Eufori

Idag lästes Gunnar Ekelöfs dikt Coda ur Köp den blindes sång som Dagens dikt. Jag blev då påmind om Gunnar Ekelöf och att det var länge sedan jag gjorde ett lyrikinlägg, så jag väljer en annan dikt av Gunnar Ekelöf som jag också tycker mycket om.

Eufori

Du sitter i trädgården ensam med anteckningsboken, en smörgås, pluntan och pipan.
Det är natt men så lugnt att ljuset brinner utan att fladdra,
sprider ett återsken över bordet av skrovliga plankor
och glänser i flaska och glas.

Du tar dig en klunk, en bit, du stoppar och tänder din pipa.
Du skriver en rad eller två och tar dig en paus och begrundar
strimman av aftonrodnad som skrider mot morgonrodnad,
havet av hundlokor, skummande grönvitt i sommarnattsdunklet,
inte en fjäril kring ljuset men körer av myggor i eken, löven så stilla mot himlen...
Och aspen som prasslar i stiltjen:
Hela naturen stark av kärlek och död omkring dig.

Som vore det den sista kvällen före en lång, lång resa:
Man har biljetten i fickan och äntligen allting packat.
Och man kan sitta och känna de fjärran ländernas närhet,
känna hur allt är i allt, på en gång sitt slut och sin början,
känna att här och nu är både ens avfärd och hemkomst,
känna hur död och liv är starka som vin inom en!

Ja, vara ett med natten, ett med mig själv, med ljusets låga
som ser mig i ögonen stilla, outgrundligt och stilla,
ett med aspen som darrar och viskar,
ett med blommornas flockar som lutar sig ut ur dunklet och lyssnar
till något jag hade på tungan att säga men aldrig fick utsagt,
något jag inte ville förråda ens om jag kunde.
Och att det porlar inom mig av renaste lycka!

Och lågan stiger ... Det är som om blommorna trängde sig närmare,
närmare och närmare ljuset i skimrande regnbågspunkter.
Aspen skälver och spelar, aftonrodnaden skrider
och allt som var outsägligt och fjärran är outsägligt och nära.

__________

Jag sjunger om det enda som försonar,
det enda praktiska, för alla lika.

Ur Färjesång, 1941

Hett i hyllan

"Brevet kom inte till detektivbyrån på Norrlandsgatan. det dunsade ned i trerummaren på Gärdet, översta våningen i ett av husen högst upp med utsikt, med vid utsikt över Stockholm. Kapten Hillman själv satt ute på balkongen i morgonrock och tofflor, ty det var soligt och rätt varmt, trots att man bara befann sig i början av maj. Han bläddrade i sin morgontidning och läste att de duropeiska stormakterna led av spetälska ifråga om sina kolonier, att det drog ihop sig till en Miss Universum - tävling i huvudstaden, och att Elizabethskulle komma till ryttarolympiaden tillsammans med B.B.C. och Scotland Yard. Dessutomskulle man lägga bort att röka och annonsera rökverk. Gårdagskvällens radiopjäs saknade allt berättigande, enda ljuspunkten var var ett föredrag om stjärnor. Två olyckor på riksettan... Hillman sträckte ut handen i närheten av kaffekoppen och fann den." Från sidan 5 i Hillman och kavaljeren av Folke Mellvig. En Zebra - bok.  R&S 1959. 2. 45 kostade den!

Bokföring enligt Monika: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"

Nyfiken på

I senaste numret av Vi läser (2017 : 4 augusti - september) presenteras den amerikanska författaren Maggie Nelson. Jag har också läst en intervju med henne i Svenska Dagbladet och blivit nyfiken på henne. Maggie Nelson föddes i San Francisco 1973, bodde en tid i New York och nu bor hon i Los Angeles där hon undervisar i creative writing på en högskola i närheten av LA. Hon har skrivit ett flertal böcker. På svenska finns endast Argonauterna och i höst kommer Blått på förlaget Modernista. Argonauterna blev en bästsäljare vilket förvånade författaren i högsta grad. Den handlar om hennes förälskelse i konstnären Harry Dodge, deras kamp för ett gemensamt barn och Harrys könskorrigering. Allt på en gång. Harry förde med sig en treårig son i boet. Harry anser att han har en flytande könstillhörighet. Han är en specialare, "två för en", säger han. Maggie Nelson refererar ofta till olika filosofer. Wittgenstein är en favorit. Argonauterna handlar om frigörelse och och gränser; identitet, sexualitet och inte minst språk. Författarna har ett ansvar för hur orden används. Ord kan mista sitt innehåll och då måste de skrotas. Uppdatering av språk är viktigt för social förändring. På biblioteket är boken placerad på hylla Oab, sociala strukturer.  Maggie Nelson har skrivit ett par böcker om en moster som blev mördad vid 23 års ålder; Jane, a murder, den bok hon slog igenom med och The red parts som behandlar den återupptagna utredningen av mordet. Maggie Nelson har märkt att familjetrauman kan ligga ivägen för skrivande. Hon ser det i sin undervisning. I höst kommer Blått på Modernista förlag. Den består av 240 numrerade korta stycken. Hon älskar den blå färgen och trodde att boken skulle handa om den, men det blev en bok om sorgen över ett havererat förhållande och en nära bekants svårigheter. Det blev en självhjälpsbok som hon själv behövde läsa. Undrar var den hamnar på biblioteket?. Kan tänka mig att Maggie Nelson är svår att genrebestämma.

