Världspoesidagen

Bild: W Carter

Världspoesidagen uppmärksammas den 21 mars varje år. 
Världspoesidagen instiftades 1999 av UNESCO. Syftet är att uppmuntra till att läsa, skriva, undervisa om och publicera poesi

---

Nocturne

Silverskira månskenskväll,
nattens blåa bölja,
glittervågor utan tal
på varandra följa.
Skuggor falla över vägen,
strandens buskar gråta sakta,
svarta jättar strandens silver vakta.
Tystnad djup i sommarens mitt,
sömn och dröm, —
månen glider över havet
vit och öm.

Edith Södergran 

Jag tror på den ensamma människan

Jag tror på den ensamma människan  

på henne som vandrar ensam  

som inte hundlikt löper till sin vittring,  

som inte varglikt flyr för människovittring:  

På en gång människa och anti-människa.  

Hur nå gemenskap?  

Fly den övre och yttre vägen:  

De som är boskap i andra är boskap också i dig.  

Gå den undre och inre vägen:  

Det som är botten i dig är botten också i andra.  

Svårt att vänja sig vid sig själv.  

Svårt att vänja sig av med sig själv.  

Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.  

Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.  

Det opraktiska är det enda praktiska  

i längden. 

Gunnar Ekelöf 

The Weel

Through winter - time we call on spring,

And through the spring on summer call,

And when abounding hedges ring

Declare that winter´s best of all;

And after that there´s nothing good

Because the spring - time has not come -

Nor know that what disturbs our blood

Is but the longing for the tomb.

W. B Yeats 

Marskallt

Åka skridsko på ankdammen
- blånäsa och rödkind -
åka tefat i Långbacken
- snornäsa i motvind -
Frosten frasar under foten,
enen fryser ner i roten.
Pojken fryser om stortån.
Katten kryper in i spisvrån.
Stå och vänta på skolbussen
- blånäsa och rödkind -
leka sistan runt skolknuten
- snornäsa i motvind -
Gruset krasar under pjäxan,
flickan springer hem till läxan.
Pojken fryser om stortån.
Katten kryper in i spisvrån.

Britt G. Hallqvist 

Tematrio - Vårtecken

LYRAN har gripits av vårkänslor: "Den här veckan är det officiellt vår. Och för en gångs skull kommer temat inte att vara begränsat till litteratur eller kultur. Alla svar är OK på frågan "vad har du sett för vårtecken hittills?"

Den tredje ville inte vara med

1. Änderna i trädgården är ett av mina säkra vårtecken. Två hannar och en hona vartenda år. Ett par år har det lagts ägg och blivit små fina ällingar som sedan lotsats av sin mamma över gatan till dammarna i stadsparken.

2. Scilla, vita och blå krokusar några blåsippeblad och tulpanblad 

3. Längtan till landet och den lilla stugan vid havet.

Vårdagjämningen

Vårdagjämningen inträffar när solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan, det vill säga passerar himmelsekvatorn. Punkten på himmelsekvatorn där passagen sker kallas vårdagjämningspunkten. Idag inträffade det kl 10:29 om en ska tro Wikipedia. Dag och natt är ungefär lika långa.
1889 skrev förresten Alfhild Agrell  VÅR! – skådespel i två afdelningar. 
Sonja Åkesson skrev:

VÅRKVÄLL

Den första vårdagen
kom det ingen post
och ingen hörde av sig på hela dagen.

Till middagsfärsen skalade jag lök:
ögonlocken skavde och fånades.

Hisslampan skar sig på kvällshimlen.

Barnet kom äntligen in
svettvått och flämtande
med en påse frusna fåglar.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i söndagsutmaningen En smakebit på søndag. Enda regeln: No spoilers!
 "She often suspected that her last words to herself and in this world will prove to be "You bloody old fool" or, perhaps, depending on the mood of the day or the time of the night, "you fucking idiot". As the speeding car hits the tree, or the unserviced boiler explodes, or the smoke and flames fill the hallway, or the grip on the high guttering gives way, those will be her last words. She isn´t to know for sure that it will be so, but she suspects it.  In her latter years, she´s become deeply interested in the phrase "Call no man happy until he is dead". Or no woman, come to that. "Call no woman happy until she is dead."
Från sidan 1 i The dark flood rises av Margaret Drabble.
Fler smakebitar HÄR 

Bästautmaningen - Saint Patrick´s Day

Lyran: Har ni burit grönt idag eller har ni blivit nypta? Dagen till ära vill jag att ni ska berätta om den bästa irländska romanen/författaren ni läst.
Det var minsann ingen lätt uppgift. Det finns så många bra irländska författare - kända och mindre kända. Jag har läst Edna O´Brien, Roddy Doyle, Dermot Bolger, James Joyce, Marita Conlon - McKenna, Tana French, Maggie O´Farrell, Anne Enright, Cólm Tóibin, m. fl. Men jag tror att jag ändå väljer en av de mindre kända författarna, nämligen

Nuala O'Faolain (1940 - 2008), irländsk journalist och författare, som bl. a. skrev två självbiografiska böcker Är du nå´n?: en tillfällig självbiografi där hon berättar om uppväxten i 50 - talets Irland med en alkoholiserad mor, en ansvarslös far och åtta syskon. Nästan framme fortsätter berättelsen om hennes liv. Hon skrev också romanen Drömmen om dig innan hon dog i cancer 2008. Hon väckte stort uppseende genom att låta sig intervjuas i radio om sin diagnos och sitt beslut att avböja behandling. 

Brev till min dotter

Brev till min dotter är en antologi med tretton bidrag. Tretton kvinnor skriver till döttrarna om sina liv; om erfarenheter de gjort; om misstag som de skäms över; om felaktiga val de gjort; om uppväxtförhållanden och - framför allt - om den stora kärleken till döttrarna. Som vanligt i antologier skiftar kvaliteten i de olika bidragen, men det de har gemensamt är just kärleken. De medverkande är: Elaine Eksvärd, Mia Skäringer, Therése Söderlind, Martina Montelius, Märta Tikkanen, Katarina Mazetti, Maxida Märak, Carolina Neurath, Anneli Furmark, Nabila Abdul Fattah och Alexandra Pascalidou. Elcim Yilmaz är redaktör för boken och hon står också för det tyngsta bidraget. Hennes lilla dotter är fyra år när Elcim Yilmaz får veta att hon har en dödlig sjukdom. Hon blir naturligtvis förtvivlad och framför allt för dotterns skull. Hon sätter sig ner och skriver ett ocensurerat brev om sitt liv till dottern som denna ska få läsa någon gång i framtiden. Det här brevet är skrivet med hjärteblodet. Dessbättre lyckas behandlingen för Elcim Yilmaz och hon finns fortfarande för sin dotter. Andra bidrag jag var speciellt förtjust i är Therése Söderlinds, Martina Montelius och Maxida Märaks. Det kan inte ha varit helt enkelt att skriva dessa brev. Jag funderar på vad jag själv skulle ha skrivit i ett brev till min egen älskade dotter?
Brev till min dotter är utgiven på Forum bokförlag.

Bokbloggsjerka 17 - 20 mars

Annikas bokbloggsjerka 17 - 20 mars: Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.
Stereotyper är i allmänhet inget positivt, men jag kan tycka att de kan få passera i vissa sammanhang och i vissa lägen. Men det får vara i kulisserna och inte röra viktiga personer eller händelser. Kanske kan de i ibland spara tid och snabbt sätta läsaren i rätt läge för något viktigare som ska komma? Jag bara funderar och försöker vara rättvis.