt, lagom varmt, sov sparsamt,
Fly vrede, avund, täcks Gudi,
räds icke och movera din kropp,
knappt tarvar Du då läkaren, men har
om Din hälsa gott hopp.

Ur Hus och Reseapoteque, 1746

Singoalla

Av en ren tillfällighet hittade jag den gamla filmen från 1949, Singoalla, med ett flertal namnkunniga skådespelare från förr. Eller vad sägs om Alf Kjellin, Viveca Lindfors, Edvin Adolphson och Lauritz Falk för att nämna några. Katarina Taikon finns med som statist bland dansarna. Viktor Rydbergs roman Singoalla. Romantisk sagodikt kom ut i bokform första gången 1865. Han lär senare ha arbetat om slutet flera gånger. Ibland är det lyckligt; ibland inte. I filmen och den romanutgåva jag har är slutet inte lyckligt.  Något annat vore ganska otroligt. Riddaren Erland Månesköld träffar en dag i skogen den gåtfulla, vackra Singoalla som är av ett främmande folk, guden Alakos folk. De förälskar sig häftigt i varandra och det stöter naturligtvis på motstånd från alla håll. Assim, Singoallas stamfrände, har räknat henne som sin, och uppfylls nu av ett lömskt och glödande hat till Erland. Resultatet av Erlands och Singoallas korta relation är Sorgbarn, en gosse som älskar sin mor men aldrig har sett sin far. Ödet vill att de möts, men till vilken glädje för någon av dem? Professor Yvonne Leffler har i sin doktorsavhandling, I skräckens lustgård. Skräckromantik i svenska 1800 - talsromaner ägnat ett kapitel åt Singoalla och Viktor Rydbergs fyra textversioner av romanen. Det är väldigt intressant läsning som gör att en borde läsa om boken och se om filmen. Jag läste boken som mycket ung och det jag minns från den läsningen är månskenet och de trasiga drivande molnen. Fortfarande kan jag tänka att inatt är det Singoalla - väder. Om en skulle vilja fördjupa sig i Rydberg som författare, forskare och kulturhistoriker så är  antologin Kulturhjälten. Viktor Rydbergs humanism. Tjugotre forskare från nio humanistiska ämnen lyfter fram Viktor Rydbergs betydelse för dagens humanistiska forskning. För Anders Burman och Elisabeth Mansén är Viktor Rydberg filosof; Jan Hjärpe och Catharina Raudvere beratktar honom som religionsvetare. Louise Vinge skriver om några av Rydbergs dikter, till exempel Tomten. I sista kapitlet lyfter Svante Nordin fram personen Viktor Rydberg. Redaktörer är Birgitta Svensson och Birthe Sjöberg. Atlantis förlag 2009.

Veckans topplista v. 38

Johannas deckarhörna: Temat den här veckan är topp fem höstkänsla. Ett ganska fritt ämne när det kommer till tolkningar. Böcker i höstfärger, som utspelar sig på hösten, eller kanske en författare ni gärna läser när höstmörkret faller? Det blir spännande att se! Här kommer mina höstböcker.

1. Höstlig kvartett av Barbara Pym handlar om fyra udda personer på ett kontor som alla närmar sig pensionering. De är inte vänner precis, men en av männen som är lite kyrklig utav sig hjälper i alla fall en av kvinnorna när hon blivit bostadslös. Det händer inga stora saker. Alla fyra är upptagna med att leva sina små liv. Alla är ensamma och barnlösa och verkar inte så socialt begåvade. Barbara Pym är en mästare på den här sortens berättelser.

2. Höstlegender av Jim Harrison innehåller noveller och ligger till grund för den Oscarsbelönade filmen med samma namn där Brad Pitt och Anthony Hopkins spelar huvudrollerna.

3. Vill du läsa? av Elsa Beskow
 Det glimmar i guld och i klaraste rött,
det prasslar så sakta i parken,
ty hösten är kommen, och björkar och lönn
de fäller nu bladen till marken:
”Så fall, våra blad, fall mjukt och lätt,
vi väver ett täcke så varmt och tätt,
vi väver ett täcke åt marken.
Ur Höstvisa 

4. Höstsol av Lars Wilderäng. En framtidsroman med bl. a. ubåtsjakt i Stockholms skärgård. Jag brukar inte vara så förtjust i SF men den här romanen innehåller ubåtar och det är spännande. Så jag väntar tålmodigt i bibliotekskön.

5. Höstens vår ur Fridolins lustgård av Erik Axel Karlfeldt.

Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa. 
----------

Asparna

Hannah Nordenhöks nya roman heter Asparna. Den utspelar sig i Lund och Malmö. En kvinna återvänder till sin barndoms Malmö för att träffa Endre, en god vän som kommit på sned i livet. Han lämnar henne en plastkasse med dokument om Råby ungdomsvårdsanstalt för förvildade barn i Lund. Den grundades 1838 av baron Axel Gustaf Gyllenkrok och prästen Achatius Kahl efter tysk förebild. Unga pojkar ur arbetarklassen som kom från fattiga hem och gjort sig skyldiga till småstölder och lösdriveri kommer hit för att fast och bestämt ledas in på rätta vägar. De sätts i arbete men får också undervisning. Lagom mycket undervisning. De skall inte få några idéer. Baron Gyllenkrok har under en jakt tagit hand om en vargunge som han sedan lägger ner mycken tid på att tämja och fostra. Men det är svårt att ta vargen ur djuret. En parallell är berättelsen om den unge pojken Petrus som har nr 12 bland de intagna pojkarna. Petrus har en utvecklingsstörd bror i hemmet. Baron Gyllenkrok känner ett speciellt intresse för den skygge pojken och de utvecklar något som skulle kunna likna vänskap. Petrus lyssnar gärna till baron Gyllenkroks undervisning. Baronen, som är intresserad av naturvetenskap, har en karp med dubbla ansikten i formalin. Karpen har fått även sitt syskons ansikte. Petrus är helt fascinerad.
Ett annat syskonpar fast i nutid är Sussie och hennes bror som i berättelsen kallas B. Hans öde avslöjas av Endre. Sussie känner att hon lämnat sin bror i sticket när hon lämnade hemmet och den sovande tablett - och spritbedövade modern för Stockholm. Är B. förutbestämd att misslyckas i livet? B hamnar också på Råby. Hanna Nordenhök arbetar med par; en sorts speglingar. Hon har ett vackert språk som hon känsligt avpassar efter den tid det rör sig om. Romanen är helt fascinerande. Jag får samma känsla som när jag läste Sara Stridsbergs underbara roman Beckomberga. Jag läser med samma känsla av nästan andakt. Ömsint, sorgset och sparsmakat skrev jag om Beckomberga och det stämmer väl in på Asparna också. En märker att Hanna Nordenhök är poet. Hon tycker att skrivandet koncentrerar blicken och är ett sätt att sortera. I Asparna har hon koncentrerat sig på de utsatta barnens situation - då som nu.
Norstedts förlag.