En smakebit på søndag

"Han var tjugotre och hon var tjugotvå. Och han var till och med vad hon man skulle kunna kalla ett fullblod, fast det var ett ord som inte var hennes ännu, lika lite som ordet hingst. Det fanns en miljon ord som inte var hennes ännu. Fullblod - eftersom det var "avel" och "stamtavlor" som räknades hos hans sort. Oavsett för vilket syfte. Det var i mars 1924. Det var inte i juni, men det var som en dag i juni. Och det måste ha varit strax efter klockan tolv. Ett fönster stod öppet och han gick, oklädd, genom det soldränkta rummet lika ledigt och naturligt som ett oklätt djur. Det var ju hans rum, eller hur? Han kunde göra vad han ville idet. Och hon hade aldrig varit i det förut och skulle aldrig vara det igen. Och också hon var naken. Det var 30 mars 1924." Från sidan 11 i Mödrarnas söndag av Graham Swift.
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten driver läsutmaningen En smakebit på søndag. Inga spoilers! är enda regeln. Fler smakebitar HÄR.

Helgfrågan v. 13

Mias helgfråga:

Har du någon form av läsplanering? 

Är det viktigt med en planering?

Mitt svar blir att jag måste ha en viss planering eftersom jag är med i två bokcirklar och bör ha läst de aktuella böckerna. Bibliotekens lånetider gör också att jag måste ha en viss planering. De läsutmaningar jag övermodigt sagt att jag ska delta i kräver också någon form av planering eftersom jag avskyr att inte fullfölja det jag tänkt mig. Men visst finns det plats för improvisationer. En får inte bita sig fast vid planeringen så att den blir en tvångströja. Läsningen ska vara lustfylld.

En mor och hennes döttrar

Fru Catharina Boije och hennes döttrar - en berättelse från den stora ofreden av Fredrika Runeberg, nationalskaldens hustru. Observera att författaren väljer ordet "berättelse". Hon ville inte använda "roman" för det hade en negativ klang. Om den här romanen hade publicerats när den var färdigskriven 1843 hade det blivit den första historiska romanen i Finland. Men Fredrika Runeberg gömde manuskriptet i sin gråa sypåse för hon ansåg det okvinnligt att vara först på plan. När sedan Zacharias Topelius brutit mark kom Fru Catharina Boije ut 1858, femton år efter tillkomsten. Fru Catharina Boije är en mäktig kvinna av börd. Hon har ansvaret för gård, tjänstefolk och två döttrar eftersom hennes man är död. Hennes son Göran är ute i kriget och hon vet inte ens om han är i livet. Den ena dottern, Cecilia, är en vek flicka med spindelfobi. Hon är av typen klängranka, en kvinnotyp som en möter lite överallt i litteraturen vid den här tiden. Hon är väldigt bunden vid sin karismatiska mor och uppför sig helt i enlighet med moderns förväntningar. Den andra flickan, Margareta, går sin egen väg. Hon väljer sin egen man, en ofrälse, något som starkt ogillas av fru Chatarina, som är mycket bördsstolt och noga skiljer på folk och folk. När kosackerna når Hattanpää gård flyr kvinnorna och kommer ifrån varandra. Margareta träffar kapten Magnus Malm som räddar henne med fara för eget liv. De gifter sig under flykt över isen utanför Åland. Det är de tre kvinnorna som är intressantast i berättelsen, som känns förvånansvärt fräsch. Den är spännande och en får anledning att repetera ett stycke turbulent svensk-finsk-rysk historia.
Och jag får verkligen lust att läsa Fredrika Runebergs andra historiska roman, Sigrid Liljeholm, som kom ut 1862. Fredrika Runeberg drömde om självständighet för kvinnan. Kvinnans historia handlar om lidande och underkastelse; mannens om härskande och handling. Nationalskalden uppmuntrade hustruns skrivande och firade hennes framgångar med sina kumpaner en trappa upp. Själva föremålet för hyllningarna stod vid spisen på bottenvåningen och ilade då och då uppför trapporna för att passa upp.

Bokbloggsjerka 31/3 - 3/4

Annika frågar i sin Bokbloggsjerka 31 mars - 3 april
"Hur viktigt är det med research tycker du? Kan det bli för mycket ibland, stör det dig när författaren inte verkar ha någon aning om vad denne skriver, etc." Lätt fråga. Ja, det är väldigt viktigt med research. Jag vill inte sitta och upptäcka att författaren har fel i sakfrågor. Däremot ska researchen bakas in berättelsen så att det inte verkar som utförd research. Det får inte bli kunskapsredovisning. Se här, det här har jag just lärt mig.

Exempel på bra research: Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset. Författaren kan sin medeltidshistoria. Ytspänning - thriller i dykarmiljö av Aino Trosell. Författaren hade satt sig väl in i dykarens vardag och villkor.

