Vårdagjämningen

Vårdagjämningen inträffar när solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan, det vill säga passerar himmelsekvatorn. Punkten på himmelsekvatorn där passagen sker kallas vårdagjämningspunkten. Idag inträffade det kl 10:29 om en ska tro Wikipedia. Dag och natt är ungefär lika långa.
1889 skrev förresten Alfhild Agrell  VÅR! – skådespel i två afdelningar. 
Sonja Åkesson skrev:

VÅRKVÄLL

Den första vårdagen
kom det ingen post
och ingen hörde av sig på hela dagen.

Till middagsfärsen skalade jag lök:
ögonlocken skavde och fånades.

Hisslampan skar sig på kvällshimlen.

Barnet kom äntligen in
svettvått och flämtande
med en påse frusna fåglar.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i söndagsutmaningen En smakebit på søndag. Enda regeln: No spoilers!
 "She often suspected that her last words to herself and in this world will prove to be "You bloody old fool" or, perhaps, depending on the mood of the day or the time of the night, "you fucking idiot". As the speeding car hits the tree, or the unserviced boiler explodes, or the smoke and flames fill the hallway, or the grip on the high guttering gives way, those will be her last words. She isn´t to know for sure that it will be so, but she suspects it.  In her latter years, she´s become deeply interested in the phrase "Call no man happy until he is dead". Or no woman, come to that. "Call no woman happy until she is dead."
Från sidan 1 i The dark flood rises av Margaret Drabble.
Fler smakebitar HÄR 

Bästautmaningen - Saint Patrick´s Day

Lyran: Har ni burit grönt idag eller har ni blivit nypta? Dagen till ära vill jag att ni ska berätta om den bästa irländska romanen/författaren ni läst.
Det var minsann ingen lätt uppgift. Det finns så många bra irländska författare - kända och mindre kända. Jag har läst Edna O´Brien, Roddy Doyle, Dermot Bolger, James Joyce, Marita Conlon - McKenna, Tana French, Maggie O´Farrell, Anne Enright, Cólm Tóibin, m. fl. Men jag tror att jag ändå väljer en av de mindre kända författarna, nämligen

Nuala O'Faolain (1940 - 2008), irländsk journalist och författare, som bl. a. skrev två självbiografiska böcker Är du nå´n?: en tillfällig självbiografi där hon berättar om uppväxten i 50 - talets Irland med en alkoholiserad mor, en ansvarslös far och åtta syskon. Nästan framme fortsätter berättelsen om hennes liv. Hon skrev också romanen Drömmen om dig innan hon dog i cancer 2008. Hon väckte stort uppseende genom att låta sig intervjuas i radio om sin diagnos och sitt beslut att avböja behandling. 

Brev till min dotter

Brev till min dotter är en antologi med tretton bidrag. Tretton kvinnor skriver till döttrarna om sina liv; om erfarenheter de gjort; om misstag som de skäms över; om felaktiga val de gjort; om uppväxtförhållanden och - framför allt - om den stora kärleken till döttrarna. Som vanligt i antologier skiftar kvaliteten i de olika bidragen, men det de har gemensamt är just kärleken. De medverkande är: Elaine Eksvärd, Mia Skäringer, Therése Söderlind, Martina Montelius, Märta Tikkanen, Katarina Mazetti, Maxida Märak, Carolina Neurath, Anneli Furmark, Nabila Abdul Fattah och Alexandra Pascalidou. Elcim Yilmaz är redaktör för boken och hon står också för det tyngsta bidraget. Hennes lilla dotter är fyra år när Elcim Yilmaz får veta att hon har en dödlig sjukdom. Hon blir naturligtvis förtvivlad och framför allt för dotterns skull. Hon sätter sig ner och skriver ett ocensurerat brev om sitt liv till dottern som denna ska få läsa någon gång i framtiden. Det här brevet är skrivet med hjärteblodet. Dessbättre lyckas behandlingen för Elcim Yilmaz och hon finns fortfarande för sin dotter. Andra bidrag jag var speciellt förtjust i är Therése Söderlinds, Martina Montelius och Maxida Märaks. Det kan inte ha varit helt enkelt att skriva dessa brev. Jag funderar på vad jag själv skulle ha skrivit i ett brev till min egen älskade dotter?
Brev till min dotter är utgiven på Forum bokförlag.

Bokbloggsjerka 17 - 20 mars

Annikas bokbloggsjerka 17 - 20 mars: Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.
Stereotyper är i allmänhet inget positivt, men jag kan tycka att de kan få passera i vissa sammanhang och i vissa lägen. Men det får vara i kulisserna och inte röra viktiga personer eller händelser. Kanske kan de i ibland spara tid och snabbt sätta läsaren i rätt läge för något viktigare som ska komma? Jag bara funderar och försöker vara rättvis.

Helgfrågan v. 11

Mias helgfråga den här veckan: Vad tror du omslaget har för betydelse när man köper en bok?Jag tycker definitivt att omslaget har betydelse. Naturligtvis är innehållet och författarnamnet av större betydlese, men ett läckert omslag underlättar. Det finns dessutom en annan slags böcker där ett snyggt omslag är rena falluckan. Jag tänker på anteckningsböcker. En anteckningsbok med ett fint omslag får mig ovillkorligen på fall även om jag redan har femhundra hemma. (Siffran är ungefärlig.) Nedan exempel på vackra bokomslag.

Olikhetsutmaningen: rik och fattig

enligt O: "Dags för andra veckan med olikhetsutmaningen och idag gäller det att presentera två böcker, filmer, tv-serier eller annan kultur, en som passar ihop med ordet rik och en med fattig. Eller varför inte två som passar med båda orden. Ni löser det som ni vill, förra veckan flödade kreativiteten och jag blir mer än gärna överraskad."

Här kommer jag omedelbart att tänka på en gammal TV - serie från 1977 som jag tyckte mycket om. De rika och de fattiga hette den liksom Irwin Shaws bok som den byggde på. Fadern i familjen Jordache arbetar hårt för att hans söner ska få det bättre än han. Rudy (Peter Strauss) är den skötsamme, Tom (Nick Nolte) den stökige. Systern minns jag inte så mycket av. Men - jag minns ondskan själv, Anthony Falconetti, som ideligen saboterade det för Rudy.

Jane Eyre, guvernanternas guvernant, i Charlotte Brontës bok med samma namn var en fattig flicka som det så småningom gick bra för. Hennes forne arbetsgivare, och mannen i hennes liv, Mr Rochester, är visserligen blind och har mist en hand när Jane återser honom, men känslorna är det inget fel på. Hans galna hustru på vindsvåningen har bränt ner hans hus och själv omkommit men Mr Rochester är ändå en förmögen man och ur ruinerna kan växa något nytt.