Sönerna

Bild:Wikipedia

I Den goda jorden möter en allra först Wang Lung på hans bröllopsdag. I inledningen till Sönerna ligger han för döden i samma säng och i samma lerhydda som han vaknade upp på sin bröllopsdag. Kistan står som en tröst vid hans säng och den tredje sonen skall kallas hem till begravningen. Wang Lung är ganska nöjd med sitt liv och det arv han lämnar efter sig till sina söner. Föga anar han att det första de kommer att göra är att sälja av jord; all den goda jorden som fadern genom åren gjort till sin. En av sönerna blir en fetlagd godsägare. Den andre blir en listig köpman. Tredje sonen blir soldat och framgångsrik krigsherre. Större delen av Sönerna ägnar Pearl Buck åt Wang Tigerns liv och krigiska företag. Wang Tigern är på många sätt en god och rättvis man som har medlidande med det fattiga folket. Men han kan också vara skoningslös mot dem som förråder honom. Han gifter sig i plötsligt uppflammande åtrå med en vacker kvinna med ett dunkelt förflutet som han tagit som fånge. När hon är borta uppdrar han åt sina bröder att skaffa honom ett lämpligt gifte. Han vill till varje pris ha en son. Bröderna tar sin uppgift på allvar och gifter bort honom med dels en lärd, behaglig kvinna och en annan kvinna med svarta tänder och outhärdlig andedräkt. Wang Tigern bryr sig föga om någon av dem. En kvinnas uppgift är att föda barn. Det är allt. Och Konfucius lär att en kvinna ska vara underdånig sin man, så det hela är mycket enkelt. Den lärda hustrun får en flicka och den andra hustrun en son. Redan tidigt upptäcker fadern till sin sorg att sonen har ett helt annat kynne än han själv. En soldat behöver vrede, hat och lidelse och det saknar sonen. Men han lyder fadern, behärskat och underdånigt. Alla tre bröderna har åtskilliga bekymmer med sina söner. Nya tider är på väg. De unga vill inte veta av några arrangerade äktenskap; de föraktar gamla seder och bruk. Flickorna vill gå i skola och vägrar snöra sina fötter. Och det fattiga folket börjar röra på sig. Det bildas en revolutionsarmé i södern. Sönerna är lättläst och intressant och lärorik, men jag kan tycka att Den goda jorden är snäppet bättre. Sönerna är av naturliga skäl mera splittrad. De är ju tre och runt omkring dem finns ju massor av hustrur, barn, slavinnor, tjänstefolk, ämbetsmän, präster, m. fl. Wang Tigern är den intressantaste av de tre bröderna. Sin barska framtoning till trots är han en ömhetstörstande själ och en märker att han åldras. Det är inte lika lockande att ge sig ut på krigsstigen. Sönerna kom ut 1933 på Lars Hökerbergs bokförlag i översättning av Ragnar Sjöberg. Nu väntar tredje delen, Wang Lungs barnbarn.

En smakbit på söndag

"Min gudmor bodde i ett elegant hus i den prydliga och ålderdomliga staden Bretton. Hennes mans familj hade bott där i generationer och bar faktiskt hemortens namn. Brettons från Bretton. Om det berodde på en tillfällighet eller för att någon avlägsen förfader hade varit tillräckligt betydelsefull för att få ge staden sitt namn, det vet jag inte. Jag uppskattade verkligen besöken i Bretton, dit jag som barn åkte ett par gånger om året. Huset och dess innevånare passade mig synnerligen väl. Allt tilltalade mig mycket: de stora, tysta rummen, det genomtänkta möblemanget, de klara, stora fönstren, balkongen med utsikt över en fin gammal gata, där det alltid tycktes vara söndag eller helgdag. Så tyst var det, så rena var trottoarerna. Enda barnet i ett hushåll blir ofta särdeles ompysslat och på ett stillsamt sätt fick jag mycket uppmärksamhet av mrs Bretton, som hade blivit änka med en son långt innan jag lärde känna henne. Hennes make, en läkare, hade dött då hon ännu var en ung och vacker kvinna."
Från sidan 5 i Villette av Charlotte Brontë. Modernista förlag. Översättning: Anna - Karin Malmström Ehrling och Per Ove Ehrling.

