skip to main |
skip to sidebar
Le Touquet är skådeplatsen framför andra för kärleksparen i Kärlekens fyra årstider av fransmannen Grégoire Delacourt. Året är 1999 och den fjorton de juli är det datum som återkommer. Den 31 december 1999 förväntar sig vissa att jorden går under. Femtonårige Louis vill betyda allt för trettonåriga Victoire, men hon ser honom mer som en vän. Han kommer att möta henne vid senare tillfälle under trista omständigheter. Isabelle är 35 år och har blivit lämnad av sin man medan 55 - åriga Louise är trött på sitt äktenskap som går på slentrian. Isabelles stora kärlek alltsedan ungdomen är Jérôme. Hon kommer att återse honom, men ... nej. Louise å sin sida vidtar drastiska åtgärder. Med gott resultat. Pierre och Rose är ca 75 år. De mötte varandra på stranden under ett bombanfall under kriget. De har älskat varandra i alla år, fått ett barn, mist ett annat, längtat efter flera och verkligen delat allt i livet med varandra. De här människorna kommer att stöta på varandra på olika sätt och vid olika tider. Kärlekens fyra årstider är en varm, vacker och vemodig roman; en riktig bladvändare där även olycklig kärlek har sitt värde. Musik - och filmreferenserna är många. Francois Cabrels Hors - saison är listetta 1999 och den kommer igen titt som tätt. Översättare är Sofia Strängberg. Förlaget Sekwa. Originalets titel: Les quatre saisons d’été (en kan ju fundera en stund över förhållandet till den svenska titeln.)
Lyrans tematrio: "I dag är det återigen dags att fira nationaldagen, eller svenska
flaggans dag, som jag (jag också) oftast säger. Det är inte så lätt att ändra sånt
man lärt sig som barn. Berätta därför om tre svenska favoriter: böcker, författare, sångare, skådespelare, fotbollsspelare etc. Här finns stor frihet att hitta på lite vad som helst."
1. Dag Hammarskjöld har jag alltid beundrat mycket. Han var FN:s generalsekreterare 1954 - 1961, nationalekonom, jurist, medlem i Svenska akademien, författare mm. En fantastisk människa som fick en alldeles för kort livstid. Undrar om flygolyckan någonsin blir ordentligt utredd.
2. Ida Trotzig (1864 - 1943) har gjort mycket för att göra Japan känt i Sverige. Hon levde under 30 år i Japan, lärde sig japanska, ikebana och blev diplomerad téceremonimästare. Ida Trotzig förde hem japanska föremål till Etnografiska muséet.
3. Elin Wägner slog igenom som författare 1908 med romanen Norrtullsligan. Hon var
feminist och rösträttskämpe; hon var med och grundade Rädda barnen och
var chefredaktör för Tidevarvet. 1944 blev hon invald i Svenska
akademien som andra kvinnan efter Selma Lagerlöf.
Den italienske nobelpristagaren Lugi Pirandello ( 1867 - 1936) började med att skriva poesi. Sedan blev det noveller som en sorts förstudier till dramatiken som är det han blivit mest känd för. Novellsamlingen Krukan blev mycket uppskattad när den kom. Jag har läst en liten finurlig novell ur den med en skickligt spunnen intrig. En vet varken ut eller in i Signora Frola och hennes måg signor Ponza. Vad är illusion och vad är verklighet? Befolkningen i staden Valdana vet inte heller hur de ska ställa sig. De får höra en version av historien av signora Frola och en annan av svärsonen signor Ponza. Det står klart för dem att antingen är signora Frola galen eller är det svärsonen. Damerna i Valdana brukar ha möten där signora Frola deltar. En vacker dag hinner signor Ponza före henne och berättar hur det egentligen ligger till. Damerna ser en liten fyrkantig, svartmuskig man med skägg och mycken svett i pannan och de låter honom berätta sin version av historien. Signora Frola har aldrig talat annat än gott om sin svärson trots att hon inte får träffa sin dotter. Det beror på hans stora kärlek till dottern, säger hon. Han vill helt enkelt ha henne för sig själv. De villrådiga stadsborna ser ofta signora Frola promenera med sin måg och han besöker henne så gott som dagligen. Vem av de två är galen? Vad är illusion och vad är verklighet. Fråga inte mig. Jag är lika villrådig som stadsborna i Valdana. Men jag undrar om det egentligen spelar någon roll. Möjligen för dottern som en inte får veta mycket om. Finns hon i livet kan en undra? Översättning: Catharina Wallström. Den här roliga novellen får komma in på plats nummer 26 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med ett eller flera personnamn i titeln.
Det nionde brevet av Catrin
Ormestad är ännu en begåvad debut. Romanen handlar om de val en gör i livet och vad de
leder till. Vidare handlar det om tillhörighet och
utanförskap; om att stanna eller lämna; om identitet. Walter Höjer är
navet i berättelsen. Hans dominanta mor Lea styr hans och systern Ellys
liv med järnhand. Lea anses av de flesta som en elak och ond människa,
men en kan se förmildrande omständigheter i hennes föräldralösa
uppväxt. Det finns också en mörk hemlighet vad det gäller hennes
ursprung. Hon är livrädd att bli avslöjad. Elly gör ett rejält
föräldrauppror medan Walter kommer av sig på hälften. Handlingen
tilldrar sig på Gräsö i Roslagen. Miljö/naturskildringen tyder på god kännedom
om platsen. (Författaren tillbringar
sina somrar på Gräsö. Annars bor hon i Tel Aviv.) När romerna kommer till ön blir det
oro i leden. Lea är stenhård. De ska bort. Hon kan inte ens ge ett
glas mjölk till en sjuk liten pojke. Det som händer under midsommaren
1955 får återverkningar långt fram i tiden. Walters dotter Juliana
kommer till Gräsö femtio år senare för att gå på sin farmors begravning.