Olikhetsutmaningen: Liv och död

enligt O
Veckans två ord i olikhetsutmaningen är liv och död och jag vill att ni berättar om böcker, film, tv-serier eller annan kultur som kan kopplas till detta motsatspar.
Livet är ett i vinden vacklande hus: dikter 1973 - 1986 av Sirkka Turkka i över sättning av Bo
Carpelan 1987, innehållande bland annat en dikt med den oemotståndliga titeln "En gång blev jag nästan bjuden på ett bröllop". 2015 kom En hund i strumpyxor: dikter 1989 - 2013.
Sirkka Turkka föddes 1939 i Helsingfors. Hon utbildade sig till stallmästare, men blev snart författare på heltid.
Kroppens sällsamma liv efter döden. Likets kulturhistoria av Mary Roach. Hur vet man att man är död? och Ur askan i komposten är ett par av kapitelrubrikerna. Författaren skriver så här i förordet: "Som jag ser det är det inte alltför stor skillnad mellan att vara död och att befinna sig ombord på ett kryssningsfartyg. Det mesta av tiden går åt till att ligga på rygg. Hjärnan är avknäppt. Man börjar bli lös i hullet. Det händer inte särskilt mycket nytt och inget förväntas av en." Kroppens sällsamma liv efter döden tillägnas Underbare Ed

En läsupplevelse

Marilynne Robinson föddes 1943 i Idaho i en presbyteriansk familj. Numera bor hon i Iowa City och tillhör en kongregationalistisk församling där hon ibland predikar. Hon är mycket influerad av Jean Calvin som verkade som reformator på 1500 - talet vid sidan av Luther. 2016 blev MR teologie hedersdoktor i Lund. Gilead är Marilynne Robinsons andra roman. Den kom ut 2004, tjugofyra år efter hennes första, Systrar. Gilead är en fiktiv småstadshåla i Iowa. Det bibliska Gilead ligger öster om floden Jordan. I Gilead möter vi 1956 den 76 - årige prästen John Ames. Hans hjärta är svagt och han inser att den sjuårige sonen kanske inte har sin far så länge till. John Ames älskar världen och livet. Han vill inte bli gammal och inte vara död. Själva existensen är ett mirakel för honom. Nu bestämmer han sig för att skriva ett brev till sonen där han berättar om sitt liv. Det blir en blandning av dagbok, minnen, släkthistoria och religionsfilosofiska reflektioner. John Ames har en mycket yngre hustru. Hon kom till kyrkan en regnig, välsignad pingst och efter en tids bekantskap säger hon: Du borde gifta dig med mig. Och så gör hon det. John Ames älskar ensamheten och tystnaden i kyrkan i gryningen. Hans bäste vän (men inte meningsfrände) pastor Boughton har en rad barn. Ett av dem, Jack, är en riktig olycksfågel. Den gode och vänlige John Ames har svårt att tycka om honom. Han anser att Jack är ohederlig och rent av elak. Jack förorsakar mycken sorg för sin familj. Jack är det svarta fåret och den förlorade sonen. Men Jack är den som älskas mest av fadern. Kärleken är helig. Hur värdigt dess föremål är har egentligen ingen betydelse, skriver John Ames. I Ames egen familj finns den skötsamme tio år äldre brodern Edward, familjens stolthet. Han reser iväg för att studera i Tyskland och kommer hem som ateist - till stor sorg för föräldrarna. Gilead inleds med att John Ames och hans far söker upp farfars grav i Kansas. Farfar var en stridbar, enögd abolitionist (motståndare till slaveriet) som manade sina församlingsbor ut i strid från predikstolen iförd blodig skjorta och pistol. John Ames far blev pacifist. Här är många far/son - relationer. I Gilead möter en många religiösa rörelser, många litterära och bibliska referenser och amerikansk historia. John Ames är en älskvärd och mångfacetterad man och en mycket mänsklig präst vars största synd är avund. Han är ödmjuk och humoristisk och han gläds över de små tingen i tillvaron.
Gilead är en fantastisk roman som en måste ge sig tid med. Texten är inte indelad i kapitel och det gör kanske att den upplevs som tyngre än den egentligen är. Språket är utmärkt och översättaren Niclas Nilsson förefaller ha gjort ett bra arbete. Jag har tagit mig mycket god tid med Gilead och jag har blivit väldigt förtjust i brevskrivaren. Jag har slagit upp mycket och lärt mig massor om degansikten, religiösa rörelser, poeter, jayhawkers, osv. Jag gillar den sortens läsning som en får stångas med. De två övriga delarna i denna triptyk heter Hemma och Lila.  Marilynne Robinson är inte bara romanförfattare. Hon är essäist också. Ett nobelpris i litteratur vore på sin plats. Pulitzerpriset har hon redan fått. Och en en hel massa andra priser.

Fem om da´n - klarar vi det?

Anna  på och dagarna går utmanar oss:

Visst minns ni den där rekommendationen om att man skall äta minst fem grönsaker/frukter om da'n? Nu tycker jag att det vore roligt att utmana bloggkommunityn på en femomda'nare. Visst vore det kul med fler samtal här på bloggarna? Kan vi skapa lite aktivitet på varandras bloggar genom att kommentera hos fem bloggare varje dag? 

Kanske vill någon hänga på? Jag har börjat så smått redan denna veckan och hoppas att du också har lust att köra fem om da'n. 

Sprid ordet och kommentera hos en bloggare som du känner eller en som är alldeles ny. På bokbloggar.nu finns alltid fina inlägg att läsa.