Professorn

1857, två år efter Charlotte Brontës död, kom hennes första roman ut. Det var hennes man, Arthur Bell Nicholls, som gav ut den. Hon hade tänkt sig att den skulle bli utgiven 1847, men den blev refuserad. Nu har den kommit ut på svenska på Modernista förlag i den första svenska översättningen sedan 1858.
Professorn handlar om den unge föräldralöse William Crimsworth, som tackar nej till att bli präst och avböjer giftermål med en kusin. Därmed har han brutit med sina morbröder. Brodern Edward, erbjuder motvilligt en kontoristtjänst, men behandlar William på ett sådant sätt, att han säger upp sig. Han beger sig till Bryssel. En rik kvarnägare, York Hunsden, har noterat hur Edward behandlat William och ger  William ett introduktionsbrev som han kan använda i Bryssel. Mr Hunsden kallar sig demokrat och avskyr orättvisor. I den nya staden går det bra för William. En vänlig holländare, Victor Vandenhuten, mottar introduktonsbrevet och blir Williams vän för livet. William blir lärare och det passar honom riktigt bra. Trots att han är obetydligt äldre än pojkarna han undervisar lyckas han sätta sig i respekt. Och de unga flirtiga flickor han möter i flickskolan ignorerar han. En komplicerat förhållande till båda rektorerna gör att han till slut säger upp sig. William intar en prövande attityd mot de flesta. De flamländare han möter i det nya landet tycker han är klumpiga och dumma. Katolicismen gillar han inte heller. Engelsmännen är bäst, men det är skillnad på kontinentala och brittiska. Människors yttre beskrivs väldigt ingående och anses svara mot olika egenskaper. Frenologin bredde ut sig vid den här tiden. En ung handarbetslärare, Frances Evan Henri, blyg och tillbakadragen men mycket intelligent, tilldrar sig Williams intresse. Handarbete och broderi anser han vara meningslös sysselsättning. Och litterära ambitioner är inget för kvinnor. Men hon är den första som uppvisar någon känslighet i ansiktet sedan William kom till Belgien. William har nu en universitetstjänst. Frances vill fortsätta att arbeta efter giftermålet och det godtar William. Frances slipar av Williams värsta kantigheter. Hon är, tycker jag, en föregångare till Jane Eyre. Den dynamiske York Hunsden kan vara ett embryo till Mr Rochester. Professorn är en jag - berättelse med en manlig protagonist. När jag väl började läsa blev jag snart fast i berättelsen. William är ingen riktigt sympatisk person. Han är trumpen och misstänksam, men han har ju å andra sidan inte mött så mycken vänlighet i livet heller. Han är mycket präglad av det viktorianska samhället och är mycket tillknäppt och behärskad. Frances blir däremot omedelbart en favorit. Hon är en ung kvinna med klokhet och viljestyrka. Professorn ägnas ett kapitel i Sandra Gilberts och Susan Gubars klassisker The madwoman in the attic som kom ut 1979. Charlotte Brontë hade egna erfarenheter av att arbeta som lärare i Bryssel. Det fanns också en professor Constantin Héger som betydde mycket för henne. Tack, Modernista som lyft fram Professorn. Översättning: Anna-Karin Malmström Ehrling och Per Ove Ehrling.

Helgfrågan v. 30

Mia på bokbloggen Mias bokhörna ställer följande helgfrågor: Vilken typ av bok undviker du helst? (Nu skrev jag inte genre för ibland missuppfattas det, men jag hoppas ni förstår vad jag menar)

Bonusfråga: Motionerar/tränar du?

Jag undviker i görligaste mån SF och Romance. Vad det gäller fantasy är jag under utbildning. 

Bonusfrågan: Jag brukar bedriva någon form av schemalagd träning under vår, höst och vinter. Under sommaren ligger regelbunden träning nere. Men jag tränar de grå cellerna desto mera med läsning, korsordslösning, sudoku och allmänt filosoferande under tallkronorna.