Juliana älskade sin farmor som doftade lavendel, ko och
läggningsvätska. Det är väldigt mycket svensk sommar i den här boken. Den är riktigt spännande, men personteckningen kunde kanske fördjupats. Det nionde brevet har ett driv som gör att en måste
läsa vidare för att se hur det ska lösa sig.
Den förmögna familjen Sheridan ska ha Gardenparty och gläder sig mycket åt att dagen ser ut att bli strålande vacker. Herrn i huset och äldste sonen går förstås till kontoret, medan hustrun och de två döttrarna fladdrar omkring med olika göromål. Partytältet anländer och Laura, som är konstnärlig och gillar att äta ute, avdelas att instruera arbetarna. De ler mot Laura och hon tycker att de är så trevliga. En av dem kommenterar lite vasst när han förstår att Sheridans engagerat orkester också.
Mängder med rosa liljor anländer liksom gräddbakelserna från Godbers. Hushållerskan har gjort femton olika sorters sandwich och allt börjar komma på plats. Då når dem budet om en dödsolycka i något av de fattiga, gråbruna husen i närheten. Säkert en drucken arbetare, tycker mrs Sheridan, men Laura vill omedelbart ställa in festen. Hon blir motvilligt övertalad att ge med sig. Och när hon ser sig själv i spegeln i den svarta hatt med tusenskönor och långa svarta sammetsband som modern lånat henne tycker hon själv att hon är fin och att det vore roligt med fest. Själva festen ägnar inte Katherine Mansfield något intresse. Men sedan går Laura - på moderns förslag - ner till det fattiga huset med överbliven mat (smulor från den rikes bord) och blommor till sorgehuset. Klassindelningen är tydlig i alla avseenden. Det talas om "sådana där människor" och "folk ur den klassen". De fattiga människorna har sämre vanor, är fula och har det fult omkring sig och deras fallfärdiga kåkar skymmer till och med utsikten för Sheridans. "Själva röken som slingrade sig upp ur deras skorstenar var märkt av fattigdom." Könsrollsfördelningen är också klar. Mrs Sheridan hotar sina barn med att skvallra för pappa om de inte sköter sig. Mr Sheridan är sista instansen. Katherine Mansfield (1888 - 1923) föddes i Nya Zealand men flyttade som 20 - åring till London. Hon skrev psykologiska noveller med ett socialt budskap och hade tagit starkt intryck av Anton Tjechov. Fördomsfullheten och hjärtlösheten i den här novellen skildras mästerligt. Gardenparty ingår i novellsamlingen Främlingen som kom ut på svenska 1923
Gardenparty passar in på nr 22 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med något grönt i titeln.
"Om ni, som jag, aldrig hört ett vapen avfyras på nära håll så kan jag tala om för er att ljudet är fullständigt bedövande. Magnesiumfärgade blixtar exploderar
i huvudet, i öronen ringer en trestruken ton ur någon aria och bihålorna fylls med tjära. - Jag inser att jag duckar, hukar mig och sätter händerna mot huvudet medan lillen är märkligt oberörd. Han suger fortfarande på tummen med huvudet lutat mot mammas hårsvall. Nästan som om han vore van vid det här. Nästan som om han hade hört det förut. Jag sträcker på mig igen. Jag tar bort händerna från öronen. Långt borta spurtar en figur fram genom undervegetationen. Min fru vänder sig om. Hon bryter vapnet över armen. Hon visslar på hunden. "Haha", säger hon innan hon försvinner runt knuten. "Där fick han så han teg." Min fru, det bör sägas, är galen. Inte i bemärkelsen måste-medicinera-och- sluten avdelning-och män-i-vita-rockar - fast ibland undrar jag om det inte kan finnas en sådan historik - utan på ett mer nyanserat, socialt accepterat, mindre iögonenfallande sätt. Hon tänker inte som andra."
Från sidan 11 i Det måste vara här av Maggie O´Farrell
Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att bjuda varandra på en smakebit av det vi just läser. Naturligtvis utan spoilers. Fler smakebitar HÄR.
Clark är en ung man som bor i Boston. En dag får han ett brev ifrån sin farbror Howard som ber honom ta hand om sin faster Georgiana. Hon kommer ifrån Nebraska för att övervara en bouppteckning. Howard minns med värme den faster som hjälpt honom att lära latin och läsa Shakespeare. Eftersom hon också var mycket musikaliskt begåvad och arbetat som musiklärare lärde hon honom också spela på sin lilla kammarorgel. Men ödet drabbade faster Georgiana i form av en tio år yngre frisk och sund bondpojke i vilken hon blev störtförälskad. De rymde och mutade in ett nybygge i Red Willow County; långt ifrån all ära och redlighet. Det blev många barn och hårda år för faster. Arbetet förstörde rygg och händer och när hon nu kommer till Boston ser hon grotesk ut i sina illa medfarna, sotiga och omoderna kläder. " Hon hade glappande löständer och huden var gul som på en mongol av att ständigt utsättas för en skoningslös vind och det alkaliska vatten som garvar den mest genomskinliga hy till en sorts smidigt läder". Clark beslutar sig för att ge henne en musikalisk upplevelse som tack för allt hon gjort för honom. De ska gå på en Wagner - matiné. Clark undrar om hon fortfarande är öppen och mottaglig för musik. Willa Cather berättar ömsint och med psykologisk klarsyn om de djupa band som finns mellan Clark och hans faster i novellen En Wagner - matiné. Novellen finns med i Cathers första prosabok The Troll Garden 1905. Översättare: Harriet Alfons. Den här novellen får plats nr 17 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell där musik spelar en stor roll
Inlägg
